Alltså vilken helg vi fick!
Efter en vecka av ganska kallt och mulet, sprack det upp och blev rena sommaren!
Klarblå himmel och stjärnklart.
Så härligt!
När vi kom ut på fredag kväll, kunde vi konstatera att gräset inte slutat växa direkt. Det var jättehögt och tjockt!
Och blött.
Hundarna blev jätteglada och for runt som små dårar i det höga gräset.
Bella kände ju igen sig, men Heidi såg lite förvirrad ut och gick runt inne och nosade. Kul att se hur dom funkar och att Bella faktiskt kände igen sig även inne.
Att ta morgonpromenaden i den här miljön är ju magisk.
Alldeles spegelblankt, eller som grannen sa "plattvatten" :-) Så fint!
Och det är ju så tyst. Magiskt.
Vi fick lägga stora delar av lördagen på att klippa gräset, även då vi behövde vänta till efter lunch för att det skulle hinna torka lite.
Solen låg på, men det var ändå blött längst ner, så vi fick klippa i lite omgångar och sen låta det torka emellan. 
Inte klokt när vi snart är i oktober.
De röda är så vackra!
Lite synd att vi inte varit där på flera veckor så att man verkligen hunnit njuta av dem.
På lördagen passade jag också på och åkte med Bella för att klippa klorna. Första gången gick det ju jättebra, men jag vågade inte hoppas på att det skulle göra det nu.
Hon är en långsint liten donna så man vet aldrig.
Förra gången vi var där för att köpa foder, blev hon jättestressad i butiken redan.
Men jag tänkte att det kunde vara bra att vara där utan klippning.
Nu när vi öppnade dörren så mötte vi en hund och hon blev helt nipprig. Sen var det två innan oss så vi fick gå runt en stund i butiken och då lugnade hon sig efter en stund, men var ganska stissig.
Men - det gick ändå bra att ställa henne på bordet och klippa!
Hon säger inte ett ljud, rycker inte bort tassen och varken morrar eller försöker bitas, hon bara genomlider det.
Och det är så skönt, för det går ju på 10 minuter där i stället för timmar av slit hemma.
Hon har ju varken morrat eller försökt bitas hemma heller, hon bara rycker bort tassen och sprattlar och har sig så man riskerat att klippa fel.
Så, nu blir det hos dessa tjejer med jämna mellanrum framöver.
Får se om det blir samma med Heidi. Henne har jag klippt själv ett par gånger och hon morrar och har sig, men rycker inte bort tassen, vilket är lättare att ta.
Då kan ju en hålla och så får hon morra bäst hon vill.
Bella fullkomligt älskar landet och är en riktigt ute hund. Hon vill inte vara inne alls.
Vi fick en magisk solnedgång på lördagen. Här kan jag sitta hur länge som helst och bara njuta. Ljuvligt.
Jag har märkt att det som stör mig som sjutton när jag är ute i skogen i radhuset, är att man hela tiden hör den stora vägen. Och då är det inte ens en motorväg!
Det är ett konstant bakgrundssurr som gör mig lite småknäpp! Det är aldrig tyst.
Förutom surret så hör vi mängder av utryckningsfordon då vi bor mitt emellan brandkår, polis och stort sjukhus.
Så att bara gå ut och sitta en stund på landet och det ända man hör är suset av träd, ekorrar och en och annan fågel. Som jag behöver det!
Nåja, det som är skönt på landet är också "hundgården" vi har. Det som från start var för att stänga rådjuren ute. Nu stänger vi hundarna inne. :-)
Dom har ganska stort att springa på och det är skönt att kunna ha dem där när vi inte vill att dom far runt i löplinor.
Där kommer dom att få vara när vi har folk tex.
Helt glada är dom inte, men får ju vänja sig helt enkelt.
Heidi har upptäckt leverpastej i helgen! Som hon älskar det! Ingen får äta det utan att bli utskälld.
Det är nästa enda gången hon skäller, men som hon skäller då! :-D
Och som hon fryser! Det är helt galet vad hon inte gillar kyla.. och då har det ju ännu inte varit speciellt kallt.
Hon lägger sig alltid i solen och vill nästan sitta innanför jackan när man är ute. Undras hur vintern kommer att bli? :-)
Men, nu har hon lärt sig att gå uppför trapporna i radhuset! Hon har inte vågat tidigare, men nu piper hon iväg upp.
Ner vågar hon dock inte, men det kommer nog också snart.
Om 1.5 vecka är hon lika gammal som Bella var när vi fick hem henne. Jag tror inte att hon kommer att väga lika mycket som hon eller vara lika hög på benen, så hon blir nog mindre.
Det var inte kul alls att åka hem på söndagen, usch.
Men jag plockade med mig en fin bukett som tröst.
Dom var ju inte säkra på att få åka in förrän dom ringt förlossningen klockan 8 på måndag morgon och när sonen ringde mig strax efter, då blev jag lite nervös! :-)
Innan har det liksom varit något som ska hända "sen".. och vi får se osv.
Nu blev det verkligt!
Det kommer en bebis!
Men samtidigt skönt att ha kunnat planerat det så här, så att Felix gick att förbereda att jag skulle hämta och det inte blev någon panik.
Jag hämtade på förskolan och tog sedan eftermiddagen ledigt.
Och sen pysslade vi runt tills det var dags att krypa i säng.
Han somnade som ett utlåst ljus ochvsov från 19 till jag väckte honom klockan 7.
Och mitt i natten klockan 02:05 föddes lillasyster!
3,9 kg och 50 cm.
Så galet att dom nu är tvåbarnsföräldrar!
Att jag har två barnbarn - och en tjej!
Det snöar inte av flickor i släkten inte på någon sida.
Det är så skönt att det gick bra.
Nu ska jag börja beta av lite annat på min lista, det saknas inte direkt saker som ska fixas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar