Alla nöjda och glada!

Så fick då Minime äntligen följa med på möte! :-)
Hon plockade handväskan full av små petshop figurer och en liten handduk. Den var viktig!
Sen, när vi kom fram till mötet med mäklaren, så la hon ut den lilla handduken och placerade ut alla figurerna.
"NU kan vi börja" tyckte hon! :-)
Hon blir en bra styrelsemedlem, vad det lider. :-)

Japp, möte med mäklaren hade vi idag.
Vi har köpt radhus!
Najs!
Känns riktigt, riktigt bra.
Varför har vi gjort det då?
Jo, vi insåg i somras, att våra dygn har lika många, eller lika få, timmar som alla andras.

Vi vill vara på landet hela somrarna. Det var en av orsakerna till att vi köpte lantställe så pass nära att man ska kunna pendla till jobb och aktiviteter under sommarhalvåret.
Vi vill även vara på landet alla långhelger.
Där har vi ju en jätte stor tomt, som inte fått någon kärlek på länge och som vi njuter av att ställa i ordning.
Det betyder att huset här, står tomt rätt mycket. Vilket inte känns bra.
Och tomten hinner jag inte med.
Det blev oerhört tydligt förra sommaren. Det hängde alltid en liten gubbe på min axel som viskade "åk hem och klipp gräset! Och vattna blommorna!"
Även om jag nu har en massa grönt som klarar sig sjävl, så måste man ta hand om det. Det märks direkt om man inte älskar och hinner med sin trädgård.
Så, vad gör man då? Asfaltera hela trädgården??

Och jag hann inte heller med att hålla efter själva huset. Just nu är det nyrenoverat mer eller mindre.
Varje vrå har vi fixat till sen vi köpte det.
Men, hinner man inte med, så känner huset också att man inte hinner med det.
Plus att det helt enkelt snart är för stort för oss.
Stora sonen flyttar nu i januari och då kommer hans rum stå tomt.
Stora dottern vill plugga sitt sista år utomlands och då står hennes rum tomt.
Vips har vi en hel undervåning som ingen bor i.

Jag har aldrig förstått de som bor kvar i stora hus, där man lever i ett par av rummen och resterande står tomma eller fylls med grejer.
Så vi började fundera hur vi skulle lösa det hela.
Skulle vi förändra vårt bostadssituation??

Sen gick jag på en visning, av ren nyfikenhet och träffade på en mäklare som jag gillade.
Han dök upp på en fika och vi funderade lite. Pratade strategier, när, hur och var. typ.
Så funderade vi lite till.
Sen bestämde vi oss. Jo, vi kör!
Vi säljer till våren.
Så, i september fotograferade vi utomhus, medans det var grönt och bra ljus.
Det är svårt att föreställa sig hur vår underbara uteplats ser ut, mitt i vintern! ;-)

Vart ska vi flytta då? Ja, det var ju en annan fråga.
Som vi har funderat. Vi trivs jätte bra i området och kommunen.
Även om snöröjningen är usel i år! ;-)
Vi är jätte nöjda med dagiset Minime går på.
Och vi är toknöjda med Lillemans skola. Och vill ju ha Minime där också sen.
Dom har massor med kompisar vi inte vill flytta ifrån.
Men, vi vill inte ha någon tomt i vårt vinterboende.
Ska vi bo i lägenhet?
Svårt att hitta så pass stor till vettigt pris.
Vi kunde tänka oss att bo i radhus, så att man har nytta av grannsamverkan, när vi är på landet.

Sen plötsligt kom ett radhus ut till försäljning, på en gata vi kunde tänka oss att bo på.
Vi kikade på det och budade lite granna..Men var tveksamma till den enorma renovering som skulle krävas innan vi kunde flytta in.
Då, fick vi tips av en kompis, att hon visste ett par, som kanske skulle sälja, för att dom i sin tur kanske skulle köpa ett annat boende.
Och de paret kände vi också, via barnen.
Så jag hörde mig för, var i processen dom var.
Vi blev överbjudna på fika och jag blev förälskad direkt! I den stora hallen! :-D
Efter lite funderande hit och dit, så skrev vi papper idag!
Vi har blivit med radhus!
Ett jätte fint radhus, där vi kommer att få plats jätte bra, men inte ha en massa tom yta i onödan.
Och nästan ingen trädgård, men ändå uteplats.

Ett hus som ligger "runt hörnet" från där vi bor nu! Barnen behöver inte byta skola/ dagis och får till och med närmre till sina kompisar!
Alla nöjda!
Alla glada!
Det kommer jag att vara ända till mitten av januari, när detta hus ska ställas i ordning för fotografering och visning.
Jätte kul, men också otroligt tidskrävande.
När det väl är dags för semester, så kommer jag att ha gjort mig förtjänt av den! :-)