Kartongrally..

För ett par dagar sedan ramlade jag över en bloggutmaning. Men jag hann inte med riktigt. Jag missade registreringen med ett par dagar.
Och det är kanske tur det.
Man skulle nämligen skriv ett inlägg om dagen i hundra dagar!
Det är ju lätt att man antar en sådan utmaning.
Och så sitter man där på dag två och tittar på ett tomt blad.
Det kan ju liksom bli lite skrivkramp!
Hade blivit 98 riktigt jobbig dagar det! :-)

I kväll är jag sådär härligt trött i kropp och knopp..
Jag hade planerat att träna i morse, men hade sån jädrans träningsvärk, att jag lät bli.
Ofta, släpper den när man tränar, men i morse...näe.
Det satt mest i skallen. Jag ville till kontoret och göra klart där. Få ordning.
Så jag åkte in och packade upp lådor som varit hemma och vänt!
Det känns som att i juni, då vill jag inte se en flyttkartong på sidsådär 15 år! tack! :-)

Men, nu är vi installerade. T.o.m en Mirandanalle har flyttat in!

Finns det en plats, där det kan sitta en Miranda, så ska det göra det! :-)

Så, nu har jag arbetsro!
Och vi hann nästan allt vi tänkt.
Förutom att vi slarvade med korrläsningen och såg ett par stavfel när vi precis skrivit ut en hel drös med reklam foldrar och började häfta ihop dom!
Bra!
Bara att hiva i pappersåtervinningen och skriva ut igen!
Jag skulle med liten son på koll hos skolhälsovården och hade inte riktigt tid med strul och då är det ju så typsikt!
Man har ju lärt sig med åren, att inte göra sådant i sista minuten.. För det blir alltid nåt fel.
Nya tag i morgon.

Kvällen har vi roat oss med att tömma ett sovrum. Eller, mest maken faktiskt.
Jag har hejat på! ;-)
Rummet ska målas i helgen och slipas och spacklas i morgon.
Så det blir jobba hemma för mig. Det går bättre att måla om målaren kommer in! :-)
Det är papper på golvet och allt löst är borta. Bara två sängar är kvar i rummet.
Vad säger barnen då??
"Oj, vad fint det är!"
Hm...
Det kan beror på att det är lite lätt rörigt i övriga delar av huset??

Tur att det inte är så länge kvar nu tills vi MÅSTE vara klara. T.o.m maken, som inget "ser" börjar gnälla över att det är så rörigt nu! :-)
Men, tiden ifrån "pimp" till visning måste vara så kort som möjligt, när man har små barn i huset!

Det känns ändå som att jag börjar ha koll, på det mesta just nu. Det är inte lika många lösa trådar som det var i början av året.

Nu ska jag roa mig med att stryka en hel hög med kökshanddukar.
Som jag hittade i köket på jobbet.
Det förvånar mig att dom inte travat iväg ut för egen maskin!
Nu har dom åkt runt i 95grader.
En maskin mer eller mindre när det snurrar ett par om dagen?
Och stryka är ganska rogivande! :-)...intalar jag mig!

Vem är jag, om jag tänker efter??

Tittar på "Mia på Grötö".
Jag gillar både henne och programmet.
Just sådana program gillar jag. Lite mer lågmälda och...djupa?
Likadant med "så mycket bättre" och "stjärnorna på slottet".

Jag hörde en kritiker kapa alla dessa program vid fotknölarna för att det blir lite löjligt och _bara_ sånt.
Men där håller jag inte med.
Jag tror att det är bra, att man kan känna igen sig.
Livet är så snabbt på alla sätt idag, så att sätta sig och titta på folk som faktiskt pratar och ventilerar är inte dumt.
Och att man får se, att dessa "lyckade och lyckliga" personerna bara är människor dom också.
Med känslor och motgångar.
Allt är inte som det ser ut att vara, alltid.

Och sen ligger det i tiden, tror jag.
När allt går så fort, när det är så mycket stress och "tävling" som det är, då behöver man våga stanna upp och känna efter.
Vem är jag? Vad vill jag? Och varför vill jag det?
Men det är inte alls lätt, för alla.
Det är dock nödvändigt, ibland.
När livet vänder. När livet blir annorlunda än man tänkt. När det inte längre är stadigt under fötterna, utan mer som gungfly. Eller tjock lera.
När man ska skiljas, när man blir arbetslös, när man måste flytta, när någon anhörig dör eller när något annat händer som gör att livet gungar.
När man står vid ett vägskäl och måste välja.

För ett tag sen pratade jag med ett par andra personer om det. Att det är skönt att det inte längre är skämmigt att faktiskt gå och prata med någon, när det är knepigt i livet.
Prata med någon som inte bara klappar på en och håller med, utan ställer lite kniviga frågor. Får ut det som skaver.
Livet är inte lätt, jämt.
Det kan vara ganska guppiga vägar, man ska färdas på.
Och man kan behöva hjälp.
Alla dessa "djupa" program, kan faktiskt göra att fler vågar söka hjälp. För att så många berättar att man har sökt hjälp, utan att vara "sjuk".

Det är inte alltid lätt, att hitta sig själv. Veta vem man är.  Man kan behöva få hjälp med att reda ut det.
Vem är jag, om jag inte är någons fru. Vem är jag om jag inte är någons man? Vem är jag om jag inte är mitt yrke längre? Vem är jag om jag inte längre är mamma, till små barn? Vem är jag, om jag får min operation och blir frisk, när jag varit sjuk länge?
Vem är jag? Vem är jag då, om.....

Om man varit mamma länge, kan man ha tappat bort jaget, när alla flyttar.
Har man varit gifta länge, kan man lätt ha tappat bort vem man är, när man inte längre är någons partner.
Har man jobbat med samma sak eller på samma ställe länge, kan man ha tappat bort sig själv, när man inte längre jobbar kvar.
Om man får den där operationen, då kan man tappa bort vem man är, när man inte längre är sjuk.
Det är läskigt, att inse att man inte vet vem man är!
Allt är bara förvirrat..

Vi jobbar med något som kallas "arrow" där man sätter det man känner, på papper. Gör känslan konkret.
Hur det känns NU. Hur det är NU. Vilken känsla man vill ha, eller vilket resultat man vill ha, när allt är bra. Hur man vill ha det, när livet är ultimat. (eller arbetslivet, där vi använder det mest)
Hur man ska komma dit och vilka delmål man ska ha på vägen.
Konkret, sådant man kan påverka.
Mycket intressant och lärorikt!

Jag kan önska att alla gjorde det lite då och då. Satte sig ner och tänkte på vem man är och vart man vill.
I livet. I relationer. På jobbet. I familjen.
Det kan göra att andra saker som man inte tycker fungerar, faller på plats, när man vet vad det är som är i vägen, för att man ska kunna få ordning på livet eller situationen.
För det är inte alltid det man tror.
Man kan behöva gräva lite. Ibland ganska långt.
Och ibland låser det sig totalt.
För om man får veta vad det är som driver en, på riktigt, då kan man behöva omvärdera lite saker.
Man kanske kommer på att det krävs förändring.
Och gillar man inte förändring, då kan det blir jobbigt.

Det kan också bli uppenbart att val man gör, som blir tokigt, faktiskt omedvetet ÄR egna val, för att ska slippa ifrån saker.
Man kanske väljer fel partner, letar på fel ställen, för att man omedvetet, inte vill fästa sig vid någon.
Man kanske bara tittar på sådana jobbannonser som man absolut inte kan söka, För att man ska kunna säga att det inte finns några jobb.
För att slippa utsätta sig för intervjun!

Sånt, kan vara jätte jobbigt att upptäcka.
Men, ska man komma vidare, så behövs det.

Sen, är det också lite sorgligt, att de personer som tar sig tid till att reflektera över vem man är och hur man ska gå vidare, inte får göra det ifred, alltid.
Utan att andra ska ha åsikter om det.
Att man gör fel. När man är i kris.
Att man inte reagerar rätt, eller så som man "ska". Eller framförallt som man förväntas göra.
Då, kan andra som inte har allt med det egna jaget på plats reagera starkt.

Då är det inte alltid lätt, att sätta den egna gränsen. Och stå för att man måste få göra på sitt eget sätt.
Att ge sig in på den resan och jämt bli ifrågasatt, kan göra att man stannar upp och aldrig riktigt hittar rätt.

Vem är jag, om jag bara är Jag?
Om man skalar bort allt annat som man är.

Det kanske inte ens är en tanke man vågar ställa sig??

Ibland tar det tid...

Nu är det sådär igen, att dagarna bara går och plötsligt är veckan nästan slut.
Och så tänker man "men det kan jag göra nästa vecka" och så tittar man i kalendern och upptäcker att den veckan också bara kommer att försvinna..
Men det är härligt!
Jag gillar när det rör på sig.
Och nu märker man att det sakta men säkert blir ljusare. Ca 30 minuter per dag ljusare är det idag mot förra veckan!
Så, trots att det har regnat småspik hela dagen, så märktes det att det var ljusare när jag hämtade barnen på eftermiddagen.

Dagen fortsatte i samma anda som igår.
Iordningställande av arbetsplats.
Vi har släpat möbler, borrat anslagstavlor och hängt sladdar. Jädrars vad mycket sladdar det blir.
Det blev najs och vi är nöjda.
För en gångs skull är min kollega lika noga som mig, med att det ska vara ordning och reda, om vi ska kunna tänka! ;-)
Det blir jätte bra.

Förmiddagen ägnades dock åt att återuppliva lite gamla kunskaper.
Sånt som finns långt bak i huvudet, men faller i glömska om det inte används.
Ekonomiassistenten väcktes till liv. I alla fall bitvis! ;-)
Vi har en eminent och kompetent person som tar hand om bolagets finanser . Det vill säga han tar oss i örat om det som rinner ut är större än det som rinner in! :-)
Men, även han ska ha semester och kan bli sjuk.
Och då är det ju bra om jag har så pass mycket koll att jag kan se till att det åtminstone rinner in lite kulor! :-)
Sen, ska man inte driva eget, om man inte är insatt i det finansiella.
Man ska ha koll.
Även om man litar på sin revisor eller Ekonomiansvarig, så är man ju ytterst ansvarig ändå.
Och det är ändå kul när man inser att kunskapen finns, även om man inte rört en kontoplan på år och dagar. precis som när man lärt sig cykla! 

Samtidigt som jag gillar när det är full fräs, så har jag lovat mig att 2013 ska jag lära mig att faktiskt begränsa mig!
Pröva och säga "nej", kanske??? ;-)
Eller åtminstone tänka till och utvärdera om det är praktiskt möjligt, utan att jag bränner mig i alla ändar.
Inse att mitt dygn bara har 24 timmar. Jag vill göra saker bra, inte halvdant.
Och det gäller inte bara jobbet.
Att drar runt Familjen AB med allt vad det innebär tar också tid.

Jag tror att det är ganska vanligt, att man så ofta vill mer än man kanske rent praktiskt fixar.
Det är inte en svaghet att inte hinna vara överallt och fixa allt.
Det är en styrka att förstå sina begränsningar.

 Även om det tagit 40 år att inse dom! :-)

Trassligt...Story of my life!

Det känns som the story of my life är att flytta!
Som jag har flyttat under åren.
De första 17 åren bodde jag på samma plats. Sen, bytte jag land och så har det rullat på. Ungefär vart tredje år hela mitt vuxna liv! :-)
Nya bostäder och nya jobb..
Samma jobb, nya lokaler..
Vilket i och för sig passa mig rätt bra. Jag är ganska rastlös till naturen och som sagt, en "till" person, som gärna prövar på nya äventyr.
Till nya platser.
Sällan ifrån, för att jag inte trivs eller det är trassligt, utan till nåt nyare, fräschare och roligare.

Idag, åkte jag tillbaks till gamla kontorslokaler, som jag bar ut kartonger ifrån i maj, förra året.
Då, bestämdes att jag inte skulle sitta där utan jobba enbart hemifrån.
Sen rann det en hel del vatten undre broarna och snö, för all del. Och nu flyttar jag tillbaks och ska jobba både hemma och på kontoret.
Nu, ska jag sitta i det rum, där jag satte mig när jag först började för 7 år sedan.
Back to basic! :-)

Lite trassel blev det dock. En massa sladdar..Tur att man har folk som vet var och hur sladdarna ska sitta.
Jag är helt värdelös på sånt!
(Jag kan ju inte vara bra på allt! ;-) )

Planen var att jag skulle ta med mig min laptop och koppla upp mot två skärmar, eftersom min stationära dator jag hade när jag jobbade där hade blåsts och försvunnit.

Men, det visade sig att den stod kvar och samlade damm!
Så den kopplades in igen.
Då kom nästa problem.
Lösenord!
Va?! Säger jag.
Vadå lösen??? Till en burk, jag loggade ut ifrån för länge sen och inte trodde att jag skulle logga in på mer.
Skulle jag minnas vad det var för lösen på den??
Jomenvisst! Tjena!
Som tur var, gick det att "nolla" den och börja om!
Så, nu får jag gräva fram lite "pimp" till min arbetsplats och bära tillbaks.
Det vet ju alla, att man inte kan sitta och jobba vid en tråkig arbetsplats!
Minst en mirandanalle och ett par fotografier måste man ha.

Synd bara att kartongerna jag bar ut för länge sen, står underst av alla packade kartonger i garaget.
Hm...
Kan bli lite spännande om jag rycker i någon av dom! :-)

Nu står invigning av nya lurar på agendan. Styrka och core idag.
Sen får jag se om jag kan skriva det inlägg jag grunnat på under eftermiddagen.
Det är inte helt lätt att få ner på papper.
Det handlar om att hitta sig själv...och oförståelsen för att alla tacklar motgångar och livskriser på helt olika sätt..

Jag får se, om det går att formulera eller om jag får låta det gro, ett tag. ;-)

Ny vecka, nya möjligheter..

Så är snart första dagen på veckan över..
Eller, det är ju mycket kvar på dygnet, men "arbetsdagen" :-)
Och nu känns det som att jag är på g igen!
Hittat flödet helt enkelt!

Jag började dagen med att kliva på löpbandet för en PW. Helt efter eget huvud idag för att väcka kroppen som inte tränat på en vecka.
Lite styrka hade jag också planerat in.
Men, när jag bara hade 5 minuter kvar ringde telefonen. Dah...
Då tappade jag fokus...
Jag fortsatte och gjorde mina plankor och funderade på vilka muskler jag skulle väcka.
Då klev maken in med en massa "hur ser dagen ut" frågor.

Och då var träningspasset officiellt över! :-) När jag är helt I, då stör inte avbrott mig alls, utan jag fortsätter där jag slutade.
Men, idag var det kört.
För ett par veckor sen, slet jag ju sönder mina hörlurar. Helt. Jäkla. Onödigt! Sur man blir när saker går sönder för att man är dum i ..tja.
Nåja, idag kände jag att jag måste ha ett par nya. Ljudet i "plopparna" som hör till telefonen är mer än dåliga.
Så, jag letade runt lite och hittade dessa på Teknikmagasinet. Samma som jag slet sönder.
Men Röda!
Wow!
Snygga som attan! :-)
Och man blir ju så mycket snabbare och starkare med fina lurar och bra musik i öronen! :-)
Man ska inte underskatta attiraljerna och fina träningskläder! ;-)

Samtidigt som jag uppdaterade lurarna så köpte jag tuplaner.
Huset ser ju mer och mer ut som..ja, jag vet inte jag. Ett väldigt rörigt ställe. Men om jag har en vas med tulpaner så kan jag njuta av dom!

Men, även i huset händer grejer nu.
Vi har inte mycket stora grejer kvar innan jag kan börja städa och ställa i ordning.
Det blir ju en trestegsraket när man börjar röja.
Möbler ska ju flyttas runt och möbler ska flyttas ut.
Så, plats måste finnas till de som ska ut.
Och plats finns, men måste ställas i ordning innan det går att förvara möbler.
Nu är det gjort.
Tanken var att en del sånt skulle ha löst sig förra veckan, men då kroknade ju han som skulle fixa det! :-)

Nu väntar jag på att maken ska bli så pass frisk att han orkar bära och släpa.
Då ska en massa möbler ifrån våning 1 förflyttas ut och till förvaring,  för att möbler ifrån våning 2 ska kunna flyttas till våning 1.
Och, när man gör i ordning ett rum, då blir det rörigt i alla andra rum!
Garaget är fullt med grejer som ska till återvinningen.
Men, jag ser ett slut på det! :-)
Och, vi har ju en deadline.
Så det är bara att fortsätta med röjet.

Under tiden jag väntar på att det ska bli gjort, passar jag på att rensa sådant jag inte vill flytta med.
Hur många "Illustrerad vetenskap" behöver man??
Under gårdagen och idag har tvättmaskinen gått i ett....Och det sista stora dottern gör innan hon åkte, var att ställa in en full korg till!
Yey!
Så, det är vad jag ska roa mig med under kvällen. Vika tre ton tvätt! :-)

Full som en pirat!

Jag kan konstatera att det är tur att vi bor ganska långt ifrån min svägerska.
Bodde vi grannar, då rullade jag fram!
Jäklars vilka goda grejjer hon alltid har. Och jag kan inte låta bli att moffa! :-)
(Som jag sa till en annan gäst "man kan ju inte vara oartig", med munnen full av grädde! :-))

Idag firades en liten 3-årig kusin.
Som gillar pirater. Så det var en hel drös med pirater inklusive en morfar i full mundering.
Jag lägger dock inte in bild av honom här! :-)

Smörgåstårtorna missade jag att fota. Men, dom kommer ifrån ett konditori som är känd för sina smörgåstårtor.
Löjligt goda. Med inte så hög/ mycket botten egentligen, men massor ovanpå!
Tjockt med räkor på den ena och Brieost och olika salamin på den andra.
Åh...Det går inte att bara äta en liten bit.

Till fikat fanns det tårta, som jag lyckades avstå.
Och små, små minisemlor!
Jätte söta!
De lyckades jag också avstå. 

Men, här gick jag bet!
Marängmuffins! Jag åt bara en, men kunde lätt ha ätit hela fatet! Utan problem!

Mätt är inte rätt ord.
Proppmätt...

Som tur var, har tonårsdottern intagit gymmet! ;-) Det skulle vara stor kräkrisk om jag lyfte nåt tungt nu! :-)
Jag ska ägna mig åt tvättvikning och veckoplanering.

Dags att rätta sig i ledet och få tillbaks rutiner. Det mår jag bäst av.
Eftersom maken däckade och jag åkte bort, har vi tappat en hel jobbvecka.
Det han hade planerat fick ju bokas om.
Nu är det dags att få allt på rätt köl igen.

Tur att träna och jobba är en av mina favorit grejer! Som gör att jag mår bra!

Jag är en "till" person, vilket betyder att jag alltid jobbar framåt, Till det jag vill uppnå.
Då ältar man inte där man är, utan fokuserar på vart man ska och hur man ska uppnå det.

Just nu är det "välbefinnande" jag vill "till" och då gör jag sånt som jag mår bra av och reflekterar mycket.
(Min motsats är en "från" person. Den personen kanske inte vet vad den vill uppnå, men den vet vad den vill ifrån. Tex obehag eller sorg. Då är det lite knepigare att hitta rätt väg att ta sig "ifrån" eller ur, känslan eller situationen. )

Sen kan jag höra pappa! :-) Hur han tittar lite snett och säger "vad sitter du här och surar för nu då?" :-)
Är det något jag har fått från båda mina föräldrar så är det just det. "Bryt ihop och gå vidare!"

Inget gnäll, det hjälper inte! Kavla upp ärmarna och kör! :-)

Om man inte testar, kan man inte veta..

Söndag. Jag försöker febrilt få dagarna rätt.

Jag är glad att det är helg, så att jag inte behövde försöka koncentrera mig på jobb. Det är liksom lite meckigt bara att ställa in sig på vilken dag det är och vad som ligger i "pipen" :-)

Träningen ska vi inte prata om! Där har jag kommit av mig helt. 

Så snabbt går det, även om det sista jag gjorde var att ta en rejäl genomkörare innan jag åkte.

Nu har kroppen glömt det! :-)

Men, jag har planerat in en PW endera i kväll eller tidigt i morgon.

Jag har inte lust, jag känner mig trött och inte ett dugg inspirerad.

Men, det är precis då man ska upp på hästen igen!

Jag har också börjat på ett nytt "projekt"

Jag är en nyfiken person. Som vill utforska och se vad som händer.

Utvärdera och testa. 

I stället för att bara säga "näe, det där tror inte jag på" eller "nej det där kan inte var gott/ roligt", så tycker jag att man måste pröva, för att kunna hävda att något inte fungerar.

Vad har jag att förlora?

Vad är det värsta som kan hända?

Likadant med en uppkommen situation som inte är bra.

I stället för att pipa över att det är tokigt, så försöker jag göra något åt det.

Många människor har en tendens att inte våga förändra. Utan konstaterar att det är jobbigt/tråkigt/tröttsamt/ slitigt, men vågar inte pröva något nytt sätt för att göra livet bättre eller enklare.

Det tycker jag är tråkigt.

Då kanske man missar en massa? Som hade kunnat vara roligt, gott eller gett en nya livserfarenheter.

Nåja, nu kom jag av mig! :-)

För ett tag sen hörde jag talas om kosttillskottet Fit Line.

Flera släktingar i Finland hade börjat dricka det.

Jag var mer än tveksam. Rent av negativ.

En nära släkting, som varit sjuk i hela sitt liv började dricka det.

Personen kunde inte äta kött, inte dricka mjölk, hade halsfluss på halsfluss, halsböld, lunginflamation, värk i leder, värk i ryggen. Ont i magen osv. Personen var aldrig frisk!

Det var liksom dagens fråga. "Var gör det ont idag?"

Personen jobbar med barn och hade löjligt många sjukdagar.

Nös en unge, så däckade personen en vecka.

Planerad utbildning fick hoppas av pga för mycket frånvaro.

Jag förstår att man då pröva vad som helst, hur dyrt de än är.

Man vill bli frisk.

Jag var jätte tveksam! Tycker att man utnyttjar sjuka människor att köpa dyrt kosttillskott som man tror ska funka.

Jag letade information om tillskottet, men hittade inget vettigt. Sång gör mig tveksam..

Sen pratade vi inte mer om det.

Men, statusuppdateringarna förändrades plötsligt ifrån "sjuk" till andra aktiviteter..

Och nu drygt ett halvår senare är personen friskare än många andra!

Kött och bröd är fortfarande inte aktuellt. Men förkylningarna är veck!

Av 21 barn på arbetsplatsen var 6st på plats förra veckan. Alla andra barn hade influensa eller magsjukan.

Det hade däckat min släkting på rot förut.

Men inte nu!

Inte ens magsjukan halva släkten åkte på, över julhelgen fick personen!

Så något bra finns det i produkterna.

Sen har jag pratat med fler som dricker det och mår mycket bättre.

Så, även om jag är tveksam så ska jag nu pröva det.

Fit Line.

Jag är fortfarande kritiskt till en hel del.
Varför det till exempel inte går att få någon vettig information om produkten innan man blivit medlem.
Det är inte bara jag som undrat, varför produkten inte säljs på hälsokostbutiker eller på apotek om det är så bra.
Det menar man beror på att man inte vill ha mellanhänder utan säljer direkt till kund.
Och man vill inte lägga pengar på traditionell reklam, utan vill förlita sig på att det som dricker det och får effekt berättar för andra.
Det känns ändå som att det ligger en och annan hund begraven i själva försäljningssättet..
Personligen tycker jag att man kunde ge ut mycket mer information på tex en hemsida.

När jag blev medlem fick jag tillgång till flera Facebook grupper, där man diskuterar Fit Line. Och många beskriver att dom blivit av med allergier, värk, eksem och annat.
Och vem är jag att säga att dom hittar på eller ljuger?
Det kan jag ju inte.
Jag vet flera med kronisk värk, som inte ätit en värktablett på flera år, men som får tillbaks värken när dom slutar dricka FL.
Och sådan placeboeffekt kan det inte vara. På så många.

Nåja, vad gör jag dådå? Jo, jag prövar och ser vad som händer! :-) Om något händer!
Jag har köpt produkter för tre månader.
En morgondrink, en "pigg och glad" drink, som man både blandar i morgondrinken och kan ta ett par gånger under dagen om man känner sig hängig (när man i vanliga fall hinkar kaffe) och en kvällsdrink.
Kvällsdrinken kan man också ta efter träning.

Nu har jag ju inga större "krämpor" annat än astma och allergi. Men det ska ändå bli kul att se om jag märker någon skillnad.
En av mina systerdöttrar kände ingen större effekt. Innan hon slutade! :-) Plötsligt fick hon tillbaks värk som hon inte tänkt på försvunnit!
Och, min pappa, som faktiskt hade leukemi, fick bättre blodvärde när han drack FL.
Tyvärr, började han ju dricka det 10 år för sent.

Bara maken kommer ett par dagar in på sin penicillinkur ska han också börja dricka det.
Får han bättre immunförsvar, då funkar det verkligen! :-)

Man vet aldrig när det tar slut.

Så har jag då landat, i vardagen hemma igen.
Det är en liten märkligt känsla, i och med att flyget inte tar mer än 50 minuter, att man kl 16 sitter och fikar med sin syster i ett annat land och klockan 19 är jag hemma.
:-)
Jag var ganska "slut" mest mentalt och kroknade rätt tidigt. Mycket har hänt under ett par dagar..
I tisdags, checkade jag in på dagens sista flyg till Norra Finland.
Ett litet, halvfullt propellerplan tog oss över "pölen". Det var alldeles stjärnklart och månen lyste på oss.
Det var så vackert att flyga över först Uppsala och sen Gävle.
Väl framme plockades upp av mamma och systerdotter.

 Det var kallt och allt klätt i frost.
 Dagen därpå gick åt till att förbereda begravningen. Det är en hel del som ska pysslas med och förberedas, även om det bara skulle bli 20 personer.
-15 grader och ett lätt molntäcke.
Dagen gnistrade!

På Begravningsdagen var det ännu kallare, men så vackert!
Solen hängde som ett eldklot över trädtopparna.

Mamma önskade att vi inte skulle ha några traditionella kransar eller blommor, utan ville att vi skulle göra små buketter i stället.
Och jag valde att göra en bukett med tre röda och tre vita rosor.
Jag har ett halsband, där jag "är" själva guldhjärtat, två rubiner symboliserar mina döttrar och tre diamanter symboliserar sönerna och maken.
Jag har samma stenar i min vigselring. Två rubiner och tre diamanter.
Så att välja blommor, var inte svårt. (Sen var röda rosor pappas favorit blommor)

Det blev jätte vackert!
Min mamma, syster och systerdöttrar hade också enormt vackra buketter. Enkla, men vackra.

Och så var hela begravningen. Enkelt, lugn och vackert.
Vi hann förbereda oss mycket dagen innan, prata igenom hur och vad vi skulle göra. Jag hann sätta mig in i traditionen som finns där, som vi inte har här. Och traditionen i den frikyrka vi nu var i.
(pappas familj hör till Baptisterna, även om han inte varit aktiv, fick han inte begravas i den "vanliga" kyrkan)

Men, hur jag skulle reagera visste jag ju ändå inte.
Det vet man inte, innan man är där, i den situationen.
Vi har haft lång tid på oss att förbereda oss, eftersom han varit sjuk så länge.
Familjen har förstått, hela hösten att han inte skulle orka, så länge till. Så den "akuta" sorgen, har vi redan gått igenom, kan man säga.
Att han gick bort var ingen chock, som det annars kan bli, utan det är mer en lättnad, att han slapp ifrån lidandet.
Men, man vet ju ändå inte hur man reagerar på själva begravningen.

När den så kallade likbilen anlände och kistan bars in, av 6 stycken släktingar och familjemedlemmar, var det oerhört tungt.
Då blev det så uppenbart. Så på riktigt, att han inte längre finns!
Att han faktiskt ligger där. I kistan.
Det är fortfarande overkligt. Så just den minuten, när han bars in, var den jobbigaste stunden på hela dagen.

Traditionen "av jord är du kommen" finns inte i hos Baptisterna, utan dom lägger tre liljor på kistan i stället.
Ibland bryts dom av och ibland läggs dom bara på kistan.
Jag tycker att det var jätte vackert!

 Det var liksom "när blomman vissnar, så faller fröna till jorden och blir nya blommor".

Kistan var av lin.Min mamma har under stor del av sitt liv, jobbat i linfabrik, så det valet var inte heller så svårt.

Sen, när själva ceremonin var över, bars kistan ut för att köras till själva jordfästningen.
Jag blev grymt imponerad av begravningsentreprenören som råddade hela begravningen. Han hade stenkoll på alla och allas blommor.

När blommorna togs ur bilen vid graven, visste han exakt vilka blommor som hörde till vilken person!
Sen bars kistan till graven och sänktes ner.

Min omedelbara reaktion var "Nej! Inte ner där! Det är ju jätte kallt där nere!"
Mamma tröstade mig med att han faktiskt inte är där, längre. Det är bara kroppen.
Men ändå!
Vi frös något otroligt under tiden vi stod där och sjöng en sista psalm. "Härlig är jorden".

Sen åkte vi tillbaks till församlingshemmet och hade minnesstund.

Jag träffade släktingar som jag inte sett på både 20 och närmare 30år!
Och det är ganska intressant det med.
Att träffa folk som man bara mins som barn. Och nu träffar som vuxen.

Det är fel ord, att säga att en minnesstund är "trevlig", men det var ändå lättsamt.
Hela dagen var ljus och fin.
Mycket just för att det här mer var ett avslut.
För många, där döden är mer oväntad, blir begravningen en början. En början på själva sorgearbetet.
Min mamma och syster ligger långt före många andra släktingar i sitt sorgearbete, eftersom dom sett hur pappa mått och skött honom under hösten.
Att pappa har varit sjuk i nästan 14 år, är det inte många som vet.
Och han har inte sett sjuk ut förrän sista året. Och när någon är kronisk sjuk, så glöms det nästan bort av alla runtomkring.
Han gnällde inte heller och hade en enormt hög smärttröskel. Så frågade någon honom hur han mådde så svarade han "bra".
Det var bara de personer som kände honom väl, som såg hur sjuk han var.
Och de personerna kunde man räkna på en hands fingrar.

Nu är det mer, en ny era som kommer.
En ny vardag som man ska anpassa sig till, framförallt mamma.

Och det är inte helt lätt på en liten ort, att inte följa det sedvanliga "sorgemönstret".
Att inte vara helt golvad, utan vara tacksam över att den man älskar inte längre behöver lida och kämpa och sen försöka anpassa sig till den nya vardagen.
Det är inte alltid lätt för andra att förstå.

Nåja, dagen och natten var kalla. Uppåt -20 grader, så det blommor vi la på graven frös direkt.
Och blev ju så vackra!
När vi åkte dit för att tända varsitt ljus innan jag åkte hem, fotograferade jag alla blommor, som såg ut att ha blivit doppade i socker!

Fantastiskt vackert!
Sen, var det dags för mig att sätta mig på flyget och åka hem igen.
Efter 3 dagars samvaro. Där vi gråtit, skrattat och babblat.
Mamma och jag satt långt in på nätterna med varsitt vinglas.
Jag var glad att jag valde att åka själv, utan någon annan i familjen. Nu kunde jag verkligen var där. Utan att behöva tänka på någon annan.
Kunde lyssna utan avbrott.
Bara focusera på mamma, mig själv och det som skulle göras.

Sen var det dubbeltur att inte maken följde med!
För jag hann knappt sätta ner fötterna på finsk mark, innan han däckade i 40 graders feber och halsfluss!
Så typiskt!
Det är inte kul att var jätte sjuk, ensam med två pigga barn!
Som tur var kunde han ringa in farmor, som kom och klappade på honom och sen fiskade barnen med sig hem.
Vilket var enormt skönt för mig med.
Jag kunde liksom inte riktigt tänka på dom här hemma, när jag var mitt uppe i begravningen.
Även om, vi som sagt inte var och är golvade, så suger det musten ur en, ändå.

Problem, blev det dock för mig att ta mig hem ifrån flygplatsen.
Visst, det går både tåg och taxi. Men hur kul är det? När man bara vill hem och ladda om?
Som tur är har jag min klippa C, som alltid ställer upp, när man än frågar.
Så hon kom susande och hämtade mig! :-)

Väl hemma blev det en rätt tidig kväll.
Jag var helt slut. Av all spänning och tre intensiva dagar.
Man går ju på ren vilja och litervis med kaffe!
Så även om jag varit ifrån barnen flera dagar, så var det skönt att dom sov hos farmor, så att även jag fick landa och sova 12 timmar.

Idag åkte vi till "fabbo doktorn" och hämtade lite medikamenter till maken.
Förhoppningsvis är han pigg och smittfri i morgon så att han kan följa med på kalas.

Nu är det vardag igen. Livet går vidare och det gäller att göra det bästa av varje dag.
Man vet aldrig när det tar slut.

Keep out!

Idag är det tur att jag inte har några kollegor på hemmakontoret.
För jag är både irriterad och sur.
Varför?? Ingen aning. Varför inte. Typ.

Jag har sovit som en kratta, på grund av att en liten fisa har legat och hostat mig i örat.
Hon kom krypande vid 2 rycket..och var så varm och go att jag inte iddes bära tillbaks henne! :-)
Sen blev jag liggande och tänkte jobb!
Det brukar jag aldrig göra, men nu blev det snurr på lite nya projekt.
Vad vi inte får glömma. Hur vi ska göra och vilka problem vi måste lösa..

Helt galet. Jag brukar aldrig ligga vaken..
Till slut somnade jag dock..

Sen irriterar jag mig på min privata dator. Som bråkar. Där vissa saker funkar med bara Explorer och vissa bara med Firefox.
*suck*
Jag är inte särskilt teknisk. Blir mest bara trött och irriterad.
Förut, hade vi en jätte duktig datatekniker på kontoret.
När något började strula, så tog jag datorn under armen och la den på hans bord.
Sen la jag huvudet på sned och blinkade lite med ögongfransarna...
Och han suckade och sa "jaha, vad är det nu då???"
(Sen tänkte han en massa. "kärringar..oteknisk...suck..)
Och efter ett par timmar fick jag tillbaks datorn och den funkade jätte bra, igen! :-)
Magiska fingrar...
Typ..

Nåja, han är inte kvar längre. Synd..
Så nu måste jag lösa det själv, så småningom. Det får bli nästa vecka. Idag har jag inte alls lust.
Det får halta..

Idag blir det inga storverk gjorda känner jag..
Men, ibland får det vara så...

Sextio, sex och sexhundra!

Så var vi inne i en ny vecka.

En vecka som kommer att innehålla hela känsloregistret, antar jag.

Det känns i kroppen, på något vis.

Att jag ska ut och resa. Hur ofta man än gör det, så är man ju lite "på spänn". Att allt ska funka, att trafiken inte ska vara för jäklig. Här vet man aldrig hur mycket folk det är eller hur bökigt det är i trafiken.

Att flyget ska var försenat.

Att barnvakteriet ska fungera.

Och -jag är ju inte ifrån barnen så ofta, så att vara borta i nästan en hel vecka är ovanligt.

Så det snurrar ju i huvudet också.

Inte att maken inte fixar det, för det gör han ju.

Men, ändå. Det är ju en del logistik som ska lira för att dagarna ska vara smidiga.

Stora dottern är här, vilket är skönt.

Hon är ändå en extra resurs.

Sen ska det ju bli kul att träffa hela familjen. Ja nästan. Eftersom att pappa inte längre finns.

Det blir också väldigt dubbelt.

Begravningar är aldrig roliga, även om det är en viktig ritual för alla.

Det kommer att bli vackert, det vet jag.

Men, klart att kroppen känner av det, redan nu...

Så morgonen var "sisådär".

Jag var inte alls sugen på att träna, även om jag kände att jag behövde det.

Så det blev lunch träning.

Jag prövade Olgas 60 minuters PW.

Och det var ett riktigt skönt pass!

60 minuter, 6km och 600 kcal! 

Sällan jag kör 60 minuter på bandet numer, så det känns bra att ha ett bra pass att köra.

Man tänker inte när man står så länge, man bara kör! :-)

Dock, klantade jag mig igår och slet sönder mina hörlurar! :-(

Det är ganska långt"snöre" på dom och igår fastnade jag i en hantel och den slets ur telefonen.

Jag sa alla fula ord jag kunde! För jag trodde att telefonen gått sönder.

Men, det hade den inte.

Lurarna däremot är döda.

Idag fick jag gräva fram ett par gamla lurar..Såna som man petar I öronen.

Jag hatar sådana.

Alla jag provat är så stora att dom inte riktigt får plats i mina öron.

Och när jag svettas, så känner jag hur dom glider ur öronen hela tiden.

Plus att ljudet är rent kasst.

Surt.

Jag får önska mig ett par nya när jag fyller år.

Eller varför inte till allahjärtansdag! :-)
Efter träningen blev det kyckling, tomat och mozzarella till lunch.

Jag kände mig grymt nyttig! :-)

Sen blev det en sväng till nygamla kontorslokaler. Lite möbelplanering och "skitsnack"..
Det ska bli skönt att byta miljö ibland.

Nu ska jag kika igenom packningen och bara softa resten av kvällen.

Strutsmetoden ska inte underskattas.

Äntligen!
Äntligen är jag "där" i träningen igen, så att endorfin kicken blir ganska direkt och stark!
När kroppen kräver träning och jag blir rastlös om jag inte rört på mig.
Det är dit jag ville komma.
När man väl är där, så är det inga problem att hitta tiden. Då tar man sig tid och prioriterar bort annat..

Efter frukosten i morse, tog jag min träningsvända. Styrka först och Cardio sen.
Styrkan gick inte bra, alls.
Ibland är det så, Tekniken funkar inte och man får plocka av lite vikter.
Men jag körde hantelpress i snedbänk och en sorts "kettelbell" övning som tar hela kroppen med 10kg vikt.
Och det kändes bra!
Jag måste köra mer sådana övningar nu, där jag tränar på explosiviteten. Det känns trots det bra, för jag märker att jag måste träna olika delar olika dagar, annars funkar inte tekniken.
Nu orkar axlarna och då plötsligt funkar inte vaderna tex.
Nåja, jag är nöjd med de nya övningar jag fick igår!

Sen gick Cardiopasset jätte bra! Jag orkar inte springa så fort som Olga menar att man ska, men det är inte långt borta.
Jag tror inte att jag ska dö mitt i! :-D
Idag delade hon med sig ännu ett nytt pass. PW i 60 minuter!
Då springer man "bara" 6 minuter och går i motlut övrig tid. Fullt motlut!
Det ska prövas nästa träningstillfälle! :-)

Hur märks att kroppen kräver träning då?
Jo, när jag vilat lite, duschat och ätit, så känner jag att jag skulle kunna köra ett pass till.
Eller, gå en långpromenad!
"Orkar inte" finns inte längre, utan jag vill göra mer, oftare och tyngre! :-)
Och känslan är fantastisk!
DET är en guldkant om något!
När jag får energi av att ta ut mig max.
Det är najs!

Nu ska jag leta fram resväskor och titta över packningen.
Om jag inte tänker på orsaken till att jag ska ut och flyga, om jag bara tänker på att jag ska ha husmorssemester och träffa familjen, då går packningen lätt.
Så, jag kör "strutsmetoden" ett tag nu.

Förgiftad

Redan i veckan som gick, bestämde vi oss för att lördagen skulle bli en "outdorsy" dag. Det var så länge sen vi gjorde nåt ute och allt "utelek" kan inte vara på landet. 

Vi måste bli bättre på att vara ute även här hemma. För det finns otroligt fina platser häromkring.

För både vinter och sommaraktiviteter.

Att det var -19 grader när vi vaknade, det gav vi sjutton i! 

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! :-)

Vårt date sällskap, hoppade dock av. Både för att det var kallt och för att det saknades utrustning. (Iofs saknades utrustning på grund av kylan...;-) )

 

Det fanns en fundering på att träffas och leka inomhus, på något lekslott eller dylikt, men det ville inte jag.
Är det någonstans det florerar förkylningsvirus och magsjuke virus dessa kalla dagar, så är det där.
Sånt har jag inte tid med just nu.

Nåja, vi utrustade ungarna med dubbelt av det mesta. Underställ, strumpor, vantar och kragar.

Och så gjorde vi det samma med oss.

Nackdelen är att innan man har klätt alla och är ute, så rinner svetten! ;-)

Väl framme, så blev man tårögd av hur vackert det var! 

Solen sken ifrån en klart blå himmel. Frosten hängde i träden, snön glittrade och det singlade små glittriga snöflingor.

Vi var inte ensamma om att ha bra kläder! :-)

Det var massor med folk som åkte i puklabacken, åkte skridskor, långfärdsskridskor och skidor.

 

Det kändes märkligt nog inte som de -15 grader det var, utan mer som -5! I solen var det sagolikt skönt.
Vi tog ett par vändor i pulkabacken, innan vi gick en tur på sjön där man skottat upp både skridskobana, skidspår och gångstråk.

Sen fick barnen prova sina skridskor. Det går riktigt bra för Lilleman nu och Minime var rätt tuff hon med!
Det är inte lätt! :-)
Jag ångrar att jag inte köpte ett par när vi ändå köpte till barnen häromveckan.
Långfärdsskrikor blir det nog!
När folk kommer farande, på långfärdsskrillor och pumpar på med stavarana, då blir man jäkligt sugen! :-)
Så det är nästa projekt.
Sen får man väl ha barnen i pulka efter, eller nåt! :-)

När vi började frysa om tårna, plockade vi fram matsäcken.
Äggmackor och varm Oboy! Det kan inte bli bättre när man är ute!
Det är så mysigt i det område vi var i, för det finns en restaurang, där man kan äta både Gulasch och pannkakor.
Sen finns det en korvmoj och flera ställen där man kan grilla själv.
Alltifrån engångsgrillplatser, till grillar där man kan ha egen kol, till ett stort hus, där man i mitten har flera stora grillar som man eldar med ved!
Coolt!

Platsen är fantastiskt fin på sommaren också! Då kan man bada där nere strax bakom träden! :-)

Innan vi åkte, meddelade vi farmor att vi skulle vara i hennes område och att vi troligen skulle vara hungriga när vi "outdorsat" klart.

Så, när vi var tillräckligt frusna och fått alla sol och frisk luft vi ville ha, så åkte vi dit på middag.

När man suttit en stund inne så slår ju "friskluftförgiftningen" till när man varit ute i så pass kallt väder.

Kinderna blossa och man vill helst bara lägga sig under ett täcke och sova! :-)

Det gjorde vi dock inte, utan åt så att magen stod i alla fyra hörn! :-)
Jag försöker ju tänka på vad jag äter nu, igen. Men, när svägerskan har gjort efterrätt, ja då går det inte så bra.

För det är alltid så gott!

Samma idag. Det smakade vädligt syrligt så jag inbillar mig att det var jätte nyttigt! ;-)

(Sen VET jag att det var skitmycket socker i, men det låtsas jag inte om! :-) )

Min svåger var också där. Han är min mans PT (dvs, han som står bredvid och skriker "ökaaaa" när maken lyfter tyngder) och han är jätte duktig på styrketräning.

Så, nu har jag fått tips på andra axelövningar än de jag gör nu.

Spännande! Jag fick bla övningar med pilatseboll.

Så, nu blir det till att pumpa den! :-)

Nu står den lite ledsen i ett hörn och saknar luft....

Jag har inte fått in den i min träning.

Kul med nya tips!

På hemvägen somnade Minime i bilen och gjorde som hon valigtvis gör. Vaknar när man lägger henne i sängen hemma.

Så, det lär blir en lång natt!
VI däremot är rätt trötta. Frisk luft är fina grejer!

Eldräven är Hela veckans guldkant!!

Nu har jag sänkt ner min otroligt ömma kropp i en mjuk soffa och tittar på hårda killar och tjejer på tv! :-)
Det är helt galet vilken träningsvärk jag har.
Men det är skönt, för då känner man ju att man tagit i och tagit ut sig! :-)

Dagens pass gick jätte bra. Jag trodde att jag skulle tuppa av en stund, men i övrigt gick det bra! :-)

Jag prövade Olgas nya cardiopass. Det som såg lättare ur än det jag redan har.
Jomentjena!
I början kändes det lätt. Sen plötsligt, så skulle man ju börja lubba. Efter en 17-18 minuter var jag inte kaxig kan jag säga.
Men det är skönt samtidigt. Nu har jag två cardiopass att alternera emellan. Och på det ena "får" jag springa också.
Det har jag saknat lite ibland.
Nåja, innan jag körde Cardion blev det styrka. Axlar och core. Färre rep, tyngre vikter.
Och som sagt.
Det känns! :-)

Det blir intressant i morgon, när vi har en "åkapulkailångbackedate"
Ner går säkert bra. Det är upp som blir ett problem! :-)
Och det kommer inte att göra saken bättre att två av dem som följer med har samma träningsvärk, fast på andra ställen!
Den jag lever med, kan knappt lyfta armarna utan att gny lite grand.
Kommer att gå fint! :-)

Sen har lite andra saker löst sig idag!
Tack vare att jag har gått ifrån Skit internet Explorer till Firefox!!
För ett tag sedan bytte jag på jobburken och har varit nöjd.
Men inte orkat på min privata.
Igår, skulle jag för första gången tanka ner en bok ifrån Bokus. Och det bara gick inte!
För det första är deras hemsida inte helt bra. Den är rent usel!
Man får en massa info man inte behöver och det man verkligen skulle vilja veta finns inte..om man inte är inne och läser i FAQ!
VA! Den infon ska väl finnas direkt, kan man tycka.
Nåja efter en del trassel så gav jag ju upp.
Idag kom jag in på banksidan och kunde uppdatera mitt kort och kod.
Fint så.
Sen trasslade jag runt på Bokus en stund till innan jag ringde Dito som är själva nedladdningssidan.
Och där kunde dom tipsa om att det nog berodde på Explorer.
Va fint!
När jag prövade genom Firefox fungerade det direkt! Najs!
Två nya böcker ligger nu på min läsplatta! :-) Yey!

OCH, då tänkte jag..hmm...KAN det vara det mina  problem med att ladda ner bilder hit på bloggen beror på också??
Och se på den! Jajjamensan!!!
Jag.kan.ladda.ner.bilder! :-D

Galet glad blev jag!
Min stora fina kamera har legat i träda ganska länge på grund av trasslet!
Jag har fotat allt med mobilen i stället för att kunna få in några bilder över huvudtaget och även om det blir fina bilder då med, så är ju det mer "vardags" bilderna.
När det blir vår och jag vill kravla runt och ta dom där riktigt nära bilderna på blommor osv, då vill jag ha min riktiga kamera! :-)
Det kallas guldkant! :-) 

Ibland blir det bara blankt..

Idag vaknar vi till en frusen stad. Men ack, så vacker!!
Helst skulle jag gå ut med kameran och försöka fånga ljuset! Och glittret..
Men jag gör inte det.
Det är ju kallt juh! :-)

Igår kväll, satt jag med ett öppet dokument och planerade att skriva. För det finns massor att skriva om, just nu.
Känns som att året har rivstartat med en massa som jag tycker en massa om.

Gruppvåldtäckten i Sundbyberg..Vad ÄR det med killar i flock? Som blir som rovdjur..odjur?
Hur faaaan är man funtad....Varflör blir det så?

Tjafset om uteliggarna. Om dom finns eller inte. Om dom kan och får ha mobiler eller inte..
Hur samhället har blivit så kallt, att man utgår ifrån att det är hittepå. Man dömer direkt, utan att ens vänta och tänka till, ta reda på fakta...innan man kapar någon vid fötterna.. Varför blir det så?

Påståendet att barnfattigdomen inte finns i detta land.
Man blir så matt. För alla har tak över huvudet, ja förutom uteliggarna, dom som inte finns...!
Men många barn lider i det tysta, för att den extra 50 lappen inte finns, så att man kan gå på kompisens kalas...Varför ska man försöka dölja det?

Det politiska kriget om man ska ha privatiserade vårdbolag och skolor eller inte. Om dom får gå med vinst eller inte..
Personligen tycker jag inte att man ska kunna göra vinst på sjuka människor..och att den vinsten man gör ska gå tillbaks till verksamheten...Varför hittar man inget bra mellan läge där?

Det finns liksom massor..som inte har ett dugg med dagarnas guldkanter att göra.
Och- jag tycker en massa! :-)

Men, jag blir så matt, när jag sitter och eldar upp mig och så kommer inga ord alls!
Så i stället för att skriva något om det, så bestämde jag mig för att ladda ner en ny bok ifrån bokus.
Och efter att ha letat och letat och letat efter lite vettig info om hur man faktiskt gör för att få ner boken, knappade jag då in mig för att betala den.
Och har glömt bort säkerhetskoden till mitt bankkort.

Så jag kom så långt att jag skulle knappa in koden.
Men, då blev det bara blankt!
Det var bara till att logga in på bankens sida för att ändra kod...OM banksidan hade fungerat!
Det gjorde den inte.
Då gav jag upp och kröp i säng! :-)

Nu, ska jag försöka få upp värmen med ett gym pass. Jag har inte ont i hörat idag (Näskanna rockar!)så nu ska helgen börjas bra!
Helgen då jag egentligen skulle ha packat ihop mig och åkt på Pumaträff...
Jag hoppas att dom får jätte kul!

Den som spar, den har sparat..

Idag lyser en lite blek sol över huvudstaden och det singlar lite lätt snö i luften.
Vackert!
I morse släcktes gatbelysningen när jag lämnade på dagis! Det betyder bara en sak!
Det har blivit ljusare på morgonen! :-D

Jag vaknade dock med jätte ont i ett öra och ner i halsen!
Det hörde ju inte alls till planerna!
Jag hade ju planerat att träna idag! Men det hoppade jag över. Jag vill inte köra pulsträning med nåt "skit" i kroppen.
För nåt virus har vi nu igen.
Minime har fått små nässelutslag lite här och där i flera dagar. Det började med en lapp på en pyjamas som hon hade legat och kliat på.
(Varför alla dessa jätte stora lappar på alla kläder!? På hennes trosor är lappen lika stor som själva trosan!)
Det lilla kliandet eskalerade så att hon hade en röd nässel "krage" stackaren.
Som tur var försvann det nästan direkt efter en slatt antihistaminer.
Men det har kommit och gått lite under veckan. På lite olika ställen.
Nässelutslag beror ju ofta på att kroppen har nåt virus och det blir lite "owerload" om man har känslig hud.
Hon har dessutom ätit enorma mängder citrusfrukter senaste veckan, vilket man också kan bli överkänslig emot.
Jag reagerar ju lite då och då på olika fruker och kan inte äta äpplen alls tex.

Nåja, det som sitter och gnager i mitt öra, är troligen samma virus.
Jag hoppas att det går över, för att flyga med ont i öronen är ingen höjdare.(eller, det är ju det det är..högt! *moahahha*)

Så, idag är det jobbajobbajobba för hela slanten..
Jag har roat mig med att städa mailen, alla dokument och usb minnen. Och -göra säkerhetsuppdateringar.
Jag har lärt mig den hårda vägen, att datorer kan haverera, att mailen kan krascha och att usb minnen plötsligt inte funkar.
Och då gråter man blod om man inte har jobben sparade på flera ställen.
Så nu ser jag till att spara saker helt galet ofta.
Jag mins när en konsult som jobbade hos oss tappade en hel dags arbete, pga att det sparade materialet försvann när hennes hund (!) hoppade upp på tangentbordet.
Och jag tyckte att det var så grymt oproffsigt att inte lägga alla kunders material på ett usb minne direkt.
Jag hade aldrig erkänt det för min kund, kan jag säga! ;-)

Både sött & salt

Idag har varit en fullrulledag.
Gott och blandat.
Sött och salt.

Det är en vecka sen pappa bestämde sig för att släppa taget.
Alltid när något sånt händer, så börjar man dela upp tiden på ett annat sätt.
En vecka, en månad, ett år..
Och samtidigt som det känns som igår, så känns det som länge sen.
Jätte märkligt.

Nå, vi hade kunddag idag. Så det var bara att hoppa upp och komma iväg i morse. Jag är alltid glad när vi är uppe och ute i tid, utan något större krig.
Och så ska man ju helst vara representativ också! Dvs sminkad och hunnit dra en kam genom barret!

Och jag är glad att det var idag och inte igår!
Det snöade ju helt galet hela dagen i går!
Och dit vi skulle, där var det en stor olycka med en 10-12 bilar inblandade.

Men idag var det bättre väglag och vi susade iväg.
Halt var det, så vi kom fram lite sent.
Men, vi hade en jätte bra arbetsdag.
Och det slog mig att jag nog har mitt drömjobb nu!

Jag har aldrig vetat vad jag ska bli när jag blir stor, utan har halkat hit och dit på ett bananskal.
Fått ett jobb, blivit erbjuden ett annat. Det har dykt upp ett behov, på en annan sorts tjäns och jag har blivit erbjuden att "uppfinna" den tjänsten osv.
Men, vad jag vill bli, det har jag inte vetat.
Om jag skulle få backa bandet och vara 16 igen (fy farao!) då skulle jag veta vilken inriktning jag skulle ta, tror jag.
Men något drömjobb..näe..
Det har jag aldrig haft.
Men nu är jag nog nära!

Jag får vara kreativ, samtidigt som jag får styra med mina processer.
Jag får lära mig en massa nytt, nya branscher och träffa nya människor.
Jag får lära mig hur människor fungerar och varför grupper fungerar eller inte.
Jag får vara nyfiken. Ställa en massa "varför" frågor.
Jag har helt enkelt jäkligt kul! :-)

Sen är det fantastiskt roligt, nu när maken och jag hunnit jobba ihop oss och jobba in oss på hur vi ska jobba och vad vi ska fokusera på och märker att det funkar!
Att vi kompletterar varandra och när vi kombinerar våra kompetenser, då händer det grejer! :-D

Det är kul!
När den vision man har om hur man skulle vilja göra fungerar, då blir man glad.

Jag får så mycket inspiration när jag är ute hos kunder och får mer arbetslust.
Nu skulle jag vilja sätta mig och jobba, men det ska jag inte göra!
Jag ska låta dagen lägga sig och reflektera lite.

Idag är det vilodag ifrån träningen, men i morgon är det dags igen.

Och Olga har lagt ut ett nytt Cardioschema på sin blogg, som jag snodde rakt av! :-)
Ett inte lika tufft pass som det jag har.
Lite variation. Det blir kul.
Så, i morgon blir det styrka först och Cardio sen.
Då har man väckt alla hjärnceller! :-)

Så, det har trots allt varit en bra dag.

Guldfiskminne!

Finns det någon sämre kombination än kille+6år+vinterkläder+skola ??

Det är ingen bra kombo!
Varje gång ett barn går ifrån dagis till skolan, får man en liten chock.
När min första gick över, blev det mer än en chock, eftersom han gått hos dagmamma innan.
(Läs= Skyddad verkstad)
Plötsligt hade ungen inte koll på nåt. Och då inte heller mor.

Nu trodde jag att det skulle bli smidigare, iom att barnet gått på dagis. (japp, jag säger dagis..jag är för gamma för att ändra på det! ;-))
Men, det är ju marginellt.
De går ifrån en grupp på sisådär 15 barn, tre fröknar. Full koll. Allt på sin plats, skriskorna i kylen.

Så kommer man till skolan.
30 ungar, tre fröknar, rätt kaotiskt.
Fröknarna är toppenbra! Men barnen är många och en 6 åring är grymt förvirrad!
Frågar man "var har du näsan" så vet dom inte alltid det.

Sen gör det inte saken lättare att nästan alla ungar, har samma kläder och färger!
Blå och svarta vantar borde inte få finnas!
Inte svarta kläder alls!

Och den förvirrade 6 åringen har ju inte en aaaaaning! Inte när det gäller kläder.

Men frågar var legogubbens hjälm ligger, i lådan med 360254st legobitar!
Sen vet jag inte om det är för att han är kille...eller att den äldsta var kille..
För när tjejerna kommer till skolan har man vant sig.
Och köper bara gula vantar och regnbågsfärgade brallor! :-)
Eller klistrar HK märken på allt!

Igår fick Lilleman med sig extra vantar, eftersom det skulle åkas skridskor.
Babyblå.
Som nu inte går att finnna.
Tror ni att han mins om han hade blå eller svarta vantar när dom åkte skridskor???
Mins han att han hade vantar över huvudtaget???

Åkte han ens skridskor?
Eller var han bara Spindelmannen??

I går utspelade sig denna diskussion i bilen på väg till skolan:
Lilleman: Mamma, har du glömt ryggan?
Jag: nejdå, jag har tom lagt i ett äpple!
 Lilleman: hjälmen?
Jag: med
 Lilleman: skriskorna?
Jag: med.
 Lilleman: WOW! Bra! Du som har guldfiskminne! :-)

Jag undrar vem det är som har guldfiskminne jag!

(och för den som undrar. Skridskorna i kylen, det är ett lokalt talesätt. "Allt på sin plats och skrillorna i kylen)

Var är han då?

Vissa dagar, är "mellandagar".
Dagar som bara...är.
Dom är inte dåliga, men heller inte ..."yey" dagar..
Idag har det varit en sådan.

Solen sken, vilket var underbart! Jag hann få lite sol på näsan. Jag borde ha tagit en promenad, egentligen.
Nu borde man verkligen se till att få de D- vitaminer man kan, när solen väl visar sig.
Det märks, både på morgonen och kvällen att det sakta men säkert blir ljusare.
Det är najs!

Morgonen började jag med att jobba undan lite.
Sen åkte jag till nagelfixarinnan. Det är alltid trevligt. En såndär skön stund, som bara är för mig. Såna stunder som mammor sällan har, får, eller tar sig.
Det är så mycket omsorg om alla andra, hela tiden, att det är sällan man gör något för bara en själv.
Så är det ju till och med med träningen, att den inte bara är för mig.
Den är ju lika mycket för att barnens skull. Att jag ska orka, fysiskt, men också psykiskt.
För att vara mamma är inte alltid lätt.
Har man fyra barn, så har man alltid tankarna hos fyra barn, på ett eller annat sätt.
Man gör saker för, med och åt dom.
Men just att göra vackra naglar, det är bara, bara för mig.
Vilket är svårt att förklara, för andra som undrar varför jag lägger pengar på det.
Så enkelt är det.

Sen, känner jag mig "klädd" också. Ska jag ut till kund och har dräkt, smink och fixat hår, då vill jag inte behöva sitta på händerna, för att naglarna är fula.
Och jag får ofta frågan var jag gör mina naglar, för att dom ofta har en lite annorlunda "bling" :-)

Nåja, det brukar vara en mysig stund.
Idag blev det, inte riktigt så.
För, hur otroligt det än låter, så hade även hon hade sorg nu.
Det syntes att hon var trött och lite sliten. Det visade sig att en nära anhörig till henne gått bort, samma dag som min pappa!
Det blir till och med begravning dagarna efter varandra.

Och då blir det ju lite..tungt..
Det kommer man inte ifrån.
Vi hade ju trevligt ändå och naglarna blev fina..Men, tja...
Det är ju inte så att man peppar varandra...

Efter naglarna passade jag på att fylla kylen lite innan jag satte mig för att jobba igen.
Men, det gick inte bra.
Jag hittade inte riktigt lusten och tittade mest bara på skärmen.
Det jag behövde få klart, blev klart, men inte en rad mer.
Jag gav upp..

Idag gick det även upp för Minime att något hänt.
Hon har inte verkat förstå det hittils och när jag berättade för dom att morfar inte längre fanns, så bara gick hon sin väg.
Lillman förstod ju och har pratat en del om det.
Det har varit rätt mycket tankar hit och dit första dagarna, sen lugnade det ner sig.
Sen har han frågat, flera gånger, om mormor är mycket ensam nu.
Och blivit lugn när jag sagt att mormor bor själv, men hon är inte ensam! :-)

I kväll var första gången som Minime frågat var morfar är nu.
Och vi säger som vi brukar. "Han sitter och tar en wirre, med farfar!" ;-)

Det sitter i huvudet!

Solen har skinit hela dagen. Helt underbart!

Det är redan ett helt annat ljus, när solen väl visar sig.

 

Idag har vi fikat hos makens farmor, som fyller hela 87 år.

Det vankades en massa fikabröd och tårtor.

Jag lyckades hålla mig till en bit tårta.

 

(Den ser större ut än den är! Den låg på en liten assiet! ;-) )

 

Och nu märks det, att jag dragit ner rejält på sockerintaget. Jag tycker inte att det är gott.

Suget, det sitter ju i, precis som vid vilken drog som helst.

Cigaretter, snus osv.

Finns det så äter jag.

Och det kikas i skåpen hemma för att jag är sugen på något.

Då gäller det att inte ha något hemma! ;-)

Dricka vatten eller borsta tänderna i stället.

 

För, rensar jag bara ut allt godis, kakor och synligt socker, så kan jag med gott samvete äta bra mat i stället.

För själva maten är inte mitt problem.
Möjligen storleken på portionerna.

Men inte annars.

Jag är ingen "smör och grädd" person, utan min akilleshäl är sockret.

 

Idag ska jag pröva en annan uppvärming än jag brukar.

Och jädrars vad det sitter i huvudet, spärrarna!

Jag brukar alltid, alltid börja med crosstrainer eller löpband för att värma upp.

Idag ska jag värma med bara lätta vikter.

Är det så stor skillnad då?

Jo, det är det.

Det är en tröskel man ska över.

 

Men, idag ska det ske! :-)

 

Kläderna ligger framme. Middagen ska bara smältas en stund.

 

 

Maken garvar åt mig när jag vill ha färger på mina träningskläder, när jag bara tränar hemma.

Men även det sitter i huvudet!

Jag vill trivas i kläderna, så förutom att dom ska vara sköna, inte skava eller sitta åt, så ska dom vara fina!

Jag är som sagt en "se" person av rang! :-)

 



PT Träningsvärk

Idag vaknar vi till en frusen huvudstad.
-12. Brrrr...

Jag har träningsvärk i lite nya muskler. Eller, gamla muskler, som någon väckt! :-)

Igår gymmade vi tillsammans maken och jag.
Det händer inte så ofta.
Mest för att barnen brukar titta in var 20:e sekund. Det är skitirriterande att bli avbruten hela tiden.
Och när man står med musik i öronen på löpbandet och lubbar, då är det hjärtinfarktsrisk om någon drar en i tröjan.

Men igår gick det riktigt bra.
Vi tränade och dom pysslade med sitt.
Storasyrran var hemma, men även hon fick vara ifred! :-)
Dom blir större..

Jag tycker iofs att det är skönt att träna helt själv.
Det är en av orsakerna till att jag gillar att träna hemma. Det blir enligt min process och rutin.

Och det är min batteriladdningstid, att ha bra musik i öronen och bara köra.
Utan att prata med någon, eller bli avbruten.
Egentid.
Maken är tvärsom. Han tycker inte om att träna själv.
Så ibland får jag offra mig och träna med honom! :-)
Då passar jag på och tar lite PT hjälp.
Han har tränat på gym i evigheter och är duktig på tecknik. Plus att han tränar Thaiboxning och har en massa bra övningar där.
Det är jätte bra att få hjälp med att finslipa så att det tar på rätt ställen.
Även om jag ibland skulle vilja kasta en hantel på honom när han tjatar! ;-) :-D

När man tycker att det börjar kännas lätt, så man lägger på en massa vikt och sen inte tycker att det känns dagen därpå. Då gör man fel! :-)
Det känns när man har rätt tecknik!
Så, jag kan verkligen tipsa om att ta ett par vändor med PT även om man går på gym.
Det är väl investerade pengar!

Nå, jag tog mitt Cardiopass och sen slipade vi på min tecknik i flera övningar, huvudsak på komplex femman.
Och jag kan konstatera att jag är starkare i ben, rumpa och rygg, än jag är i armar, axlar och korsrygg!
Det skiljer alldeles för mycket!
Så, nu blir det cardio och axlar. Mycket axlar! Det ska ökas snabbt, för att jag ska kunna köra samma vikter på hela K5:an.
Så, nytt mål har jag nu! :-)
Och snart, snart är jag där på Olgas Cardiopass också.
Det kommer att kännas bra när jag kan ta de passet, i den hastighet hon bestämt utan att må illa! :-)

Dagens utmaning blir att bara ta EN tårtbit, på dagens kalas.
Eller kanske ingen alls...

Irriterande på hög nivå!

 

Något som verkligen irriterar mig nu, är att jag inte kan ladda upp fotografier på bloggen.

Inte som jag brukar kunna i alla fall.

Knappen "Överför" finns, men går inte att klicka på!

Det har inte funkat på flera veckor! :-(

 

Jag har inte överstigit min bildgräns, det har jag kollat.

Den funkar inte bara.

Surt.

Till  när vi går mot vår och sommar! Då hade jag ju tänkt gödsla med bilder ifrån trädgård, blommor och bin! ;-)

Vete fasen hur jag ska hitta en bra lösning på det. :-(

 

De bilder jag nu petar in, är tagna med mobilen och inlagda via blogger där!

Då, hamnar dom i picasa albummet!

Frustrerande för det blir ju inte alls samma bildkvalitet!

 

Idag, hade vi tänkt hoppa ur sängen rätt tidigt, äta frukost och åka för att shoppa skridskor till de två minsta.

Jag vaknade av att Minimi ropade på mig. Hennes kudde hade ramlat i golvet.

Hämta den själv? Tydligen inte...

Jag var helt säker på att klockan var runt 6.

Men det visade sig att klockan var 8!

Jag kröp i säng igen och vaknade till liv en timme senare!

Så mycket för den tidiga morgonen! ;-)

 

Efter frukost åkte vi på utflykt hit:

 

 

Stor sportaffär i Bromma.

Fin!

Man kan provåka skridskorna inomhus! :-)

Man kan spela pingis, genom att låna rack och bollar och spela direkt utanför butiken.

Man kan pröva det mesta I butiken.

Kul!

 

Och bra priser! Så även Minime fick ett par skridskor. På tok för stora. Men hennes storlek finns inte.

Har man så små fötter, så är man troligen 2,5 år.

 

Nu fick hon de minsta som finns och så får hon 5 par strumpor på sig! ;-) Fördelen är att vi inte behöver köpa nya på en 3-4 år! ;-)

 

Att hon inte skulle få ett par var inte aktuellt.

Ingen orkar lyssna på det tjatet, när storebror fick.

Att det sen är 2 år tills hon börjar skolan, det skiner hon i! :-)

Iofs, så är det ju kul för henne att åka de gånger vi gör det på fritiden.

Även om de gångerna hittils har varit lätträknade.

Men, vem vet, vanske bättrar oss?

 

Vi kikade på nya fotbollskor till Lilleman och blev jätte glada över att det var halva priset mot det vi brukar köpa, minst!

Och jag kikade på träningskläder till mig och hittade massor! Mycket billigare än jag än van vid.

Jag brukar ju köpa kläder på Kapp Ahl eftersom jag inte tycker att min nivå på träning gör att jag behöver värsta "antisvettsläppainluftvaralättspringafort" fördelarna, som de kläder man köper på sportaffäer gör. :-)

Men, "riktiga" träningsbrallor för 99:- det kallar jag bra! :-)

Så, två par fick följa med hem!

Jag tvättar sönder mina träningskläder, så det gäller att ha ett lager!

 

Efter shoppingen petade vi i barnen varsin korv och en kebab med bröd.

Jag åt kycklingsallad!

(klappar mig på axeln!)

 

Jag såg att man nu säljer dessa igen! Nej, jag åt ingen! Tänker inte heller!

 

 

Semlor äter man på påsken! Varken innan eller efter. Sådeså!

Det är som att äta lussebullar i augusti!

Fel, fel, fel! ;-)

 

Men, vi köpte med en blåbärs och en hallon/björnbärspaj hem och bjöd barnens Farmor på fika.

Dränker man pajerna i vaniljvisp, så är dom rätt goda, trots att det är halvfabrikat! ;-)

 

Barnen gillar dom, som tur är, så det mesta åkte ner i deras magar och inte i min!

(Det löjliga i den här familjen är att alla barn, är magra och tunna. De borde sitta still och äta grädde med sked! Så allt som åker ner i deras magar och inte i min eller makens är bra! :-D )

 

Farmor hade med sig en bukett blommor till mig. Jättefin!

Gula rosor är fantastiskt vackra! Och att blanda gult och lila är så fint!

 

 

Till middag blev det kyckling. Jag stod och tittade på dom en stund och visste inte vad jag skulle göra med dom riktigt.

Men, jag vändstekte dom lite lätt, skar upp en skåra i dom, där jag petade in pesto. Massor med pesto.

Sen klickade jag lite Cantadou vitlök och örter på och rev över lite Mozzarella ost.

Skjuts in i ugnen.

Gott! :-)

Nu ska maten få lägga sig lite, sen är det gymmet.
25 minuter Cardio och sen core på det. Plus komplex femman.
Fin lördag! :-)