Julpynt i alla vrår

Det är verkligen märkligt hur snabbt veckorna ramlar på. 

Jag trodde att det skulle bli lite långsamt när man är hemna så mycket, men så är det inte. 

I veckan utrustade Lilleman och jag med munskydd och handskar och pep in på vårdcentralen.

Han behövde göra ett pricktest och det är perfekt nu då allergenerna i luften är färre.

Han reagerade precis som vi trodde mest på katt.

Men inte på damm, kvalster och mögel. 

Vilket inte gjorde oss ett dugg klokare.

Så i veckan blir det komplettering av blodprov. 

Minime fyllde 12 på fredagen. 

Det blir ju lite skumt med födelsedagarna nu..för det blir som inget alls. 

Presenter från oss förstås och så plingar det i swischappen.. 😄

Vi drog till landet med bilen full av julsaker.

I år firar vi för första gången jul på landet.

Det är väl den största uppsidan med den här märkliga situationen. 

Vi jobbar nu på att vi ska kunna koppla upp oss mot andra i storfamiljen via Teams och ändå äta julmiddag ihop. 

Funkar det blir det himla kul! 

Regnet stod som spön i backen, men innan jag pyntat klart så var det mörkt och det gör ju stor skillnad.

Nu vill jag ju inte springa i butiker, så jag har liksom delat allt jag har i två högar och tog med hälften till landet. 

Och man har ju en del då.. :-)

Vid ett tillfälle när jag var på coop i höstas högg jag två adventsljusstakar, man vet aldrig om de behövs- och det gjorde det. 🙂

Och en visade sig vara trasig. Surt.

Men det blev gulligt med stjärnor lite här och där. 

Så nu är det piffat med lite tomtar och en liten julstad på landet också. 

Minime blev lite orolig att det inte skulle bli den stora staden, men det blir det också. 
Jag har ju grejer kvar! :-)

Vi hängde också en hel del ljus utomhus, men vi åkte därifrån när det ännu var ljust så jag hann inte se hur det blev. :-)

Men det kommer att vara galet mysigt att komma ut i kväll när det är mörkt. 

Även i "stan" har jag pyntat. Det blir betydligt mindre här i år då vi inte firar själva julen här. Jag pallar inte att ha två julgranar..

Älskar mina stjärnor! 

Jag har köpt alla julklappar på nätet i år. Inte en grej ur en fysisk butik. Och när jag shoppade lite smink och grejer till tjejerna i familjen, passade jag på att köpa en kalender även till mig. :-) Man blir som aldrig för gammal känner jag. 

Och även här har vi pyntat lite. Det blev ett peppishus och så resterande grejer av pyntet till julstaden som vi bygger varje år. 

Det är gulligt! :-) Jag har jämt tänkt att jag ska fixa lite fler söta grejer på rean efter jul, men då är man ju så mätt på allt så det blir inte av! :-) 

Det är ju lite tidigt att pynta men nu behöver man allt ljus man kan få. Det syns i sociala medier att i stort sett alla har börjat jul pynta tidigare än någonsin. Det behövs!

Och man är rätt trötta på hela Coronasituationen nu. I våras kunde man ju göra annat och vara ute på ett annat sätt. Nu är det mörkt och kallt. 

Fira jul med fler än lilla familjen blir det som sagt inte. 

Många är väldigt ensamma och värre blir det. 

Jag hoppas verkligen att vaccineringen kommer igång snart, så att kanske hela befolkningen hunnit få första vändan innan nästa höst. 

Hur ska sjukvården orka med det här?

Det är ett förtvivlat läge på så många ställen nu. Jag har många vänner och bekanta i skolvärlden och även där är det tungt. Många sjuka, brist på vikarier och helt omöjligt att följa några av de riktlinjer som finns för oss andra.
Det går helt enkelt inte. 

Och riktlinjen att barn under 15 som ännu inte hunnit få symptom, trots att någon i familjen konstaterats smittade är ju helt galet. 

I alla andra länder sätts alla i familjekarantän om en är smittad, åtminstone tills man ser om det bryter ut eller inte. Men inte här, nejdå.

Men många tycker inte att det är galet.. men jag kan lova att jag nog inte känner någon som skulle reagera med ett rungande Jaaa! - om jag och maken kroknade i Corona och jag ringde och bad någon att komma och passa mina barn, som ännu inte hunnit bli sjuka. 

Knappast!  Då sa man nog "tack, men jag hoppar det"... men lärarna ska glatt ta emot dessa barn! 

Det gäller ju för magsjuka, mässling osv. Men vid Corona har man som satt allt vanligt sunt förnuft ur spel. 

Inte konstigt att det sprider sig som en löpeld...

Usch - det är verkligen så att man får ta en dag i taget och göra det man kan. Vi har de ju förhållandevis bra, men hela situationen påverkar en ju ändå. 

Det märks att pandemin sätter sina spår även på andra sätt.
Bara senaste veckorna har fyra par i vår bekantskapskrets separerat. Iofs blev jag inte så förvånad i något av fallen, förutom ett par, där var det om inte oväntat så förvånande. :-)

Den här situationen ställer en del på sin spets det är helt klart. 

Aldrig förr har man ju längtat så efter vår!