Bläh!

Hej och hå, vad vi snörvlar.
Man brukar prata om knasiga familjen, men vi är mer en snorig variant..

Jag körde ju iväg dottern till "norrland" igår eftermiddag. Det var både halt och mycket trafik.
Köer både här och där.
Och plogbilar.
Jag kände redan på morgonen att förkylningen knackade på. Mer än på julafton, trots att jag hade ont i halsen när jag vaknade då med.
Väl hemma, byggde barnen occh maken lego både högt och lågt, så jag tog min bok "Sandmannen" och la mig på soffan.
Visst, jag läste lite, men mest sov jag.

Maken petade på mig och bad mig äta lite, vilket jag gjorde och somnade om.
Vaknade av att Minime kom och pussade på mig och upptäckte att klockan var 22:30!
Och hon var vaken!
Jag tipsade henne om att berätta för pappa att klockan var långt efter sovdags och gick och la mig i min egen säng.
Vaknade vid 9 i morse!
Tjing!
(Ja, barnen och fadern slets sig ifrån legobygget och gick till sängs dom med...;-))

Idag mår jag inte bra, men bättre.
Inte alls lika sänkt.
Och det är verkligen min styrka. Att jag kan sova bort förkylningar om jag bara får bädda ner mig och knoppa.
Nu är barnen så stora att det går att göra. Plus att det inte var till nackdel att de har en massa nya leksaker! :-)
Mina söner funkar likadant.
De kan sova bort en förkylning på en eller två dygn.
Döttrarna och maken snorar och snörvlar i veckor, i värsta fall! ;-)

Så, idag blir det inte många knop.
Lite räkningar måset betalas och jag ska hjälpa stora sonen att packa.
Packa smart, så att han får med sig så mycket som möljligt.
Men, jag forsätter pyjamasmysandet...