Övar på att fånga dagen....

För första gången på hela sommaren kändes det ok att komma "hem"
Jag brukar ju helst vilja stanna på landet :-)

Det brukar vara lite tungt att komma hem till ett rörigt hus (det här huset känns alltid rörigt..)och tillbaks till vardag och tvätthögar.

Men idag kändes det bra.
Det var ingen större ågren att städa av, packa bilen och åka hem. Vi har gjort mycket litet den här helgen och vilat.
Maken konstaterade att han för första gången inte varit inne i sin snickarbod! :-)

Väl hemma, mötte vi son och svärdotter i dörren. Vi hann kramas lite innan dom drog iväg till Arlanda.
Vi kunde ha stannat hemma när hon kom på besök, men, eftersom dom träffas så sällan, så tyckte jag att dom kunde få ha helgen för sig själva !;-)

Och, jag tror att det är för att vardagen nu är i full snurr, som det kändes ok att komma hem.
Jag gillar inte dötid och ovisshet.
Det ska vara fullt upp, för det mesta. Då mår jag bra! :-)
Jag blir löjligt lätt uttråkad och vill till nästa grej. (Det kan vara förklaringen till att jag flyttat ofta från att jag var 17 år och bytte land!)
För ett tag sedan gjorde jag ett personlighetstest. (Personlig utveckling via jobbet) Och där blev det så tydligt att jag är en "till" person.
Jag flyr sällan ifrån, eller vill ifrån något. Jag vill "till". Till nästa grej, till någont roligare, mer spännande eller nytt.
(Att göra ett personlighetstest rekomenderar jag verkligen om man har möjlighet. Man blir förvånad, när man kommer på vad det är som driver en i livet. Varför man reagarar som man gör och hur mycket undermedvetet som spelar in i hur man reagerar.
Vinner jag massad pengar på "dendäringa" trissen, ska jag plugga beteendevetenskap! ;-))
Nåja, problemet med att man blir lätt uttråkad och är en "till" person, är att det är svårt att leva i NUET.
Här. Idag. NU.

 

Jag är ofta rätt långt fram i tiden i tänket.
Så, när jag vaknar på söndag morgon, så poppar jobbgrejer upp i huvudet, över sånt som ska hända på tisdag.
Och på torsdagen vet jag vad som ska hända på söndag och på fredag har jag planerat torsdag två veckor senare..typ.
Sen, spelar det ju in att jag är en "process"person också.
Och är lite lätt "kontrollfreak" .. hm...
Det blir gärna en och annan lista med "att göra" och "får inte glömma" osv. Men, det hjäper att hålla huvudet klart och göra mig mindre stressad.
Trots att listorna får en "alternativ" person att bli alldeles svettig.
Men, jag blir stressad om jag inte får ha min process, och skriva mina listor och ha koll.
(Maken, är en alternativ person...som tur är så vet vi det, numer, att vi funkar så olika man kan göra, i planering osv att vi inte längre behöver bli oense om det! ;-) :-D)

Jag vet inte om det är en kvinnlig grej? Eller, blir "värre" när man har varit mamma i nästan 20 år och har varit ensam om att få vardagen att funka, länge?
Man måste ligga steget före som mamma, om vardagens pussel ska lira så smidigt som möjligt.
Det förstärker säkert de egenskaperna, antar jag.

Nåja, som processperson, får jag jobba med att leva här och nu. Inte vara så långt fram att andra inte hinner med i tänket.
Det är en daglig kamp! ;-)

Att njuta av det lilla, enkla, det är inget problem alls. Och att njuta av stunden, det går också bra.
Men, sen, direkt efter så är jag månader bort! ;-)
Det är väl bara att konstatera att jag aldrig kommer att bli en person, som tar dagen som den kommer..
Eller, så tar jag dagen som den kommer, men den kommer att vara välplanerad NÄR den kommer! ;-)