Så har vi då nått fredag.
Fredag, på årets första arbetsvecka.
Det har gått ett par dagar, sen pappa lämnade oss.
Det är trots allt rätt lungt, inombords.
Hos mig.
Jag bor ju långt ifrån de andra i min närmsta familj och har gjort så i helt otroliga 26 år!
Vilket är helt galet, när jag tänker efter..
Jag är ju bara 26! ;-)
Men, eftersom jag inte har träffat pappa varje dag, varje vecka eller ens varje år, så är det inte lika påtagligt att han inte längre finns, för mig.
Sen har jag ju gått och väntat på det där samtalet ett par veckor. Den här vändan..Det har varit några sådanan vändor senaste åren.
Så det var mer att luften gick ur mig, nu när han väl bestämde sig för att sluta kämpa.
Sen är det klart att jag är ledsen. Det kommer över mig med jämna mellanrum.
Men mest finns tankarna hos mamma.
Har man levt med någon i svindlande 48 år (som gifta) så är det troligen som att kapa av en arm, eller två.
Han har alltid funnits där i hela hennes vuxna liv.
Tomt är inte rätt ord..
Då är det tungt att vara långt ifrån.
Nåja, jag har varit rätt luddig i huvudet ända tills idag.
Jag planerade att träna igår morse ändå, för träning är bra, hur man än mår.
Men kände att huvudet inte var där.
Så jag satte mig för att jobba i stället. Fokusera på det.
Och jag fick iväg det som legat och gnagt hela julen. Texten som någon annan i sin tur satt och väntade på, för att kunna göra sitt jobb.
Så det var jätte skönt att kunna maila iväg det och stryka ett tjockt streck över det på min "måste göra lista".
När jag väl fokuserade fick jag en massa jobb gjort.
Skönt.
Jag fick en trevlig lunchförfrågan, som jag sköt på. Jag kan inte riktgit tänka business på det viset just nu.
Jag bokade en föreläsning och fick förfrågan om att vara med som utställare. Kul!
Men, även det måste vi fundera lite på. Om vi hinner förbereda.
Det blir bra hur som..
Och så bokade jag av pumaträffen.
Det blir för tight och stressigt. Och jag har lovat att prioritera i år. Inte bränna ljus i båda ändarna.
Men, vi träffas ju snart igen! :-)
Sen, när vi hade ätit middag och röjt lite, drog jag på mig träningskläderna och gick ner i gymmet.
Och det gick över förväntan!
Jag hade bara tänkt köra cardio igår, men när jag klev av efter 25 minuter, så skrek hela kroppen efter att lyfta lite tyngder.
Och det gick jätte bra!
Det är till och med så att jag har slut på vikter! Vilket inte är helt sant, men jag behöver fler för att inte behövar lyfta av och på från hantlar till stänger osv.
Maken har fyra hantlar fullplockade med vikter, som jag inte ens kan rubba.
Jag försökte övertala honom att ge mig några av sina vikter. Han behöver inte ha så tunga, tyckte jag !;-)
Men han vägrade!
"Du är dum" konstaterad jag! :-) (Konstruktivt, eller hur?)
Det slutade med att han lovade att fixa lite fler vikter till mig.
Najs.
Komplexfemman går så bra nu, att jag behöver lägga på mer. Så att jag knapt orkar lyfta det och köra färre reps i stället.
Man måste utmana kroppen! ;-)
Nåja, jag kan konstatera att jag får övning på både fokusering och positivt tänkande dessa dagar.
Nu ska jag svepa muggen kaffe och sen boka flygbiljetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar