Nu är prinsessan här!

Alltså vilken helg vi fick!

Efter en vecka av ganska kallt och mulet, sprack det upp och blev rena sommaren!

Klarblå himmel och stjärnklart. 

Så härligt! 

När vi kom ut på fredag kväll, kunde vi konstatera att gräset inte slutat växa direkt. Det var jättehögt och tjockt!

Och blött. 

Hundarna blev jätteglada och for runt som små dårar i det höga gräset. 

Bella kände ju igen sig, men Heidi såg lite förvirrad ut och gick runt inne och nosade. Kul att se hur dom funkar och att Bella faktiskt kände igen sig även inne. 

Att ta morgonpromenaden i den här miljön är ju magisk. 

Alldeles spegelblankt, eller som grannen sa "plattvatten" :-) Så fint!

Och det är ju så tyst. Magiskt. 

Vi fick lägga stora delar av lördagen på att klippa gräset, även då vi behövde vänta till efter lunch för att det skulle hinna torka lite. 

Solen låg på, men det var ändå blött längst ner, så vi fick klippa i lite omgångar och sen låta det torka emellan. 

Till min stora glädje så blommar fortfarande några rosor! 

Inte klokt när vi snart är i oktober. 

De röda är så vackra! 

Lite synd att vi inte varit där på flera veckor så att man verkligen hunnit njuta av dem. 

På lördagen passade jag också på och åkte med Bella för att klippa klorna. Första gången gick det ju jättebra, men jag vågade inte hoppas på att det skulle göra det nu.

Hon är en långsint liten donna så man vet aldrig. 

Förra gången vi var där för att köpa foder, blev hon jättestressad i butiken redan. 

Men jag tänkte att det kunde vara bra att vara där utan klippning.

Nu när vi öppnade dörren så mötte vi en hund och hon blev helt nipprig. Sen var det två innan oss så vi fick gå runt en stund i butiken och då lugnade hon sig efter en stund, men var ganska stissig.

Men - det gick ändå bra att ställa henne på bordet och klippa!

Hon säger inte ett ljud, rycker inte bort tassen och varken morrar eller försöker bitas, hon bara genomlider det. 

Och det är så skönt, för det går ju på 10 minuter där i stället för timmar av slit hemma. 

Hon har ju varken morrat eller försökt bitas hemma heller, hon bara rycker bort tassen och sprattlar och har sig så man riskerat att klippa fel. 

Så, nu blir det hos dessa tjejer med jämna mellanrum framöver. 

Får se om det blir samma med Heidi. Henne har jag klippt själv ett par gånger och hon morrar och har sig, men rycker inte bort tassen, vilket är lättare att ta.

Då kan ju en hålla och så får hon morra bäst hon vill. 

Bella fullkomligt älskar landet och är en riktigt ute hund. Hon vill inte vara inne alls. 

Vi fick en magisk solnedgång på lördagen. Här kan jag sitta hur länge som helst och bara njuta. Ljuvligt.

Jag har märkt att det som stör mig som sjutton när jag är ute i skogen i radhuset, är att man hela tiden hör den stora vägen. Och då är det inte ens en motorväg! 

Det är ett konstant bakgrundssurr som gör mig lite småknäpp! Det är aldrig tyst.

Förutom surret så hör vi mängder av utryckningsfordon då vi bor mitt emellan brandkår, polis och stort sjukhus.

Så att bara gå ut och sitta en stund på landet och det ända man hör är suset av träd, ekorrar och en och annan fågel. Som jag behöver det!

Nåja, det som är skönt på landet är också "hundgården" vi har. Det som från start var för att stänga rådjuren ute. Nu stänger vi hundarna inne. :-)

Dom har ganska stort att springa på och det är skönt att kunna ha dem där när vi inte vill att dom far runt i löplinor. 

Där kommer dom att få vara när vi har folk tex. 

Helt glada är dom inte, men får ju vänja sig helt enkelt. 

Heidi har upptäckt leverpastej i helgen! Som hon älskar det! Ingen får äta det utan att bli utskälld. 

Det är nästa enda gången hon skäller, men som hon skäller då! :-D 

Och som hon fryser! Det är helt galet vad hon inte gillar kyla.. och då har det ju ännu inte varit speciellt kallt. 

Hon lägger sig alltid i solen och vill nästan sitta innanför jackan när man är ute. Undras hur vintern kommer att bli? :-)

Men, nu har hon lärt sig att gå uppför trapporna i radhuset! Hon har inte vågat tidigare, men nu piper hon iväg upp. 

Ner vågar hon dock inte, men det kommer nog också snart. 

Om 1.5 vecka är hon lika gammal som Bella var när vi fick hem henne. Jag tror inte att hon kommer att väga lika mycket som hon eller vara lika hög på benen, så hon blir nog mindre. 

Det var inte kul alls att åka hem på söndagen, usch. 

Men jag plockade med mig en fin bukett som tröst. 

Och så packade jag ju ihop mig för att åka och bo med barnbarnet när han skulle bli storebror.

Dom var ju inte säkra på att få åka in förrän dom ringt förlossningen klockan 8 på måndag morgon och när sonen ringde mig strax efter, då blev jag lite nervös! :-)

Innan har det liksom varit något som ska hända "sen".. och vi får se osv. 

Nu blev det verkligt!

Det kommer en bebis!

Men samtidigt skönt att ha kunnat planerat det så här, så att Felix gick att förbereda att jag skulle hämta och det inte blev någon panik. 

Jag hämtade på förskolan och tog sedan eftermiddagen ledigt. 

Och sen pysslade vi runt tills det var dags att krypa i säng.

Han somnade som ett utlåst ljus ochvsov från 19 till jag väckte honom klockan 7.

Och mitt i natten klockan 02:05 föddes lillasyster!

3,9 kg och 50 cm. 

Hon är söt så man smäller av! 

Pluttan!

Så galet att dom nu är tvåbarnsföräldrar! 

Att jag har två barnbarn - och en tjej! 

Det snöar inte av flickor i släkten inte på någon sida. 

Det är så skönt att det gick bra. 

Nu ska jag börja beta av lite annat på min lista, det saknas inte direkt saker som ska fixas. 

Mysiga årstider

Ny vecka och jag undrar vart helgen tog vägen. Den har känts otroligt kort! 

Förra veckan var bitvis kaotisk. Det är inte alla veckor som familjen hinner med fyra sjukhusbesök och ett avbokat sådant!

Ett av besöken var till närakuten och ett till den riktiga akuten. Och så var jag iväg på en heldagskonferens mitt i det. 

Och så en massa jobb. 

Fredagen var så efterlängtad, torts att vi inte kunde åka till landet nu heller. 

Det har inte blivit landet sen vi "flyttade hem" och nu längtar jag ut så jag håller på att bli lite tokig, men det har kommit saker i vägen hela tiden och blir nog inte på ett par veckor ytterligare. 

Vi går ju och väntar på bebis och förhoppningen är att hon ska förstå att hon ska ut den här veckan. Troligen stannar hon till igångsättningsdagen nästa vecka. :-)

 

Men, man får göra annat när vi är kvar i stan. Och tack vare hundarna så är jag ju ute massor ändå. 

Det som är lite märkligt nu på morgnarna, är att det är mycket färre hundar ute än det var i våras. 

Så jag misstänker att folk har börjat jobb igen och hundarna är på dagis!

Vi har precis fått veta hur vi ska jobba fram till jul från den första oktober. Vi börjar med en dag i veckan och utökar succesivt fram till januari, sen ska vi utvärdera hur vi känner att det fungerar. 

Tanken är att vi ska vara på kontoret 50% av vår arbetstid, men det är väldigt flexibelt. 

Vi lägger ju mycket av vår tid på andra ställen när samhället öppnar upp, så även om man är på jobbet fysiskt 50% av tiden så innebär det inte att rumpan sitter på en stol på kontoret. 

Själv känner jag att jag kommer att vara inne när mina kollegor är och behöver träffa mig, inte annars. Och jag är gärna inne en stund varje dag hellre än ett par långa dagar. 

Vi har centraliserats rätt hårt senaste året, så vi har inte plats för alla om alla plötsligt skulle jobba heltid, så det är en av orsakerna till att vi helt enkelt inte kan vara på plats. 

Nåja, det var ändå skönt att vi inte fick order om att pallra oss in på 80% som det först var sagt, det vete sjutton om jag hade pallat och även fått ordning på livet. 

Samtidigt är det ganska coolt att vi är tillbaks till något sorts normalt, efter två år!

Hade någon sagt det, när vi ställde in en stor gala i mars 2020, att vi två år senare inte skulle vara tillbaks på heltid hade vi ju garvat!

Nåja, nu känns det att hösten är här, det är lite kallare på morgnarna nu igen. I morse var det bara ett par plusgrader och frost på taken. 

Heidi fryser!

Hon kröp i under täcket hos maken på morgonen och petade in näsan under hans arm! :-D

Så nu blir det jacka på när vi går ut. Hon är inte helt lycklig över det, men hon tycker nog att det är lite mysigt ändå. 

Det är rätt mysigt att det är kallare. 

Att komma in och äta frukost och dricka något varmt är så härligt. 

Jag har svårt att äta kärnfrukter. Jag är inte direkt tokallergisk men får ofta kli i munnen av tex äpplen, nektariner och andra med stor kärna i.

Häromveckan såg jag ett matprogram där dom gjorde flera olika sorters frukostar och dom stekte nektariner i en torr stekpanna och hade till youghurt.

Det måste jag ju bara prova och jäklars vad gott det var!

Och jag kunde äta utan att få något kli precis som att jag kan äta varma äpplen.  Härligt! Så nu kommer jag att köpa alla kärnfrukter som finns och värma dem. :-)

Jag har tagit några längre promenader i helgen med Bella där Heidi inte fått hänga med, för att kunna träna Bella lite och så att hon får springa så mycket hon vill och orkar. 

Hon har sån turbo att hon måste få springa både fort och lånt. 

Men en morgon  fick lillfjanten följa med och det tyckte hon var kul. Skogen är spännande!

Däremot har hon varit lite risig i magen i helgen. Hon sover ofta hela nätterna och går inte ens ut och kissar när Bella gör det, men en natt var hon uppe flera gånger och var ganska rutten. 

Mysigt ändå att hon faktiskt väcker mig och inte bajsar i sängen. 

Sen kräktes hon ett par gånger, men åt sen lite lax och har drack bra och varit väldigt pigg så det var ingen fara med henne. 

Att hon är rutten i magen förvånar mig inte alls. Hon är en liten dammsugare! Och hon äter sitt eget bajs om hon bara får en chans och allt annat hon kan komma över. 

Plus att hon ibland vräkte i sig mat hon och dom fick också lite av vår mat ett par gånger med.

Det älskar båda (köttfärs innan det kryddats, lite äggröra osv) att få vår mat, men det är inte bra alls. 

Det är inte första gången jag bestämt att nu får dom bara torrfoder ett par veckor. Då mår faktiskt magen bäst. 

Även Bella har varit lite i "olag" även om inte lika mycket, men hon är ju betydligt större. 

Det är ju verkligen lustigt att jag plötsligt har två små att vara orolig över när barnen äntligen är större! :-)

Oron ska som vara konstant... tydligen!

Men vi är helt överens alla att vi aldrig mer kommer att vara utan hund i huset! 

Det har varit skönt med helg hur som. Det finns ju alltid något att pyssla med och jag har fortsatt med att rensa i olika hörn som är röriga. 

Vi har tittat på film och käkat frukt! Det är så härligt på vår butik att man säljer stora brickor med frukt, klara att peta i munnen. 

Så mycket lyxigare än att köpa och skära upp själv! :-)

En ny vecka är på gång och det rullar på i lagom takt. 

Jag längtar faktiskt efter riktig höst. :-) Kallt och mörkt. Visst är det konstigt?

Ibland tror man ju att man skulle vilja bo i Spanien där det är varm jämt, men det hade jag nog inte gillat alls. 

Jag älskar alla årstider och rutinerna runt det. 

Nu längtar jag till landet för att göra höstkransar, ta in dahlia lökarna och städa lite runt huset.
Det är ju galet att vi är i oktober snart!

Vips så är det jul. 

Sjukstuga.

Det är lite märkligt väder nu igen. 

Ganska kallt på morgnarna, men varmt på dagen. Vissa dagar blåser det som tur är, annars hade det varit ganska olidligt.

Min kropp gillar inte när det svänger på det här viset. Jag kan vara otroligt varm på dagen, gå i linne och kjol och vips klockan 18 när hundarna ska ut och kissa är det svinkallt. 

Jag får ont i nacken och blir lite sur faktiskt! :-D

Galet.

Men är det varmt så njuter jag av det. Är det kallt, njuter jag av stickade tröjor och vantar. Men nu är jag jämt felklädd. 

Sjukstugan fortsätter. 

Båda barnen har varit hemma i omgångar och Minime har haft feber hela veckan. Suck.

Dock är jag osäker på om det kan vara en biverkning av medicinen hon äter. Hon testade att inte ta den två dagar men febern höll i sig, även om den inte var lika hög. 

Hon är inte förkyld, utan har bara feber.

Jag ruttnade på det hela och köpte snabbtester som vi kan ta när vi känner oss småruttna. 

Orka hålla på med PCR tester i tid och otid. 

Hennes test var negativt. 

Skönt, men ändå enerverande, för hon är pigg i övrigt. 

Nåja, det är inget att göra åt utan bara att försöka hitta en läkare.

Närakuten vi hade 5 minuter bort har lagts ner, så nu får man snällt åka till stora sjukhuset. 

Trippelsuck. 

Skolterminen har liksom inte kommit igång än, för även lärare har varit sjuka och lärarnas egna barn, så det har varit hopp hit och dit. 

Tröttsamt. 

Som tur är så kan Minimi göra mycket mer hemma nu när hon går i sjuan än hon kunde förra året vilket gör att hon inte hamnar så långt efter. 
Hon har gjort mer uppgifter hemma dessa dagar än hon gjorde på hela vårterminen känns det som.

Så det löser sig nog. 

Men det känns verkligen inte som att hösten kommit igång än. 

Lite orolig blir jag över de släppta restriktionerna som nu blir av om ett par veckor. 
Jag förstår kulturen och sporten, absolut. De har gått på knäna allt för länge. Det har varit lite märkliga restriktioner runt dessa verksamheter. 

Det som oroar mig är att man nu planerar att släppa på alla restriktioner och inte införa ett vaccinpass eller krav på negativt test vilket varit bra i många situationer.

Nu släpper man på allt, så att man både kan gå på en konsert med 6000 personer, ha en middag hemma med 25 andra, åka kollektivt i en full vagn och sen träffas på jobbet i en trång matsal. Samtidigt.

Och Deltan sprider sig, rätt många är ännu inte vaccinerade och en grupp vill inte vaccinera sig.

Det blir ju tragiskt om man måste införa restriktioner igen eller att IVA blir proppfullt. 

Jag hoppas verkligen att det går bra, men jag är mentalt förberedd på en jäkligt rörig höst och vinter. 

Vi ska tillbaks till kontoret i oktober, men inte på plats heltid. 

Så nu sitter jag och funderar på vilka dagar som blir bra att jobba på distans. Jag får ju inte bestämma det själv, det gör arbetsgivaren, men man får önska. :-)

Jag bor som tur är så nära, så jag kan tänka mig att jobba på distans ett par timmar varje dag. Som tur är jobbar maken hemma på heltid ett bra tag till, så att Heidi hinner växa på sig lite. 

Dock hoppas jag att alla är med på att det inte behöver vara fysiska möten hela tiden. Man sparar ju så enormt med tid på att inte behöva åka hit och dit för att ha en timmes möte. 

Tidigare kunde det också vara flera dagar, där ingen av mina kollegor var på plats och då finns det ingen orsak mig att vara på just kontoret.

Det planeras nu för ett nytt kontorshus för oss, vilket har gjort i massor med år, utan att komma någon vart.

Innan pandemin var det otroligt trångt och nu framöver lär det bli ännu värre och ingen får ha en egen plats. 

Men, eftersom vi kan jobba på distans även framöver så kommer det att lösa sig bra. Men - om det nya huset blir av som planen är blir det toppen, för mig!

Jag får ännu närmare till jobbet! :-D 

Om jag nu går på en 20 minuter, kommer jag att kapa tiden med hälften. Toppen ju! :-D

Hur som blir det en intressant höst på flera sätt kan man konstatera. 

Nåja, i övrigt rullar livet på. 

Lillfisen har vuxit i den lite större selen! Den är mycket finare än den grå och den värmer också lite mer. 

Men hon är ju frusen liffjompan, så jag beställde vinterjacka till henne och tog en till Bella med. Lite tveksam var jag på storleken för måtten var små trots "M" och visst, den var trång på Bella. 

Så jag har beställt en L nu. Heidi växer ju i mellanstorleken så småningom. Dock tror jag att hon inte blir lika stor som Bella. 

Det var skönt att det fanns inbyggd sele i jackan så att man slipper köra dubbelt. 

Vi behöver träna henne att gå i koppel mer utan att Bella är med. Hon går bitvis bra och bitvis är hon helt knäpp och far runt, biter i sitt koppel och hänger i Bellas. :-D 

Det är så kul att se hur olika personligheter dom är. Lillfjant har liksom ett helt annat driv och är lite knasig!

Hon älskar att bli nerbäddad och lägger sig gärna både på min kudde och under täcket! :-)

Jag har packat min övernattningsväska, för att susa iväg och passa barnbarnet när det kommer ett till. 

Det är ett par veckor kvar, men häromdagen åkte dom in för en koll och då hann jag få lite puls, så nu är jag så förberedd jag kan vara. :-)

Tänk att det snart kommer en liten bebis!

Trots att det är så pass varmt, så har det blivit lite gula och röda löv nu och massor med svamp. 

Det är jättevackert i skogen! 

Det är tur att hundarna kräver ett par promenader om dagen så att man kommer ut och får frisk luft. 

Välkommen höst!

Helgerna går verkligen fort, vare sig vi är kvar i stan eller åker till landet. Iofs så går även veckorna fort.

Vi är redan i september..och sen vet man ju hur det blir. Vips, Jul. 

Förra veckan avslutades med att jag tog lillfjanten och åkte till Veterinären för att ge lite vaccin.

Hon är ju så liten, trots att hon växer bra. 

Eftersom att hon är så liten, så smälter ju bara alla när dom ser henne. :-) 

Pluttan. 

Jag åkte på en drop -in tid (älskar drop in!) och det gick ju på en kvart från att vi kom in tills vi betalat och gått ut. 

Hon pep lite men det gick jättefort. 

Nu måste jag bara kontakta Bellas veterinär med och prata om tanden som sitter kvar. Jag har hoppats på att den sista skulle släppa, men inte.

Jag pratade lite med sköterskan i fredags och hon rekommenderade att tanden tas bort så fort som möjligt, även om hon varit med om att dom tagit bort mjölktänder på hundar som varit ett par år gamla. 

Jag vet ju att hon måste sövas för att ta bort tanden. Och det innebär att det tar tid och att hon sen säker är lite seg efteråt. 

Och då ska jag ha tid att åka och göra det. Hennes veterinär finns ute på landet och jag vill fortsätta att gå där av olika orsaker. 

Så, jag måste ha lite "tomt" i min kalender då. Och det är inte riktigt så ett par veckor framöver. 

Plus att jag också snart kommer att ha "jour" för när nya barnbarnet ska anlända.

Nu har dom iofs fått ett igångsättningsdatum, så vi har en plan. :-) Men jag väntar tills beisen är född. Så illa sitter inte tanden, så det får bli så. 

Hon verkar inte heller lida av den. 

Nåja, dom är för goa mellan varven. 

Heidi börjar oftare och oftare lägga sig för att gosa med Bella. Och hon får ligga kvar! :-)

Häromkvällen när dom båda låg i min säng men på varsin sida, blev Heidi lite skrämd av ett högt ljud och då resen hon sig och la sig bredvid Bella. 

Gulligt verkligen. 

Hon präglas på henne det ser man och lär sig av henne. Man riktigt ser hur hon tittar när Bella tex väcker ett av barnen och sen gör likadant. Och när vi ska ut så sätter hon sig nu snällt vid dörren och väntar och när vi kommer hem likadant. Och det är ju sånt som Bella gör per automatik nu. 

Det är också en orsak till varför jag är stenhård med att Bella inte får skälla på baksidan eller balkongen. 

Strängt förbjudet är det. Annars har vi ju snart två som står och bjäbbar. Usch!

Det är det värsta jag vet. 

På landet är det nästan omöjligt att jobba bort allt skällande, för där vaktar hon tomten och sen vimlar det av djur. 

Men här ska hon inte skälla på andra hundar som går förbi eller folk som går förbi. 

Det går rätt bra faktiskt. 

Häromdagen tränade jag också att hon låg kvar i hallen med dörren öppen. 

Vi hade gått en promenad innan så hon fick springa av sig lite och dofta runt. Sen när vi kom hem satte jag henne i hallen och slängde massor med glas och plast i soptunnan ute.

Och hon låg kvar där hela tiden och försökte inte ens gå ut. 

Hon är väldigt lättlärd, så nu måste jag lägga tid på henne, så att även lilla morrhoppan lär sig sen. 

Samtidigt som Heidi följer Bella så är hon också rätt mammig nu. Hon kan sitta i trappan och vänta på mig om jag är nere och duschar. Hon piper och gnäller och när jag kommer upp, då springer hon iväg! :-)

Hon ska bara veta var jag är. 

Dom är för roliga mellan varven när dom busar och blir påkomna! :-D Så oskyldiga de ser ut!

Det har varit härligt väder att ta morgonpromenader på varje dag. Men i söndags fick vi snällt dra på oss både mössa och vantar. Det var bara ett par grader plus.

I lördags susade jag iväg till barnbarnet för att hänga med honom ett par timmar. Det är jätte länge sedan jag var där, även om vi träffats ganska många gånger över sommaren. 

Men, jag ville ändå kolla av läget, så att han inte får fullständig panik när det är dags för förlossningen. 

Men, det gick ju hur bara som helst.

Han struntade i att mamma och pappa åkte. Och sen ritade vi massor, lekte med hans djur, tittade på film och åt lunch. 

Han är världens lättaste unge att ha! Nu har han också börjat prata massor så man kan förstå vad han vill på ett annat sätt. 

Så jag är inte ett dugg oroad. Det enda som kan bli lite knasigt är om det drar igång mitt i natten och vi behöver väcka honom och så. 

Men allt löser sig, alltid. 

I söndags fick vi ett ryck och åkte till Ikea. Det var rätt mycket folk, men man fick försöka hålla avstånd och kryssa lite. Plus att vi alltid fortfarande har munskydd om vi inte kan hålla avstånd. 

Nåja, dagens uppdrag var att få lite mer ordning i köket här. Det blir ju så att saker slits, går sönder, det blir mer udda än jämna glas osv. 

Nu uppdaterade vi glas och skålar plus lite bestick. 

Vi uppdaterade lite grytor och annat med. Uppläggningsfat har vi alltid lite kort av tycker jag när vi är många. 

Det syns inte riktig här, men ett av faten är jättestor och har en vackert grå färg. Jag vete sjutton vart jag ska förvara det på landet, men jag ville bara ha det! :-)

Jag passade på att rensa ur skåpen och det blir en hel kasse som får åka ut till landet. Så även där ska det rensas i skåpen, men det är perfekt att göra när det blir mörkt och kallt.
Man kan ju inte vara ute där så länge på kvällarna när det blir vinter. 

Jag ska fortsätta att städa huset. Det blir så tydligt när vi jobbar hemma och är mycket hemma (vilket jag älskar!) att jag måste ha ordning och reda. Annars kan jag inte tänka och blir sur och grinig.

Köket är starten och jag har en del hyllor och skåp kvar att fixa till innan jag är nöjd.

Sen ska vardagsrummet röjas och även tvättstugan. Ojoj, där är det inte skoj. 

Det som är lite lustigt också är att jag går in i totalt höstmode. :-) Jag älskar helt klart alla årstider!

Nu går jag all in på böcker, handarbete och mat! 

Från att haft noll lust att laga mat så går det ju av bara farten nu och mycket bli i ugnen vilket är smidigt och går fort. 

Vi åt tacos i fredags och fick köttfärs över. Då vevade jag ihop det i en pastagratäng vilket blev jättegott. 

Kanske inte så nyttigt, men gott! :-)

Nu finns det ju också så många roliga och nyttiga rotfrukter. Morötter i alla färger är ju härligt!

Jag älskar att peta in rotfrukter i ugnen och sen mumsa med olja och flingsalt. Åh, så gott! 

I morse blev det även havregrynsgröt med bär, kanel och mango. Mums!

Det gör ju livet mycket trevligare att äta gott. 

Men på sommaren vill man ju inte stå i köket. :-)

Det har varit svårt att komma igång efter sommaren tycker jag. 

Svårt att hitta motivation och glädje... i annat än hundar och sånt! :-D

Men tom tonårssonen har landat i att det gäller att ha rätt inställning och inte vara så jäkla neggo!

Om man intalar sig att det är kul, så blir det kul. 

Vilket ju det mesta är!

Jag är ju priviligierad på så många sätt så det är bara att knipa igen och köra. 

Och just att ha det fint omkring mig är viktigare än jag trott. 

Jag kan inte tänka på något annat när det är rörigt. Jag har ju helt halkat av träningen, annat än promenaderna med vovvsarna och det är ju bra, men räcker ju förstås inte alls. 

Men, jag försöker vara snäll med mig. För jag vet att mycket har kommit ikapp mig nu, som var jobbigt förra vintern och våren. 

Då, när det var som jobbigast, då kavlade jag upp och körde. Inte tänka, inte oroa mig, bara köra. Lös problemet. Tänka och känna kan jag göra sen.

Och det är det som kommer i kapp nu när jag känner mig onormalt trött och varit lite låg. 

Det är som när någon tex ramlar och gör lite illa sig, men det skulle ha kunnat gå jätte illa. När man tänker på det får man rysningar och ångest. "Vilket tur att det inte gick så illa som det kunnat" tänker man och ryser.

Precis så är det nu. 

Vilken tur vi hade mitt i allt att det ändå gått rätt bra och fort. I alla fall det mest akuta som kunde ha blivit så jäkla mycket värre. 

Med facit i hand, så kunde vi suttit i en jäkla situation nu, men det gör vi inte. Det är inte helt bra än, vi är inte i mål än, men vi har kommit långt. Det känns ändå som att vi har kontroll över hur vi ska göra och hantera saker. 
Och det har fått luften att gå ur mig. 

Jag måste nu komma i kapp mig själv och känslorna. 

Inte tänka på att jag halkat tillbaks till sockret och ätit galna mängder godis en period. Att jag inte tränat som jag brukar... 

Sluta tänka på det som inte görs och i stället glädja mig åt det som görs och allt som är bra. 

Allt städande och rensande ingår i bearbetningen det är jag säker på. 
Jag måste få koll och kontroll. Allt ska ligga på sin plats, så att jag ser om det rör på sig. 

Det har satt igång en hel del processer i skallen, även hela pandemin. Som aldrig förr tänker jag ju på vad jag gör, varför och för vem. 

(Och den processen är det inte bara jag som har just nu. )

Jag måste få utlopp för min kreativitet. Jag måste ha lugn och ro omkring mig. Jag måste hinna andas.

Men just nu, ska jag njuta av höstens antågande och allt vad det innebär. Och snart, en ny bebis! 

Höstförberedelser.

Veckan drog igång med en rivstart. Rätt mycket jobb och så lite annat som ska ordnas, hela veckan är ganska full.
Dock, så försvann lite saker, som Lillemans övernattning ute i spenaten som var planerad i slutet av veckan. 

Från i måndags gick hela klassen över till distans igen, då halva klassen ligger hemma och hostar. Man skickade hem alla för säkerhets skull, då man inväntar coronasvar.  Det vore ju märkligt om en halv klass ligger sjuk och ingen av dessa har Delta varianten. 

Man blir ju lite matt, för skolan har varit igång i en hel skolvecka och redan kroknar så många. 

Minimes tisdag blev också halv pga vabbande lärare, vilket var rätt bra då hon har en läkartid, så hon missar väldigt lite. 

Nåja, det är ju bara att konstatera att den här hösten inte heller kommer att bli som en vanlig höst. 

Och mig gör det inget om distansarbetet fortsätter, jag trivs med att jobba hemma. 

I helgen fick det följa med ett par blommor till stan. Dom har varit på sommarlov i växthuset och vuxit på sig lite. 

Jag tog först en massa skott av dem som blev kvar på landet och även några följde med till stan. 

Det blev lite gott och blandat i färg och form. Palettblad är så tacksam blomma, för man bara klipper ner är den blir för stor eller för tanig, sätter klippet i en kruka och vips så har man ett par nya blommor. 

Mycket har ju blommat klart nu, men jag har några sena klematis som nu står i blom. Det är kul.

Alpklematisen som är i björken blommar för fullt och har nu tagit sig nästan ända upp i toppen. Jag hoppas att den blommar över hela björken nästa sommar. Det vore så ballt! 

Vår lilla valp växer och har blivit en mattmarodör! :-) Nu kliar tänderna och allt tuggas på. Minsta mattfrans hon hittar så drar hon i. 

Inte bara mattor utan även böcker....

Vissa är godare än andra! 

Hon är så sjukt söt när hon ligger och ser helt oskyld ut, trots att hon har en massa i munnen! :-)

Gullrumpan! 

Hon bits som tusan, så det jobbar vi på.

Men samtidigt är hon så otroligt gullig nu och gosig.

Hon kommer och gosar upp sig, slickar och verkligen myser. Hon är en riktig piraya på Bella, så ibland får hon tokstryk. 

Men lika ofta leker och gosar dom. Varje morgon är rena pusskalaset vilket är jättemysigt. 

Det har ju varit väldigt höstigt väder ett tag nu. Men plötsligt så är sommaren tillbaks med galet varmt i alla fall på dagtid.

Men - det kliar änfå i mina stickfingrar så jag knappade hem lite garn. Med betoning på lite. :-) 

Nu ska det stickas! 

Stora dottern har köpt flera otroligt fina...som ponschos, men med luva.

Lite svårt att förklara.

Jag har tittat på dem länge och i helgen synade jag en bokstavligen i sömmarna och kom på hur den var gjord! 

Så nu ritade jag ett mönster och får jag första att bli bra, så ska jag göra fler med tillhörande handvärmare. 

Jag har oxå beställa lite böcker. Jag har den sista boken kvar av serien månsystrar men jag kommer inte igång riktigt.

Den ska läsas så jag börjar om nu. Men, jag beställde lite mord och en memoarbok.

Välkommen höst liksom. 

Veckan har gått rätt fort. I helgen blir vi kvar i stan och jag passar på att fylla på skåp, städa och åka och passa barnbarnet.

Snart är det ju dags för nummer två och då är det bra att jag har hans rutiner lite uppdaterade.

Han är ju stora killen nu som pratar och går på pottan! :-)

Och som jag längtar efter den där lilla snorpan!

Tänk att det ska komma en liten sån, igen!