När hjärnan tiltar..

Jaha.
Denna morgon går inte till historien som en av dom bättre.
Den ska glömmas pronto! :-)

Igår fick det ju för sig att börja snöa och det har ju vräkt ner i sidled hela natten.
Pudersnö, PÅ isgata. Det blir jätte intressant.
Jag antar att det blir full snurr på akuten på alla sjukhus idag när folk står på näsan.
Bara från dörren ut till bilen var jag nära att sätta mig flera gånger..

Nåja.
Lilleman var lätt att väcka i morse. Han skulle ju ge Trulle frukost! :-)
Vi var uppe ganska tidigt och gjorde oss klara.
Sen väckte jag Minime för att kolla status. Och hon var rätt pigg. Satte sig upp och verkade inte alls ha lika ont  idag.
Lilleman klädde på sig och ropar plötsligt "mamma, kolla!" Då står han med "låset" till dragkedjan i handen!
Där dog den jackan!
Fint! Akut leta annan jacka. Den jag hittade var alldeles för liten.
Bara att gräva mig in i klädkammaren efter en overall. Och, jag hittade en, som han med nöd och näppe kan ha!
Skit. Jag har inte lust att köpa nya vinterkläder i mars!
Jag körde iväg Lilleman och tänkte att det blir nog en lyxvabbdag, ändå. Minime verkar ju bättre.

Men, när jag kom hem och meddelade att vi inte behövde åka till doktorn när hon mådde bättre, DÅ blev fröken jätte ynklig.
Hon kunde inte sitta upp, inte vrida på huvudet och gå på toa var uteslutet.
*suck*
Jaha. Och vad gör jag då?
Litar jag på min inre känsla att hon har nackspärr och det går över?
Eller, tänker jag på vad man skriver på vårdguiden? "Barn som har ont i nacken ska alltid kollas upp".
Eller på annan input att det borde kollas upp? (En make, tex! ;-))
Jag är en väldigt extern person, som gärna tar emot extern info. Och jag måste bli bättre på att bli intern.
Lita på att min känsla är rätt. Inte dubbelkolla om det jag tänker är rätt.

I alla fall, jag klär på ungen och åker till HS.
Väl där upptäcker jag att det stora fina P-hus man byggt inte längre är till för besökare utan endast personal!
Så fint! Klart att dom ska kunna parka bra, men ett helt p-hus??
Mjaha, ut och leta annan plats.
Hittar en ganska stor mitt över gatan från P-huset.
Lämnade Minine i bilen, för jag ska ju bara hämta biljett.
Jojo. Biljettautomaten är inte placerad mitt i, inte. Utan jäkla långt bort! Typ 3km!
(Eller, varför inte ha flera automater på en stor parkering???)
Och jag var ju inte ensam i kön. Med de nya reglerna för kortbetalning tar varje biljett ca 1 minut nuförtiden.
Det låter ju inte som så lång tid.
Men, vi var ca 15 pers i kö! Det blir lätt 15 minuter. Plus att vissa kort inte fungerade osv.
Fan. Och jag lämnade Minime i bilen!
(Det brukar jag göra..men hämta biljett brukar ta EN minut...)
Det snöade i sidled.
Folk framför mig ringde stressat upp folk dom skulle ha möte med.."Vi checkar in bilen..det tar en stund"..
Jag fick min biljett och lubbade iväg tillbaks till bilen.
Minime var inte road. "vilken tid det tog??"
Precis när jag la biljetten i rutan ringde telefonen. Jag svarade och gnällde över skitparkeringen. Lyfte ur vagn och Minime och lubbade iväg till Lättakuten.
När jag svängde runt hörnet (3km ytterligare) slog det mig. Minimes sista fyra sifor. Jag mins inte dom!
Fan.
Jag har haft en anteckning i telefonen med allas personnummer, men när jag bytte lur för ett tag sen försvann anteckningen. Och jag har glömt att lägga in en ny.
Jag grävde igenom hanväskan och tänkte att jag kanske är smart nog att ha en lapp i plånboken!
Plånboken! Var fasen är den???
Nej!
När telefonen ringde, la jag biljetten i fönstret, plånboken i förarsätet och drämde igen dörren! Den låg kvar i bilen!
Fint.
Bara att vända och knata tillbaks till bilen...(3km..)
Nåja. problemet med personnumret kvarstod. Jag ringde stora dottern som hade sovmorgon. Men hon hade hunnit dra.
Nåja, Jag går in på akuten.
(På HS ska man gå förbi närakuten och knata ytterligare en mil (nåja,,det känns som en mil! ;)) För att registrera sig och SEN gå tillbaks till lättakuten. (Man ska alltså inte vara jätte sjuk...då tuppar man på vägen! ;-))
Förklarar i kassan att jag inte kommer på hennes sista fyra. Hjärnan har gått i baklås. Frusit fast. Siffrorna är borta.
Men, det går säker att hitta henne via mig, väl?
Damen i kassan kikade på mig över glasögonkanten och suckade. "Nope, det kan jag inte."
VA?
Men sluta! Klart man kan! "nope, jag måste ha hennes"
Hon tittade på mig och förstod att jag var nära att banka pannan i disken..
Så efter en stund säger hon "men, om jag får de första 6..och namn och adress, så kanske...."
Och visst!
( Det första jag gjorde när vi väntade var att ladda ner en anteckningsapp i telefonen och skriva in alla personnummer. Som jag naturligtvis kom ihåg då! )
Så, var det bara att knata iväg 2 km tillbaks till lättakuten.
Registrera oss.
Vänta.

Vänta och vänta.
Som tur var så var det bara en äldre herre, en yngre dam och vi. Annars, är ju grundregeln att om man inte är jätte sjuk när man sätter sig på akuten, så blir man - där! :-)

Minime frågar. "vad gör vi här???" Dah...
Vem var det som hade jätte ont och ville till doktorn??? Va??
"mmm...men det är tråkigt här"..
Jotack. Där var vi överens!

Nå, så småningom fick vi komma in till doktorn.
Han frågade om jag var orolig. Och näe, det är jag ju inte. Egentligen.
Han konstaterade att hon hade små, små körtlar som var lite svullna. Men det får man inte ont av.
Hon hade en klockren nackspärr. Och tydligen är det jätte vanligt bland barn.
Vanligare än hos vuxna!
Så, Ipren ett par gånger om dagen, kyla om hon går med på det och vila, om hon vill.
Sen går det över, troligen på ett par dagar.
I ovanliga fall tar det en vecka.
Får hon hög feber, så ska det kollas upp. 

Det var det.
Tillbaks till 3 km till bilen. Nu i snöstorm!
Men, till snöns försvar, så är det otroligt ljust ute!

Så, skitmorgonen ska nu kompenseras med lyx eftermiddag! ;-)
Få se om Minime går med på att jag sätter mig och jobbar lite, eller om det blir tvätthögen som jag får ge mig på.
Jag borde åka och köpa ny jacka till Lilleman, men jag vill inte släpa ut Minime. Vilar hon idag kanske hon kan gå på dagis i morgon och vi slipper släpa med henne på leverantörsmöte...
Det får bli makens uppgift, tror jag bestämt! :-) 

Jag har tre garderober jag borde städa/rensa, men som jag jämt tänker "vi ska ju snart flytta"..
Men, kanske..idag....