Vad kan vara ett lämpligt straff?

Så blev det fredag, igen.
Det är bara fredagar, nästan! ;-)

Och märkligt nog, trots att det är kallt och mycket snö, så att solen skiner och det är ljusare än på länge, så är det såå tungt att gå upp på morgnarna.
Varje morgon är ett "nejh" när klockan ringer.
Igår morse satt tom Minime i trappan och skrek och grät -"jag vill inteeeeeee".
Hm. Undras vad grannarna tänkte?
Jag kunde bara konstatera att jag ville inte heller, men var så jäkla illa tvungen. Och då kom hon på att det var lite synd om oss båda! ;-)

Det har varit en intressant vecka.
Mycket jobb och långa dagar. Men roligt. Lärorikt. Spännande.
Vissa kunder lär man sig mer av än andra. Och jag tycker fortfarande att det är en del av det som gör det så roligt, att man får lära sig om alla möjliga verksamheter.
Man får insyn i branscher man aldrig skulle vara inne i annars.
Och det är så fascinerande, att det nästan uteslutande är samma problem överallt, oavsett bransch.
Funkar det inte, så hänger det på ledningen och kommunikationen.
När kommunikationen havererar, så funkar det inte.
Och när chefer inte vågar eller vill leda. Då funkar det inte heller.

Idag tänkte jag när jag vaknade och var galet trött, "bara förmiddagens möten är över, ska jag smita hem, lägga mig i ett varmt bad och bara njuta.
Jovisst. Så blev det ju inte! ;-)
När jag väl är uppe och igång, så piggnar jag ju till som tur är!

En sväng till kontoret för att fakturerar och snacka lite skit med C. Sen in till stan till kontor 2 för planeringsmöte i bolag 2.
När mötet var klart, slirade jag hemåt. Det snöade rätt ymnigt.
Och halt var det!
Slängde i mig lite lunch, påbörjade ett protokoll...när jag var inne på sida 4 hängde sig min dator! fan.
Efter lite svärande hoppade den igång igen och som tur var, så försvann bara sista stycket. *phju*
Det är inte kul om en massa försvinner när datorn får tuppjuck.
Jag inser att jag nog måste ta ett beslut snart om jag måste uppgradera min jobbdator eller inte.
Nu i kväll dog mailen! :-(
Nåja, efter protokoll och lite annat jobb, ringde maken som varit på ett annat möte och vi kom på att vi måste maila lite personer, fixa lite, korrläsa lite..och vips. -Fasen, det är dags att åka och hämta barnen.

Så det som skulle bli en tidig dag, blev tvärtom, en dag när jag pausade för att hämta barn och sen satte mig och jobbade klart.
Maken tog med sig sushi hem till barnens stora förtjusning.
Det har varit en bra vecka, men jag är lite frustrerad. På mig!
Jag är lite oense, med mig själv.
Varför? för jag tränar inte.
Jag prioriterar inte det. Helt galet. För tid har jag!
Faktiskt!
Det är bara BS att jag inte tränar.
Men jag kommer mig inte för!! Jag försöker komma på varför, för jag vet att när jag väl gör det, så blir jag gladare, piggare och trevligare! ;-)
Jag har skyllt på knät länge, men nu är det så pass bra igen att jag kan träna, om jag låter bli att belasta det onödigt mycket.
Men gör jag det? Nä.
Och jag blir så irriterad på mig!!!
De där 30 minuterna har jag.
Att sitta och vänta på inspiration, det kan jag glömma. Att vänta på motivering, kan jag glömma.
Den kommer inte.
Det är bara att göra det ändå!
Jag väntar sälla på motivering att vika tvätt, jag bara gör det.
Så..??
I morgon, blir det av.
Innan jag gör något annat överhuvudtaget!

Sådeså!
Jag ska till och med se till att telefonen påminner mig! :-)
Jag tror, att jag måste vända på det där. Inte muta mig, inte ge mig en guldstjärna. Jag tror att jag måste få nåt sorts straff! ;-)
Jag måste bara komma på vad...