Lurad av ögat

Fredag.
Ute blåser det småjäklars. Det är hyfsat kallt på kontoret så jag borde ha vantar! ;-)
Jag får värma mig på kaffemuggen i frånvaro av vantingar.

Har ni kommit på vad som ska stå vid ?:et i förra inlägget? Inte?
Näe, det är inte helt lätt.
Av den enkla anledningen att hjärnan funkar så.
Är man inte jätte "matteinsatt" så går man rätt fort in i "jag kan inte" mode.
Man ser formeln, utgår från att det är just en formel och konstaterar  fort att man inte kan lösa den.
För, det är ju matte.
En man på konferensen sa igår "näe, men jag är humanist, såntädr kan inte jag!" Direkt.
Och blev skitirrierad på att han inte ens försökte!
Det ÄR skitirriterande att hjärnan funkar så. Per automatik.
Man får anstränga sig för att tänka positivt, att det går, att man kan och utanför boxen.

Och dyker det upp någon som tvivlar, lite grand, på att man kan, jag då är det kört!
Sådant irriterar mig till max!
När, en person har en idé, eller en plan. Vill någonstans. Har tänkt lite nytt och är entusiastisk över att det kan hända något nytt i livet som kan bli bra eller utvecklande.
Då kan man ge sig fasen på att det finns någon som säger "näe, men det går ju inte. Det kan du inte, eller det är så svårt, hur ska du kunna lära dig det?"
Som förälder har man lätt en sådan tendens också. "Nej, du kan inte, du är för liten".
Har man prövat?
Jag får jobba på det hela tiden med Minime, som vill så mycket, men är både liten på jorden och liten i åldern.
Men hon kan! Jädrars vad hon kan om hon får pröva och öva.
På något vis har jag personligen lättare att peppa en person som tvekar. "klart du kan, pröva!"
Men, när någon som inte ser ut att kunna, men vill pröva, då får jag bita mig i läppen, för att inte säga just det. "mjäe, tror du..."
Vad har man att förlora?
Vad är det värsta som kan hända?
Vad kan man vinna?
Hoppa! Och se vad som händer!

Så, vad var det för kod då?

Det ser ut som ett slarvigt skrivet M, ett omega tecken och en 8:a. Eller hur?
Men, ögat luras!
Om man tänker utanför boxen, så är det som följer:
En spegelvänd 1:a och en rättvänd 1:a, sen en spegelvänd 2:a och en rättvänd och sen en spegelvänd 3:a och en rättvänd.
Och sista tecknet ska vara en spegelvänd 4:a och en rättvänd! :-)
Tar man ett papper och lägger över halva "bokstaven" så ser man det ganska fort.

Att maken fixade det förvånar mig inte ett dugg.
Allt sånt som är lite klurigt, eller utanför boxen, sånt kan han.
Jag är en sådan som också tänkte "matte..fan, såntdär kan inte jag".. Och jag hakade upp mig på omega tecknet.
Det gjorde även en man som satt bakom oss. "Men, det är ju ingen tvåa, det är ju tecknet för Omega" upprepade han flera gånger! :-)
Näe, det SER UT SOM, men det är inte! :-)
Men, vi är så som människor.
Och jag har återkommit till det många gånger, även om jag inte själv kunde se det nu.
Att saker inte alltid är det man ser eller tror.

Att dottern fixade det, tror jag beror på den linje hon går nu. IB.
Dom jobbar så med allt.
Allt ska analyseras och vändas på.
Är det så? Är det sant? Kan det bevisas? Vem säger att det är sant? Om man vänder på steken, vad får man då?
Osv.
Jag är jätte avundsjuk på den utbildning hon får! :-)

Man ska inte tro allt man ser eller hör. :-)