Sidor

söndag 16 februari 2020

Snöfattigt och stormen Dennis.

Det verkar inte som att det blir någon traditionell vinter här i år. Noll snö.
Lite märkligt är det ju, trots att vi haft snöfattiga vintrar tidigare.

Det har varit vackra morgnar och soliga, kalla dagar, vilket är underbart.

 Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Med tanke på att det regnar massor under hösten och vintern, så borde alla vattenförråd vara fulla nu, så att snön inte behövs.
Jag gillar att det är minusgrader, för att alla fästingar dör. Helst skulle det ju vara -15 till -20 för att bottenfrysa skiten.

Men, men...

Jag har tillåtit mig att vila lite från träning nu, för att jag har känt att något far runt i virusväg.
Även yogan har fått stå tillbaks lite och det har känts direkt.
Jag har haft ont på vissa ställen och inte känt att själen haft ro på samma sätt. Andningen är såå viktigt.
I stället har jag fastnat i virkningen. Det är så lustigt, för jag får rena kliet i fingrarna emellanåt och bara måste sticka eller virka.
Eller rita.
Nu har jag mängder av restgarn som jag virkar upp. Det är så najs att virka små rutor för det går så fort och vips har man en hög som kan bli en filt. :-)

Förra lördagen ställde jag klockan för jag ville gå upp och njuta av lördagen.
En del i att leva här och nu för mig är att njuta av stunden.
Jag gillar mitt jobb, absolut, men lördag är ändå lördag och ledigt är ledigt, så är det ju.
Och att verkligen njuta av lördagen och ledigheten är härligt.
Det innebär att jag vill gå upp ganska tidigt, innan någon annan och njuta av morgonen. Njuta av frukosten.
Njuta av att kunna träna så länge jag vill utan att känna stress.

Det tog dock tid att komma ner i gymmet. Först stängde jag av klockan. (jag flyttat tillbaks till sovrummet efter ett par dagar i soffan och även om jag tyckte att soffan var rätt skön att sova i - så upptäckte jag att jäklars vilken skön säng jag har.. :-D )
Sen gick jag upp, men blev sittande i köket länge...sen gick det väl sådär får jag säga.
Jag körde ett nytt pass med lite cirkelträning.
Först ca 400 meter på bandet (skulle springas, men gjorde inte det) sen 10 armhävningar, 10 situps, 10 + 10 hantelövningar. Tre vändor.
Jag är ändå nöjd, för jag har tänkt börja köra just det här passet nu innan jag kör mitt intervall.
För, jag behöver få in lite styrka nu och det är så ap- tråkigt.
Men det är bra, så nu måste jag...
Jag fick ihop nästan en timme ändå vilket är jätteskönt.

Tanken är ju att jag ska träna i gymmet på helgerna, för att ge mig ett "Ok" på att inte gymma i veckorna.
Det är lite snärjigt att få till det i tid, för att det oftast blir för sent.
Nåja, vi drog iväg på kusinkalas, trots att maken fortfarande var lite hängig.

Där träffade vi även på den här lilla gullkillen! Barnbarnet. :-)
Och det var så kul att se hans min när vi vällde in. Han pratar inte men man kunde se hur han tänkte "nämen! Kommer ni??!!" :-D
Vi var ju liksom på helt fel ställe...
Gullrumpan har börjat dansa till musiken på tv och det är ju så gulligt så man bara dör.

På söndagen passade jag på att skruva isär ett vitrinskåp vi ville bli av med, packa in den i bilen och och körde den till stora sonen.
Perfekt att dom flyttat in i större! :-)
Stora dottern dök upp med förkyld sambo och hämtade lite förkylningsdryck.
Jag har kokat några lite ingefäradryck senaste veckorna. :-)

 Nu senast gjorde jag med lite äppeldryck i också för att det inte ska vara så surt.

Det går både fort och lätt att veva ihop, så det är bara att hämta hos mig. :-)
Nu snodde dom flaskan jag hade med till landet och jag förväntar mig ett par tomma flaskor tillbaks snart.

Den här veckan har båda barnen varit på benen och vi hoppas att dom håller sig friska resten av skolåret!
Jag har haft en fullmatad, men roligt, jobbvecka.
Vissa veckor är liksom fulla av saker som fyller en med energi och man har människor runt sig som ger en energi.
Härligt!
Det är ju verkligen så att vissa människor är energitjuvar och man lär sig upptäcka dem.
Jag försöker hålla mig långt ifrån dem, för att inte låta det suga energi av mig, vilket inte alltid är lätt.

Nåja, en toppenvecka som toppades av allahjärtansdag på fredagen.
Det firar vi. :-)
Jag väntade på man och barn med paket till frukosten. Och jag var toppen nöjd med presenterna till maken.
Det är inte lätt att överraska honom, men nu lyckades jag! :-) <3

 Jag fick jättesöta örhängen.
 Barnen fick varsitt kort och varsin liten present.
Maken sa "oj, hade du skrivit ett kort..." det missade jag...
Och inte tänkte jag mer på det...

Sen, lagom till jag skulle gå på lunch, ringde man från receptionen och meddelade att jag hade fått blommor!
Minsann... det hade jag! :-)
24 helt galet vackra, röda rosor.
Och ett kort, som ju inte gick av för hackor, förstås. :-)
Knäppisen.
 Det finns inte något vackrare än blodröda rosor.
Magiska!!
Nu har dom slagit ut och är så vackra så jag blir tårögd!

Buketten var ju stå stor, att jag kunde dela på den och ta halva till landet. :-)

Vi har inte varit här på ett bra tag nu pga alla sjukdomar, men nu så äntligen.
Och det var inte så sönderblåst som jag trodde att det skulle vara som tur var.

Dock drog ju två björkar och maken sågade ner dem ännu lite mer än det akuta som svärsonen gjorde förra helgen.
Ren tur att dom var där ute och att en granne såg hur en vek sig rakt över vår spaljé och ringde svärsonen så att han kunde göra det mest akuta.
Härligt med alla grannar där ute som hjälps åt att hålla koll.

Medans han sågade så städade jag växthuset, som jag är glad över att det stod kvar. Det står ganska i lä mellan vårt hus, några träd och grannens hus, så jag tror inte att vinden får fatt i huset riktigt.

Nu ska jag börja så frön hemma och flytta ut hit vartefter, så jag städade och förberedde så att jag har plats.
Nästa gång vi åker ut, ska jag även sätta frön direkt här, som blir lite friland men ändå inte. :-)
Lite snabbare tittar dom ju upp i växthus.
Vi forslade undan björkarna och eldade upp alla pinnar som låg över hela trädgården.
Jag hatar pinnar!
Det ser så skräpigt ut när det ligger kvistar och pinnar överallt och det tar sån tid att kratta upp.
Men, nu har jag tagit det värsta i alla fall och nu blåser det ju igen, så nästa gång vi kommer ut, lär det finnas ännu fler pinnar att plocka. :-)

Svärsonen sågar ju på längden och tvären och har fått i uppdrag att ta om hand andras träd som kroknat.
Han forslar dem hit och sen sågad dom till olika saker.
Just nu hade hans bror kört hit långa ekar, som ska bli en bar på hans altan. Så det sågades till igår och han kom och hämtade med kranbil.

Och vips, när det finns en kranbil på tomten, då dyker alla traktens karlar upp! :-D
Det är som när en granne kommer och visar nya bebisen, då dyker alla tanter upp! :
Vi är som traditionella här....:-D

Som alltid när vi kommer ut, så går jag ner i varv nåt helt galet och somnade på soffan rätt tidigt i fredags och gick och la mig tidigt även på lördagen.
Maken som precis repat sig från sin influensa och även ryggproblem som han alltid får när han blir liggande mer än ett par dagar, passade också på att sova lite längre nätter.
Det är så skönt!
Det är annan luft här ute så man blir liksom full av syre bara man kliver utanför dörren.

Idag vaknade vi till blåst som kommer att bli stormen Dennis tydligen.
Vi tog en sväng ner till havet och man kan lugnt säga att det blåser. Det är ganska skönt att inte ha strandtomt när det blåser så här.
Svanparet som bor här fick kämpa med att hålla sig kvar i hamnen. :-)


Det syns inte så väl på bilderna, men det är jättehögt vatten och vågorna slår in över bryggorna vilket är ganska ovanligt.
Vi har jämt lågt vatten här.
 Det blåste så att man inte kunde prata med varandra och man fick bokstavligen hålla i hatten!

Och även en liten mus ville in i värmen! Minime och jag fick verkligen hålla oss från att inte släppa i den! :-)
Sen var det ju dags att vända tillbaks till vardagen.
Men om en vecka är det sportlov och då har vi en långhelg vilket blir skönt. Jag har en hel del plockande att göra, städa skafferi och lite annat.
Jag tog bara två semesterdagar för jag vill spara långledigheten till påsk, när det är mera vår.
Men bara att få fyra lediga dagar är ju guld.

Jag är bra avis på en granne som nu flyttat ut hit. Där har barnen vuxit upp och delar av dem flyttat hemifrån, hon vantrivdes på jobbet och det var en riktigt jobbig cirkus en sväng och då bara bestämde hon sig för att hon vill bo här ute.
Så hon sa upp sig och flyttade ut permanent. Man och barn bor kvar "i stan" för att gå klart skolan och jobba, men hon har fått jobb här i krokarna nu vilket är jättekul.
Just det där att våga bryta hamsterhjulet är så imponerande. Varför harva runt om det inte funkar?

Trots att jag hela tiden längtar ut, så har jag slutat älta det. Jag bara bestämde mig för att jag inte orkade leva i det vakuumet, att hela tiden tänka att tiden jag inte var där ute var...B tid...
Nu är jag i nuet, här där jag är och ser till att göra det bra. Njuta av det jag gör när jag inte är där också.
Försöka tänka på alla fördelar med att ha nära till allt.

Men, visst vore det najs att bara bo på ett ställe av många olika skäl. :-)









onsdag 5 februari 2020

Snorig, snörvligt och soligt.

Så, är det kanske dax att dricka lite desinfektion? Med eller utan doft? :-)

Jag har faktiskt gett barnen varsin liten flaska att ha med i skolan och köra händerna lite då och då.
Det kan inte skada....
Att tvätta händerna är ju det bästa i förkylningstider och att toppa det med lite desi är troligen inte skadligt. :-)
 Hjälper det? Vete katten...
Men det känns bra! ;-)
Fler än jag tänker så bevisligen för det är sopslut på apoteken och jag fick snällt beställa Oxiskin på nätet.
Druttar vi dit igen, så kommer jag att spraya det här i hela huset...inklusive i barnens hår. Kanske. :-)

Ett visst preparat på hälsokosten är också slut både där, på nätet och hos leverantören, så det är fler än jag som går på det naturliga vägen när det gäller att boosta kroppens motståndskraft hellre än att att peta i sig andra medikamenter.
Och just när det kommer till virus och förkylningar så hjälper ju inget annat, än att jobba på motståndet både att få virus och att klara av det om det dyker upp.

Jag var inne på apoteket idag för att köpa mer Ipren och nässpray till maken och det var ju sopslut även det. Nässpray fanns, men nästan alla värktabletter var slut.
Så nu är verkligen influensan här.
Rektorn mailade idag och bad alla att hålla sjuka barn hemma, för att både elever och lärare ligger hemma sjuka nu.

Nåja. Nu är barnen på benen och har varit i skolan, men dom är trötta, det märks.
Minime var smart nog att gå och lägga sig efter skolan på måndagen och sova en stund. Inte alls dumt.
Som tur var så är det många som varit och är sjuka i skolan, även lärarna, så dom har inte kommit så långt efter ändå, trots att det varit hackiga tre första veckor.
Lilleman hade sovmorgon nästan hela veckan, för att lärarna är sjuka.

Coronaviruset är ju spännande också. Jag är inte nojig och inte orolig, men man håller ju lite koll på läget ändå och vart det tar vägen.
Vi hade planer på att flyga i väg på semester under påskveckan, men vi väntar med att boka biljetter, för just flyga känns sisådär faktiskt.
Vi väntar lite och ser om det dyker upp fall dit vi har tänkt åka eller inte.

Jag har tagit det rätt lugnt i helgen, inte tränat något pulshöjande utan bara yoga. Det får räcka tills bacillerna är ur huset.
Jag hoppas stort på att kunna träna på riktigt i helgen. Jag har hittat ett pass som jag är sugen på att testa.

Januari summerades ändå bra när jag räknade ihop alla pass. Det är mest yoga, men det är också träning. :-)

När jag inte tränat och på så sätt fått tid över har jag i stället läst flera böcker och titta på flera tv-serier... och virkat en massa mormorsrutor! :-)
Man hinner mycket när man har rumpan i soffan!

Just dessa rutor går så fort att virka och jag vill ha en filt till landet. Jag har en, men vill ha en till och nu virkar jag upp alla restgarner jag har.
Jag vill köpa lite nya fräscha garnen, men har en mängd som ligger och inte riktigt räcker till något annat än just rutor.
Förra lördagen fick jag dock lite motion som känts i armarna i flera dagar!
Jag hjälpte till att flytta sonen med familj. Tanken var att även maken och det två små skulle vara med, men det blev ju bra jag. :-)
Som tur var kunde stora dottern och sambon rycka in och bli plan A, när vi degraderades till plan B. :-)
Det var ju inte långt. Från den här dörren ..
...till dörren där längst bort. :-)
Det regnade så det var inte dumt att kunna vara under tak hela vägen.
Även att inte behöva bära något upp eller ner för en trappa var ju guld!

Dom bytte lägenhet med en äldre man...nåja, vi var väl ungefär lika gamla... ;-) ... och hans två svärsöner var med och bar också.
Och så sonen, svärdottern, stora dottern, sambon och jag. Det gick riktigt bra.
Mannen hade tömt två rum hos sig helt, så vi började med att bära över sonens grejer till de rummen.
När vi fått två tomma rum i gamla lägenheten började vi bära åt båda håll, så att man aldrig gick tomhänt.
Vi började strax efter 9 på morgonen och klockan 12 var allt flyttat! Tjopp!
Då tog vi lunch innan vi flyttade ett par förråd och lite annat löst.

Och det var ju tur att svärsonen var med, som alltid. Han är ju alltigenom händig den killen. Han fick avinstallera grejer och installera grejer. Och - han har ju alltid brallorna fulla med verktyg, hantis som han är! :-)
Spontant känner jag att vi borde få ett barn / respektive av varje yrke som är bra att ha.
Nu har vi ju snart en jurist...och så har vi en hantis och en logistiker...
Läkare vore ju bra... och kock? Tandläkare vore också fint... :-)

Det är rätt galet, för när man tittar ut från sonen och svärdotterns sovrumsfönster så ligger förskolan där borta..
Sen är det inte lika kul att denna förskola hör till den enhet, där en Pedofil härjat i många år och där det nu är fullt kaos. :-(
Men det är en annan fråga. Och man kan ju bara dra en lättnadssuck att barnbarnet inte gick på den förskola där han jobbat till alldeles nyligen och hoppas att man nu ändrar både rutiner, policys och sätt att se på problematiken.
Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort om barnbarnet varit utsatt. Jag orkar inte ens tänka mig hur man som förälder mår nu, när man vet att man lämnat sitt barn på morgonen till det här odjuret och åkt och jobbat och litat på att barnet blev bra omhändertaget.
Fy fan.

Nåja, den här lägenheten kommer att bli jättebra för dem, stor och välplanerad fyra där dom kan bo ända tills de hunnit skrapa ihop till en handpenning på ett hus. :-)

Så, skönt att dom är på plats. Det var liksom check på ett av årets projekt.

Nu är vi inne i februari och januari försvann ju som en pust, tack vare all krasslighet.
Det ser inte ut att bli någon riktigt vinter direkt, så nu suger det ju i vårtarmen. Att börja plantera frön.. Men det är lite för tidigt.
Jag måste nog vänta till slutet av mars eftersom det är så ljust och solen ligger på i vardagsrummet där jag tänkte för -plantera lite.
Nu har jag ju lyxen att ha mitt lilla växthus som jag kan driva i. Som behöver städas rejält nästa gång vi åker ut.
Det har ju inte blivit så mycket landet nu heller och kommer inte att bli på en stund och jag längtar ihjäl mig!

Idag tog jag mig en promenad på lunchen, vilket jag har lovat mig själv att göra, för att få luft och ljus.
Skiner solen, då ska jag ut!
Jag hade ju inte lust att gå in direkt.
Här satt jag och surade och ville vara ute och kratta löv! :-D

Just nu petar jag i allt kul jag kan hitta i maken, så att han ska piggna på sig, så att jag kan flytta tillbaks in till min säng.
Jag vägrar så länge han hostar och snörvlar och vill ha 60 grader i sovrummet.
Helst vill jag sova med öppet fönster. :-)

fredag 31 januari 2020

Fullt krig!

Alltså nu är vi less!
Och nu är det krig!!

En vecka låg barnen i klassisk influensa delux. Alla symptom man kan läsa sig till inklusive 40.7 i feber.
Nåja, dom piggnade på sig efter prick en vecka.
Minime gick till skolan.. i fyra dagar. Kroknar på fredagen, då hon ändå är "ledig" för att göra del två av astmautredningen och klassen ska iväg och åka skridskor, vilket hon inte kan vara med på..
Men- på eftermiddagen känner hon sig varm och hängig igen.
Lördag morgon gick maken och jag en PW på förmiddagen och väcker henne inte.
När vi kommer hem har hon vaknat till och mäter återigen 40,2!
Men va faen.
Jag ringer VC och vi får komma ner och ta stick i fingret och lyssna på lungorna. Men det är ju bara virus. CRP ligger på ynka 5.
Tjahapp.
Hem och bädda ner sig då..

Maken åker på herrmiddag på lördag kväll, men känner sig ruggig och kommer hem tidigt.
Vaknar på söndagen och har feber. Och hostar och hostar och hostar....
På söndag kväll toppar han 39,9.
Fint då.
Jag känner inget och Lilleman är pigg.
Tisdag eftermiddag har Lilleman en optikertid och vi möts upp i centrum. Jag kände under eftermiddagen att jag är lite ruggig och har rethosta.
När jag knatar till centrum regnar det och jag känner hur jag plötsligt fryser ända in i märgen..
Lilleman som skulle möta upp mig är inte på plats och när jag ringer honom så väcker jag honom!
"jag mår inte bra" konstaterar han och har missat larmet på telefonen.
(Han hoppade även pianolektionen dagen innan för att han inte orkade gå, när pappa inte kunde skjutsa och jag tänkte att det han är seg efter influensan och hostan som hänger kvar)
Men, han tar en Ipren och kommer ner.

Vi gör undersökningen, väljer ut nya glasögon, hämtar ut ett par paket och knatar sen hem.
När vi kommer hem är han helt slut och vi meter feber. 39,2.
*Suck*
Jag känner mig också ruggig och tempar, 35.8! Va?
Ok....
Jag fryser galet och lägger mig under täcket och en filt och plötsligt känner jag hur öronen nästan brinner och då har jag ju också 38,8
Jag tar en Ipren och kryper i säng. Sömn hjälper alltid.

Men - maken hostar lungorna ur sig hela natten, Lilleman hostar, Minime hostar, Lilleman är uppe och tar mer Ipren och maken hostar.
Så när klockan ringer 7, då är jag helt död.
Febern har gått ner och jag ligger strax under 38, men det är ju bara att sjukanmäla sig och bädda ner sig i soffan.
Efter en stund kommer Lilleman som är helt snurrig och har fortfarande 39.

 Sen kommer Minime som har rätt hög feber men är ganska pigg.
Och här ligger vi hela onsdagen. På rad.

Jag hade tänkt hålla ett öga på mailen, men fick order av chefen att stänga av den och sova.
Sova gick inte så bra, så jag la mig och läste ut en bok.
Fixaren.
Och hittade en ny författare! :-) Den var riktigt bra så jag smög in på Adlibris och hittade två nyare böcker av henne, som fanns som rea pocket. Dom råkade klickas hem! :-D
Det var ju faktiskt lite synd om mig juh!

Vi låg här och jäste hela dagen.
Maken, åkte till VC för att ta en titt i halsen och stick i fingret. Men, han har ju också bara virus och en helt sönderhostad hals och stämband.
Så han ordinerades total tystnad och isglass.

Jag gav upp om att få hyfsad sömn på våning tre, utan hämtade ner allt mitt och bäddade soffan.
Där sov jag sen som en prinsessa i natt. :-)

Jag vaknade i stort sett feberfri. Weee! Min paradgren är att sova bort baciller.
Efter en dusch och en kopp kaffe, loggade jag på och började jobba.

 Jag hade ett möte idag, som gick bra utan mig och som jag sedan bara kunde fortsätta jobba med när de som var med återkopplade besluten.

Det är inte dumt att kunna utföra det mesta av jobbet i soffan, med datorn i knät och telefonen till hands.
Inte lika lätt om man jobbar i butik eller i sjukvården...eller tja, många andra jobb. Det är vi kontorsråttor som har det bra på så sätt.

Jag var dock tvungen att åka och inhandla lite nödvändigheter till sjukstugan. Makens hals är som sagt helt uppriven, så allt han drömde om var isglass och vaniljglass.
Så jag fyllde frysen med olika sorter.

 Dock är jag ju inte så förtjust i att fylla dem med socker, så jag fyllde även på med Actimel.

Bra magbakterier är nödvändigt nu.
Vi fyller ju även på med lite specialgrejer som är högoktaniga av vitaminer.

Och - vi kan ju inte hålla på såhär. Dags för tunga artilleriet.
Citron och ingefära, blir ingefära shots.


 Man kan ju köpa sådana färdiga. Literpriset är som guld ungefär. Jättedyra små rackare..

Nu kokade jag egen, på vatten, citron och ingefära..

 I med lite honung på slutet...
 Och så tappa upp på flaska.
Nu jäklar! :-)
Jag dricker ju inte så mycket te, men maken hinkar rätt många liter och nu boostar vi där också.
Till slut kanske det växer ingefära ur öronen på oss.

Man blir ju lite desperat till slut när det inte ger sig.

Läget är ju inte lika uppgivet som när barnen är små och man inte sover alls och är jätteorolig över den höga febern.
Nu kan dom ju berätta hur dom mår, dom har varit relativt pigga ändå och dom sover ju mer än när dom är friska.
Det är ju mer att det blir väldigt många dagar dom inte är i skolan. Och i den här åldern missar dom massor av att vara borta.
Lilleman är helt förstörd över att han som behövt skräpa till sig efter höstens inte helt bra betyg, nu kommer efter..
Men, han har ändå orkat göra lite uppgifter som han fått mailat till sig.
Idag hade dom matteprov på morgonen och var inne på att peta i sig en Ipren och gå och skriva provet och sen gå hem.
Han får göra som han vill, han är ju ändå 13 år, så jag kände att han skulle ställa klockan, vakna och känna efter...
Men, han hade strax under 38 när han gick och la sig, så jag förstod ju att oddsen var låga.
Men jag förstår hans frustration.
Minime är lite mer chill, men hon har velat gå till skolan flera dagar nu.
I onsdags lovade jag att hon fick ställa klockan och orkade hon gå upp när den ringde, så var det bara att trava iväg.
Jag trodde inte det, för hon låg strax under 38 . Och klockan hade ringt, men hon väcktes 11:30. :-)
Och då nästan feberfri, men fortfarande i torsdags hade hon strax under 38. Sååå segt.

Idag var jag själv uppe och kände att jag var mitt normala jag.
Jag väckte Minime som var feberfri, men otroligt trött, så vi körde en dag till. Det känns som en dag hit eller dit.
Och man blir ju trött av att ha feber så länge och inte riktigt ha någon matlust.
Lilleman kikade jag in på, men lät honom sova.

Jag tassade iväg till jobbet så tidigt jag kunde, för att kunna jobba undan och sen ha ett viktigt möte.
Så skönt att inte behöva delegera bort det, utan kunna hålla det som tänkt.
Som projektledare vill man ju vara på plats.

Väl hemma igen var båda barnen uppe men maken lika rutten som tidigare.
Nu är barnen feberfria och jag hoppa satt det håller i sig.

Nu får det vara nog.
Jag har tvingat i både maken och barnen ingefäradrycken och funkar inte det får dom börja dricka handsprit! :-D


Nu är det helg och jag är träningssugen som sjutton.
Men, jag känner att jag ska ge kroppen ett dygn till, förutom lite yoga i kväll.
Sen hoppas jag kunna hjälpa äldsta sonen med att flytta under lördagen.

Man brukar ju säga att den friska har många önskningar och den sjuka bara en. Och jösses så jag önskar att vi kan köra resen av våren bacillfria! :-)


söndag 26 januari 2020

Januari är snart slut. Dags att summera.

Den här bilden hittade jag på nätet i veckan och garvade högt åt den.
Jag kunde liksom se hur dom satt där i godan ro och vips så halkade en av dem av...och vevar för glatta livet för att kravla sig upp.

Men det är ju också såhär livet är.
Man sitter stadigt, tror man, och vips så har man ramlat av.

Jag la upp den på fejjan och flera av mina vänner kände igen sig lite för väl. Vissa kände att dom hängt där ganska länge... :-)

Just nu känner jag också lite så. Vi som äntligen kände oss friska, så kroknar Minime. Igen.
Fyra dagar var hon i skolan och sen är febern tillbaks.
I fredags var det 13 barn som var sjukanmälda! 13!
Så, det är virustider helt klart.

Jag var iväg med henne till VC i lördags för att kolla CP så att hostan inte övergått till något bakteriellt, men så var inte fallet.
Bara att vänta ut hur segt det än är. Idag har hon inte lika hög feber, så det ger sig nog.
Nu har dock maken kroknat...
Jag hopps att jag slipper, verkligen. Jag vill inte bli sjuk. Inte!

Vi åkte ju inte till landet den här helgen pga av andra saker och nu blev ju helgen riktigt "lat" när resterande medlemmar inte mår helt bra.

Det gör att min helg blev helt vikt till träning, träning och ännu mera träning.
Det känns så bra att få till det, trots att det är januari (då man aldrig brukar ha ork att träna i januari när vardagen drar igång..) och trots att huset är fullt av hostbakterier.
Jag håller hårt i yogan, som går att göra trots att man är trött och även lite förkyld. Jag har också märkt att yogan gjort att min "löpträning" dvs när jag står på bandet går mycket bättre.
Jag kör ganska hård motlutsträning, som ger puls och kickar igång förbränningen. Efteråt brukar jag springa lite, men brukar inte orka mer än någon minut i taget, men nu funkar det så bra!
Det är som att jag nu får ner luft ända ner i botten på lungorna, vilket är sådan skillnad.

I fredags tränade när jag kom hem. Jag hade bestämt mig för ett gympass och det gick lite sådär.
Jag är så petig med att jag ska veta innan vad jag ska träna, vilka muskler liksom.
Men, nu har vi ju rivit ur gymmet då vi håller på med taket där, som står på tork. Mina träningsböcker är putts veck (rättare sagt ligger i en flyttkartong) jag hittade inte mina hantelhandskar, utan fick leta efter dem osv. Jag kom som av mig och då blir jag sur...
Men, jag körde skivstång, hantlar och tog sen en sväng på bandet innan jag körde core yoga.
Det fick duga.
Och det kändes i morse i axlarna att jag kört hantlar.
Det bästa som finns är att vakna och ha träningsvärk! :-)
Efter en lätt frukost, drog jag med maken ut, då solen sken så fint.


Vi gick vår vanliga runda, som är ca 6 km.
Senast vi gick den för ett par veckor sedan, då tog det 1 timme och 7 minuter.
Idag gick vi den på prick en timme och mitt mål är 45 minuter. Men då måste man springa vissa bitar,
Det är inte speciellt fort eller långt för andra, men jag jämför mig aldrig, utan tänker på mig och vad jag orkar.
De mål vi sätter är våra, för att vi ska utvecklas.

Nåja, det kändes bra och jag svettades så att min väst blev blöt på utsidan under vindjackan!

 Jag var rätt hungrig när vi kom hem, men tog en varma koppen och en hård macka.
Sen for jag runt resten av dagen, till VC och iväg på lite andra ärenden innan jag tog Lilleman med mig och storhandlade.

Sen blev jag akut hungrig!
Maken åkte på herrmiddag och barnen och jag snodde ihop tacos. Det är ju så gott!
Jag försöker fylla min tallrik med grönsaker mest.

Men jag åt ju tills jag mådde illa.. :-)
Vi hade tänkt göra lite grönsaker med dip och lite chips när vi skulle kika på film, men vi orkade inte.
Vi låg och jäste i varsin hörna av soffan....

Jag hade tänkt köra ett coreyogapass, men orkade inte, utan la mig för att läsa i stället. Även det måste hinnas med. :-)
Häromdagen var jag på möte på en annan våning och där i fikarummet låg mängder av böcker. Yey!
Jag hittade två som jag inte läst och lånade hem dem.

Maken vaknade då i morse och hostade precis som barnen... Grattis. Jag hoppas som sagt att jag slipper..

Jag började dagen med ett core pass yoga, som var så skönt. Tanken var att gå ner i gymmet och yoga i kväll, men jag kände mig så stel överallt och tänkte att det var bättre att få igång kroppen innan jag körde ett konditionspass.

Jag unnade mig en underbar frukost med äggröra och grönsaker. Mumma!

Sen, när det fått lägga sig lite, körde jag ett motlutspass - det som är mitt favorit.
Är jag trött, då går jag inte så fort, kanske runt 5-5,5. Man svettas ändå. :-)
Idag gick jag på 6, 2 hela passet upp och när jag vände ner 6,5. Man är helt slut sen!
Detta pass tar 25 minuter. Sen gick jag lite lugnt och fint i nästan 10 minuter innan jag började springa fem minuter, vila en, springa fem osv till 45 minuter.

Det kändes så otroligt bra. Nu är jag på banan igen efter "juluppehållet" som inte riktigt blev det. :-)


Mitt mål nu är att hålla i träningen, så att jag kan köra mina härliga morgonträningar i sommar. Jag längtar till de tidiga morgnarna.
Förra sommaren, var jag i bättre form än på länge innan, men i sämre form än jag är i nu. Det gör att det ska bli så spännande att kunna ta mina rundor på landet. Se hur jag orkar runt och sätta nya mål.

Det är ganska så fantastiskt hur bra jag mår både i kropp och själ när jag ökat på träningen så här mycket. (för mig)
Jag sover bättre och huvudet funkar bättre. Det finns liksom inget dåligt med träning.
Det två böckerna jag slät om styrka hela livet och Hjärt -smart skrev ju precis det. Allt träning är bra och det som blir av är bäst. :-)

Synd bara att det skulle ta nästan 50 år innan jag knäckte koden. :-)
Eller, det är ju så att man som ung känner sig odödligt och fattar inte att man måste ta hand om sig så att man är frisk hela livet.
När man fyllt 40 kommer man på att man är på andra planhalvan liksom och är lycklig att man blivit 40+
Nu vill jag ju leva tills ja är 100 och helst vara frisk. Och då måste man ta hand om sig helt klart.

Nu ska vi ta oss ann en ny vecka. Den sista i januari vilket är helt galet!
Det blir ljusare varje dag, vilket är härligt.

Och - på fredag är det dags att summera träningen för januari. Det blir kul! :-) Jag tror tom att jag kommer att ha lite träning på sparkontot.



torsdag 23 januari 2020

Yoga, lugn och vardagsmotion.

Jag har senaste året jobbat mycket med mitt inre lugn. Leva i nuet, här och nu. Inte tänka så mycket framåt och inte älta bakåt.
Jag har alltid älskat listor och papperskalendrar, men nu är jag extrem med det.
För att slippa ha saker i huvudet, skriver jag ner dem. I listform eller så.
Jag märkte för ett tag sen att jag började göra saker så automatiskt att jag inte mindes att jag gjort det, vilket gav mig onödig stress.
På jobbet kunde jag komma på att jag missat detaljer i projekt, exempelvis bokningar eller informationsmail, men när jag sen letade, så hade jag gjort det. Det hade bara gått så automatiskt att jag inte tänkt på det.
Så nu har jag checklistor, där jag bockar av så enkla saker som det jag har gjort, för att slippa tänka på det.
Jag gör listor på sånt som sak göras idag, i veckan osv. Allt för att inte behöva ha det i huvudet.

Jag har också blivit noga med att känna situationen, där jag är. Lagar jag mat, så njuter jag av det.
Promenerar jag, så njuter jag av det.
Dricker jag kaffe, njuter jag av det. Jag försöker att inte tänka på vad jag ska göra sen, utan njuta av kaffet när jag dricker det.
Njuta av promenaden till jobbet, känna doften, känna vinden. Lyssna på bra musik. Njuta av träningen.

Jag yogar mer än någonsin, vilket är oerhört skönt.
Det är träning, men också närvaro. Det går liksom inte att tänka på något annat när man ska koncentrera sig på att andas rätt samtidigt som man gör olika rörelser.
Det är lika avkopplande som att springa.
Och jäklar vilken träningsvärk jag får! :-)

Det har gjort att jag blivit allmänt lugnare, mindre stressad och mer närvarande.
Även i stressade perioder där jag har galet mycket, både på jobbet och privat, så känner jag mig lugn, för jag har koll.

Jag tror också att det hänger mycket ihop med åldern. Jag står med fötterna rejält i myllan och inte mycket rubbar mig.
Jag har varit med om mycket, löst många problem och har alltid dragit ett stor lass. Gör fortfarande, men kan prioritera och vara så strategisk med min tid, att det inte stressar mig.

Jag har också hjälpt en anhörig senaste åren, att hitta ett annat lugn, av hälsoskäl.
Det har snurrat och snurrat och snurrat, mycket har varit så roligt att timmarna inte räckt till och sömnen har fått stå tillbaka.
Det är farligt.
Även positiv stress, är stress. Kroppen känner ingen skillnad. Kroppen känner heller ingen skillnad på riktigt hot och påhittat hot.
Man går igång lika mycket ändå, även om "hotet" är en missad deadline, som ingen dör av.
När det börjar tära på hälsan, då måste man stanna upp och tänka igenom livet.
Vad är värt vad?
Vad springer jag för?
När jag dör, vad kommer jag då att ångra eller tänka att jag gjort för lite av?

Under senaste åren har vi också fått en del påminnelser om att livet kan vara oerhört kort. Man är inte längre 22...

Och då har jag landat i att jag måste njuta nu. Av allt jag har. Alla jag har. Kärlek, gemenskap och det lilla härliga i varje dag.
För det finns underbara saker varje dag. Härliga möten.

Och jag måste ha målbilder. Varför jobbar och sliter jag? Varför går vi upp varje morgon?
En av mina målbilder är det här:
Hav.
Närhet till havet. Havsutsikt.
När jag sitter vid köksbordet och äter frukost, då vill jag titta ut över ett hav, en sjö eller en hamn.
Se båtar som kommer och far.
Solen glittrar i vattnet. Solen glittrar i snön på isen.

Någon gång ska jag ha det.
Så är det bara.
Vi har ju redan närhet till vatten vilket är underbart. Verkligen.
Och den målbilden, är för långt bort. Jag vet att vi kommer att bo på landet, om inte 100% så väldigt mycket, men det blir först när båda barnen flyttat ut på riktigt, eller är så stora att dom tar över radhuset och vi flyttar.

Men, den målbilden är för långt bort. Jag behöver ha ett närmare mål, för att det inte ska bli ett vakuum.
Så nu har jag hittat en ny målbild och ett nytt mål. Och det målet ligger mycket närmare i tid.

Jag har också äntligen, vid 48 års ålder, landat i kost och träning. Genom åren har jag hållit mig från socker och tränat, men ramlat tillbaks.
Gått ner 15 kilo och gått upp 20. Gått ner 20 och gått upp 25. Gått ner 10 men haft 10-12 kilo för mycket.
Länge.
Men, nu knäckte jag ju koden för snart ett år sedan och har sen hållit i träningen och även kosten och nu ser jag inte att jag skulle trilla tillbaks.

Den här boken läste jag nyligen och här hittade jag precis det som gjort att jag käckt koden.
Man behöver inte tok-träna. Allt man tränar är bra. Allt motion är bra, formen spelar ingen roll.
Vardagsmotionen är viktigt. Kondition då och då. Styrka ibland.
Det är färskvara så man behöver ha en kontinuitet, men det är aldrig för sent.

Och - det krävs inte en timme, fyra gånger i veckan. Det räcker med 20 minuter varje dag eller tom varannan dag om så är.
Min last, sockret, är viktigast att ta bort och nu är det inte längre en kamp.

Boken förmedlar det så starkt att man inte ska krångla till det. Rör på dig, punkt.
Rök inte, drick med måtta. Ät så nyttigt du kan och rör på dig. Det gör stor skillnad för hälsan långsiktigt.
Var snäll med dig!

Och jag känner nu att jag borde ha knäckt koden långt tidigare och även jobbat med det!
Som dietist tex eller hälsa i stort.
Det är intressant och det är sådana hälsovinster så det är inte klokt.
Många skulle kunna sluta med mängder med mediciner om man bara rörde på sig lite.

Och något har ju hänt i huvudet helt klart.
Vi hade planerat att åka till landet i helgen, men kan inte av olika orsaker.
Jag deppade lite först men sen tänkte jag "yes, det betyder att det blir en träningshelg!"
DET hade jag aldrig tänkt för ett år sedan, utan "ok, det betyder att jag kan ligga och läsa x antal böcker ..." typ.
Men nu funderar jag hur många pass jag ska få in och vilka. Ute eller inne? Hur ska jag strategiskt lägga upp det så att jag hinner med fem pass fredag till söndag?

Bara tanken gör mig glad! :-)

Och det är verkligen sant det som står i boken - det är aldrig för sent, man kan bli "frälst" även om man är lite äldre! :-)