Så är julen då här. Julefriden.
På uppesittarkvällen njöt vi av lite glögg och filmen Tomten är far till alla barnen. Den ska bara ses. :-)
Jag nöp mig i armen på morgonen över att sitta vid brasan när alla andra sov. Hyacinten doftar juvligt, granen glittrar...och trots att jag även jobbade, så hade jullugnet och känslan landat.
Det blir inte jul utan hyacintdoft..
Det har tickat en stressklocka i bakhuvudet hela hösten när barnen varit i skolan...
Corona har dragit över och många har varit sjuka.
Det har kommit närmare och närmare.
Det var så skönt när Lilleman väl gick över på distansstudier..
Dock gällde det inte Minime, men även hon stannade hemma sista skolveckan.
Hon har rätt många år på sig att plugga...
Men att inte ha den smittvägen in har varit oerhört skönt.
Fördelen med att jobba hemma är ju att man kan multitaska.:-)
Saker kan puttra på spis och i ugn under tiden...
Vi försöker också röra på oss, trots att regnet står som spön i backen!
I början av veckan följde stora dottern med och jädrar vad blöta vi var innan vi var hemma! Men så skönt det var ändå.
Det bara klafsade i skorna...
100% inköpta på nätet.
Jag har svårt att förstå hur man väljer att trängas i butiker.
Mysigt.
Det var så skönt att julpyssla, pynta och laga mat och veta att vi ska vara här hela helgen. Enda riktigt tråkiga är ju att inte äldsta sonen med familj skulle instsllera sig i gästhuset som vi planerade i höstas.
Så vackert!
Efter frukoste åkte vi till äldsta sonen för att lämna av lite klappar. Stora dottern och jag i en bil, hennes sambo i en och maken och de två yngsta i en. Anledningen var att vi skulle uträtta lite olika saker på hemvägen.
Halvvägs ut när vi kom upp på en ås, låg det en vit dimma över en sjö- det var galet vackert.
Sen säger dottern "men titta! Det är moln i två lager!" Då låg en vit dimma från marken och någon meter upp. Sen ännu lite högre upp låg ett grått moln, märkligt men vackert. Och plötsligt känner jag att det luktar brandrök.
När vi sen svänger höger i en kurva mötte vi en vit vägg. Dottern slänger sig på bromsen och jag drar på varningsblinkersen.
Sen sitter vi där och tittar på väggen och varandra. "Vad är det här?"...
Vi ser verkligen ingenting, inte ens fronten på bilen!
Jag ser lite av kanten på vägen där det löpte ett lågt räcke, så vi rullar sakta framåt längs räcket.
Svärsonen som låg lite före oss ringer. Han hade precis kommit ur rökmolnet och ber oss vara ytterst försiktiga, han berättar också att vi kommer att möta tre bilar.( hittils hade det varit väldigt lite trafik) jag ringer maken som ligger direkt bakom oss och står och funderar på att vända. Men när han hör att svärsonen är igenom och att vi ser att röken lättar lite så rullar dom vidare också.
Han hade fått en flasch från polisen att det är en soptipp i närheten som brinner. Kylan gör att röken bokstavligen lägger sig längs backen.
Efter några hundra meter lättar röken och vi möter ett par bilar med varningsblinkers.
Plötsligt var röken borta och vi kunde se väggen bakom oss.
Vi fick lite puls kan man säga.
Men, sen åkte vi och tomtade!
Barnbarnet blir lite fundersam varje gång vi dyker upp, men inte kommer in.
Men, det gick att öppna julklappar i hallen också! :-)
Sen åkte vi hemåt igen...
Vi åt julmat tills magen stod i alla fyra hörn.
Så gott i år då man inte ätit flera julbord sen innan!
Jag, stora dottern och de två yngsta fick "snuggles"..:-)
Stora, mjuka "tröjor" med huva som går över knäna. Så varma!
Underbart!
Vi körde digital klappöppning med stora sonen och familj. Det gick ju jättebra.
Vi körde en digital stund med andra släktingar också.
Jag hade önskat mig Keplers nya bok.
Och dagarna innan julafton dog vår kaffebryggare så en ny sån fick jag.
Och alla vi tre kvinnor fick väskor med namn på. Perfekta för oss som bor på två ställen och alltid har en väska packad. :-)
Idag njuter vi av alla rester i kylen och lugnet.
Jag har ätit julgodis så att jag mår illa.
Jag har gett mig en vecka "ät vad du vill", men nu är det slut på det.
Framåt kvälken fick vi lite snö!
Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar