När man har toktur!

Ibland har man ju sån röta att man borde köpa en triss! 

När jag var med Minime till närakuten fick jag inte parkeringsappen att funka. Jag testade massor med gånger men icke. 

Nähe, sms då? Nope. Inget funkade. 

Jag orkade bara inte fixa det utan vi parkerade och hoppades på det bästa. 

Nu gick det ganska fort, vi var väl inne i ca 90 minuter eller nåt likande och när vi svängde runt hörnet såg jag lapplisebilen och hur en kille gick runt och kollade bland bilarna. 

Han var på väg mot min bil och jag tryckte på nyckeln så att den blinkade till när vi var en bit bort, så att han skulle se att vi var på väg. 

Han vände sig om och väntade in oss, med sin lilla maskin i handen som han tryckt ut en låååång gul lapp på. 

*suck*

Han log lite när vi kom och sa "jag är här och kontrollerar".. 

Jag ser det, svarade jag. Och jag fattar att du nu lappar mig, men det gick fasen inte att använda vare sig app eller sms!

Han såg lite förvånad ut och jag visade honom både sms:et och bilden jag tog på felmeddelandet. 

"Bra att du kan bevisa det" sa han och rev boten! 

Va! Det brukar ju inte hända!

(Och så tipsade han om att det finns parkeringsautomater lite här och där i området, som han rekommenderade att använda i stället, dom funkar jämt.)

Men, nu är det faktiskt andra gången som jag fått en bot avskriven! :-) 

Förra gånger var på jobbet när jag parkerade med tillstånd och fick bot ändå, för "apparater hade hängt sig, så han kunde inte kolla att det fanns ett tillstånd"! Ärthjärna!

Nåja. 

Idag är Minime betydligt piggare och gick till skolan. Så nästa gång hon är rutten ska vi åka till närakuten och sitta i väntrummet en timme, då går febern ner! :-D 

Men skönt ändå, det blir ju jäkligt segt. 
Lilleman är hemma och hostar idag och maken fortsätter sitt hackande. I morse lät han som gollum! 

Usch.
Jag är tacksam över att slippa det faktiskt. 

Det verkar var många sjuka nu och en bekant i sjukvårdsbranschen berättade att det kommit nyare tester nu som känner av de nya varianterna av Covid som kollegor testat med och yes, covid it is.
Man har tom börjat testa folk i dörren igen och vänder dem om dom visar sig har feber!

Dottern som planerat att åka och hälsa på jobbet med lilla bebisen gör inte det och det är nog smart! 

Just nu går det väl inte RS virus, men bevisligen annat skit. 

Jag hade ju räknat med att vi har för stora barn för att ens behöva bry oss, men tji fick jag! :-)

Att det varit skruttigt har ju också gjort att vi bromsat massa saker vi tänkt göra. Och fortfarande är jag i den där skumma känslan av att ha så mycket mer tid än förut och inte längre bära på den där gnagande känslan jag beskrivit tidigare.

Visst längtar jag lite till landet och tänker att vi borde åka ut, vilket vi planerat göra men bromsade.

Tidigare hade jag varit skitsur över att bli sittande hemma, då det finns massor att göra där. 
Nu vet jag att det finns en del att göra, gräset lär vara knähögt tex, men samtidigt så gör det mig inget, för jag trivs så bra här hemma. 
Och det är jättekonstigt att ha så mycket tid. Att kunna lägga saker på helger för att vi inte ska iväg som tidigare när alla helger känts bortkastade annars. 

Man får påminna sig ibland om att man alltid tar beslut med den kunskapen och informationen man har just då. Det som var rätt och kändes rätt då, förändas.

Det är ingen idé att ångra saker, man måste se erfarenheter som kompetens och sen ta nya beslut.

Jag pratade med ett av barnen om ånger häromdagen och jag kan konstatera att det jag ångrar, är saker jag inte gjort. Oftast för att jag inte vågat..

Andra beslut ångrar jag inte även om de såhär 15- 20 år senare kan kännas fel.

För om jag inte tagit just det beslutet, då hade livet troligen sett annorlunda ut.

Och alla val och beslut, bra eller inte gör en lite klokare.