Ett år går grymt fort.

Så är snart årets första arbetsvecka över.
Och jag kan säga att det var tur att jag inte behövde leverera eller prestera något den här veckan. Det hade inte gått så bra.
Det är grymt segt att komma igång. Segt att väcka hjärnan!

Igår hade jag inte lust alls. Det var bara bläh. Ändå lyckades jag beta av allt som jag hade tänkt för att vara uppdaterad.
I morse var det också tungt. Segt att gå upp och segt att komma igång.
Det är inte likt mig!
Jag brukar alltid ha arbetslust och jag gillar det jag gör!
Så har det alltid varit, vilket jobb jag än haft.
När jag inte längre trivs, utan tycker att det är pest och första tanken på morgonen är "usch", då har jag letat mig vidare.
Till något annat.
Men, nu har det inte varit "usch" utan mer "jag vill inte" :-)
Jag gillar det ju egentligen.

Men, idag åkte jag in till gamla kontoret och bokförde lite samt träffade lite folk och tjitttjattrade en stund.
Sen hämtade maken upp mig och vi åkte på ett möte.
Och då, hände det något!
Jag som nästan börjat känna mig mätt på möten. Blivit lite blasé.
Både jag och maken var lite "jaha" när vi åkte, men när vi hade mötat klart, då var vi fulla av energi! :-)
Och vips, så var lusten tillbaks!
Vissa människor är ju sådana, som kan väcka lusten och ge energi.
Och idag var det jätte intressant och lärorikt.
Så, när vi åkte hem, hade vi fått lite nya uppslag och ett erbjudande, som vi ska fundera lite på.
Jag kände direkt att det här ska göras! "jag vill, jag vill, jag vill".. :-)
Sen tänkte jag lite på mina reflektioner över förra året och bestämde lite! ;-) Japp, det här hoppar vi på!
Man måste våga för att vinna!

Och - energitjuvar måste bort! Så, det blir lite andra förändringar, vilket jag också bestämde! ;-)
Vi, inte bara jag, måste värna vår tid! Vad och vem vi lägger tid och energi på är viktigt och nu måste vi göra om och göra rätt.
Det som inte gett resultat under förra året, ska vi inte ägna oss åt i år.

Det kommer att bli en intressant vår! :-) Igen. Risken finns att jag får träffa en person som jag kommer att bli lite "starstruck" av, det återstår att se! :-)

Idag är det också ett år sen pappa gick bort.

Och det är lite märkligt, att det bara är ett år sedan. För det känns som längre sedan.

Jag vet inte om det beror på att man blir äldre eller om jorden börjat snurra fortare..
Det har hänt så oerhört mycket under året, så det känns som mycket längre sedan än så, som han dog och jag åkte på begravning.
Det har hänt mycket hos många, inte bara för oss.
Lite så känns det, som att 2013 har varit ett skitår för några och ett omtumlande sådant för många.
Och för vissa, misstänker jag att 2014 blir om möjligt ännu rörigare! ;-)

Men, ett år går verkligen fort. Läskigt!
Min yngste son håller inte med iofs, för han är jättesur på mig över att han måste vänta i flera år innan han får spela Call of Duty!
Hur ska man orka vänta så länge? ;-)