Sidor

tisdag 12 mars 2013

Andas...

A, what a day.
Vissa dagar hinner man liksom inte med. Klockan går aningen fortare än annars.
Vilket är jäkligt märkligt, med tanke på att min armklocka ligger kvar på landet! Då kunde man ju tro att tiden skulle gå lite långsammare?
Men näe. :-)
Förmiddagen försvann i bokföringsträsket.
Det är frustrerande, när det inte bara flyter.
Det är inte svårt, egentligen, men fan att hålla koll på olika konton.
För, det är ju så, att en händelse på ett ställe, ger effekt på ett annat ställe. Och då är det ju jätte bra om det är på rätt ställe! ;-)
Man ska tex ha koll på bokföringsdatum när man fakturerar.. Även om man bara är en ynka dag fel.
Annars får man göra om..Jag kommer att drömma om bokföringsordrar och kontoplan i natt!
Nåja. Grinig blir jag...;-)
En god lunch fick jag dock. Med två trevliga herrar! :-)
Den här fiskgrytan uppvägde morgonens mangel! :)

Sen fick jag lite gråa hår igen, när jag skulle bokföra lunchkvittot.
För, då är det ju en del avdragsgillt och en del inte.
Och så trasslade momsen till sig, igen. *suck*
Risken finns att kunderna hädanefter får höra "Nej, vi bjuder inte! Det är så bökigt att bokföra det! ;-)

På eftermiddagen stod jag med händerna fulla med kvitton, som skulle kopieras.
Och kopiatorn ville bara inte.
Det är en nyare variant, med en massa (jäkla) finesser. Det som händer då när man lägger en 3-4 kvitton på glaset och stänger locket är att en börjar pipa om "fel storlek".. "jag har inget sådant papper"...
*suck*
Jag försökte lura den jäkeln, genom att lägga ett A4 ark ovanpå, men sen den gubben gick inte.
Den hade redan känt av, att det var "fel"...
Efter att ha jiddrat en stund kände hela jag, att jag inte orkade med det.
Jag hade inte tid att stå där och fippla med några jäkla kvitton.
Det var bara att samla ihop allt i en pärm och lämna kopiatorn till sitt öde.

Men, känslan av att dagen bara rann iväg blev ju inte mindre.
Som tur var, hämtade maken barn idag och jag kunde sätta mig och faktiskt titta igenom vad jag _hade_ pysslat med.
Och jag hade ju hunnit en hel del, faktiskt.
Så, stressen sitter i huvudet. Känslan är att jag inte hinner ett skit. För det gör jag ju. :-)

Sen, blir jag lättare stressad, när jag pysslar med sådant som jag inte har i ryggmärgen.
När det inte går av sig själv, utan att jag faktiskt behöver tänka.
Göra rätt.
Jag blir skit irriterad över att det inte bara sitter utan att jag fastnar.
"Hur fasen var det nu igen man gjorde"
Då blir jag irriterad.

Maken fick känna av den skopan idag, flera gånger! ;-)
Då är det tur att man känner varandra väl.
Så att han vet att det är frustration och inte honom jag är irriterad på.

Sen blir det lätt så, att när jag gör saker som är mindre roliga, eller knöligare, då blir jag känsligare för saker runtomkring.
Att jag blir avbruten. Att jag störs av tjatter eller inte så relevanta saker.
Och så sitter jag och morrar! :-D
(Som tur är har jag en väldigt pedagogisk "lärare" som bara garvar. och säger "tänk efter, det här vet du ju"..och det gör jag ju. Men, jag är inte van att behöva tänka..så mycket! ;-))
Nu ska jag vila från bokföringen i två dagar och bara göra jätte roliga saker! :-) Tur att jobbet består av mestadels roliga uppgifter!

Jag kan konstatera att den känsla som dränerar mig mest och kräver mest, är just frustration.
Och -då om inte förr, är vikten av reflektion som störst! :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar