Årets sista dag...

Då ska jag ge mig på ett försök, att summera år 2012.

Egentligen, måste jag börja med 2011, för det avslutades tråkigt.

Jobbmässigt.

Eftersom vi är egenföretagare och 5 av oss i familjen är involverade i företagen så blir det väldigt personligt vad som händer på jobbet.

Är det skit där, så blir det skit privat, typ.

Så, när en kund valde att lägga verksamheten utomlands och meddelade det i slutet av år 2011, då var det inte mycket annat att göra än att varsla de anställda.

Inte kul. Inte ett dugg kul alls.

Det gjorde inte saken bättre att många av de anställda har känt familjen sen barnsben, eller jobbat tillsammans med min svärfar som grundade bolaget och började för 37 år sedan! 

Hepp.

 

Så, 2012 började inte speciellt bra, kan man väl lätt konstatera.

Januari försvann i en massa administrativt dravel..

 

I februari, var det som alltid alla hjärtans dag. Min älskling kom, som alltid, hem med underbara rosor! :-)

Man kan säga vad man vill om dessa påhittade dagar, men jag gillar att bli uppvaktad och han gillar när jag blir glad. End of discussion! :-)

Ge. mig. rosor.

 

 

I mars, fyllde jag år. Som varje år! :-)

 

 Jag gillar rosa. Och rosor! Även på kläder.

 

Det är alltid underbart när ljuset och solen återvänder efter en lång vinter. Vi hade nästan ingen snö och isen la sig aldrig på havet.

Underbart vackert.

Vi var på landet ganska mycket hela vintern..

 

I april drog fotbollen igång igen.

Fan. vad. jag. frös.

 

Sen firade vi ju lite påsk. På landet! Vi började ana varmare väder.

Najs.

Men, det kom lite snöblandat regn.

 

Maj. Stor son fyllde 19. Värmen kom och allt blev grönt och underbart vackert.

Häggen slog ut och björkarna lyste nästan neongrönt.

 

Det Japanska körsbärsträdet är som vackrast precis då. Blommar enormt mycket och vackert.

 

Det började spira lite överallt i marken..

 

Vi var på landet då med! :-)

Jag hade tjejhelg där ute. Äntligen fick vi ihop en träff, med en massa pumor! En helg att minnas! :-)

 

Batman och prinsessan var inte med då, dock! :-)

'

Eftersom en hel del arbetsuppgifter försvann, när ett av bolagen avvecklades, passade jag på att kicka igång en ny verksamhet, tillsammans med maken.

Det som vi drömt om ett tag, men inte haft tid med.

Men, nu var det på vinst eller förlust.

Så en del av min tid satt jag på kontoret och lika mycket hemma..

 

 

Eftersom jag hade jobbet i datorn, endast, så kunde jag ju jobba var som helst och passade på att vara änn mer på landet.

 

Det blev dock lite turbulent på arbetsfronten igen. Ännu en upphandling i ett annat bolag. En offert blev lagd.

Vi anade ugglor i mossen, men vägrade tro att det inte skulle gå.

Klart att det skulle gå!

Det hade gått tidigare.

Vi kunde bara vänta..
Göra vårt bästa. Och vänta.

 

Och vänta...

 

Sonen tog Studenten! Mammas lilla pojke! Plötsligt vuxen!

Dotterns skor, var asballa! Jag borde sno dom! ;-)

Vilken dag! Vilken glädje!

Storebror kör "lillebrorstricket".
Det funkar som hundtricket, men hunden är utbytt mot en bror! :-)

 

Mot friheten! Den långe är klar och den korta, ska börja skolan till hösten!

 

Sen gick stora dottern ut 9 an. Med bästa betygen! Så bra, att hon fick pris! :-)

Bäst av alla!

 

Midsommar. Vi firade första midsommaren på landet. Med långbord, tårta och dans kring stången.

Och fantastiskt vackert väder! Första midsommarafton som jag kan minnas, där det inte regnade!

 

 

Men, det blåste! Vi satte upp tältet kvällen innan och vaknade till denna syn på midsommaraftonsmorgonen! :-)

Bara att börja om!

Så fyllde svärmor 65 vilket firades med buller och bång.

 

 

Sen packade vi ihop oss och åkte på semester.

 

Till mitt hemland.

 

Den platta delen av Finland. Österbotten.

 

Där bodde vi i ett rött hus med vita knutar. Som vi döpte till Lilla huset på prärien.

Platt. Och öppet.

Man bara väntar på dom. Cowboysen. Och indianerna! :-)

 

Och är man i Österbotten, då måste man äta dessa.
Sockergris. Med sylt inuti.

Helst till frukost! :-)

 

 

Sen kom vi hem och fick ännu ett trist besked.

Vi förlorade upphandlingen.

 

Och fick varsla resterande del av personalen.

Bara några få, som inte var direkt inkopplade blev kvar nu.

Vi dränkte besvikelsen, sorgen och ilskan med lite bubbel.

Vad annat kan man göra?

 

 

Det är livet. Det går upp och det går ner.

Någon vinner och någon förlorar.

Nu var det vi.

 

Vad gör man?

Jo, man surar ett tag och sen hugger man i och gör det bästa av situationen.

Men tungt, det var det. Det har det varit hela hösten.

 

Mest, naturligtvis för maken, som bokstavligen vuxit upp i de lokaler som nu står tomma.

Han mins inget liv utan "firman"

Ett livsverk. Borta.

Jag har jobbat där i 7 år. Det är ju ingenting om man jämför.

Så, för mig är det ju lättare att gå vidare.

Men, visst är det skittrist.

Även jag har lagt ner min själ och gjort mitt allra bästa. Försökt att göra mitt jobb så bra jag kunde.

 

Jag är skitstollt över den ISO certifiering vi gjorde. På rekordtid. Med de minsta avvikelserna revisorn någonsin sett! :-)

Sen var det ju själva fasen att det inte hjälpte.

Men, det finns inget ont som det inte kommer något gott ur, sägs det.

Och det har det ju! För min del!

Jag upptäckte ISO och hur kul det är. Hur lätt jag har för att förstå hur det funkar. Och hur stor nytta man kan ha av det!

Och, när maken i början av året, gick en kurs i chefskap, så hittade vi vår nya affärsidé.

Hur man skulle kunna göra..

Den vi nu jobbar med och tror stenhårt på!

Den, som ska göra 2013 så mycket bättre än vad 2012 har varit!

 

Nåja, det tråkiga beslutet fick vi som sagt i slutet av sommaren..
Sen har mycket tid gått åt till att göra det bästa av situationen. En massa praktiska saker som ska göras.

 

Jag började blogga efter mycket funderande hit och dit, i juli om jag inte mins fel.
Och det har jag inte ångrat! :-) Det är jätte kul!

I augusti fick jag min första kund i nya bolaget! Yey!

Och Lilleman började skolan! Wow! Redan så stor kille!

I september hade vi ännu en Pumaträff. Som var ännu roligare! Som förde oss ännu närmare varandra.
Där vi nu vet att vi har vänner för livet. Så coolt!

Jag gick en kurs, maken gick på två och vips, så var det Jul!
Nästan.

Vi firade ju en 6 åring, en 4 åring, en 16 åring och en 30+ åring också! :-)

Och nu är vi snart inne på 2013

Vad förväntar jag mig av det året då?

Tja, en hel del!
Vi har ju numer bara tre barn hemma. Det är en förändring.
Jag ska på Pumaträff, igen! Snart! Planeringen är i full gång. :-)

Vi ska flytta. Det blir en stor förändring!
Vi drar igång marknadsföringen på vår nya bebis, dvs bolaget och ser fram emot mycket nya erfarenheter och roliga möten.
Vi ska fira en 20åring, en 30 åring och en 40 åring!

Så, jag tror bestämt att 2013 blir ett bra år! Med mycket roligt och spännade. Det ska bli ett bättre år.
Ett friskare!
Med mer träning och mer utveckling på alla plan.
Jag ser med tillförsikt på det nya året.
Det kommer att bli bra!
Vi har deppat klart, för flera decennier! :-)
Nu ska vi mot nya mål och framgångar!
Sådetså!