Den dyrbara tiden....

Trots dagens snörvlande och att det är måndag, har jag som jag tidigare skrivit gått runt med ett leende.
Det är guldkant att få en helg med tokigheter då och då.
Att få skratta så att man inte får luft!

Vi har lyckats med att få till en bra upplägg för att vi alla ska kunna träffas flera gånger per år.
Varje gång försöker vi bo hos någon, nerbäddade på luftmadrasser (med pyspunka), på tältsängar och på soffor.
Maten planeras i förväg och inhandlas av den där vi ska bo, eller den som åker förbi en storhandel på vägen.
Sen lagas all mat gemensamt och den som för tillfället är i störts behov av vila, bäddas ner på en soffa..:-)
Helgens träff gick på hela 194:- för nästan 2 dygn!
Sen tillkommer ju lite bensin eller tågbiljetter, men ändå, det blir inte så tokdyrt att inte alla kan vara med om det passar med det övriga livet.
(Tyvärr, är det svårt att lyckas med att hitta en helg som passar alla 14, men vi blir bättre och bättre attt ha lång framförhållning! ;-) )

Det som är viktigt är att träffas, inte att göra en massa annat, som kostar pengar...

Sen ingår det en massa gratis terapi, när vi träffas...
Samtidigt som vi skrattar så att vi gråter, finns det tid för eftertanke också, om så behövs.

Vi är alla närmare 40 än 30 och några har redan susat förbi 40. ( Nämner inga namn här!)
Flera av oss är inne på äktenskap nummer två och alla har sladdbarn eller fick första barnet "sent" i livet.
Tillsammans har vi 48 barn, om jag inte räknat fel! :-)
Helt galet hur mycket erfarenhet av barn och relationer i vi har! Det finns alltid någon att fråga, vad det än gäller.
Nu blir det iofs mer tonårsfrågor än blöjeksem! ;-)

Vi har varierande yrken och lever ganska olika liv.
Vilket gör att vi får ut massor av varandra!
Livserfarenhet, tips, råd och ärlig kritik.
Sällan, är det "jaha, säger du det", utan oftare är det "jaha, det säger du? Varför är det så?"
Och det är skönt att ha referenspersoner i sitt liv.
Som man vet, är ärliga och kan säga hur det är. På riktigt!

Jag har alltid haft lyckan under hela livet att ha en person eller två, som varit hundra ärliga. Där jag kunnat fråga om råd. Och få det, ärligt, även om det kanske inte var kul att höra! ;-)

Det som slog mig nu, är att vi alla är ganska överrens om vad som är viktigt och jag tror att det handlar om att vi är just, 40.

Vi är alla numer väldigt rädda om vår tid, på olika sätt
Att inte slösa med den, på oviktiga saker, eller dåliga förhållanden.
Vi kräver, att förhållanden ska vara bra, annars får det vara...
Tid, till att få alla timmars sömn man behöver. Tid att träna så som man behöver för att må bra.
Tid, med barnen och andra man älskar.
Tid, att ha trevligt och umgås med personer som ger en energi och inspiration.
Tid, att bara vara, göra ingenting, om man behöver det.
Tid, för eftertanke.

Tid blir hårdvara, ju äldre man blir. Man blir oerhört rädd om den.
Att inte lägga tid på saker som inte är viktiga, eller ger en något.

Jag är mer övertygad än någonsin om att det är viktigt att hitta guldkanten, i varje dag!