Batteriladdningsdags

Ah, underbart.
Intagit landet, ställt tulpaner på bordet, ätit en varm korv och dricker nu en mugg kaffe.
Det.Är.Så.Najs.
Ladda batterier big time.

Har lämnat kartongröran hemma. För nu är det rörigt. På en helt ny nivå.
Och när det blir rörigt, då tar det så enormt mycket energi ifrån mig.
Sur och grinig, är ett understatement!

Jag har tidigare trott att det hänger ihop med kontrollbehov, att det ska vara städat och i ordning för att jag ska kunnna tänka och inte tappar energi.
Men, sen jag lärt mig hur spårkmönster fungerar, så har jag även lärt mig hur jag funkar.
Det är en del av det vi kommer att jobba med framöver.
Språkmönster, framförallt i grupper och för att få alla att jobba åt samma håll och minska det tjafs som alltid blir. Men, för att kunna hjälpa andra, måste man först veta hur man själv funkar.

Alltså har vi fått öva det på varandra och jag kan säga att det är rena parterapin!
Man borde använda det mer i parterapi! Att lära sig hur den andra funkar och varför. Inte försöka förändra varandra utan lära sig varför ens partner reagerar som den gör och kunna underlätta.
Prata med varandra på ett nytt sätt.
För man vill nästan alltid samma saker, men missförstår varandra eller tar in information på olika sätt..

Nåja, man har tre starka sinnen när det kommer till att lära sig eller ta in info.
Se, hör och känna.
Jag är en "Se" person.
När jag ska lära mig nya saker tex så måste jag se det. Läsa, skriva, iakta. Se när någon annan gör.
Och eftersom synen är så vital för mig, så mår jag dåligt när allt jag ser är röra.
Då kan jag inte tänka.
Och jag blir väldigt känslig för oljud. För, när ens första sinne i mitt fall "se" är ur synk, då kickar sinne två in. I mitt fall höra.
Och om jag står i ett rum som är rörigt, blir jag känslig för oljud. (tex barn som tjafsar)
Är jag däremot i ett rum som är välstädat och i ordning, då hör jag inte oljudet.
Det är faschinerande när man väl lärt sig hur det funkar!
Ett klockrent exempel för mig är tex att om jag ska ringa ett viktigt samtal, eller ett jobbsamtal som jag tycker är viktig och där jag vill vara proffsig, då kan jag inte ha en massa oljud runtomkring mig.
Det är en av orsakerna till att jag inte kan ringa jobbsamtal när barnen är hemma.
Jag störs oerhört om någon står bredvid och skriker.
Däremot kan jag skriva mail eller producera text.
I många år, hävdade maken att jag inte hade simultanförmåga. Och så bråkade vi om det.
För är det någon som har simultanförmåga, så är det jag!
Om det är sådant som jag kan se!
Mat på spisen, tonåring som gör läxor, svara på mail, ett barn som visar sitt legobygge och en unge som hänger i en gardin.
Inga problem.
Det fixa jag.
Men, ska jag lyssan på något, då måste jag få lugn och ro!
Och det var en av det stora poletterna som ramlade ner hos maken när han lärde sig språkmönster, att han måste ge mig lugn och ro i dessa situationer.
Inte roa sig med att förvärra dem.

Jag vet en annan person, högt uppsatt chef, som inte fixar telefonkonferenser, som är så poppis nu.
För han kan inte se de andra personerna, deras kroppsspårk och miner. Då fungerar han inte fullt ut.

En person som har "höra" som första sinne, klarar att prata i telefonen när det är fullt kaos runtomkring. Utan problem. Hen kan blunda och vara helt I det samtalet.
Men, behöver personen SE något, en text, en film eller ett tv program. Då måste det vara tyst omkring hen! :-)
Den personen kan också ha svårt att ta till sig information som bara kommer via mail. Den personen behöver få höra det sägas av någon!

Och den person som har "känna" som första sinne, Den behöver att det känns bra, innan man ringer det viktiga samtalet.
Sitta skönt, kanske pilla på en stressboll, eller hålla i en penna.
Den personen bryr sig heller inte om hur det ser ut på kontoret, att det är rörigt och att det är en byggarbetsplats utanför som oväsnas.
Bara det _känns_ bra, i arbetsgruppen.

Det är så faschinerande när man börjar jobba med dessa frågor!

I alla fall. Jag mår nu alltså skit av att det är rörigt hemma! Och det är tur, att stora sonens rum är i hyffsad form (det står kartonger längs en vägg, men ok!) så att jag kan sitta där och jobba på tisdag.
Annars gick det inte alls.

Och många undrar varför jag har så bråttom med att packa och fixa. Jo, för jag jag är en "till" person.
Jag vill "till" det städade och iordningställda huset. Jag förbereder till fotograferingen.

En "från" person kommer inte igång med själva iordningställandet för att det blir rörigt och gör det i sista minuten.
:-)

Det är i alla fall tur att jag nu kan ladda batterier på landet! Njuta av vackra tulpaner, varm brasa och sol!