Skitvirus!

Nu blir det här ett gnälligt inlägg, mer än vanligt! ;-) 

Amen va fasen. Höstterminen hann knappt börja, så bara rullar bacillerna in och folk är galet sjuka!

Minime har ju haft värdens otur! 

Hon missade ju första 3 dagarna pga operationen. Sen gick hon till skolan veckan efter och vaknade på fredag morgon helt utan röst. 

Sen kom febern, snoret och hostan. Nu 10 dagar senare, hostar hon fortfarande och febern kommer och går.  

Så irriterande! 

Maken likadant. Han vaknade förra torsdagen och kände sig rutten, sen har han hostat som värsta slemproppen sen dess. 

Nästan så jag börjar undra om dom har fått nya varianten av Covid som går nu? 

Det är så tröttsamt segt, man fattar ju att det bara är virus, men man vågar ändå inte vänta hur länge som helst med att kollas så att det inte är lunginflammation. 

Jag räknade med att inte så mång skulle söka sig till sjukvården söndag morgon, så vi åkte till närakuten för att vara på den säkra sidan. 

Tack vare att hon är så nyopererad så var det inget gnäll vi fick komma in ganska direkt och ta sänkan, som var normal. 
Sen kikade dom i öron och hals, lyssnade på lungorna och skrev ut lite starkare hostmedicin. 

Såhär kan hon ju låta ett par veckor till med lite otur så bara febern ger sig så får hon gå till skolan. I den här åldern känner man ju om man orkar eller inte. 

Stackars maken har feber igen idag och känner sig sämre än för ett par dagar sen. Jag tycker så synd om dem, hur kul är det?

Lilleman har ont i en axel och var till naprapaten förra veckan och fick det att släppa en hel del men nu har han ondare igen, så vi får nog boka en tid till honom den här veckan också. Som tur är så ligger mottagningen nästan där han går i skolan så han kan ta det på hemvägen. 

Allt som jag inte behöver vara inblandad i är bra! :-)

Men det är liksom alltid nåt som skaver. *suck* 

Tänk om det bara fick rulla på.. Jag fattar inte hur de som har en 6-7 barn får något vettigt annat gjort än hänger på vårdcentraler och tandläkarmottagningar! :-)
Är man 8-10 personer i en familj måste ju alltid någon vara sjuk tänker jag. 

Nåja, det har även ett riktigt skitväder senaste veckorna, eller klassiskt höstväder om man så vill. :-)

Men häromkvällen när jag var ute med hundarna gick jag på ett lite annat ställe än vi brukar just för att det var så jäkla blött och då slog det mig att vi kan se husen där äldsta sonen med familj snart flyttar in!

Där, på andra sidan skogen ska dom bo! 

Veckan har också inneburit en begravning. Makens farmor 97 år gick bort för ett litet tag sen. 

Tänk om man får bli så gammal?
Det slog en ju när prästen berättade om hennes liv, vad hon varit med om på nästan 100 år. När hon var liten fanns ju inget av det som vi idag tycker är helt normalt. 

Telefonen tex, tv, elektriciteten osv. 

Det var en fin stund och så vackra blommor, vi valde en rund krans i höstfärger. 

Båda barnen var tyvärr sjuka och var inte med. Det hade varit en så bra första begravning för dem, som aldrig varit på en tidigare. (vilket ju är fantastiskt! )

Vi hade tom köpt svart kavaj och vit skjorta till Lilleman, som vi nu får lämna tillbaks. 

Han kroknade dagen innan och hade det inte varit så många andra äldre med så hade han nog kunnat gå, men han smittade nog som mest jus då, så vi hoppade över det. 

Det var fint väder och blev jättevarmt efteråt, så det var ingen hit att vara klädd i svart. :-) 

Maken har inte kunnat vara med på några promenader på länge, så i lördags unnade jag mig och Bella en riktigt lång en. 

Vi lämnade Fjant hemma och så fick hon springa på lina i en skog vi är i ibland. Det var massa cyklar ute och rev runt, men dom klarade hon jättefint. 

Och nu är det otroligt vackert! 

Allt regn har gjort det så grönt och det finns små sjöar och vattendrag lite här och var.

Jag har blivit helt beroende av skogen. Det är där syret finns liksom. 

Som alltid när hösten härmar sig drar jag fram stickningen också. Jag kom på häromdagen att jag glömt hur man stickar flätor! :-)

Men efter en stund kom jag på det och det blev nya handledsvärmare. Det går så fort att sticka sådana och hundjackor. :-)

Fördelen med sjuka familjemedlemmar är ju att man kan vara riktigt, riktigt lat. Pyssel finns ju hela tiden men vi håller oss ju hemma och har fått ställa in flera grejer. 

Och då finns tid att kika på serier, läsa böcker och pyssla i trädgården. Jag försöker komma på banan med yogan igen också. 

Jag är verkligen en periodare med massor med saker. 
Men Yoga är så bra jag känner ju det i kroppen, så det måste jag bara göra. 

S