Jag funkar inte utan Hjul..

Jag tog körkort ett par veckor efter jag fyllde 18 år. (Vi behöver inte ränka efter hur länge sedan det är! Vi kan bara konstatera att det är ett par år sedan!)

Sen köpte jag min första bil.
Om jag inte mins fel, så kostade den 2500:-
En ljust, ljust blå opel kadett, nittonhundrasjuttioett.
Född samma år som jag själv! :-)

"Skruttibangbang"
Gick som spjutet..typ..Inte.
Nåja, enda sen dess har jag alltid haft en bil. En egen. Min.
Av varierande sort, modell och rosthalt.
Hur fattig jag än varit. Och det ska gudarna veta att jag har varit mellan varven.

Men, jag har aldrig behövt planera in min resa med någon annan. Iofs har det hänt att bilen inte velat som jag och man fått sparka på den och knata till tåget eller så.
Men, logistiken har jag alltid löst, själv.

Så, gissa om jag är förvirrad nu när det inte är så.
Helt plötsligt och oplanerat.
Jag. jag. ingen. bil.
Det blir liksom lite "tilt"
Det har varit lite meck hit och dit med logistiken som det är, med vem som ska hämta, lämna, handla och fixa.
Nu kommer jag på mig själv att vara på väg att fixa och sen komma på att "ja fasen, jag har ju ingen bil"...
Så nu ska vi samsas om det med...Så nu är det inte "mäh, kunde du inte hämta???" till "mäh, ska du ha bilen då? jag ska ju..." :-)
Hur fasen klarar man sig utan bil??
Vadå tåg och buss?? Näe, då måset man ju passa tider...andras tider! Jag är inte så bra på det...

Jag har en drös papper som borde åka till revisorn (högen är ganska stor, eftersom vi fick en veckas post idag!) och jag tänkte att jag fixar det på lunchen i morgon, åker förb..näe, just det...nä.
Visst, jag kan ta tåget, men fasen, halva dagen går ju åt till bara det då...

Jag skulle behöva fixa lite andra ärenden också. Sånt som jag ofta brukar göra i anslutning till lämna eller hämta på dagis, när jag ändå är ute och far.

Det skulle underlätta om det var typ inte så mycket vinter, så att jag kunde leta fram en vagn.
Eftersom Minime inte gärna går, så långt. Inte med oss i alla fall.
Med dagis kan hon knata till Haparanda och hem, men inte med oss inte.
Så, då behöver jag ha pulkan. Som ligger på landet...alltså blir det snowracern.
Och hur drar man hem två barn och ett par kassar mat på den?
Det är inte heller så att jag släpar med mig den och knyter fast den utanför butiken. Den lär vara snodd innan jag hunnit stava till smör...
Alltså skulle jag behöva gå en vända där emellan, lämna och hämta. Då har DEN dagen gått..igen...
Jamen, ni ser ju!
Snacka problem! I lands, men ändå!

Jag är ingen "utanbilmänniska".

Så, på onsdag, tänker jag smyga upp med barnen, ta bilnycklarna och sen smyga iväg. Och sen uträtta alla ärenden jag behöver göra under hela dagen.
Och inte svara när maken ringer! :-)
Han kan ta bussen! :-)
(lär inte hända!)