Barnbarn och födelsedagar!

Det har varit en otroligt mörk månad på flera sätt. Den kriminalitet vi ser nu är ju helt obegriplig. 
Jag har sååå mycket tankar om det, men försöker att inte låta det ta över. Jag är inte en människa som oroar mig speciellt mycket, är ganska rationell och ser det fina i de flesta och det mesta. 

Men - nu har det krupit in under skinnet. 

Att ha tonåringar som vill vara ute är inte kul nu! 
Nu, skjuts och sprängs det inte bland kriminella mot kriminella. Det skjuts och sprängs överallt och ingen går säker. Det är ett krig, bokstavligen. 

En kvinna dog hemma i sin säng, när grannhuset sprängdes. En kille sköts på en Idrottsplats där det tränade barn i närheten och unga killar som varit springpojkar har bokstavligen avrättats. 
Helt galet. 
Nu har man ju ögon i nacken överallt, för det finns liksom inte områden man kan undvika, för våldet finns överallt. 

Men, man måste djupandas och våga tror på att det ska gå att få ordning på hela skiten. 

Jag började jobbveckan med att åka iväg och vara med på ett frukostmöte som jag själv inte var inblandad i. 
Kul! Det är så härligt att träffa gamla och nya kontakter och bara njuta utan att behöva ansvar för något alls! :-) 

Vi har jobbat lite längre dagar och varit på kontoret oftare än brukligt vilket hundarna märkt. :-)

Dom är jätteduktiga på att bara softa när vi är borta och är ofta lugnare än när alla är hemma och springer omkring.

Men dom är supergosiga när vi väl kommer hem. 

Jag har klickat hem ett par vinterstövlar. Jag älskar att ha kjol och klänning även när det är vinter och då vill jag har högskaftade stövlar.
Men det är inte lätt att hitta några jag kan ha! Jag har rätt breda anklar och underben, även när jag väger betydligt mindre. Jag har alltid få leta ihjäl mig för att hitta stövelskaft som funkar. 
Gummistövlar funkar aldrig, där får jag köpa låga. 
Det märkliga är att när jag säger det så är det alltid flera som vittnar om samma problem, varför görs inte stövlar med bredare skaft? 

Jag har letat som en tok och hittade ETT par på Cellbes till slut som var över 45 cm i omkrets. 

Som tur är så var dom snygga! :-) Men jag hade velat ha ett par låga med lite grövre sula också, men där gick jag bet. 
För många år sedan hittade jag både ett par med klack och ett par lägre som jag bokstavligen slitit sönder tills det läckte in vatten både här och var. 
Nu får jag ha dessa i många år igen.. 
Det är så smart att ha en kedja bak som ger fler cm! 
Varför inte göra så på fler stövlar? Eller snörning bak. (Det finns så kallade "mormorstövlar" med snörning fram, men dom är jag inte lika förtjust i) 

Det är fortfarande varmt och skönt ute, trots att det är första oktober idag! 

Förr helgen badade hundarna! 

Det gäller att njuta av det härliga höstvädret så länge det funkar. 

Vi har också haft en magisk måne. 

Det är så mysigt att ta lite senare promenader nu, när det är mörkt och det lyser så fint i det flesta trädgårdar. 

Jag hoppas på mycket julbelysning denna jul. Förra julen var ju elpriserna så galna att ingen hängde upp något. 

Vi har dragit igång födelsedagspärlbandet nu också. 
Lilla prinsessan fyllde 2 i veckan och firades nu i helgen. Hon är så löjligt söt så det är helt galet.

Och nu är det pippi som är poppis. :-) 

Nu pratar hon massor och det är full fart både på ben och hjärna hela tiden! :-)

Vi gjorde vårt att påverka henne och köpte Hello Kitty kläder! :-D 

Och en riktigt glittrig liten handväska, som vi fyllde med blingbling, så som örhängen, armband och pärlor! :-D 

Vår minsting Mattisvar också på plats och på gång! 

Han är inne i värsta utvecklingsfasen nu och rätt sur mellan varven. Eller "skitgnällig" som hans mamma säger! :-D
Men det är inte konstigt, mycket ska falla på plats runt halvåret. Plus att han ju inte kommer någonstans!

Mycket gnäll släpper när dom får igång krypandet och kan börja hålla i saker. Skitsöt är han också!

Jag, har fortfarande svårt att greppa och fatta när vi är på ett liknande kalas, att fyra av barnen är mina och tre av småttingarna är mina barnbarn. 
Det är liksom för stort och för galet! Den här lilla killen är mina gener! Sjukt ju! :-D

Tänk när jag är 90 och fyller ett stort rum med mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn! Det går liksom inte att förstå... 

After Life

Den härliga höstvärmen hänger kvar. Vi hade ju några kallare morgnar och dagar, men nu har det legat på en 15-20 grader igen länge. 

Kvällarna här helt magiska, när det blir mörkt men är 20 grader varmt. 

Hundarna är lite nojiga, för dom är inte vana vid mörkret märks det, så det blir fler promenader lite senare på kvällarna nu. 

Jag har ju kommit in en stickperiod igen, även där är jag periodare! :-D

Vantar och handledsvärmare går ju så fort att sticka och är därför kul, så det blir lite sånt av restgarn. 

Även av nya garnet blev det ett par för handlederna...

..och så blir det en halsduk av något slag till dem. Jag stickar väldigt sällan från ett mönster utan kör ur huvudet. 

Så vi får se om halsduken blir som tänkt, gör den inte det, så börjar jag om! :-)

Det är riktigt skönt med fredag idag. Veckan har gått så märkligt fort, det tycker även ungdomarna. Maken som har sjukt mycket jobb (och även intervjuar folk att anställa) kände det igår som att det gått två veckor på en vecka. 

Vi hade ett möte på torsdagsmorgonen på jobbet och beställde morotskakor till det.... och jag har nog aldrig sett större bitar! Jiises!

När det är mycket är kvällspromenaderna med hundarna rena syreinjektionen. Det är så vackert där uppe på berget och jag får som inte nog av solnedgångarna. 

Man är som bara där och nu, det går inte att tänka på så mycket annat, det märker hundarna direkt och blir bjäbbiga och jobbiga! :-D 

Hundarna är så duktiga att springa lösa nu vilket är kanonkul och jag försöker att kalla in dem så sällan som möjligt. 
Lillfjanten springer precis så att hon ser mig, sen väntar hon eller vänder tillbaks. Vilket hon får kred för. 

Bella springer längre lovar men kommer också tillbaka när hon märker att vi inte hänger med. Igår stannade jag när hon sprang iväg och ställde mig lite skymd och vips kom hon tillbaks. :-)

Sen försvann hon en sväng, men när jag klappar i händerna så kommer hon som skjuten ur en kanon. 

Jag måste ta med mig lite annat gods nu också för att öka viljan att komma till mig. 

Utmaningen är Rådjuren, ser eller känner hon doften av dem - då drar hon!

Det är i stort sett bara Rådjur som är problemet nu, det går inte att träna bort helt enkelt. 

Till våren ska jag gå en spårkurs med henne och se om det gör livet lättare. Jag hann inte gå den som går nu, så det får vänta.
Jag ska gå kurs med Fjant i stället som börjar snart och ska bli kanonkul. Hon är smartare än man tror den där lilla pälsbollen. 

Nu är maken på benen igen vilket är himla skönt. Det har varit långdraget! Jag älskar ju våra långa promenader på helgerna, där vi hinner prata i kapp om det mesta. Veckorna snurrar och även om vi jobbar hemma en del och träffas ofta, så blir det ändå saker vi inte riktigt hinner prata om. 

Jag har tittat på serien "After life" nu och den ligger kvar hos mig precis som en bra bok kan göra. Den är sorgligt, rolig och tänkvärd på så många sätt. 

Det finns så många som är så ensamma och klassas som udda och konstiga. Varför kan man undra?

Alla människor har ju något speciellt och den serien belyser verkligen det. 

Det fick mig också att känna sån tacksamhet över alla fina relationer jag har. Vissa djupa, vissa ytliga, vissa bra och vissa bara är. 

Jag tror att alla någon gång i livet känt sig ensam, kanske tom trots att man haft en relation eller relationer, men man har inte känt att man hör till. 
Det är minst lika hemskt som att verkligen vara ensam. 

Jag tänker också på människor som kommit och gått i mitt liv, genom skola, jobb och annat. Vissa av dem var så otroligt ensamma och är. 

En person som jag fortfarande tänker på lite då och då fanns i periferin, en kompis till en kompis. 

Hon hade precis separerat då och alla som kände dem tänkte "what?" varför då?

Han var en sk svärmorsdröm och allt var bra men "inte helt 100" som hon beskrev det. Hon tänkte att det garanterat fanns någon som var hundra och som uppfyllde alla kriterier. 

Och som vi alla vet, det finns ingen som är helt hundra! Det är vi ju inte själva! Så det slutade ju med att hon sen letade efter honom hela livet utan större framgång. 

Den stora sorg som blev av att aldrig hitta honom, kanske inte hinna få några barn och inte leva det liv som hon önskat blev ju jättejobbig. 
Han, träffade förstås en ny tjej ganska direkt efter och bildade familj osv. 

Jag kom att tänka på henne igen häromdagen och letade via vänners vänner på fejjan och såg att hon fick barn, på egen hand, för ett par år sedan, vilket ju är helt fantastiskt!

Man behöver inte leva som alla andra och göra som alla andra, man kan bli lycklig ändå. 

Firande och planerande

Höstens firande är inlett! 

Först ut, minsta barnbarnets namnkalas. Vi är inte så mycket för dop i familjen, så oftast körs det ett namnkalas eller ett sjudundrande ettårs kalas. :-) 

Jag köpte ballonger inför kalasandet, det är alltid liksom mer festligt med heliumballonger! 

På vägen ut till feststället stannade vi och plockade de absolut sista solrosorna. Just solrosor är en röd tråd hos dottern. 

Vi plockade massor till deras bröllop och hon hade solrosor i brudbuketten. 

Vi var grymt effektiva och jag, minime, dottern och svärsonen fixade i ordning festlokalen och allt som skulle fixas på drygt en timme innan alla anlände! :-)

Man är som rutinerad numer... ;-)

Dom hade köpt magiskt goda smörgåstårtor och även tårtor. Fräscha och goda. 

Maken kunde vara med, även om han inte var helt hundra, han har varit tokförkyld i nästan fyra veckor vilket ju är helt galet. 

Vi skulle varit med på en överraskningsfest för en kompis på lördagen, men när han vaknade kände han att det inte gick. 

Vi meddelade redan ett par dagar innan att vi kanske inte kunde vara med och det var nog tur. 

Söndagen gick med huvudet fullt av Ipren. 

Nu har han kunnat jobba den här veckan och även varit på kontoret. Skönt att det vänt! 

Det är ju rätt härligt ändå med så pass många kalas på hösten, när det lätt blir både mörkt och tråkigt. 

Nu är det också dags att börja tänka höst ute. Samla ihop lite möbler och kuddar. Vi måste ta ner taket på pergolan, så att det inte blir förstört. Troligen flyttar vi hela schabraket till utanför köket så att vi har till våren. Hur som ska kuddarna in under tak. Jag ska köpa stora kassar med dragkedja på Ikea som är toppenbra att förvara saker i. 
Klart att det finns risk för fukt ändå, men vissa kan stå ute under tak och vissa får vi ta upp på vinden helt enkelt. 

Bra ändå att vi har utskjutande tak så att saker inte behöver bli översnöade eller totalt dränkta. 

Vi har tagit in nya hyllan för ved nu och jag har eldat ur spisen och gjort rent. 

När det regnar och blåser är det så mysigt att göra en liten brasa. 
Lilleman älskar att vakna till doften av en liten brasa och kaffe! :-) Sen är han glad hela dagen. 

Han är precis som mig med att ha minnen och känslor direkt kopplat till dofter. 

Jobbet rullar på och dagarna går så rackarns fort! Jag har unnat mig att ha en alldeles egen planeringsdag, där jag bara uppdaterat olika dokument och dubbelkollat planering osv. Det är så mycket som händer och många personer inblandade som jag ska koordinera, så ibland mins jag inte om jag skickat infon, fått svara och om det är ok liksom. 

Så med jämna mellanrum måste jag sätta mig och titta igenom allt och se så att jag har stenkoll. Ofta har jag det men då och då så märker jag att jag missat eller inte fått svar. 

Kul ändå att dagarna går fort. 
Vi har flyttat lokaler också och vårt nya rum blev riktigt mysigt. Möbleringen är den samma, minus ett par bord, men spegelvänt och mindre rum. 
En kollega menade att han blev lite sjösjuk efter en stund, för rummet är liksom det samma men tvärsom! :-)
Man har uppdaterat lite andra platser också som gjort hela kontoret mycket mysigare att vara i. Det gör mycket att man trivs i lokalerna, till nu när man är där mer sällan. 

Så det mesta känns bra nu. Förutom, man har alltid en surdeg, större eller mindre. Och nu har jag en som jag snart måste ta beslut om. 
Jag hade en lösning för ett tag sen, egentligen innan allt var klart, men var tvungen att säga nej. 

Lite då och då tänker jag "fan, att jag inte bara struntade i att dubbelkolla"... för då hade det varit löst, men troligen kommit surt efter. 
Så det var ju inget alternativ egentligen. Men, nu har jag den här jäkla bollen som jag rullar framför mig. 

Men, jag tror ju stenhårt på att vissa saker är det liksom en mening med och det här kommer också att lösa sig, så småningom. 

Vissa saker behöver tid, mer än något annat. 

Lång fästingperiod.

Nu sägs det att den riktiga hösten ska komma och lite skönt är det!

Värmen är lite märkligt när man är inne i september. Det har varit kladdigt och klibbigt, men senaste dagarna har det varit lite kallare och klarar luft. 

Himlen brann häromkvällen när vi var ute på kvällspromenaden. Så vackert.

Nu måste jag planera promenaderna på ett annat sätt, för går man ut lite för sent så är det mörkt! Då är det fint om man hittar en gatlampa längs vägen. :-)

Jag kunde inte låta bli att beställa lite garn, nu när det var rea. Jag gillar att ha handledsvärmare när det blir lite kallare, då behöver man inte vantar, vilket är hopplöst att ha när man ska ha hundgodis och bajspåsar på promenaden. 

Och det går så fort att sticka! :-) 

Vi har också jättekallt på kontoret, så man behöver ha vantar när det är som värst. 

Det har varit en 7-8 grader på morgnarna nu och Lilleman som kör moppe insåg att vantar inte var en dum idé så vi fick gräva fram några. 

Och nu är det nog dags att lägga fram åtminstone tunna vantar och halsdukar. 

Det var tur att jag jobbade hemma på fredagen, för fjant blev dålig. 

Hon är en liten dammsugare och blir dålig i magen lite då och då, men som tur är så har hon hittills prickat dagar när jag är hemma!

Det har varit en vecka där jag varit iväg varje dag så hon valde rätt när hon började kräkas lagom till lunch på fredagen. 

Hon blir så ynklig och tycker verkligen synd om sig och ligger och piper...

Men bara hon kräkts "klart" så börjar hon ju må bättre och efter några sprutor av vätskeersättning så brukar det ordna upp sig, även så denna gång. 

Hon är inte jätteglad över att man vätskar henne med spruta, men det går ändå bättre än när vi var iväg och gav dem vaccin i veckan. 

Den som dom ger på spruta var slut från tillverkaren, så dom fick näsdroppar!

Helt klart ett intressant alternativ som vi inte gör om! :-)

Vi fick oxå nytt recept på fästingtabletter. Håller värmen i sig kan vi bara göra uppehåll december till februari typ...

Som tur är mår dom inte dåligt av dem.och de funkar perfekt.

Festingarna dör och går att plocka bort gör hand.

Äckliga kryp!!

Härligt höstvärme

Jag gillar ju alla årstider...förutom november och februari! :-D

När solen börjar titta fram på våren är det ju magiskt, men såhär på hösten så är det ju magiskt när solen ligger på och man kan dricka kaffe ute. 

Det är ju precis lika varmt som i juni, men man tänker ju inte på det på samma sätt. 

Är det 21 grader i juni så är man ju lyrisk... nu är det bara "inte kallt" :-)

Vi måste fortsätta att äta ute så länge det bara går! 

På ett märkligt sätt så gör man ju det så snart snön smält på våren, men glömmer bort det på hösten! :)

Många gnäller att sommaren varit så kall och blöt, men det är inte min upplevelse, tack vare att vi delade upp det så pass. 

Det brukar ju alltid kännas som att man inte hunnit "ligga på laddning" om det inte varit varmt på sommaren, men jag tänker att det går lika bra nu. 

Och det är magiskt vackert. Som jag älskar att sitta på det här berget och titta ut över sjön. Det åker alltid någon båt eller någon som är ute och fiskar. 

Största fördelen med hundarna är ju att man kommer ut varje dag  vilket väder det än är. Ett par om än korta rundor gör man får ljuset och friska luften. 

All annan "träning" faller lätt bort, men just denna motion blir av varje dag. 

Det har varit en hektisk vecka, som känts som två! 

Utöver en hel del jobb, ska vi flytta igen.... det är något som händer en gång om året i snitt. Vi ska flytta ett par meter till ett annat rum... 
Från start var det för att en annan, större grupp, skulle ha vårt rum. Nu visar det sig att det inte alls blir så, men vi måste flytta ändå. *suck*

Men, vem orkar tjafsa om sånt..vi packar ihop oss och om drygt en vecka kan vi inta vårt nya rum. 

Sjukstugan hemma fortsätter oförtrutet. 

Maken har varit lika rutten som för två veckor sedan hela veckan, så till slut tog även han kontakt med sjukvården. 

Efter lite trassel fick han träffa läkare och ta en massa prover, för nya covidvarianten och även en lungröntgen. 

Det är som när vi var med Minime senaste gångerna, när man väl kommer in bakom "gaten" då är sjukvården fantastisk, man ska bara komma åt den! :-)

Inga prover har hittills visat något onormalt så det är ett segt virus. Det blir spännande att se vad covidtestet säger, det är det som dröjer längst. (Det togs inget vanligt "snabbtest" utan skickades iväg. )

Dock känner han nu att det vänt och hostan är inte lika illa. Men jäklar vad segt det har varit!

Nu får vi hoppas på en frisk vinter. 

Fördelen har ju varit att helgerna har varit väldigt lugna. Det är ju ofta vila och mycket kall och varm dryck som gäller. 

Men nu hoppas jag att han piggnar på sig för nästa helg är det flera olika kalas hela helgen igenom. 

Vi går ju in i vår kalasperiod nu som startar med  minstingens namnkalas, sen är det  2 års kalas för sondottern, Lilleman fyller 17 och Minime fyller 15, sen fyller maken 50!! Om eller hur han ska fira det har han inte bestämt än.... 

Och sen är det jul och strax innan flyttar äldsta sonen med familj lite närmare. 

Inte klokt. 

Vi bokar in grejer som rinnande vatten för våren 2024 på jobbet nu. Det är lite läskigt att tiden och åren rinner iväg så fort. 

Man tänker ju inte på det själv, men just på barnen och barnbarnen syns det ju. Tänk att äldsta barnbarnen börjar förskoleklass nästa år. 

Det är ju helt galet. 

Samtidigt är det skönt att tiden rinner iväg. Det är tufft på så många håll nu, både med tanke på världsläget som gör det tufft på olika sätt, en även annat trassel. 

Ofta är det ju så att man vet att många problem löser sig om man ger det tid, men man ska igenom det. 

Själv har jag ett rätt stort projekt, eller knut rättare sagt som vore skön att bli av med. 

Det hade löst mycket...

Jag hade en lösning i sikte för ett tag sen, men sen fick jag veta lite obehagliga uppgifter om en person som var i periferin som gjorde att jag bromsade hela projektet. 

Och som alltid, man vet inte om det var rätt eller inte. Kanske borde jag gett personen en chans till, men konsekvenserna kunde ha blivit riktigt jobbigt. 

Men som alltid, man vet ju inte. Och det är ju livet i ett nötskal - val hela tiden. Prioriteringar. 

Och facit har man ju inte förrän efteråt. 

När man har toktur!

Ibland har man ju sån röta att man borde köpa en triss! 

När jag var med Minime till närakuten fick jag inte parkeringsappen att funka. Jag testade massor med gånger men icke. 

Nähe, sms då? Nope. Inget funkade. 

Jag orkade bara inte fixa det utan vi parkerade och hoppades på det bästa. 

Nu gick det ganska fort, vi var väl inne i ca 90 minuter eller nåt likande och när vi svängde runt hörnet såg jag lapplisebilen och hur en kille gick runt och kollade bland bilarna. 

Han var på väg mot min bil och jag tryckte på nyckeln så att den blinkade till när vi var en bit bort, så att han skulle se att vi var på väg. 

Han vände sig om och väntade in oss, med sin lilla maskin i handen som han tryckt ut en låååång gul lapp på. 

*suck*

Han log lite när vi kom och sa "jag är här och kontrollerar".. 

Jag ser det, svarade jag. Och jag fattar att du nu lappar mig, men det gick fasen inte att använda vare sig app eller sms!

Han såg lite förvånad ut och jag visade honom både sms:et och bilden jag tog på felmeddelandet. 

"Bra att du kan bevisa det" sa han och rev boten! 

Va! Det brukar ju inte hända!

(Och så tipsade han om att det finns parkeringsautomater lite här och där i området, som han rekommenderade att använda i stället, dom funkar jämt.)

Men, nu är det faktiskt andra gången som jag fått en bot avskriven! :-) 

Förra gånger var på jobbet när jag parkerade med tillstånd och fick bot ändå, för "apparater hade hängt sig, så han kunde inte kolla att det fanns ett tillstånd"! Ärthjärna!

Nåja. 

Idag är Minime betydligt piggare och gick till skolan. Så nästa gång hon är rutten ska vi åka till närakuten och sitta i väntrummet en timme, då går febern ner! :-D 

Men skönt ändå, det blir ju jäkligt segt. 
Lilleman är hemma och hostar idag och maken fortsätter sitt hackande. I morse lät han som gollum! 

Usch.
Jag är tacksam över att slippa det faktiskt. 

Det verkar var många sjuka nu och en bekant i sjukvårdsbranschen berättade att det kommit nyare tester nu som känner av de nya varianterna av Covid som kollegor testat med och yes, covid it is.
Man har tom börjat testa folk i dörren igen och vänder dem om dom visar sig har feber!

Dottern som planerat att åka och hälsa på jobbet med lilla bebisen gör inte det och det är nog smart! 

Just nu går det väl inte RS virus, men bevisligen annat skit. 

Jag hade ju räknat med att vi har för stora barn för att ens behöva bry oss, men tji fick jag! :-)

Att det varit skruttigt har ju också gjort att vi bromsat massa saker vi tänkt göra. Och fortfarande är jag i den där skumma känslan av att ha så mycket mer tid än förut och inte längre bära på den där gnagande känslan jag beskrivit tidigare.

Visst längtar jag lite till landet och tänker att vi borde åka ut, vilket vi planerat göra men bromsade.

Tidigare hade jag varit skitsur över att bli sittande hemma, då det finns massor att göra där. 
Nu vet jag att det finns en del att göra, gräset lär vara knähögt tex, men samtidigt så gör det mig inget, för jag trivs så bra här hemma. 
Och det är jättekonstigt att ha så mycket tid. Att kunna lägga saker på helger för att vi inte ska iväg som tidigare när alla helger känts bortkastade annars. 

Man får påminna sig ibland om att man alltid tar beslut med den kunskapen och informationen man har just då. Det som var rätt och kändes rätt då, förändas.

Det är ingen idé att ångra saker, man måste se erfarenheter som kompetens och sen ta nya beslut.

Jag pratade med ett av barnen om ånger häromdagen och jag kan konstatera att det jag ångrar, är saker jag inte gjort. Oftast för att jag inte vågat..

Andra beslut ångrar jag inte även om de såhär 15- 20 år senare kan kännas fel.

För om jag inte tagit just det beslutet, då hade livet troligen sett annorlunda ut.

Och alla val och beslut, bra eller inte gör en lite klokare.