Välkommen höst!

Helgerna går verkligen fort, vare sig vi är kvar i stan eller åker till landet. Iofs så går även veckorna fort.

Vi är redan i september..och sen vet man ju hur det blir. Vips, Jul. 

Förra veckan avslutades med att jag tog lillfjanten och åkte till Veterinären för att ge lite vaccin.

Hon är ju så liten, trots att hon växer bra. 

Eftersom att hon är så liten, så smälter ju bara alla när dom ser henne. :-) 

Pluttan. 

Jag åkte på en drop -in tid (älskar drop in!) och det gick ju på en kvart från att vi kom in tills vi betalat och gått ut. 

Hon pep lite men det gick jättefort. 

Nu måste jag bara kontakta Bellas veterinär med och prata om tanden som sitter kvar. Jag har hoppats på att den sista skulle släppa, men inte.

Jag pratade lite med sköterskan i fredags och hon rekommenderade att tanden tas bort så fort som möjligt, även om hon varit med om att dom tagit bort mjölktänder på hundar som varit ett par år gamla. 

Jag vet ju att hon måste sövas för att ta bort tanden. Och det innebär att det tar tid och att hon sen säker är lite seg efteråt. 

Och då ska jag ha tid att åka och göra det. Hennes veterinär finns ute på landet och jag vill fortsätta att gå där av olika orsaker. 

Så, jag måste ha lite "tomt" i min kalender då. Och det är inte riktigt så ett par veckor framöver. 

Plus att jag också snart kommer att ha "jour" för när nya barnbarnet ska anlända.

Nu har dom iofs fått ett igångsättningsdatum, så vi har en plan. :-) Men jag väntar tills beisen är född. Så illa sitter inte tanden, så det får bli så. 

Hon verkar inte heller lida av den. 

Nåja, dom är för goa mellan varven. 

Heidi börjar oftare och oftare lägga sig för att gosa med Bella. Och hon får ligga kvar! :-)

Häromkvällen när dom båda låg i min säng men på varsin sida, blev Heidi lite skrämd av ett högt ljud och då resen hon sig och la sig bredvid Bella. 

Gulligt verkligen. 

Hon präglas på henne det ser man och lär sig av henne. Man riktigt ser hur hon tittar när Bella tex väcker ett av barnen och sen gör likadant. Och när vi ska ut så sätter hon sig nu snällt vid dörren och väntar och när vi kommer hem likadant. Och det är ju sånt som Bella gör per automatik nu. 

Det är också en orsak till varför jag är stenhård med att Bella inte får skälla på baksidan eller balkongen. 

Strängt förbjudet är det. Annars har vi ju snart två som står och bjäbbar. Usch!

Det är det värsta jag vet. 

På landet är det nästan omöjligt att jobba bort allt skällande, för där vaktar hon tomten och sen vimlar det av djur. 

Men här ska hon inte skälla på andra hundar som går förbi eller folk som går förbi. 

Det går rätt bra faktiskt. 

Häromdagen tränade jag också att hon låg kvar i hallen med dörren öppen. 

Vi hade gått en promenad innan så hon fick springa av sig lite och dofta runt. Sen när vi kom hem satte jag henne i hallen och slängde massor med glas och plast i soptunnan ute.

Och hon låg kvar där hela tiden och försökte inte ens gå ut. 

Hon är väldigt lättlärd, så nu måste jag lägga tid på henne, så att även lilla morrhoppan lär sig sen. 

Samtidigt som Heidi följer Bella så är hon också rätt mammig nu. Hon kan sitta i trappan och vänta på mig om jag är nere och duschar. Hon piper och gnäller och när jag kommer upp, då springer hon iväg! :-)

Hon ska bara veta var jag är. 

Dom är för roliga mellan varven när dom busar och blir påkomna! :-D Så oskyldiga de ser ut!

Det har varit härligt väder att ta morgonpromenader på varje dag. Men i söndags fick vi snällt dra på oss både mössa och vantar. Det var bara ett par grader plus.

I lördags susade jag iväg till barnbarnet för att hänga med honom ett par timmar. Det är jätte länge sedan jag var där, även om vi träffats ganska många gånger över sommaren. 

Men, jag ville ändå kolla av läget, så att han inte får fullständig panik när det är dags för förlossningen. 

Men, det gick ju hur bara som helst.

Han struntade i att mamma och pappa åkte. Och sen ritade vi massor, lekte med hans djur, tittade på film och åt lunch. 

Han är världens lättaste unge att ha! Nu har han också börjat prata massor så man kan förstå vad han vill på ett annat sätt. 

Så jag är inte ett dugg oroad. Det enda som kan bli lite knasigt är om det drar igång mitt i natten och vi behöver väcka honom och så. 

Men allt löser sig, alltid. 

I söndags fick vi ett ryck och åkte till Ikea. Det var rätt mycket folk, men man fick försöka hålla avstånd och kryssa lite. Plus att vi alltid fortfarande har munskydd om vi inte kan hålla avstånd. 

Nåja, dagens uppdrag var att få lite mer ordning i köket här. Det blir ju så att saker slits, går sönder, det blir mer udda än jämna glas osv. 

Nu uppdaterade vi glas och skålar plus lite bestick. 

Vi uppdaterade lite grytor och annat med. Uppläggningsfat har vi alltid lite kort av tycker jag när vi är många. 

Det syns inte riktig här, men ett av faten är jättestor och har en vackert grå färg. Jag vete sjutton vart jag ska förvara det på landet, men jag ville bara ha det! :-)

Jag passade på att rensa ur skåpen och det blir en hel kasse som får åka ut till landet. Så även där ska det rensas i skåpen, men det är perfekt att göra när det blir mörkt och kallt.
Man kan ju inte vara ute där så länge på kvällarna när det blir vinter. 

Jag ska fortsätta att städa huset. Det blir så tydligt när vi jobbar hemma och är mycket hemma (vilket jag älskar!) att jag måste ha ordning och reda. Annars kan jag inte tänka och blir sur och grinig.

Köket är starten och jag har en del hyllor och skåp kvar att fixa till innan jag är nöjd.

Sen ska vardagsrummet röjas och även tvättstugan. Ojoj, där är det inte skoj. 

Det som är lite lustigt också är att jag går in i totalt höstmode. :-) Jag älskar helt klart alla årstider!

Nu går jag all in på böcker, handarbete och mat! 

Från att haft noll lust att laga mat så går det ju av bara farten nu och mycket bli i ugnen vilket är smidigt och går fort. 

Vi åt tacos i fredags och fick köttfärs över. Då vevade jag ihop det i en pastagratäng vilket blev jättegott. 

Kanske inte så nyttigt, men gott! :-)

Nu finns det ju också så många roliga och nyttiga rotfrukter. Morötter i alla färger är ju härligt!

Jag älskar att peta in rotfrukter i ugnen och sen mumsa med olja och flingsalt. Åh, så gott! 

I morse blev det även havregrynsgröt med bär, kanel och mango. Mums!

Det gör ju livet mycket trevligare att äta gott. 

Men på sommaren vill man ju inte stå i köket. :-)

Det har varit svårt att komma igång efter sommaren tycker jag. 

Svårt att hitta motivation och glädje... i annat än hundar och sånt! :-D

Men tom tonårssonen har landat i att det gäller att ha rätt inställning och inte vara så jäkla neggo!

Om man intalar sig att det är kul, så blir det kul. 

Vilket ju det mesta är!

Jag är ju priviligierad på så många sätt så det är bara att knipa igen och köra. 

Och just att ha det fint omkring mig är viktigare än jag trott. 

Jag kan inte tänka på något annat när det är rörigt. Jag har ju helt halkat av träningen, annat än promenaderna med vovvsarna och det är ju bra, men räcker ju förstås inte alls. 

Men, jag försöker vara snäll med mig. För jag vet att mycket har kommit ikapp mig nu, som var jobbigt förra vintern och våren. 

Då, när det var som jobbigast, då kavlade jag upp och körde. Inte tänka, inte oroa mig, bara köra. Lös problemet. Tänka och känna kan jag göra sen.

Och det är det som kommer i kapp nu när jag känner mig onormalt trött och varit lite låg. 

Det är som när någon tex ramlar och gör lite illa sig, men det skulle ha kunnat gå jätte illa. När man tänker på det får man rysningar och ångest. "Vilket tur att det inte gick så illa som det kunnat" tänker man och ryser.

Precis så är det nu. 

Vilken tur vi hade mitt i allt att det ändå gått rätt bra och fort. I alla fall det mest akuta som kunde ha blivit så jäkla mycket värre. 

Med facit i hand, så kunde vi suttit i en jäkla situation nu, men det gör vi inte. Det är inte helt bra än, vi är inte i mål än, men vi har kommit långt. Det känns ändå som att vi har kontroll över hur vi ska göra och hantera saker. 
Och det har fått luften att gå ur mig. 

Jag måste nu komma i kapp mig själv och känslorna. 

Inte tänka på att jag halkat tillbaks till sockret och ätit galna mängder godis en period. Att jag inte tränat som jag brukar... 

Sluta tänka på det som inte görs och i stället glädja mig åt det som görs och allt som är bra. 

Allt städande och rensande ingår i bearbetningen det är jag säker på. 
Jag måste få koll och kontroll. Allt ska ligga på sin plats, så att jag ser om det rör på sig. 

Det har satt igång en hel del processer i skallen, även hela pandemin. Som aldrig förr tänker jag ju på vad jag gör, varför och för vem. 

(Och den processen är det inte bara jag som har just nu. )

Jag måste få utlopp för min kreativitet. Jag måste ha lugn och ro omkring mig. Jag måste hinna andas.

Men just nu, ska jag njuta av höstens antågande och allt vad det innebär. Och snart, en ny bebis!