Ofta gör jag så att jag åker och lämnar barn, sen hem och tar en kaffe, sminkar mig och hoppar i jobbkläderna innan jag drar på möte eller till kund.
Det är sällan något bokat innan 9. Mest på grund av den galna trafiken!
Det är ingen större idé att åka innan, för man fastnar bara. Då kan man lika gärna beta av mail hemma och jobba med annat första timmen.
Men, ibland åker jag direkt till kund. Åker jag till min "långtbortistan" kund, måste jag åka 8 för att var där strax efter 9.
Och, det innebär att ögonfransarna måste vara på när jag lämnar barnen. Tungt. Jag vet! ;-)
Nej, det är inget att pipa över, men jag måste gå upp liiite tidigare än annars.
Jag var hos kund hela förmiddagen. En bra dag!
Nu måste jag tänka lite och förbereda en Workshop. Kul!
Jag tackade nej till lunch för att åtgärda gårdagens problem. Minime frös om fötterna!
Otroligt nog, så var hennes vinterstövlar för små.
Vi är ovana vid att hennes fötter växer överhuvudtaget. Men, nu var det bara att åka och fixa ett par nya.
Hon fick välja på nätet igår kväll och valde dessa.
Inte så förvånande...
Förra vintern köpte jag ett par vita, svindyra vinterkängor. Som är helt jäkla värdelösa!
För det första är dom kalla (ser varma ut!) och för det andra så får jag ont i knäna av dem.
Borde vara omöjligt av platta skor!
Nu hittade jag dessa på REA!
Med sulor som man kan dra ur och torka. Fiffigt!
"åkapulkaskor" helt enkelt. Den enda nackdelen med dem är att dom är så stela att det känns som att gå i slalompjäxor! Men det ger sig nog.
Och, en lykta fick följa med hem.
Jag måste tillägga att det faktiskt maken som påpekade att det borde stå något där.
Och, då måste man ju vara snabb! Innan han hinner ångra sig! :-)
Minime blev överlycklig över sina nya skor!
Hon är inne i en helt underbar period nu. Så som 5 åringar ofta är.
Rätt nöjd. Kan en massa. Kan själv. Är rätt gosig och go.
De stora krigen är ganska sällsynta just nu. Det mesta går att diskutera och kompromissa om.
Blir det krig nu så hänger det ofta ihop med min brist på tålamod! :-)
Men, se vem får ha det lugnt jämt? För när 5 åringen är inne i en bra period, då passar 7 åringen på att köra lite "pree teen".
Jösses!
Det är mycket "bah, mäh, mammaaaa" nu.
Förra veckan gick han i taket för att han inte fick spela ett vuxen X-box spel med en massa skjutande!
För det hade han och en kompis bestämt i skolan att dom skulle göra.
Och så kommer JAG, hans mor och bestämmer att dom inte får!
Den togs inte emot bra. ;-)
Sen blev han om möjligt ännu surare när jag berättade att jag kommer att bestämma i sisådär 10 år till! :-D
Plus att han är grymt mästrande! Lillsyrran får veta att hon lever emellanåt! Han tjatar, skäller och mästrar.
Och när hon tröttnar sätter hon händerna för öronen och då går han i taket!
"Du ska lyssna på mig!! Du sätter inte händerna för öronen när jag pratar!!"
Och hon fortsätter att stå med händerna för öronen och himlar med ögonen sådär som bara tjejer kan.
Och DÅ blir det krig!
Där vi får gå emellan som lite ringdomare. Och förklara att hon kommer inte att vilja leka/ spela med dig om du bara skäller på henne.
För, han mins ju inte själv att han varit fem. Det han kan, det borde hon också kunna.
..Men, om hon sen kan, det han kan och kanske lite bättre, då blir det också lite problem! ;-)
Jag kan inte annat än garva och känner igen det exakt från när de stora barnen var i samma ålder.
Sen har han ett så skönt självförtroende, som jag hoppas att han kan behålla hela livet!
Dom har skrivläxa nu. Korta verser om djur.
Och han skriver så fint. Exakt på raden. För det ska vara prefekt.
Man ska hålla sig till reglerna!
Idag när han skrivit klart sa han "mamma, ska jag ge dig ett tips om hur du ska skriva?"
Och då blir man ju lite full i skratt.
Men det är fantastisk att han verkligen tycker att han är skitbra på att skriva nu!
Tänk om vi vuxna sa det till oss oftare!
"Jag är jätte bra på det här! Fasen vad bra jag är!" :-)
Barn har ju ofta det i sig. När försvinner det?
När börjar man tvivla på sin förmåga?
Sen är det också fascinerande att det här med fantasi blir en lögn vid 7 års åldern.
Minime berättar ju jämt om blå elefanter och hur dom förvandlat varandra till grodor på dagis.
Och Lilleman blir så upprörd!
För det går ju inte att förvandla någon till en groda! Alltså är det en lögn!
Så idag fick jag ett skrattanfall i bilen, när jag hämtat båda och Minime berättar en historia från dagis och lägger till "och nu Lilleman så _fantiserar_ jag!
Dom är bra härliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar