Visst, vi har mycket snö och det har varit rätt kallt, men ändå.
Det blir ljusare varje dag och det finns inte så mycket att gnälla över, egentligen.
Vi är ju bara i mitten av februari.
Och det är där som det liksom blir knas.
Vadå februari?
När det känns som april!
Det är 8v sen nyår.
6 veckor sen pappa gick bort.
3 veckor sen jag var där på begravning.
Men, det känns som månader.
Så, det _borde_ vara april nu, minst.
Februari och mars, är som de sista 6v på en graviditet. Helt jäkla onödiga! :-)
Då, är man så less på att allt är tung och man inte kan dra av sig skorna utan att ligga och sprattla på golvet och man bara önskar att det är över.
Men, man kan inte påverka det ett skit, utan man får bara vänta, hur frustrerande det än är.
Precis så är det nu också.
Våren kommer, när våren kommer. Och inte en dag innan! :-)
Men. Jiiises vad jag längtar! :-)
Jag konstaterade också härom dan att det är februari och mars som är värst, inte november som jag alltid tänkt tidigare.
SvaraRaderaFör mig är året något så när som en cirkel fast lite plant triangelaktig nertill. Det där plana är maj, juni, juli, augusti och halva september (min sommartid blev längre när jag blev med kolonilott!)
Efter det där plana kommer en lång, brant uppförsbacke fram till efter nyår där det blir en skarp topp. För efter det är vi på "rätt sida", ljuset har återvänt. Sen har det tidigare varit en fin nedförsbacke mot det där plana för mig. Men nu har jag upptäckt att januari, februari och mars går liksom inte neråt utan fortsätter rakt ut mot höger (min årscirkel är alltså clockwise)i en evinnerlighet innan den fina nerförbacken med dom första tussilagona kommer.
Jag säger bara: Rubba inte mina cirklar!
Och undrar vem det är som har rubbat denna....
:-) precis! vem är den jäkeln?? ;-)
SvaraRadera