Nya blommor och plommon.

Nu känns det som att huvudet är påskruvat igen. :-)
Det var en trevlig arbetsvecka förra veckan, där jag kunde kombinera jobb med ändå lite sommarledigt. Bara att logga ut lite tidigare och gå ner och bada gör ju att det kändes lite ledigt. 

Jag var iväg och köpte blomjord en kväll, men det går ju inte att gå förbi allt fint! 
Rådjuren har ätit upp en hel del av det blommor jag satte ute på trappan tidigt i somras och några krukor har helt enkelt blommat ut, så jag passade på och uppdaterade lite. 

Jag har inte så mycket som blommar här ännu, så krukorna får jobba. :-) 
Rosorna jag har klippt ner behöver tid på sig och klematisen är för nya och jobbar hårt på att ta sig. Jag vet ju att det tar ett par år, sen kommer dom. 

Plommonträdet som jag klippte ner på vinst och förlust förra hösten har tagit sig jättebra och jäklar vad mycket frukt vi får!

Det behöver klippas lite till och nu vågar jag ju verkligen göra det också. 

.Nästa år ska jag sätta tomat frön redan i februari så att dom är rejält stora när jag ställer ut dem.

Det tar en stund innan dom får färg. 
Samma lika med Daliorna, knölarna måste i jorden mycket tidigare än jag gjorde i år. 

Nu börjar alla slå ut, men man vill ju ha dem lite tidigare känner jag. :-) Det blir hårfint mellan att dom inte fryser, men att dom kommer ut hyfsat tidigt. 

Det har varit fantastiska kvällar nu! Jag har badat nästan varje dag och det är så vackert! 
Vilken lyx att ta dessa vackra kvällspromenaderna. 

Hundarna badar och badar. :-)

Någon gång ska vi ha semester någonstans där hundarna kan springa lösa och bada när dom vill! 

Även om det är riktigt varmt fortfarande och det är sommar, så känns det som alltid att vi går mot höst, även då augusti är en högsommarmånad. 

Jag ser ju fram emot det, precis som jag alltid gör i slutet av sommaren. Jag är sällan ledsen över att den är över, utan jag börjar direkt göra listor på allt som ska göras när utesäsongen är över! :-)
Vi har ju bott i två år nu i höst och det är dags att städa ur köksskåp och fixa. 
Det är ju så jäkla mysigt att göra grytor och tända ljus och peta in fötterna i ett par tofflor. 

Jag är i stort behov av alla årstider, det är bara att konstatera. 

Sen är det ju förstås så att man aldrig riktig är helt "klar" med att ha semester..
Jag brukar aldrig bry mig vad andra gör eller vara avundsjuk, men det känns ändå bra att se att fler och fler lägger upp att dom naggar på sina sista semesterdagar och börjar jobba nästa vecka. 
Det är trots allt en liten tröst.. ;-) 
Allt är lättare när allt och alla andra drar igång. Lite segt är det att gymnasiet börjar så pass sent som sista veckan i augusti! 
Minime är såå förväntansfull och tycker att dom börjar alldeles för sent! Hade någon sagt det till mig för fyra år sedan att hon skulle se fram emot att börja skolan, då hade jag inte trott det!
Tänk vad en dysleksidiagnos kan göra! 

Jag hoppas att hennes gymnasieval även kommer att resultera i lite hundvakter för oss! :-) 
Är det någonstans det finns personer som vill passa hundar så är det i hennes klass, hennes parallellklass och gymnasium! Alla utbildar sig i djur kunskap och flera klasser ska bli hund instruktörer. 

Det är ett projekt som jag måste ta tag i nu - hitta hundvakt.
Varför det är mitt projekt? Jo, för att det är upp till mig att lita på någon tillräckligt mycket för att få ta hand om mina pälsbollar. :-) 

Det ÄR inte lätt faktiskt. 
Man behöver förstå hur larmhundar fungerar och hur reaktiva hundar fungerar för att kunna passa dem. 
Heidi "låter" en hel del, men hon älskar allt och alla, så hon är inte problemet. Annat än att hon inte ska leka med större hundar pga av att hon är så pass liten. 
Bella gillar varken andra hundar eller andra människor. Hon måste känna personer väl för att hon ens ska gå med på att bli klappad. 
Hon flyr om hon inte är trygg och numer när vi jobbat bort mycket av hennes rädslor, då får hon inte panik vid hundmöten längre, utan hon kan utan problem ge sig på en annan hund om hon blir överraskad.

Det är absolut inte bra, men hon mår bättre av det än att vara livrädd.
Oftast så kan hon hälsa på andra hundar om hon absolut måste. Hon skäller innan och "mopsar upp sig" men sen är hon undfallande ändå. MEN - det är när vi är med. Känner hon sig inte trygg, då vet jag inte hur hon reagerar faktiskt. 

Så - sånt måste man vara medveten om och lyssna på våra instruktioner. Det är ju lätt att tänka "äsch, det är säkert ingen fara" och så blir det dumt. 

Jag har kikat runt lite på hundpensionat, men.. näe. Jag kan inte riktigt landa i att dom ska ligga i ett rum (med utgång till rastgård iofs) och så kommer någon som dom inte känner och ger dom promenader ett par gånger om dagen. 
Och- dom ska ju vara mitt uppe i massor med andra hundar även om dom inte alltid rastas med andra hundar eller delar rum med främmande hundar. Det känns ändå inte bra. Bella kommer att tappa all päls fösta dygnet. 
Det ultimata vore att hitta en hundvan person som kan ha dem eller att vi byter hundar med någon som har samma behov som oss. 

Vi pratade om det lite på jobbet innan sommaren och alla som har hund, har samma problem att lita på hundvakter, så det är inte bara jag. :-) 
Jag har ställt frågan till ett par bekanta som jag vet varit hundvakt förut och som jag också vet skulle vara otroligt rädda om hundarna och respektfulla. 
Och svärmor har erbjudit sig att ha dem, dock tror jag att båda kan bli lite mycket för henne. 

Varför vi behöver hundvakt är att vi är sugna på att göra lite resor framöver där dom inte kan/ får följa med. 
Ska man flyga med dem(vilket är ok pga av deras storlek) så behöver man vara borta ett par veckor. Det är inte värt att åka över en långhelg eller helg. Då måste vi ha en hundvakt. 

Vanliga semestrar planerar vi att göra med bil och det är en orsak till att vi bytte bil nu, vi vet att just sommarsemestrar kommer att bli med bil framöver och då kan dom ju hänga med precis som i år. 

Så, det är ett litet höstprojekt. Alltid är det något. ;-) 

Men - nu är det dags att dra igång vardagen igen.