Baciller och höstrusk.

Jag tror att vi har slagit all time high av grått senaste veckorna.
Blött, grått, mera blött och ännu gråare!
Solen har ingen sett på lika många veckor. Och jäklar vad det sätter sig på humöret. Ju äldre jag blir ju känsligare blir jag, när det gäller att få ljus har jag märkt.

Nåja, är det grått får man glittra själv liksom! :-) Älskar snyggt nagellack. Det gör hela dagen roligare.

 Dock blev jag lite full i skratt i början av veckan då jag pep över att det var så grått och sen klär jag mig i fyra nyanser av grått själv! :-D
Lite mera färg kanske?

 Men på vägen till jobbet står den här i alla sin prakt och verkligen lyser! Så vacker!
På vår och sommar är den fantastiskt grön och nu på hösten röd och under vintern ful av snö förhoppningsvis.
Vi är många som stannar och fotar detta träd under året. :-)

 Jag fick hem andra delen av boken jag läste häromveckan. Den slutade galet spännande, så jag hoppade av glädje när den här damp ner i postlådan.
Den är så bra! Och delvis sann...

 I veckan slog jag även slag i saken och hittade mig en frisör!
När jag hade långt hår, gick jag lite här och där. Hur fel kan det bli liksom?
Men, när jag nu har en kortare frisyr, behöver jag hitta en som jag går till hela tiden, som lär sig håret och vet vilken frisyr jag försöker hålla.
Senaste året har jag gått till en bra salong, men där det blivit lite olika personer (helt enkelt för att jag kommer på med för kort framförhållning att jag behöver klippa mig och de byter personal titt som tätt)
Själva klippningen har blivit bra, men inte så personlig.
Men - nu bestämde jag mig. Jag valde en salong som ligger runt hörnet från jobbet och sen valde jag den tjej som nu jobbar ihop timmar för sitt gesällbrev.
Det innebär att hon har lediga tider, att hon är lite billigare och behöver klipptimmar. Flera flugor i en smäll! :-)
Stället är så gulligt och känns mysigt att sitta och vänta till och med.
Och tjejen är jättemysig. Nu klippte hon inte så mycket på längden utan koncentrerade sig att klippa ur mängder, så att det kan växa lite längre.
Sen har vi en plan på vilket frisyr det ska bli så småningom. Det blir bra. :-)

I fredags var vi inte många på plats på kontoret. En kombination av studieresor och sjukdom.
Men, jag och min bordsgranne bokstavligen ställde oss upp när vi såg att solen plötsligt sken!
VA!
Helt plötsligt är himlen blå och solen kikade fram. Humöret gick upp flera hundra % på en gång!

 Jag tog en sväng förbi apoteket.
Minime fick ont i halsen förra fredagen och har sen harvart runt med hosta, snor, ont i halsen och lite halvhängig.
Hon var i skolan måndag och tisdag, men tisdag kväll kroknade hon med feber och sen dess har hon legat på 38.5-38,9 varje dag och ont i halsen. Hon har också en djup äcklig hosta. Usch.
Får hon Ipren är hon ganska pigg och hon har hela tiden kunnat svälja både vatten, te och få ner glass.
Så jag har inte varit orolig. Har man halsfluss burkar man inte kunna svälja alls och febern ligger oftast en bra bit över 39.

 Så, vi packade ihop oss och åkte till landet som planerat.
Om hon ligger i radhuset och febrar eller på landet spelar ju ingen roll.

Och så härligt det var att landa där ute! Tyst. Stjärnklart. Blött, men med en underbar doft av mossa, jord och blöta löv.
Det blir ju mörkt ganska tidigt nu och _jättemörkt_. Men så vackert när det lyser lampor lite här och där..

 Jag älskar mina små lampor som drivs av solceller. Jag ska köpa flera av dem, för dom håller hur länge som helst!

 Vi hann fixa lite ute innan det blev alldeles för mörkt och då nöjt jag för fulla muggar av att dra på mig mjukiskläder och varma strumpor och lägga mig vid brasan.

 På lördagen var vi uppe med tuppen och käkade frukost.
Minime bäddade jag ner på soffan och så gick vi andra ut för att dra igång dagens jobb.
Vi, dvs jag själv, Lilleman och stora dottern hade i uppgift att elda en jättebrasa och även fylla på med massa spillved vartefter.

 Maken, svärsonen och "alla andra" hade uppdrag i området, med att släpa ris och elda annat bråte.
Och vilket tur med vädret!
En granne påpekade att styrelsen alltid lyckades med att boka en helg med bra väder för städningen både höst och vår!
Jag stod länge med näsan i solen och bara nöjt! Drog in den friska luften och kände hur livsandarna återvände till kroppen.

 Från att knappt ha varit utanför dörren annat än att gå till och från jobbet, var vi nu ute hela dagen!
När solen sken fick allt så vacker färg!
Det är inte bara grönt och brunt, utan alla nyanser som finns!

 Allt lyser av olika nyanser av gult, orange och grönt.
Så vackert!
Jag skulle ju helst vilja sitta här och måla....

 Nu ser man också hur högt upp klematisen har tagit sig i björken.
När det är fullt av löv tänker man inte på hur pass högt upp den tagit sig nu.

 Jag fixade lite fint med den tall som vi fällde för flera veckor sedan. Vi hann inte leda allt de riset nu, så jag passade på och gjorde lite fint ute vid vägen.
Kottar och ris är vackert i sin enkelhet. Och när man då petar i lite röda bär så blir det himla mysigt!

 Det märks att det varit mycket blötare denna sommar och höst, för alla löv gulnar sakta och försiktigt.
Förra hösten ramlade alla löv av på en gång pga att det var så torrt.
Nu är det otroligt blött överallt och träden så fantastiskt vackra.

 Jag tog även hem lite grönska och hängde utanför dörren. Jag hade funderingar på att göra en krans, men det här gick så mycket fortare.
Och blev ändå mysigt.

 Det blev en kort vistelse denna gång.
Vi var alla väldigt trötta igår kväll efter en heldag ute och somnade ganska tidigt.
Jag hade hoppats att Minime skulle vakna piggare idag, men icke.
Hon hade lika hög feber och lika ont i halsen även idag, så jag loggade in mig på 1177 redan innan jag klev ur sängen och bokade en läkartid till henne.

Så najs att kunna boka på nätet och slippa sitta i telefonkö!
Men, då var det bara att trassla sig ur sängen och ställa in oss alla på att åka hem ett par timmar tidigare än planerat.
Jag röjde av inne och packade ihop det lilla vi skulle ha med hem.
Sen gick jag en sväng till havet, för att jag inte varit där på flera veckor! Och för att hitta rönnbär till "kransen" jag gjorde.
Maken vände runt brasan och vattnade den så att inget skulle ligga och pyra, sen var det bara att vända hemåt.

Sen var det verkligen lustigt, när vi lämnat av grejer hemma sen åkte till läkaren.
Det är första gången någonsin tror jag som det inte satt en enda kotte i väntrummet när vi klev in. Det var tomt!
När jag stod och pratade med sköterskorna i kassan kom det ute en person från en läkare, i övrigt var det tomt.
Jag frågade sköterskorna om det verkligen var så lugnt som det såg ut. Tydligen hade det varit tryck på förmiddagen men lugnat ner sig betydligt efter lunch.
Vi hann inte ens sätta oss innan läkaren ropade in oss!
Sen kikade han i halsen, i öronen och lyssnade på lungorna. Tog ett halsprov som ju är jätteäckligt.
Sen fick vi vänta en stund innan han kunde konstatera att det inte är bakteriellt, utan bara ett kraftigt virus.
Hon fick en lite kraftigare hostmedicin och sen ordinerad vila....igen... Segt, men skönt att ha uteslutit bakterier.

Det är så ovant att ha sjuka barn nu för tiden. Det brukar vara ett par dagar, inte en vecka! :-)
Men det är ju fantastiskt skönt att inte få påverkad sömn, trots sjuka barn.

Vi avslutade helgen med att göra egna pizzor. Det blir så gott!

Veckan som kommer blir en kul en.
Jag har massa roligt på gång och en mindre kul grej. Ny rotfyllning i min tand! :-(
Men det river jag av redan på måndag och sen är resten av veckan härlig.

Och - på fredag åker vi tillbaks till landet och stannar i minst fyra dagar. Som jag längtar!
Jag ska städa ur växthuset, flytta in lite blommor, vinterfixa så att de blommor som ska vara kvar inte fryser sönder.
Jag ska även städa undan så att man kan ställa in ett par stolar och sen sitta där när det regnar eller snöar.
Alla lyktor jag har kommer att vara där inne sen så att det blir varmt och mysigt när man eldar. :-)

Nästa helg ska vi även fira stora dottern som fyller 23, så hela familjen kommer att vara på plats ett par dagar.
Det är mysigt.
Nu är det mycket på gång och de slog mig att det även är dags att börja tänka på julklappar.
Även om vi i år ska ha mindre mängd så vill man ju ändå hitta några bra. :-)

Men först ska vi ju riva av 4 födelsedagar!
När vi ska fira de två minsta blir det lite spännande, för jag är bortrest två dagar innan. Så allt som ska ske för de kalaset får ske ett par timmar innan alla kommer!
Fint...
Men det blir bra.
Nu känns det som att den värsta höstperioden är över och det rullar på tills jag kommer över kanten när det rullar utför. :-) Dvs nyårsdagen!
Men - nu ska vi ta oss ann en ny vecka först.

När helgen far förbi..

Mystiskt hur det ibland är så att man kan ha dagar som det är full fart på, men som ändå inte tar energi, utan ger!
Jag har knappt varit hemma på hela helgen, men är fylld av härligt umgänge och bra energi.
Det är så ovanligt att jag kan vara ute och fara, själv, utan att behöva hålla koll på någon annan är mig.
Och det är ovanligt att jag träffar alla mina barn under flera dagar och även umgås med de vuxna barnen, på egen hand.
Ofta är vi alla i en hög och uppmärksamheten ska fördelas på hela familjen.
Tokmysigt har det varit.

Men, helgen började lite mer hackigt.
Jag jobbade hemifrån hela fredag förmiddag vilket var skönt. När man varit borta en dag, så är ju inkorgen ganska full, så att bara få beta av den i lugn och ro var skönt.
Sen svängde jag förbi tandläkaren, igen, för att göra en koll på alla tänder vilket gick bra med tanke på allt trassel.
Det som är skönt nu är att jag får samma tandläkare hela tiden och hon mins vad hon gjort sist och skriver in små noteringar för sin egen skull.
Sånt missas ju om man byter mellan varje gång.
Nu ska jag bara till tandhygienisten och skrapa lite tandsten innan nya försäkringen hoppar igång och min rotfyllning flyttades två veckor då hon precis fått in ett återbud.
Det är ju inte ett dugg kul men ska ju bara rivas av, så ju snabbare ju bättre.

Sen passade jag på att ta ett besök jag behövde göra. Vissa svarar ju varken på mail eller telefon, så då får man besöka dem! :-)
Och sist men inte minst ett möte, där jag hoppade in i stället för en sjuk kollega.

Strax innan jag gick in på det mötet fick jag ett par mail som gjorde mig lite sur. Jag gillar inte att vara kontrollfreak utan litar på att folk gör det dom ska om man frågar och får svaret att allt är lugnt.
Nu var det ju inte alls det, utan det visade sig att det krupit in en latmask i en viss person.
Inte bra.
Så jag var tvungen att hantera det. Jag försöker att skälla så sällan som möjligt, utan mer förklara att man gör mig besviken.
Har vi tummat på ett teamwork och den andra parten sen inte gör sin del, då blir jag inte glad.
Livet som förälder... Man kan inte slappna av en sekund.
Så det var bara att ta de samtalet och sätta in lite nya rutiner. Jag hotar eller mutar sällan, utan förklarar mer vad som är mitt ansvar och vad som är den andres ansvar och vad konsekvensen blir. Jag blir inte lidande längre fram... Så vill man undvika att det gör ont sen, då måste man skärpa sig nu.

Nåja. Kylen var ju som alltid tom, så jag drog iväg för att fylla den lite.
Jag köpte också en liten höstgrupp att sätta på trappan. Jag längtar till landet så att det gör ont, men det här tröstar lite. :-)

 Jag hämtade också ut ett litet paket.
När jag hade gjort min röntgen i måndags och fick höra att tanden ska öppnas, igen...då behövde jag lite tröst.
Så, jag shoppade lite på Cellbes, där det var rea upp till 50%!
Det blev en jättefin kjol och en otroligt mysig tröja i samma färg som blommorna i kjolen.
Lite tröstad blev jag... :-)

I lördags hoppade jag ur sängen ganska tidigt, för att hänga på låset till en mässa jag var sugen på.
Tanken var att Lilleman skulle haka på, men han var lika rutten när han vaknade på lördagen, som han var redan på fredagen.
Minime var noll intresserad.

 Så, jag mötte upp äldsta dottern med sambo för att gå och kika på inspiration för byggande. :-)
Vi hittade en massa fint hantverk och fick tips och inspiration för roliga grejer vi ska göra.
Det är inte dumt att ha en händig svärson...

Sen, råkade det även att vara chokladmässa vägg i vägg och där smet vi också in.
Men det var så galet mycket folk att det inte ens var kul..
Gulligt med skiftnycklar i choklad! :-)

Det var helt ok mässor.
Jag åkte hem, käkade lite, fixade lite och åkte sen för att hänga med barnbarnet ett par timmar.
Han. är. så. go!
Och lätt att ha. Han fnular runt, pillar lite, pratar lite, kommer förbi och smågosar och sen pillar han med något igen.

 Och han är så tydlig med vad han vill och man kan ställa klockan efter honom.
Gullunge!

Han slocknade utan knot och sen kunde jag sitta i soffhörnet och titta på en film och läsa en bok.
Det är liksom inte tungt att passa denna lilla kille.
Och det var så mysigt att hinna prata ikapp med stora sonen och svärdottern.
Det händer så mycket roliga saker nästa år och vi kunde konstatera att det här året, har varit ett "mellanår".
Det har inte hänt något dåligt, men heller inget...."wow"... direkt.
Men nästa år, jösses. Rena ketchupeffekten. Och dom har haft sån tur så det är inte klokt.
Om allt går i lås, då ska dom även köpa en triss tänker jag. :-)
Det händer så mycket roligt för stor del av storfamiljen nästa år. Det är spännande.

Idag sova jag så länge jag ville, men vaknade ändå ganska tidigt, vilket var skönt.
Jag hade nämligen fått en förfrågan på ett uppdrag som var jättekul. Det är få som kan skriva så snabbt som mig. :-)

Stora dottern dök upp med lite hårfärg under armen, som vi kletade i hennes hår. Det var tokmysigt att få ännu mer kvalitetstid med dem.

Det är en enorm ynnest att ha så många barn omkring sig. Jag tänkte aldrig när alla var små, att det skulle bli så när de blev äldre att jag skulle kunna luta mig mot dem.
Man vet ju att man alltid kommer att finnas för dem, stötta dem och göra allt man kan för att dom ska känna att jag finns för dem.
Men - att även jag kan luta mig mot dem, hade jag inte riktigt förstått att jag skulle kunna göra.
Och jag tror inte att det är helt självklart.
Men, att kunna prata med alla vuxna barn och deras sambor och kunna ha en dialog runt frustration, oro och även glädje är ju helt underbart.
Att känna att de som står en närmst är ens egna barn, är så härligt att jag blir gråtfärdig när jag tänker på det.
Vilken lycka. Väldigt lite annat betyder något.
Att får vare med när dom växer, utvecklas och det händer saker i deras liv, är helt fantastiskt.

Dagen avslutades med ett par timmar med riktigt härliga människor och dialoger om livet i stort.

Ett par timmar, som ger mig en energi injektion av rang.
Som jag behöver det just nu. Det gör att jag går in i en ny vecka med fulla batterier.
Så mycket spännande som är på gång.

På väg hem, kunde jag inte låta bli att stanna och fota, för nu är det så vackert, överallt.
Det är ju himla fint på våren, när allt slår ut och blommar - men hösten är ju otroligt fin också.
Det är precis som att allt blir så vackert som möjligt innan det dör.

 Jag längtar galet till landet nu.
Så att jag inte missar de stora svängningarna även där.
Och äntligen - nästa helg, då bär det av. Inget får komma i vägen.

Det är dags att plocka i ordning växthuset och städa ur det.
Och ställa in pelargoner och lite annat för att stå svalt men utan att frysa.  Jag ska ställa in mängder med ljus och lyktor i huset, för det blir en otroligt härlig effekt när man tänder dem.

Jag ska även köpa med mig lite ljung ut och göra lite fint. Åh vad jag längtar

Nu är det en otroligt roliga vecka som ligger framför oss och jag hoppas på friska barn, för deras skull - jag vabbar ju inte längre... :-)
Jag hoppas på dagar med sol och vackra färger, lunchpromenader och sen riktigt fredagsmys med sprakande brasa och umgänge med de jag älskar mest.

Skruttigt.

Jamen, det går bra nu. Not.
Halva kontoret ligger hemma och snörvlar. Även jag, som aldrig är sjuk, gick hem igår och kände i morse att det bara var att vända tillbaks till sängen.
Jag är inte sjuk, sjuk, utan mer...hängig. Trött, har huvudvärk och liksom ont i ögonen.

Ynkligt lite feber, med tanke på hur sjuk jag känner mig. Patetiskt.
Jag hoppas att ryggläget idag gör att jag är på benen i morgon igen. Så länge sjuk brukar jag inte vara..
Men det är ju tråkigt att ligga här.
På förmiddagen fixade jag inte att läsa, så jag har legat och slötittat på en kriminalserie halva dagen..

Dock passade det bra rent jobbmässigt då dagen inte innehöll några möten, men jag hör ju hur telefonen som ligger på laddning plingar till med jämna mellanrum, så i morgon har jag ju full inkorg.

Jag vill ju inte vara sjuk i helgen när jag har massa skoj bokat, så nu hoppas jag att jag kan vila bort bacillen och jag trycker mig full av vitaminer och mineraler.


Veckans höjdpunkt var annars i måndags. Jag röntgade min rotfyllning som gjordes i början av sommaren. Då stängde man tanden efter drygt ett års borrande och filande.
Är den ok?
Näh. Inte alls. I november ska den öppnas igen och en rot filas upp bredare. Men yahooo, liksom.
Jag är iofs inte helt förvånad, för ibland kliar tanden och ibland känns det "trångt" på ett märkligt sätt, så det är väl bra.
Men jag börjar bli hjärtligt trött på denna tand.
Och som grädde på moset går min tandvårdsförsäkring ut snart, så i morgon ska jag även dit för att göra en "okulärbesiktning" för att få ett nytt, garanterat dyrare pris på försäkringen.
Dit tänker jag släpa mig även om jag fortsatt har feber, för jag vill inte att försäkringen ska hinna gå ut.
Hade jag inte haft den, hade jag gått i konkurs på min tand vid det här laget. Man kan säga att folktandvården gått back på mig! :-)

Nåja, varför inte en förkylning på det? Men - jag är inte bitter! :-)
Tur att jag har haft ett ganska skönt träningsflyt senaste tiden, så det gör inget att jag behöver vila från det lite.

Det är lite märkligt att inte ha varit på landet på länge när det är så härligt höstväder. Men, men... ibland måste man prioritera lite och maken är helt begravd i plugg.
Jag har ju kunnat åkt ut med barnen, men kände inte riktigt för det ändå.
I helgen var jag lite fundersam på om jag skulle åka ut över dagen, för att plocka med mig grejer att göra höstkransar av, men så kändes det lite överkurs ändå..
I stället gick förra helgen verkligen i rörelsens tecken. Härligt, när jag nu kroknat och får låta bli att träna på ett tag.

Förra lördagen vakande jag av mig själv 6:45!
Va!
Så, jag vaknade till i mjuk takt och gick sen ner i gymmet. Först körde jag rygg och axlar ett par vändor med hantlar och skivstång.
Sen tog jag 25 minuters motlutsintervaller och sen sprang/ gick jag  20 minuter. Rätt slut sen, men det är så skönt!
Jag har nog aldrig trott att jag skulle njuta så intensivt av att gymma! På helgerna är det ju skönt just för att jag inte behöver känna mig stressad. Jag kan ta min tid och veta att det sen är dusch och en härlig frukost.
Så härligt!

Men - när jag duschat och ätit och fixade runt lite, kom maken på att han ville gå en sväng innan lunch. Och klart att jag hängde på det! :-)
Så ut i solen (och blåsten!) i dryga timmen. Mysigt, men det kändes att jag kört motlut ett par timmar innan....

När vi var hemma igen och ätit lunch, då kom Minime på att hon nog ville till centrum...
Jaha,, ok... ja även jag hade lite småärenden jag behövde fixa, så sagt och gjort...vi gick till centrum.

På vägen hem, gick vi förbi flera jättevackra rönnbärsträd. När solen lyser igenom är det magiskt vackert!

Väl hemma var jag ganska så mör i benen!
Efter middagen kunde jag med gott samvete sjunka ner i soffan! Stegrekord!
Det är så härligt att få in så mycket motion på ganska vardagliga saker. :-)

Dagen innan hade jag köpt en stor lax som det var bra pris på, så den petade jag in i ugnen med grovt skuren lök.
På ena halvan la jag pesto och fetaost och på den andra bara kryddor. Barnen gillade pestobiten bäst! :-) Det blev både middag och fyra matlådor, minst!

Sen sjönk jag som sagt ner i soffan och bara satt...eller, bara sitta kan jag inte...så jag stickade klart ett par vantar.
Jag hittade galet fint garn här i höstas, som har reflexgarn i sig, så med litet ur syns man in mörkret med dem på..

Jag som inte åt någon kanelbulle på kanelbullens dag, gottade i mig lite annat, sockerfritt i stället. :-)

Jag kände nog redan förra helgen att jag hade något som for runt i kroppen, även om det gick bra att träna.
Men i början av veckan frös jag nåt helt galet.
Vi var iväg på ett studiebesök i måndags och travade runt i ett handelsområde där det blåste iskallt.
Och på kontoret är det också så jäkla kallt..
Igår hade jag kofta, halsduk och poncho..och handledsvärmare! Inte klokt...

Jag gick som sagt hem strax  efter lunch och gick direkt upp i säng.
Lilleman hade varit iväg med skolan och käkade sen lunch på Mc Donalds. Minime fixade nudlar med extra tillbehör till sig, så jag kröp ner i säng och låg sedan kvar där.
Det är ju lyx att dom klarar sig själva så bra. För första gången sen jag blev mamma, kan jag lägga mig och vara sjuk! :-)
Lite så känns det och det är en helt ny känsla.

Det pågår många sådana processer inom mig nu. Vad jag ska göra nu när jag plötsligt får mer tid för mig. Träningen är en sådan sak. Läsningen med.
Jag har tid för det nu.
Sen har jag andra engagemang som jag lägger min tid på som är jättekul. Nya kunskaper och nya bekantskaper.
Idag fick jag även upp ett minna på min facebook och det är på dagen fem år sedan jag skrev på papper för jobbet jag har nu.
Fem år! Galet. Det har gått fort samtidigt som det känns som en evighet. Jag tror att det är därför som jag känner att jag måste utvecklas och få lite annat att bita i och med lite tur kommer det att bli så.
Det är ju alltid förändringar även i en stor organisation som vår. Vi har en stramare tillvaro att vänta, men jag tycker att det är spännande.
När man måste strama till och verkligen tänka igenom vad som är ens basuppdrag och vad som ska uppnås, då blir liksom allt klarare. Mindre flum och tydligare uppdrag tänker jag.
Det blir spännande.
Det är mycket som är spännande framöver.

Som sagt, jag har mer tid än någonsin att läsa och  jag läste precis ut en jättebra bok. Den är skriven efter vissa verkliga händelser och ganska rå. Äcklig.
Men bra!
Dock slutade den mitt i händelsen, så jag insåg ju rätt fort att det måste finnas en del två.
Och det gjorde det.
Så jag knappade hem den direkt...

 ch sen började jag på den bok som marknadsfördes när vi var på Akademibokhandelns kickoff i höstas.
Den är också läskig, med ett borttappat barn. Som förälder är det ju hemskt att ens tänka tanken.

Det är en tanke som slagit mig senaste tiden när jag pratade med andra jämnåriga om det här med livet.
(Vi är ju några som är i 50- årsåldern och man kommer rätt lätt inpå om man ångrar något eller önskar att man gjort något annorlunda genom åren)

 Då slog det mig - varför jag inte fattade att jag skulle jobba med böcker när jag var yngre?
Jag som älskar böcker i alla former.
Bibliotekarier, bokhandel eller något annat inom bokbranschen. Varför fattade jag aldrig det?

Det får bli när barnen blir ännu större, då får jag söka extra jobb i en bokhandel! :-)
Tänk att få ha böcker runt sig hela tiden. Undra om jag skulle tröttna?
Eller, varför blev jag inte florist?
Sånt snurrar ibland. :-)
En butik med blommor och böcker, det vore ju absolut bäst.

Nåja, nu ska jag vila lilla knoppen och vakna frisk i morgon. Helgen är som sagt fullmatad och här tänker jag inte ligga.

En helt magisk himmel för ett par kvällar sedan....

Höstfunderingar.

Alltså, det är så mysigt när det regnar! :-)
I alla fall när det börjar regna lagom efter lunch och sen ökar tills man kommer hem. Att få dra av sig jobbkläderna, peta in fötterna i tofflor, göra varma mackor till barnen och sen sätta sig med en kopp te. Det ÄR mysigt! :-)

 Sen har vissa morgnar varit helt magiska, när solen sakta stiger ovanför träden. Jag kan verkligen inte se nog av den.
Så en av de bättre sakerna med detta hus är verkligen söderläget. :-)

Jag har verkligen gått all in i höstmys och stekt äpplen med kanel vilket är så fantastiskt gott.

Det är enda gången jag kan äta äpplen, om dom är tillagade i någon form, så jag frossar verkligen.
Helt sockerfritt!
Härom morgonen åt jag det med rysk yoghurt till. Magiskt gott!

Och även äpple och kanelsmak på te hör hösten till. :-)
Jag måste ta med mig både te och lite honung till jobbet så att jag kan dricka det när det blir kallt.
Vi har sjukt kallt i lokalerna, så man får gå loss på stickade tröjor och annat mysigt.

Häromdagen när vi var ute på lunchen smet jag in på H&M en sväng för att uppdatera lite smink, nu när man har bleknat en aning...
Och dumt nog gick jag en sväng bland kläderna....och mhy!
Så mycket fint!
Nackdelen med att ha gått ner i vikt är ju att jag plötsligt kan ha kläder från H&M. Dom har större storlekar, men över 40 sitter det inte bra.
Nu, när jag drar både 36 och 38 hos andra butiker, så sitter 40 bra här. Och jag kan tom ha M på vissa tröjor och toppar.
Men - det gör ju att snygga kläder plötsligt funkar!

Nu fastnade jag för byxorna, som är rutiga i grått, svart och vitt. Dom är sååå snygga!
Jag har mest Jeans på vintern eller kostym med kjol och kavaj. Riktigt snygga kostymbyxor har jag inte upptäckte jag.
Och dom här satt som smäck.
Nu har jag två jobbgrejer där jag vill vara lite uppklädd men ändå inte festlig. Jag är värdinna och ska välkomna massa folk och då kände jag att just kostymbyxor och tjock tröja är snyggt.
Så, på fredag blir det brallorna med en grå, mjuk tröja till.

 Och lite längre fram, blir det brallorna och denna helt ljuvliga, vita tröja.
Den är sååååå mjuk! Galet..

Hög krage och så mjuk, så mjuk och sitter så fint.
Det kommer att bli en riktig favorit som blir fin både till finbyxor, kort kjol, lång kjol, vita byxor och svarta.

Jag har bestämt mig för att inte "förbanna hösten och vintern" utan njuta av att kunna mysa till max.

Det har varit lite uppförsbacke efter sommaren.. Många på kontoret har gnällt över att man inte fått fart på benen.
Märkligt nog, med tanke på den fina sommaren och även fina hösten. Men energin finns inte och många sitter redan på förmiddagsfikat och undrar om man inte får gå hem...
Jag tror att det mycket hänger ihop med att vi jobbar i så långa och stora processer, så det är svårt att se något större resultat.
Men, igår var jag iväg på en invigning som verkligen visade att det kan blir resultat, ganska snabbt till och med.
3 år från att man fick första inputen på att något måste göras, var vi igår på invigningen. I vår värld är det otroligt snabbt jobbat.
Men det gjorde faktiskt att även jag fick ny och bra energi. Det var så himla roligt på flera sätt.
Själva invigningen, men även personerna jag träffade på plats. Jag kände att jag var på rätt plats och att jag vill fortsätta att vara där, på rätt plats, med alla dessa härliga människor.

Det är så lustigt hur vissa saker går i varandra och man träffar på folk från olika platser som ändå hänger ihop och har hängt med såå länge.
Det är också en orsak till att jag ibland blir så matt och nästan vill slänga in hatten, för att jag vet så mycket om vad som händer eller inte, i samhället i stort.
Ibland skulle det vara skönt att gå till ett jobb som är helt separerat från livet i övrigt liksom. Gå dit göra det jag ska och gå hem. Punkt.
Men jag skulle troligen bli larvigt uttråkad.
Det är också så himla lustigt hur makens och mitt liv är så sammanflätat, trots att vi inte längre jobbar ihop och nu gör heeelt olika saker, men ändå samma.
Vi var båda på plats igår, fast vi representerade helt olika organisationer. Vi fick en sån rolig kommentar av en person "måste ni hänga på samma mingel jämt" :-)

Jag hade ett mycket bra samtal med en person för ett par dagar sen, som satte tummen på exakt vad det handlar om för min del, att jag känner att jag tappat fart.
Det var samma sak förra hösten och jag känner inte alls igen svackorna.
Men, det är ju inte så konstigt.
Det har hänt mycket senaste 10 åren, höga toppar och djupa dalar. Små barn, företagande, inte företagande, projektjobb, annat jobb....
Nu senaste åren så har livet börjat snurra lite saktare, för mig. För andra snurrar det på, men det gör att jag känner att jag måste bromsa, för det kan inte snurra överallt.
Plötsligt, är barnen stora, klarar sig själva. Jag behövs, men inte så mycket i praktiken, så plötsligt har jag tid som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, eller rättare sagt, prioritera till vad.

För första gången på 26 år, har jag ibland haft dagar nu där jag både kunnat bestämma vad jag ska göra helt själv och även varit själv.
Det är ju svårt att förklara för någon som inte lever i en stor familj hur det är att plötsligt ha ett par timmar för mig själv! :-)
Men det gör ju att det sätter igång grejer i en. Tankar, funderingar och annalkande höst.
Under sommaren hinner man göra sånt som man gillar, man hinner vila och känner att man nog gärna skulle vilja fortsätta med det.
Det är ju lite så att när semestern börjar närma sig på våren -då är man ju uppe i maxfart och skulle kunna springa lite till.

Jag gillar ju hösten, men man går ju ändå mot mörkare tider liksom. Det gäller att få så mycket sol och ljus som det bara går nu och inte vara för hård med sig själv. Låt känslorna poppa upp utan att springa på dem.
Sitta still i båten liksom.

Och - jag ska vara ledig ett par dagar på höstlovet som jag ser mycket fram emot. Det blir en långhelg med lite födelsedagsfirande och häng på landet.
Jag har också lagt in om 3 dagar över jul som ger sammanlagt 12 dagar ledigt! Galet!
Och det är ju lite "vips" så är det jul.
Det gäller att hitta saker som drar igång drivet inom en. Ingen annan kan göra det åt en utan det är ett jobb man själv får se till att göra.
För länge sen frågade en chef mig "hur kan jag motivera dig" och mitt svar var "det kan du inte".
Det är mitt eget ansvar att hålla mig motiverad. Däremot kan en chef demotivera en, ganska lätt.
Men ska jag vänta på att någon annan ska få mig motiverat att göra ett bra jobb..jösses vilket ansvar!

Och det gäller att ha en plan och det har jag. Av en ren slump har jag ramlat över en jättespännande grej som jag ska göra "när jag blir stor" :-D
Det behöver inte alltid handla om jobb det där vad man ska bli när man blir stor, det kan handla om helt andra saker.
Och kanske har jag hittat det lagom tills jag fyller 50! :-D

Ibland får man vägra gå hemifrån.

Vissa helger känns längre än andra.
Den här helgen har varit jättelång! Mycket hänger det ju ihop med att vi drog lite i bromsen och stannade hemma "i stan" i stället för att åka till landet.
Och inte bara det, utan vi drog i bromsen så pass att inbokade saker både på torsdag kväll, fredag kväll och lördag, bokades av.
Ibland måste man bara inse att det blir för mycket. Även om det är roliga grejer och umgänge och hej och hå, så måste man tänka på att det ändå drar energi om man är lagom stressad innan.

Jag måste hjälpa maken att begränsa sig, då han är lite lätt dålig på det själv. :-)
Han känner inte när det blir för mycket, utan kör på tills det bara tar stop. Vi har fått två riktiga tankeställare senaste året, som gör att jag nu är mycket känsligare med när jag säger ifrån.
Han känner också själv när det blir för mycket och flaggade redan i början av veckan för att han inte riktigt visste hur han skulle få dygnen att räcka till i slutet av veckan.
Och då bestämde jag helt krasst att vi bokar av.
Det kommer fler tillfällen.
Och så blev det.

Så, fredagen gick åt till att jobba i lugn och ro, sen mötte jag upp en son som behövd frissa till sig innan skolfotografering.
Sen drog han och jag iväg och storhandlade. Han är så kul att ha med sig för han är så genomknäpp!
Folk undrar nog vad vi pysslar med när vi bara bryter ihop mellan hyllorna och garvar så tårarna rinner.
Han är otroligt duktig på att härma dialekter och får ibland ryck där han blir en skånsk karaktär och det blir otroligt komiskt. :-)

Nåja, väl hemma var det bara att packa in grejerna och sen sätta sig för att betala räkningar.
Inte kul, men skönt när det är gjort.
Jag tröstade mig med ett glas vin. ;-)

Vi tog en mysig familjekväll och bara landade i att det var helg. Fördelen med att inte åka iväg är ju att man bara kan byta till pyjamas, hälla upp ett glas vin och vara...

Och det var dags för mig att byta telefon. Jag har lite panik varje gång det ska göras faktiskt!

Jag har allt i telefonen. Hela livet!

Nu hade jag valt en lite större telefon med tillhörande penna. Tanken är att det ska vara enklare att skriva anteckningar osv. 

 Den är ju lite läcker...där den försvinner in i telefonen! :-)

 Den är inte så mycket större än min gamla, men skärmen är större både i cm och även då den liksom går ända ut till kanten.
Det är bra. Det gör att det är lättare att läsa i stort sett allt...nu när man ser lite sämre...;-)

 Och varje gång, när man lyckas hitta alla lösenord till alla möjliga appar så drar man ju en lång suck! :-)
Jag har ett lösenord som inte funkar vilket gör mig irriterad som tusen. Inloggningen funkar på datorn men inte på telefonen, så jag måste kontakta admin.
Men det löser sig.

I lördags ställde jag faktiskt klockan, för jag ville träna, i lugn och ro. Länge. Utan minsta stress eller sneglande på klockan.
Jag körde först lite skivstång. Jag gillar inte att köra styrka för att jag tycker att det är aptråkigt, men jag måste. Det fattar ju till och med jag! :-)
Men om jag har kort om tid, då lägger jag inte tiden på styrka, så är det bara.
Men - i veckan som gick fick jag ju mängder med vardagsmotion, så nu blev det en lång stund skivstång och hantlar.

 Sen unnade jag mig 3 km på löpbandet sen, där jag började med 25 minuters motlut.
Det är ju lite larvigt när jag sista stunden "unnar mig" att springa lite! :-)
Men det var oerhört skönt att få träna med kvalitet för en gångs skull.

Maken, han satt med näsan i sina böcker hela helgen och vi andra hade inte bestämt riktigt vad vi skulle göra.
Men, vädret bestämde åt oss.
Det regnade - hela dagen! Vilket ju gjorde det perfekt att storstäda, från golv till tak!
Barnen tvingades att städa sina rum och byta lakan i sängarna osv.
Och jag dammsög varje litet hörn, torkade golv och hade mig. Så najs! Och det tog nästan hela dagen.

Vi hade tänkt åka ut i skogen eller besöka lite event i närheten, men i och med att det fortsatte att vräka ner, så hoppade vi över det.
Barnen var ganska nöjda med att vara inne och spela dataspel.
Vi har tagit beslutet att det är minimalt med spelande i veckorna. Dom har inte mycket läxor, men dom behöver anstränga sig med skolarbete ändå.
Varje vecka har dom grejer att läsa och matteläxor. Plus lite annat. Och vi har märkt att om dom får full tillgång till sina datorer, så tar dom över.
Läxor blir inte gjorda, uppgifter här hemma, som att hjälpa till med disk och tvätt blir inte av och dom har noll koll på gympapåsar osv.
Så nu har dom skärmtid, som ställs in på förhand och när klockan är ett viss klockslag på kvällen, så stängs datorerna av.
Lilleman protesterade ganska högljutt i början, men efter ett par dagar insåg han att det är ganska skönt och han blev mindre stressad när han plötsligt låg före med olika uppgifter.
Men - det innebär ju att dom med gott samvete kan spela på helgen.

Det regnade verkligen hela dagen och kvällen!

 Idag vaknade vi till strålande sol, vilket var himla mysigt!
Jag fortsatte med mitt röj hemma och har tvättat och vikt jag vet inte hur många maskiner.
Det blir ju lite så, när man tvingar barnen att städa sina rum och dom plötsligt hittar kläder som varit "försvunna" i veckor! :-)
Och sen behöver dom ju tvättas..

Nu byter träden färg och det blir såå vackert! I år har det gått lite långsammare, vilket gör att färgerna blir magiska.

 Vi tog även en sväng till svärmor på lite fika innan vi käkade söndagsmiddag.

Det har känts jättebra att ta oss en "hemma helg" när vi knappt varit utanför huset alls. Man måste unna sig det ibland utan att känna att man inte gjort något.
Att hinna i kapp med tråksaker är så viktigt också.

Det har också varit skönt att hinna i kapp "sig själv" liksom. Maken och jag är bra på att sätta ord på vad som behövs.
Mål och drömmar. Personliga och gemensamma.
Vi har båda haft en grej som skavt till och från flera år. Vissa saker som vi inte är helt nöjda med. Beslut i livet liksom.
Vi har varit enig om att något måste göras. Tidigare har vi lagt det på "sen" kontot, men ju mer saker som händer i livet, vårt och andras, så har vi landat i att vi kanske inte ska vänta till sen...

Senaste året, har vi blivit otroligt medvetna om att livet är kort. Vi gillar långsiktig planering och drömmar om vad vi vill göra i livet, men vi har också som sagt blivit medvetna om att livet kan ta slut i morgon.
Man måste njuta nu, idag - också.
Ett stort beslut tog vi ju för ett par år sedan, när vi var så nära att sälja landet, men inte gjorde det utan i stället bestämde att plöja ner en hel del pengar där för att bygga om och till, så att alla får plats och så att vi kan vara där hela somrarna, hela familjen.
Där är liksom vår lugn. Där vill vi vara och där kommer vi att bo, så småningom.
Men - vi kan inte flytta dit än på ganska många år. Så det livet står "på vänt".

Maken tog beslutet för 1,5 år sedan att han ville studera och klev på 2,5 år lång högskoleutbildning.
Nästa sommar är han klar.
Nästa sommar har vi också en helt galet rolig grej att se fram emot. Det är dock hemligt än. :-)

Men - nu har vi landat i att vi behöver en annan förändring, för att orka bo kvar här i  8-10 år innan vi kan flytta ut på landet.
Egentligen vore det optimalt att flytta dit när vi väl blir pensionärer, men så långt har jag inte klarat av att tänka mig bo kvar här. Det går inte.
Så, nu har vi lagt en annan plan, vilket känns bra.
Vi behöver ha saker att se fram emot och planer att sträva emot, för att motivera oss.
Så funkar vi båda. Vardag som bara är vardag blir för tråkigt.
Det känns så bra att ha landat i det nu. Framtiden är spännande minst sagt. :-)

Nu ska vi ta tag i en ny vecka, som även den är full av roliga saker och möten.
Men, jag känner att jag har ett annat lugn i magen nu. Det blir bra.