Höna pöna

Man kan ju säga såhär. När jag sitter på en stol, känner jag mig kärnfrisk.
Men, jag ska inte gå i trappor.
Då låter det som att jag inte tränat en minut senaste tio åren! ;-)
*flås, flås*
Lite luft behövde jag idag dock. Och -både maken och jag kände att det redan nu, när Påsken knappt börjat, har vi överdoserat sockerintaget.
Det är ju lite så, när man är förkyld. Inget smakar som det brukar.
Så, man äter ju inte godis för att det är gott (läs:jag) utan för att det finns.
Och jösses så mycket godis det finns och så mycket som slinker ner.
Till slut känner man bara "bläh".
Så, jag åkte och köpte lite frukt och bär att moffa i stället.
Med en massa godis i huset, förkylning i kroppen och noll träning, så blir det jobbigt att pallra sig upp på den smala vägen igen.
Alltså, blir det godis ut och frukt in! :-)

Och det var riktigt skönt ute. Lite molnigt idag, så det är inte lika strålande soligt, men det lyckas smälta undan rätt bra ändå.
Isgatan på trottoaren utanför är nästan borta nu.
Utanför Coop har man riggat en tillfällig verkstad för däckbyte och det stod folk på kö idag.
Det finns hopp! :-D

Inne på Coop var det full Påsk!
Höna pöna i långa rader.
Jätte, jätte söta. Men -jag kunde hålla mig!Snål som jag är (ibland) tänkte jag att de kanske går att få tag på efter påsk...;-)

Men, jag är fortfarande lite putt över att hela helgen går åt att snora och sitta inne, så jag tröstade mig med lite fina blommor och tidningar.

Kycklingen är ju sååå söt!
Och färgerna i buketten helt underbar!

 Det blev bland annat apelsiner...

 ..Och hallon till kvällens efterrätt.
Mums. Så fräscht när man ätit en massa sött och äckligt.

Sen har jag roat mig med att packa en massa porslin och glas.
Min samling med kannor åkte ner idag.
Det blir tomt och tråkigt (och ekar!) men, det är dags för sådant som man inte använder varje dag, att packas ner nu.

Lilleman blev genast på gott humör, när jag började packa, tills han förstod att det är flera, flera veckor kvar ännu.
Han tycker att det drar ut på tiden alldeles för länge.
Och jag är ju böjd att hålla med honom! ;-)
Det mesta dröjer för länge...jämt! :-D
Han är mammas pojke i det avseendet.