Lite folkskygg...

Det var magiskt att komma ut på landet efter att det blivit mörkt i fredags. 

Vårt lekhus ser ut som ett litet pepparkakshus med de färgglada lamporna. :-) 

Vi har massor med lampor överallt i trädgården vilket uppskattas av det som bor där permanent, för det är ju jättemörkt. 

I år bor fler än vanligt där även nu på hösten och vintern. 

Alla äldre som har ett hus är där i stället för i stan, vilket jag verkligen kan förstå. 

Hade inte vi haft skolbarn, hade vi ju inte suttit i stan mer än nödvändigt. 

Huset är så fint nu! :-)

Vi fixade även ett pepparkakshus, annars blir det ju inte jul. :-)

Det är ju så grått och tråkigt hela tiden nu och jag längtar efter snö!! 
Men på lördagen var det ändå rätt skönt. Luften var kall och klar och det liksom doftar snö. Vi tog en lång promenad till grannområdet och det var så magiskt vackert.

Svårt att gånga på bild med mobilkameran, men ljuset var som guld. 

Tre paranta damer badade och tyckte att det var riktigt varmt och skönt, när det var +6 i vattnet. Det var ju bara +2 i luften så det kändes varmt. 

Brrrr.....

Årets svanungar är stora nu, men har inte hunnit få sin helt vita skrud än. Så fin! 

Väl hemma, kröp jag upp i min härliga stol under en filt och tittade ikapp lite serier. Så najs!

Det är inte bara jag som ligger här och sover. :-) 

Det är rent tragiskt att vi inte slängt ut den fruktansvärt obekväma soffan innan! Nu är det bra och vi sitter gärna i vardagsrummet plötsligt som vi knappt varit i sen vi flyttade hit. 

Idag är det 2 december och julklappsinslagningen har påbörjats. Det är ändå lite coolt att jag köpt alla julklappar är inköpta utan att ha satt foten i en enda butik och inte heller någon postutlämning! 

Allt har kommit hem eller landat i en instabox.  

Men- nu är man trött. 

Jag jobbar alla ej lediga dagar över jul, men det är ändå "ledigt" när barnen är lediga så jag längtar till jullov ändå, trots att jag jobbar. :-)

Och dom är trötta nu. 

Det är så mörkt på morgnarna och ibland svårt att veta vad som är morgon och kväll vilket påverkar. 

Dom går ändå till och från skolan och får lite ljus och luft, men ändå. 

Man måste vara snäll med sig känner jag för att orka med det här. Och jag kan bara tänka mig alla de som inte har det så pass bra som vi.

Dvs är ensamma och isolerade. De behöver inte oroa sig över att bli smittade i lika stor grad som vi som har skolbarn som utsätts för virus hela dagarna, men i stället blir det ju grymt isolerat.

Till min stora glädje kom äntligen nya restriktioner för alla barn igår, så att dom inte ska vara i någon verksamhet om det finns Corona i familjen. Det ger andra utmaningar, men man bromsar trots allt smittspridningen. Allt annat är ju bara larv. 

Jag trivs ju med att jobba hemma, men lite folkskygg blir man ju. 

I början av veckan skulle jag ha ett snabbt möte på kontoret och det var inte direkt "wee jag ska få gå ut" utan mer "usch, jag måste klä på mig och gå ut" :-)

Det är som bekvämt att tassa runt hemma, även om jag faktiskt undviker pyjamas och mjukisbrallor. 

Jag är ju en hemma katt som älskar att vara hemma och pyssla.

Visst är jag social och gillar att var ute i vimlet, men hemma är bra! :-)

Maken är likadan. 

Så, vi funderade på att om vi inte hade haft skolutmaningen, då hade vi inte lidit speciellt av att det mesta ställs in eller skjuts fram.

Jag har många i min närhet som lider grymt av att inte kunna gå på AW, restauranger, konserter och vimla på stan.
Det behovet är väldigt litet hos mig. 

Och det är ju också tur att de yngre barnen är så pass små att dom ännu inte börjat vara ute på det viset. 

Och de äldre är så pass gamla att dom är etablerade med egna familjer och inte häller dräller ute. 

Nåja, kommer man inte ut på dagarna, så måste jag ut på kvällen. 

Nu har alla gått fullständigt bananas på utebelysning vilket är så fantastiskt fint. 

Det behöver vi verkligen. 

Det känns lite som att många grannar tävlar, eller kommit överrens om att alla nu hänger belysning på garageportar osv. 

Fantastiskt.