Dottern hade firat lite "förjul" med sin far och kom norrifrån och så träffades vi på Stockholms södra. :-)
Det var juligt och fint i stan. Men rätt lite folk. Lungt.
Vi halkade runt i modden till Boulevardteatern.
Jag, som inte visste vad vi skulle se blev lite fundersam. Det går en hel del barnteater just där.
"Ska vi se spöket Laban?" undrade jag.
Men, så var inte fallet.
När vi satte oss, var jag glad att min 192cm långe svåger inte var med.
Jag vet inte riktigt var han skulle ha haft benen.
Det var så att jag kände mig lång! :-)
En pytteliten teater.
Nåja, pjäsen drog igång.
Och jag tänkte: "oj. Vad ÄR det här? får dom pröjs för det här? det är ju såå dåligt...vad fasen ska jag säga till dottern???"
(Samtidigt satt hon bredvid mig och tänkte "oj, vad ÄR det här? det är ju så dåligt..vad ska mamma säga om det här??? )
Men, sen hände något, typ 10 minuter in..
Innan vi satte oss, berättade man att teatern var sisådär 1,5 timme. Kanske 2. Lite beroende på publiken...
Och det var verkligen så.
Man spelade Charles Dickens "En julsaga" men med en massa improvisation.
Hysteriskt roligt!
De två som hade huvudrollerna, kom på sidospår titt som tätt och mellan varven blev det nästan stand up..och sen plockade dom upp tråden igen och var tillbaks i pjäsen.
Briljant!
Jösses som jag garvade!
Och man fick med på slutet, det alvarliga budskap som man ändå hade.
"Att det är orättvist i världen, beror inte på att livet är så. Orättvisan beror på att någon tjänar pengar på att det är orättvist i världen"
Jag kan rekomendera att gå och sen den!
Det var en upplevelse, helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar