Ja, äntligen! Vardag!
Jag är ganska dålig på att vara ledig. Jag gillar struktur och -ja, vardag. :-)
Det gäller bara att hitta den där lilla guldkanten, på vardagen, så är livet gott att leva!
Det gäller bara att hitta den där lilla guldkanten, på vardagen, så är livet gott att leva!
Det är ju tur, när jag tänker efter att jag inte varit arbetslös en endaste dag i mitt yrkesverksamma liv!
Inte illa, med tanke på att jag började jobba när jag var 17 år.
Med avbrott för lite barnafödande då och då, så har jag gnetat på.
Och det ska ju gudarna veta att det är mer jobb med att vara föräldraledig än att jobba! ;-)
Nåja, idag var det då dagen D.
När alla skulle upp och iväg.
Och det gick över förväntan faktiskt.
Jag pallrade mig upp vid 6 och hann vakna och få ordning på "mig" innan jag väckte övriga medlemmar.
Minime hade iofs varit vaken redan vid 5 och undrat om det var morgon.
Strax innan 7 var hon inte alls lika sugen på att kliva ur sängen! :-)
Men, vi kom upp, fick på kläder och båda åt till och med frukost!
Lilleman var kvittrande pigg och glad!
Minme och jag tog en sväng förbi BVC och kollade hörseln igen.
Hon hör inte 100% nu heller, men bättre än förra gången.
Det är dom riktigt låga tonerna hon missar.
Annars hade jag fattat om det var dom höga och gälla hon lärt sig att förtränga! ;-)
Vi var klara rätt snabbt och kom till dagis i lagom tid till att möta alla barn som var på väg till pulkabacken.
Härligt! Det har snöat hela natten och det ligger ett täcke med kramsnö.
Så najs att se dom pulsa iväg!
Och jag, jag fick åka hem, hälla upp en stor kopp kaffe och sätta mig här!
På kontoret!
Ett riktigt skrivbord, i ett rum utan kartonger! :-)
Jag sakar dock dubbelskärmarna och moustrappern, men det var jätte skönt att sätta rumpan på en riktig konstorsstol och dra igång datorn.
Dags att väcka hjärncellerna! :-)
Nu är de lunch!
En omelett minsann!
Mums!
Håller med dig Nina. Semester och lov i all ära men vardagarna är ju det vi har mest av varje år så det gäller ju att hitta en lunk och en tillvaro vardagsvis som man trivs bra med och uppskattar. Behöver ju inte vara stora saker! Sen måste man ju få koppla bort allt det där också emellanåt! De flesta i en familj verkar dock må gott av att ha sina egna små rutiner och "sin egen grupp" (tänker kollegor, dagiskompisar, klasskamrater, träningskompisar) runt omkring sig.
SvaraRadera