BUU!

Jag måste säga att det är rätt skönt, att vi har lantstället på en plats, där det alltid finns någon när man kommer ut.
Hittils har jag aldrig åkt hit, utan att se att det lyser någonstans eller ryker eld ur en skorsten.
Idag var det riktigt najs! :-)
Jag är inte mörkrädd, någonstans, men...tja, man åker ju verkligen på "the road to nowhere".
Och det är mörkt. Jätte mörkt!
Vi  handlade innan vi åkte ut och det hann börja skymma. Utan gatlysen och massa hus, så känner man sig rätt liten på jorden! ;-)

Så, att grannarna är här och spikar på sitt hus känns bra!
Häromdagen var jag rätt kaxig och tyckte att jag och barnen kunde sova själva en natt, när maken var osäker på om han skulle komma ut i kväll eller inte.
Tur för mig, så vill han helst vara där jag är! :-)
Så, han ansluter snart.
Jag protesterade inte mot att han dyker upp redan i kväll....;-)

Det var tur att vi handlade mat en bara bit ifrån där vi bor, på väg ut till landet.

För, när lilleman skulle hämta ett 3-pack med paprikor, blev det lite jobbigt.

Jag hör honom "mamma! Hjälp!kom!"

Man hade staplat inplastade paprikor lite för högt. Så, när han tog en rätt långt ner, så började hela skiten att glida!!

Så, vi stod där med fyra händer och försökte stoppa raset. Det gick...en stund.

När vi staplat om lite och gick till vagnen, så hörde vi "plopp...plopp...plopplopplopp" och så rasade hela skiten! :-)

Men, då var vi en bit ifrån och tittade helt oskyldigt på varandra och skyndade sen runt hörnet! :-)

Till Lillemans stora glädje hittade han pumpor. Och det kan man ju inte säga nej till.
Det gällde bara att hitta så liten som möjligt.
Speciellt dyrt kilopris är det ju inte, men den minsta vi hittade vägde 4,5 kg!

Barnen ritade och tömde den på innehåll, sen skar jag ut ögon och mun.
Den blev riktigt fin, tycker jag!

 

Och här ute, där det som sagt är bäcksvart, gör den sig riktigt bra! :-)

 

Jag har tänt en lykta på mjölkbordet också, men den känns lite ynklig.

Jag kanske springer på någon större variant vid tillfälle?
Det finns en stor röd, som står på trappan, men...den är ju just det- röd!

 

Och det går ju inte! Eller hur?

Man kanske skulle leta sig till de loppisaffärer jag vet ska finnas i närheten???

 

Man ska ju inte förbanna mörkret, utan i stället tända en lykta, eller två! :-)



Dags att ta helg..

Idag har vi fredag!:-)
Inte alls dumt med en så kort vecka.

Solen skiner och det har varit minus grader hela morgonen. Nu ligger vi på nollan.
Jag har sommardäck, så jag hoppas att det inte blir så många minusgrader innan vi är ute på Casa Plupp.
Jag fyrhjulsdrivet, så det brukar inte var några större problem, även om det är halt.
Vinterdäcken, ligger i makens bil och ska sättas på bilen i helgen.

Den här passande bilden snodde jag hos http://www.meekatt.com/
Hysteriskt kul, när tanken är god, men det blir lite fel..eller? Det kan ju vara rätt också! ;-)

I morse kom jag upp lite tidigare än de andra dagarna, pga att "fasadkillarna" nu hänger på grannens fasad och sätter upp byggställningar.
"bankebankebank" vaknade jag av och det tog ett tag innan jag kom på vad det var för nåt som lät, och att det inte var inomhus. :-)
Det var inte alls dum att pallra sig upp i vettig tid, eftersom jag i går gick i totalstrejk och la mig på soffan, i stället för att packa ihop oss inför Casa Plupp vistelsen..

Igår fick jag helt plötsligt fick jag huvudvärken från hell. Jag kände att det kom ifrån nacken, så maken fick massera lite och så stretchade jag ut lite armar och rygg.
Sen släppte det. Men, då låg jag ju så skönt på soffan redan! ;-)
Det känns lite märkligt att man får huvudvärk av att bröstmusklerna är för korta! ;-)
Man ska inte underskatta muskler!
För ett par år sedan hade maken migränliknande huvudvärk som var helt fruktansvärd.
Han prövade med tandskena och diverse medikamententer.
Till slut gick han till naprapat, som hittade en rumpmuskel som var för kort och konstant spänd.
Wip,s så var den huvudvärken väck!

Och det får han ju höra titt som tätt, när han har huvudvärk. Att det ju inte stitter där, egentligen, utan i häcken! ;-)

Eftersom jag däckade, så bad jag dottern gästblogga, om sin dag på stan.
Hon var lätt upprörd när hon kom hem. Och hon fick nog inte riktigt det stöd hon hade önskat, för vi fick ju värsta fnissanfallet när vi hörde om hennes bravader.
Det är inte lätt att träffa på en blödande och vevande person, såhär i halloween tider! :-)

De är utskickade ifrån skolan för att hjälpa till på olika ställen och man kan ju konstatera att hon får uppleva lite ovanliga saker! ;-)
Igår regnade det ju på stackarna, men idag fick dom stålande sol.

Det ska bli riktigt skönt att åka ut på landet ett par dagar och njuta av sjöluften.
Jag misstänker att fåglarna saknat oss! :-)

Remember remember the 29th of Octobre

Hallå där!
För er som inte vet är jag denna bloggerskas äldste dotter, och jag har blivit tillbedd att skriva ett litet gästinlägg! Det jag ska berätta om är gårdagen, som många i min familj har haft väldigt roligt åt -.-Som min käre bonusfar beskrev det igår:
Det började dåligt och sedan gick det bara utförs. Sedan kom jag hem.

01.58: Jag vaknade av att mobilen vibrerade, som den alltid gör när den är fulladdad, som om den tror att jag faktiskt ska dra ur sladden mitt i natten. Ha! Men den fick sin hämnd, för trots att väckarklockan klart och tydligt sa att tiden var 01.58 (Se samma siffror i övre vänstra hörn) så sa mobilen något annat, nämligen 00.59 (mina klockor är aldrig helt synkroniserade). Låt mig beskriva mitt tillstånd: Jag var trött. Vad pågår då i mitt huvud? 1.Vad är klockan? 2.Snart två... vad betyder det? 3. Två.... 4.Ah! Jag ska inte upp! 5.Hm... vad betyder detta? O.S.V
Det tog ett tag innan jag gick upp och kollade på de tre andra klockorna som finns tillgängliga utanför mitt rum, och efter ytterligare några minuter kom jag fram till att det är min väckarklocka som visar den rätta tiden. Detta stoppade mig dock inte från att vakna ytterligare ett dussin gånger under natten bara för att försäkra mig om att klockan går rätt. Bra start på dagen!

10.30. Mitt skift som volontär började och jag kände mig redo för lite uppiggande arbete! Ingenting ger så god hälsa och sunt förnuft som lite välförtjänt jobb! (sarkasm... eller?) Mitt jobb går i stort sätt ut på att dela ut tidningar, antingen till fots eller med bil, till antingen enstaka människor eller företag. Igår så fick jag och en till person i uppdrag att dra runt på varsin trall (Jag tror inte det heter trall utan snarare prilla eller något, men what ever) och vi fick åtta buntar tidningar var. Varje bunt väger säkert fem kilo var. Jag vet inte om ni förstått detta, men de sakerna vi drog runt på har bara två hjul, så man måste hålla dem i en specifik vinkel för att överhuvudtaget kunna flytta på dem. Vilket betyder att man först måste hoppa upp med ena benet bak på (låt oss kalla det för en vagn) vagnen och sedan luta sig bakåt med andra benet så långt bak som möjligt och med all sin vikt häva vagnens andra ände några cm upp i luften så att man sedan med all sin kraft kan trycka ned de två handtagen och få vagnen i rätt vinkel. Detta var ca. 0.01% av vårt jobb, men det betyder inte att jag inte svettades när jag var klar.
Sedan kom det då till jobbet att rulla dessa vagnar (Jag måste bara säga, jag tror hjulen i min vagn faktiskt förlorade luft under vår framfart, vilket gjorde det ännu tyngre) genom Stockholms folkfyllda gator, och framför allt backar! Backar vad jag hatar er! Kullerstenar också för den delen.
Vi hade en lista på ställen där vi skulle lämna av tidningar, men vi gick bara till de två närmaste ställena, sedan gick vi till småställen påväg till det tredje stället och försökte få dem att ta lite.
"Kan inte ni tänka er att ha lite tidningar liggandes här någonstans? Det är gratis!"
Tyvärr verkar ingen i Stockholm ha plats för tidningar nu för tiden. Suck.
Det värsta var dock inte att rulla fram på gatorna och tvinga sig själv över gatan när man måste över gatan innan den gröna gubben försvinner, och tvinga sig upp för backar, det värsta var att det aldrig tog slut! Min kollega hade tur och blev av med två av sina buntar redan från början, sedan kom jag.   "Hej! Skulle ni kunna tänka er att ha lite tidningar om... liggandes?" Jag: Det här är perfekt! Folk måste alltid sitta och vänta inne hos frisören, de kan alltid ha lite tidningar liggandes! Jag ler förväntansfullt och visar framsidan på den förste av ett halvt dussin tidningar.
Den arbetande frisören: "Åh... Jag kan ta ett exemplar!"
Jag: "Okej, tack så mycket!" Tack så j*la mycket! Den där tidningen ni just tog gör mitt jobb sååå mycket lättare! Det var säkert 10 kilo som jag slipper bära på nu, tack!!!
Och så går man till nästa, ett litet café.
"Snälla?" Förväntansfullt leende, en bunt på mindre än ett halvt dussin tidningar (man får ju inte skrämma upp dem med för många tidningar) håller fram dem med darrande armar.
"Vi har inte riktigt plats, kan ta ett exemplar." Men va f*n!
Så fortsätter man ned för gatan med 40kilo minus två tidningar som man småspringer med för att överhuvudtaget komma någon vart.
"Nej stackarna! Vad tung det måste vara!" Säger ett par som går förbi och ger oss sympatiska blickar.
Ja hjälp för världens skull inte till! Neeej! Jag måste bara stanna fem gånger i denna backe och hämta andan med värkande armar. Ingen hjälp behövs! Inte alls! Ta inte ens en tidning för att lätta på vikten!
Förlåt om jag förolämpar några Stockholmare, jag vet av egen erfarenhet att många av er är väldigt trevliga; Jag talar specifikt om dig du medelåldersman som inte tog en tidning men ropade "ha en trevlig dag" tillbaka i utkanten av stan i lördags, det värmde! Men ni måste hålla med om att det också finns några rötägg där ute; Jag vänder mig till dig herre som idag använda en massa svordomar när vi med glada leenden försökte pracka på dig en tidning som kan ge dig en trevlig dag om du bara tar dig tid att läsa den. Sååå... Med andra ord har jag extrem träningsvärk. Snälla, om det kommer folk som vill ge tidningar, ta fler än en tidning. Den tidningen kommer att reta nerverna på mig i all evig tid.

Nästa hemskhet.
Efter lunchen fick vi åka ut med bil. Yeeey! Inget mer springandes runt stan med tidningar som ingen jäkel vill ha!!! Jätteskönt. Otroligt. Också kommer man till utkanten av stan, bilen saktar in, och vad ser man inte?
En zombie!!!!!
En man tar ett ragglande steg rakt ut i gatan. Hans ögon är helt vita. Han har bulor över hela huvudet. Han har plåster över näsa och panna. Han blöder från munnen.
Om ni såg detta, vad skulle vara er första tanke? Min första var i princip; dagen D är här, den första zombien har kommit för att äta oss levande och sprida sjukdomen vidare. Min andra var; Vilket mentalsjukhus har tappat bort sin patient? och riktigt läskigt blev det när mannen föll ihop framför vår bil och började skaka. Jag visste redan då att det var ett epilepsi-anfall, jag menar, vad annars skulle det kunna vara? Och jag vill passa på att tacka alla de människor som tog sig tid att hjälpa mannen och ringa ambulansen, bland annat min egen chaufför (stavning?) som satt kvar med mannen ett bra tag efter ambulensen anlänt. Mannen lades sedan på bår av sjukvårdspersonalen, han gjorde dock motstånd, och under all denna tid satt jag och min kollega kvar i bilen och talade. Men vad talar man om? Stackarn! Skit vad läskigt! Finns det något man kan göra? Nej, de har redan ringt och det finns redan folk som hjälper. (Jag skäms nästan lite för det, men jag var fortfarande fast i den teori där jag inte ens ville komma i närheten av mannen för att minska risken att bli smittad). Det började blåsa och mörkret var redan på god väg, vilket gjorde det mer än någonsin till en läskig halloween händelse. Det är inte något man glömmer i första taget.

Nästa olycka.
Vidare åkte vi, för vad annars ska man göra? Nästa anhalt var lagret där vi skulle hämta fler tidningar, och det var också där jag och min kollega bestämde oss för att ta en toapause. Vi fick direktioner och följde korridoren ned till en stor metalldörr. Vi gick igenom och befann oss då vid en trappuppgång (och nedgång, kusligt va?) och vi gick ännu längre och plingade på hos ett företag som lät oss låna toan. Allt gott så långt. Sedan skulle vi då ut... Ut från företaget, byby! Ut till trapporna och dörren... som har en kod. Som vi inte kan. En stor tung metalldörr med kod, och ingen människa verkar finnas där. Vi vill inte plinga på hos samma företag igen, då de var få till och börja med och de flesta satt i möten, så vi försökte få fatt i någon som kunde koden. Vi frågade en man påväg till sin bil, han visste inte koden till den dörren.Frågade en kvinna en våning ned som jobbade. Hon visste inte. Utöver dem var hela stället tomt. Det är i det läget man börjar få panik. Är du utelåst? Ha! Pröva att vara innelåst! Man kommer inte ut! Säger sig själv egentligen, men man har mycket fler alternativ när man är ute än när man är inne. Vi var där i säkert 30min innan vi gick ned till bottenvåningen och hittade en utgång. Dock var det på andra sidan byggnaden, vilket betyder att vi fick gå runt halva kvarteret för att komma tillbaka till vår chaufför, som då i stort sätt redan hade lastat på alla tidningarna. Nej, det är sant! Vi blev innelåsta! Vi försökte inte alls slippa undan arbete! Tur att han har humor.

Så var det då äntligen kväll.
Vi åkte tillbaka med bilen (som fast jag inte nämnt det förrut är en skrotbil som saknar bakruta och en bit av sidofönstret) till garaget. Vi ser en man ropa till sin kompis. Vi ser kompisen dyka upp och krama om honom. Vi ser dem tala högljut. Vi ser dem knuffa varandra. Vår chaufför kliver ur bilen för att öppna garagedörren, och vi ser de två männen börja puckla på varandra alldeles vid vår bil.
Mina tankar: Åh nej, vad är det här för olycksbil? Seriöst!! Jag lovar att de kommer hoppa i bilen och ta den med oss sittandes i! Typiskt! Noo! Chaufför, lämna inte bilen!! Det var ungefär då jag bittert ångrade att jag var i sällskap med en äldre man och en tjej i min egen ålder. Det känns som om jag är i ständigt behov av en livvakt nuförtiden. Inget hände, tack och lov, och jag kom hem i tid för att återberätta denna historia om min dag, den 29de oktober, för mina föräldrar, som hade väldigt roligt åt detta.

Tack för att ni tog er tid att läsa detta! Eller, Fy! Om ni tittade på skriften, himlade med ögonen, och slutligen "scrollade" ned till vad ni anser "viktigare" inlägg. Hursomhelst, tack så hemskt mycket! Eller, tack ändå! Ha en fortsatt bra dag! :) (Se, jag har faktiskt lärt mig något av mitt arbete! Do it with a smile, and some people might actually smile back!) 

När man blir idiotförklarad...

Det blev en vända i gymmet på fm.
5km intervaller (trodde att jag skulle tuppa av!)
Och sen 3 x 5 komplex femma direkt på det, med en minuts planka emellan och innan..
Fy fasen, säger jag.
Men det känns bra att jag kom mig ner.
Idag var en dag när jag lätt hade kunnat hoppa över det. Utan orsak.
Så, YEY till mig! :-)

Sen, efter lunchen frågade jag barnen om dom ville åka iväg på nåt. Ska vi pröva IKEAS lekland?
Fika?
Minime jublade över leklandet, Lilleman kunde tänka sig fika också. :-)
Så, vi åkte.
Väl där, ångrade jag mig nästan.
Fy farao vad mycket folk! Vi tog sista parkeringsplatsen under tak och vi pratar runt 1000 st i det p huset!
(och så är det ca 2-3 pers per bil....)
Nåja, vi gick in. Väl inne var det inte specellt fullt. Huset sväljer löjligt många människor.

Vi gick till Småland och jag visade var man lämnade in barn och själva lekrummet. Och där tog det stop.
Minime hoppade upp och ner av glädje.
Lilleman inte så mycket.
Han tittade på mig med "den där blicken". ÄR du inte klok morsan???
Han sa det inte bokstavligen, men mellan raderna menade han "Ska du lämna oss? HÄR? Med EN vuxen och en massa röjande barn? Skulle inte tro det!
Will not happen!"
Och så var det med det.
Jag försökte övertala honom. "det finns vuxna här"... - En??... "Om ni ångrar er, så ropar dom på mig!"
- Hur lång tid tar det då, innan du är här??
"Ni kommer att ha jätte kul" - Tror jag inte.
Minime grät så tårarna sprutade och hoppade ilsket runt.
"Jag vill mamma! Jag kan vara själv! Storebror behöver inte vara med! Jag kan, jag vill, jag vill!"

Men, där tvekade jag. Att lämna henne själv, utan en bror som kan hålla henne i hampan...njäe.
Och det var mer omtanke om dom andra barnen (och den vuxna)än henne.
Hon klarar sig, men det kan ju lätt bli handgemäng, när andra tror att hon är liten och söt...bara...;-)

Och så olika är dom, som personligheter.
Hon går "all in". Allt som kan vara kul eller spännade prövar hon på. Utan att tänka en sekund.
Han, tänker säkerhet. Vad kan hända? Och vem tar ansvar för det då???
(Skulle inte förvåna mig ett dugg om vi får en polis eller brandman i huset, vad det lider..
Hans storeberor var likadan när han var liten och la polisdrömmen på hyllan så sent som förra året..)

Jag lovade henne att vi ska pröva småland igen, men då följer ännu en vuxen med och sitter i sofforna utanför och vänta. Så är storeberor nöjd.
Eller så får hon pröva själv, när det är lite färre barn där.

Det hela slutade med att vi gick direkt upp till leksaksavdelningen och så fick hon leka bland alla grejer där medans lilleman och jag fikade.
Så var alla nöjda och glada.

Det var en hel del julpynt men inte så galet som jag trott.
Mycket snygga saker, som jag tänker köpa på mellandagsrean! ;-)

Men, som alltid, man går inte ifrån IKEA utan fryspåsar och värmeljus. Det går inte!
Och...
Tja...
Jag kunde inte låta bli!

Det var så snygga, dom vita lyktorna...

Ledighetskomitén

Oj, oj! Vi gick direkt in i ledighetsmode jag och de två små..
Zzzzzzz....
Jag vaknade vid 9 rycket av att stor dotter meddelade att jag måste gå ut och flytta bilen.

Byggställningen rivs idag och det hade ju jag glömt!
Och, det är ju tur att man sover i pyjamas...Det hade kunnat bli lite pinsamt om man hade för vana att sova nakenfis och glömt bort att det skulle hänga folk utanför köksfönstret!
Undras om det räknas som arbetsskada om man ramlar ner för att en kund skräms?

Det var bara för mig att hoppa i skor och jacka och pallra sig ut.
Jag tycker lite synd om fasadklättrarna, för jädrars vad det regnar!

Maken och stor dotter var upp mer normaltid, för han är på kurs och dottern, jobbar ideelt nästan hela veckan.
Jag funderar på att ha henne att gästblogga om gårdagen, för jiiises vilket äventyr!
Hon undrade vid slutet av dagen om dom var med i canded camera, för det hände så mycket märkliga saker! :-)

De två små och jag tassar fortfarande runt i pyjamas..Eller, jag och sonen gör.
Minime, hon har prinsessklänning, klackskor och tiara.

Vi funderar på att åka på IKEA en sväng..ta en fika...
Och jag planerar  på att träna en vända..Om stor son, som jobbar kväll snart vaknar...
(Lilleman klarar sig, men Minime kommer ju in var tredje sekund och vill nåt..)
Men jag känner mig oerhört lat!

Vissa dagar är "mellandagar" när inte mycket händer och idag, känns som en sådan! :-)

Det är ju guldkant det med! :-)

En nostalgisk tripp...

Ah, sovmorgon! Det är inte alls dumt! :-)
Och lite ovanligt att maken är uppe och hoppar innan mig! (Det skulle gå att vänja sig! ;-))
Han ska tillbringa tre dagar på kurs i stora staden och jag hoppas att det inte blir som man spått idag, med underkylt regn framåt kvällen!
Då lär han få ta in på hotell!

Nåja, vi bestämde oss för att ta en sväng till parken, som vi alltid gjorde ett par gånger i veckan när jag var hemma och var "ledig" som det så fint heter.
Att vara föräldraledig är ett tufft jobb, kan jag meddela! :-)

Nåja, vi hängde mycket i parkerna då, för ett par år sedan och tog samma vända idag.
Storebror håller lillastyster hårt i handen. Han är livrädd att hon ska springa ut i gatan. Med all rätt, för hon har ingen koll alls! :-)

 

Vi började med lilla "pölen". Den hade ett istäcke som ju bara måste prövas!  Och, den höll faktisk för lilleman! I alla fall precis vid kanten.

 

Vi hade med oss lite bröd och matade de redan jätte feta änderna! :-) Men det är ju så kul!

 

Det är inte synd om dessa fåglar, för alla dagisar och föräldralediga matar dom!

Jag kan tänka mig att det går rykten hos fåglar att det är bästa stället att övervintra på!

 

Sen knatade vi iväg till Rådsparken. Där har dom diverse djur. Det är rustat och fint och man kan ta med matsäck om man vill. Som vi har hängt i den parken under de fyra åren jag var hemma!

 

Vi hejjade på åsnorna. Dom är rätt söta! När dom är tysta! :-)

 

De har massor med små, lurviga och otroligt söta kaniner! De är mer eller mindre tama och flera kom fram och luktade på Minime! Det kan hänga ihop med hennes mössa!

De trodde att hon var en liten kanin?!

Den här är ju så söt att man nästan dör!!
Knapt att man ser vad som är fram och bak på den lille filuren..

 

Det är bara att konstatera att det är mycket roligare att vara i parken när barnen är större!

Jag behöver inte jaga en liten rymmare eller plocka ner någon som fastnat.:-)

 

Nu hade jag kunnat sätta mig på en bänk med en kaffe! ;-)

 

 

På väg därifrån vinkade vi till farfar...

Det blev lunch på Gyllene Måsen. Det är smidigt! Och jag får kaffe! :-)

 

Men, jag blir så trött, när folk inte tänker hela vägen! I vårt centrum finns det inte så jätte många toaletter. Har man barn, så blir det oftast Gyllene måsen man smiter in på, tar en kaffe och hittar toa till barnen.

Likaså idag. Lilleman behövde gå, akut! (Det slår ju inte fel, man hinner bara sätta sig, så behöver någon på toa.)

Nåja, vi går. Lägger i en 5:a. Och det går inte att öppna dörren.

Nähe? Ok, vi prövar dörren bredvid. Lägger i en 5:a. Går inte att öppna den dörren heller.

Svär lite. (Minime sitter själv vid bordet, kön till kassan var låååååång)

Jag armbågar mig fram till kassan och meddelar att man har snott 10:- av mig och dörrarna går inte att öppna.

Vad blir svaret? -Nej, men dom öppnar vi från kassan!

What?!

Skriv för fasen det någonstans då! Och ha inte myntlås på dörrarna!

*mutter*...
Vi knatar tillbaks till toan och kan då öppna en av dörrarna. (där ska man ju ha tur då, så att ingen som hunnit dit under tiden "snor" toan..)

Fint. Då tänkte jag att eftersom man måste säga till, så passar jag på att pinka Minime också, för det är ju bara en tidsfråga innan hon behöver gå.

Så, under tiden Lilleman tvättar händerna så öppnar jag dörren för att hämta Minime.

Vad händer då? Jo, lampan slocknar!

Varför?

Jo, för att man ska gå ut, stänga dörren, lägga i en 5:a och gå in igen för att lampan ska lysa!

Obviously!

Någon har liksom tänkt en bra tanke, att toaletterna ska var gratis, men sedan inte tänkt hela vägen!

Inte ändrat den inställninge på lampan...

 

Om man är flera, vilket man ofta är, då går man ju alla på en gång. (Man är ju ofta en vuxen med en drös barn.)

Ska man då gå ut, stänga dörren, armbåga sig till kassan för att säga till att någng ska öppna?!

TRE gånger, om man är tre.( Det man måste ju lämna saker vid borden så det är sällan alla knölar sig in samtidigt...)

 

Sånt där gör mig galen! Sånt som inte är genomtänkt och bara gör det krångligare..

Då är det bättre att man har kvar myntlåset, så att man kan fixa det själv!

Det blir ju merjobb för personalen, när folk ska springa och be om att få dörrarna öppnade och irriterat överlag.

Så, jag kände att det här är ju heltokigt och knatade till en personal och sa till.

"Gör om och gör rätt!"

Dah!

Skriv åtminstone på dörrarna att man INTE ska lägga i mynt! "Jahaa, du menar så???" blev svaret...

 

Nåja, mätta och nykissade knatade vi vidare till bokandeln för att införskaffa lite inbjudningskort.

Det är snart kalasdags, igen.

Minime bröt ihop en stund, för det fanns inga HK kort!

Vi lyckades lösa det med att hitta klistermärken att dekorera med. *phju*

Lilleman är lite lätt insöad på Pirater, så han var lycklig.

Dock lite bekymrad över att han skulle skicka iväg så fina kort. Han ville ju ha dom! :-)

 

 

 

På hemvägen fastnade vi en annan park. Den vi alltid hängde i när vi hämtat Lilleman på dagis..

Nu byttes det parkbänkar och det var ju spännande!

 

I alla fall för vissa..Minime var mer intresserad av boken dom fick till maten och smygläste den.

 

Och det är jättebra, att man ibland byter ut alla dessa plastleksaker som ofta åker direkt i soporna mot något som är bra. Böcker!

Den här är skriven på rim och riktigt kul.

Jag älskar att läsa barnböcker på rim.

 

Jag lyckades hitta lite bra lästillbehör också! :-)

Någon ynklig kalori travade jag säkert bort idag...*visslar*

 

Nu är vi varma om kinderna och rätt trötta i benen.

Så skönt att fått en massa luft!

(Barnen som var trötta på hemvägen, återfick energin löjligt snabbt och river huset nu!)

 

Nu kan jag med gott samvete dra på mig mjukisbrallor och tofflor och mysa resten av dagen.

Smålandsbesök, kanske?

I kväll blev det mörkt tidigt. Det är den där perioden, när det är mörkt när man åker och mörkt när man kommer hem..

Då gäller det att hitta alla ljusglimtar som går! :-)

Det är lite roligt med de julbelysningar som finns nuförtiden, man kan använda dom både före och efter!

Hjärtat jag ställde i hallen nu, är egentligen en julbelysning!

 

Premiär för tända lyktor ute i kväll.

 

Jag såg att IKEA säljer dessa i vitt nu! Det är ju så snyggt inomhus! :-)
(Nej, man kan inte få för många! ;-))

Man kanske skulle ta en IKEA vända och se vad dom har för mer kuligt? ;-)
Barnen kan ju roa sig på Småland...
De har faktiskt aldrig varit där! Dags att inviga, helt klart.

 

Jag tände några i trädet också.  Här har vattnet frusit i halva lyktan! :-)

 

Jag hade flera glas lyktor hängade, som dessvärre frös och sprack! Botten ramlade ur.

Inte så lyckat. Så jag får köra "bur" varianten..

 

Det är ju rätt mysigt, ändå! ;-) Varje vår, när jag plockar bort all utebelysning (som oftast går sönder när man drar bort dom!) så lovar jag att inte hänga upp nåt, året efter.

Bara nåt litet, möjligen.

Men, så blir det mörkt och så vill man ju ha nåt som lyser, igen! :-)

Och, jag är ju inte "less" någonstans, så wips, så är det "more", överallt! :-)

Men, i år blir det väldigt lite utebelysning.....kanske. :-)

Snyggaste muffen!

Idag är tiden ur led. Verkligen. Jag är som sagt ingen fan av vare sig sommar eller vintertid.

Det blir bara förvirrande.

Idag är liksom huvudet sommartid och klockan vintertid. Så hur man än gör så stämmer liksom inte tiden! :-)

 

Jag tog tag i klädkammaren idag. Solen sken, men tja...ingen var sugen på att gå ut.

Det var skönt att röja ur och leta fram alla vinter kläder och tillbehör.

Så, nu får det bli kallt på riktigt. Alla overaller, mössor och vantar är där dom ska! :-)

 

Även plocket och städet är ett evighetsmaskineri. Jag hinner aldrig runt så att hela huset är så som jag önskar att det skulle vara.

MEN, nu är klädkammaren fin. Så, när det är som rörigast så kan jag gå in och sätta mig där, stänga dörren och drömma om att hela huset är fint! :-)

 

Maken var iväg en vända på lite ärenden och kommer hem med en present till mig!

En rattmuff! :-)

Men inte vilken som helst, utan en Ed Hardy muff!

Yey!

 

 

Skitsnygg! :-)

 

 

Ingen söndagspanik idag, när vi får sova i morgon! *moahahahahahaaa*..
(och ja, jag kommer att slita mitt hår vid lunch och undra varför vi skulle vara lediga! ;-))

Nåja, lite äventyr ska vi iväg på. Vad, beror på vind och väder. :-)
Barnen önskar sig mer snö..men risken är väl regn....

Vackert!

Vilken underbar dag! Det är så vackert väder! I morse hade vi ju några minusgrader och rimfrosten hade lagt sig överallt....

 

 

 

Det ser ut som att man doppat alla blommor och blad i socker!

 

Och när solen bröt sig fram, bakom berget, blev det magiskt vackert!!

 

Kanske, får vi en underbart vacker vinter? Som kompenserar för en ganska usel sommar och en försvunnen höst?

 

Vintertid.....

Ojoj..Stel i ryggen idag.
Vedklyven är ganska tung, när den ska baxas ur källaren. Jag kände det redan igår.
Och sen står man lite knepigt när man klyver, här hemma.
På landet har vi en bra stubbe, som man ställer den på, sen kan man klyva flera dagar utan problem.
Men här hemma måste man ställa den på en trappa eller så..Och då måste man sträcka sig och stå lite halvtokigt.
Efter en kvart har man ont i ryggen! :-(
Men, det går över..
Det får bli ett "dra ut ryggen" pass i gymmet framåt kvällen...

Igår kväll var vi på middag hos familjen K.
Minime tjatade hela dagen här. "ska vi åka nuuu?"..Dottern i familjen hade tjajtat på sitt håll. "kommer dom nuuuu?" ;-)
God mat fick vi och barnen lekte och stojjade från minut 1.
Och så fick vi gosa med en liten lillebror.
Minime var lyrisk!
Och bäddade ner honom också! :-)

Men, sen blev det lite bråk.
I Barbieland!
Tydligen, så var Ken lite otrevlig. Oklart om vad som hänt egentligen, men vi hittade honom såhär:

Minime hade varit i farten! Och hon hävdade bestämt att de tre Barbiedockorna hade bett henne att binda fast den onda stackaren!

Hm...Minimes pappa blev lite orolig över hur framtida pojkvänner kommer att behandlas! :-)

Vi kom hem framåt midnatt och Lilleman knoppade direkt. Minime kacklade en stund till dock.
Hon är alltid i sitt esse framåt kvällskvisten..

Någon gång framåt morgonen kom hon tassande in till oss och kröp ner.
Sen sov vi som små grisar.
Killarna i familjen vaknade och tassade upp. (Stor son jobbar även idag..)Och klockan 10 piggnade vi tjejer till! :-)
Rätt lagom!
Och, ännu bättre är det ju, när man fick en extra timme idag!
Annars hade man ju sovit bort halva dagen. Nu pallrade vi oss upp i rätt bra tid! ;-)

 

Solsken och kallt idag med. Det har varit runt -8 häromkring på morgonen. Brr...

Vete sjutton om vi går ut idag...Jag har ju min evighetsmaskin att roa mig med! :-)

 

Evighetsmaskinen..

Sliten slampa..Nej, sorry! Flitens lampa lyser över vår gata idag! :-)
Det klipps häckar, krattas och spikas altan.
Tänk vad lite sol kan göra! :-)

Själv slog jag två flugor på en smäll och fick både frisk luft och motion!
Det är dock lite nedslående, för man klyver och klyver och klyver. Sen, när man travar allt i vedförrådet, så blir det en liten hög i hörnet!
Men, nu nöjjer jag mig för idag.

Det blir lite kyligt när man står i skuggan och det är dags att värma sig med lite kaffe.
Och lite sånt här!
Har ni sett så sött?!

Mimime vill ha dom för påsen, det är ju Kitty på!
Men sen äter hon dom inte.
Så, man får ju offra sig lite, va?
Och, sådana här små...

 

Det kan ju inte vara några kalorier i något som är så här litet?? ;-)


Efter fika pausen har jag det här att ta hand om:

 

Det är inte en tvättmasin jag har. Det är en evighetsmaskin!
Iofs är det inte så dumt med den konstant trummande tumlaren, den värmer ganska bra! ;-)
Men det är ett evighetsjobb!
Det är som man brukar säga "att städa när man har barn är som att skotta snö i snöstorm".
Samma gäller för tvätten!
Ljublar man över att man ser botten på tvättkorgarna (ja, "na" vi har 5!) Då ser det ur sådär i renhögen...
Tur att man kan titta i kapp lite såpor undet tiden! :-)

Morgonbönan.

När jag vaknade i morse, satt båda barnen _på_ köksbordet och åt bananer!

Hm..nackdelen med att dom inte väcker mig när dom vaknar är att jag aldrig vet hur huset ser ut när jag väl sätter ner fötterna i golvet! ;-)

 

Stora sonen åkte och jobbade. Han jobbar på OKQ8 och har ni vägarna förbi en sådan mack denna helg, så bjuder dom på "vinterkollen". Dvs fyller på spolarvätska, kollar olja och byter torkar blad.

Inte så dumt! :-)

 

Det är minusgrade och sol idag. Jag har ju beställt en 2-3 grader minus ganska länge! :-) Nu har jag fått som jag ville!

Hellre det här än mörker och regn!

 

Morgonen börjar som alltid med kaffe.

Idag Zoegas "fruktigt och livligt". Hur nu kaffe kan vara livligt?

Jag är annars en Arvid Nordqvist människa. Det finns inte godare kaffe!

Tyärr hade inte Ica några bönor igår..

 

 

*MMMMM*...Bönorna doftar så sjukt gott, så jag har lagt några i en skål på bordet!

Det doftar kaffe i hela huset! :-)

 

 

Sen är det ju gott att dricka också! :-)

Nyttig frulle!
Orkade inte koka ägg idag, vilket annars är standard för lördag morgnar..
Fick bli mörkt bröd, lite lätt rostat med ost och grönsaker..

 

Det är jätte vackert i trädgården, när allt är täckt av ett tunnt lager snö..

 

Kanske dags att plocka in de äpplen som fortfarande sitter på trädet?

Nu har jag äntligen hittat mandelmjöl, så en äppelpaj skulle sitta fint! :-)

 

Det är nåt speciellt när det är frostnupet. Blommor som fryser, när dom fortfarande är gröna eller som i detta fall, bruna, är så fina!

Idag står så vedklyvning på schemat, när det är så fint väder!
Det gäller att ta vara på ljuset!

Klädkammaren kan jag städa när det regnar! ;-)

The bottom is nådd!

Jaha. Så var det bara att krypa till korset.
Det går inte att hålla på det längre.
Hela dagen har legat runt nollan..det är kallt inne!
Jag eldar och eldar..
Så, today is the day!!

Nu drog jag igång luftvärmepumpen!! Det gick inte att stå emot längre.
Och då, kära vänner, då är det vinter!

Och när jag bar in ved idag, såg jag att vi nu är nere på botten av vedhögen!
The bottom i nådd!

Det innebär att "någon" (läs jag) får bära ut vedklyven snarast möjligt. Det verkar ju bli en tidig och lååång vinter..
Jag får hoppas på sol i helgen. Då kan det vara rätt skönt att fylla förrådet.
För, ved har vi i mängder. Den ska bara grävas fram under terassen och klyvas.
Vardagsmotion! :-)

Nu har vi gått in i helg mode! :-)

Vi börjar med:

 

Sen lägger man sig här:

Och plötsligt är livet gott att leva! :-)