Jag älskar den jag har och vill inte byta!
Den är hög, fyrhjusldriven, har antispinn, får plats med massor och är en hybrid.
I just love it!
Maken, han funderar lite då och då på om jag ska ha nåt annat. Kommer med olika förslag.
Och varje gång säger jag "ge f-n i min bil!"
Idag blev det lite mer äventyrligt än tänkt.
Åkgräsklipparen ska med hem ifrån landet för att få lite vinterservice.
Hur den ska tas hem var inget problem.
Maken har en Citroen Jumpy och där öppnar man bara dörrarna och kör in både det ena och de andra.
I somras lassade vi blomjord på pall, direkt i bilen med truck! :-)
Så, planen var att köra upp gräsklipparen på ramp och ta hem den.
Fint så.
Själva klippen står i en slänt, i änden av tomten.
Maken backade bilen över gräsmattan, som vi antog var frusen, för att vi skulle kunna putta in klipparen direkt i bilen
Gräsmattan var inte frusen. Inte ett dugg!
Det var mest blöt sörja under snön.
Han fastnade naturligtvis och stod sen där och spann.
Framhjulsdriven med all tyngd fram. Fint.
Vi petade in granruskor under och tömde barnens sandlåda utan större framgång.
Den stod där den stod.
Vi sa några fula ord, men garvade mest. För det var ju så typiskt..
Men, det var inte så mycket att klia sig i skallen över, utan bara att hämta min bil, fästa rep mellan jumpyn och min bil och dra loss den.
När vi fått loss den och torkade svetten, konstaterade maken att jag nog ska ha en fyrhjulsdriven, stor och tung bil framöver också.
Och där tog den diskussionen slut! :-)
P.s Gräsklipparen var lättare att rulla över sörjan och sen lyfta in i bilen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar