Jag gillar ju alla årstider...förutom november och februari! :-D
När solen börjar titta fram på våren är det ju magiskt, men såhär på hösten så är det ju magiskt när solen ligger på och man kan dricka kaffe ute.
Det är ju precis lika varmt som i juni, men man tänker ju inte på det på samma sätt.
Är det 21 grader i juni så är man ju lyrisk... nu är det bara "inte kallt" :-)
På ett märkligt sätt så gör man ju det så snart snön smält på våren, men glömmer bort det på hösten! :)
Många gnäller att sommaren varit så kall och blöt, men det är inte min upplevelse, tack vare att vi delade upp det så pass.
Det brukar ju alltid kännas som att man inte hunnit "ligga på laddning" om det inte varit varmt på sommaren, men jag tänker att det går lika bra nu.
Och det är magiskt vackert. Som jag älskar att sitta på det här berget och titta ut över sjön. Det åker alltid någon båt eller någon som är ute och fiskar.
Största fördelen med hundarna är ju att man kommer ut varje dag vilket väder det än är. Ett par om än korta rundor gör man får ljuset och friska luften.
All annan "träning" faller lätt bort, men just denna motion blir av varje dag.
Det har varit en hektisk vecka, som känts som två!
Utöver en hel del jobb, ska vi flytta igen.... det är något som händer en gång om året i snitt. Vi ska flytta ett par meter till ett annat rum...
Från start var det för att en annan, större grupp, skulle ha vårt rum. Nu visar det sig att det inte alls blir så, men vi måste flytta ändå. *suck*
Från start var det för att en annan, större grupp, skulle ha vårt rum. Nu visar det sig att det inte alls blir så, men vi måste flytta ändå. *suck*
Men, vem orkar tjafsa om sånt..vi packar ihop oss och om drygt en vecka kan vi inta vårt nya rum.
Maken har varit lika rutten som för två veckor sedan hela veckan, så till slut tog även han kontakt med sjukvården.
Efter lite trassel fick han träffa läkare och ta en massa prover, för nya covidvarianten och även en lungröntgen.
Det är som när vi var med Minime senaste gångerna, när man väl kommer in bakom "gaten" då är sjukvården fantastisk, man ska bara komma åt den! :-)
Inga prover har hittills visat något onormalt så det är ett segt virus. Det blir spännande att se vad covidtestet säger, det är det som dröjer längst. (Det togs inget vanligt "snabbtest" utan skickades iväg. )
Dock känner han nu att det vänt och hostan är inte lika illa. Men jäklar vad segt det har varit!
Nu får vi hoppas på en frisk vinter.
Fördelen har ju varit att helgerna har varit väldigt lugna. Det är ju ofta vila och mycket kall och varm dryck som gäller.
Men nu hoppas jag att han piggnar på sig för nästa helg är det flera olika kalas hela helgen igenom.
Vi går ju in i vår kalasperiod nu som startar med minstingens namnkalas, sen är det 2 års kalas för sondottern, Lilleman fyller 17 och Minime fyller 15, sen fyller maken 50!! Om eller hur han ska fira det har han inte bestämt än....
Och sen är det jul och strax innan flyttar äldsta sonen med familj lite närmare.
Inte klokt.
Vi bokar in grejer som rinnande vatten för våren 2024 på jobbet nu. Det är lite läskigt att tiden och åren rinner iväg så fort.
Man tänker ju inte på det själv, men just på barnen och barnbarnen syns det ju. Tänk att äldsta barnbarnen börjar förskoleklass nästa år.
Det är ju helt galet.
Samtidigt är det skönt att tiden rinner iväg. Det är tufft på så många håll nu, både med tanke på världsläget som gör det tufft på olika sätt, en även annat trassel.
Ofta är det ju så att man vet att många problem löser sig om man ger det tid, men man ska igenom det.
Själv har jag ett rätt stort projekt, eller knut rättare sagt som vore skön att bli av med.
Det hade löst mycket...
Jag hade en lösning i sikte för ett tag sen, men sen fick jag veta lite obehagliga uppgifter om en person som var i periferin som gjorde att jag bromsade hela projektet.
Och som alltid, man vet inte om det var rätt eller inte. Kanske borde jag gett personen en chans till, men konsekvenserna kunde ha blivit riktigt jobbigt.
Men som alltid, man vet ju inte. Och det är ju livet i ett nötskal - val hela tiden. Prioriteringar.
Och facit har man ju inte förrän efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar