Ibland, när man kommer en bit upp i åren (ja, nu pratar vi ju inte om mig, jag är ju fasen ung, juh! ;-)) så funderar man på eller får frågan om det är något man ångrar, hittills.
Personligen så ångrar jag inte så mycket, faktiskt. Tja, nåt finns väl...*ler*
Även om jag är löjligt proaktiv, så finns det ju vissa saker jag borde ha satt punkt för långt innan jag gjorde.
Ett äktenskap tex.
Men jag ångrar det inte. Absolut inte. Jag vet en massa idag, som jag inte hade vetat om jag inte hade gått igenom det.
Och, jag fick två underbara, underbara barn.
Jag hade inte kunnat göra annorlunda, om jag fick göra om, för dom ville jag ju ha! :-)
Däremot så hade jag gjort andra saker annorlunda.
Man säger ju ofta det, "om jag hade vetat då vad jag vet idag.".. Skit att det inte funkar så!
Så mycket hade varit lättare om man visste saker innan!
Iofs så lär man sig ju av sina misstag, ja även om det inte är direkt misstag, så eftersom man inte vet, det man borde veta förrän sen, så lär man sig juh..
Nu blev det svamligt känner jag! :-)
Nåja, det jag skulle göra annorlunda om jag kunde backa bandet, så skulle jag läsa beteendevetenskap.
Det är så intressant!
Varför det blir som det blir. Varför man reagerar som man gör. Varför är vissa saker är så svårt och vissa bara funkar.
Maken har gått flera kurser i personlig utveckling nu, av olika former.
Coachen han går hos är grym. Duktig som attan på det han gör.
Problem? "wops, inte längre!" :-)
Syftet med makens kurser är att kunna hjälpa/ lära andra. Det är en del av vår affärsidé.
Och, för att få saker på plats så övar han på den som är närmast, när han gått kurs eller haft coachtillfällen.
Dvs Mig! :-)
Samtidigt som jag också lär mig, den han lär sig och vi testar saker på varandra och drar teorier hit och dit, för att det ska fungera i vår verksamhet, så är det rena äktenskapsterapin. :-)
Det är coolt när man knäcker olika koder och kommer på hur saker hänger ihop.
Varför det blir som det blir eller blev som det blev.
Och man kommer på saker från det förflutna. Hur det hänger ihop.
"å fan, ja men det är ju klart att det är såå"...händer hela tiden. It makes sense!
Och så kommer den, igen "om jag hade vetat då vad jag vet nu..." ;-)
Jag har inte bara flyttat mycket, jag har hunnit med en hel del olika jobb och arbetsgivare sen jag började jobba när jag var 17 år också.
Det har runnit mycket vatten under broarna och folk som knatat över samma broar.
Många chefer, gruppledare och kollegor.
Och ibland har jag känt på mig att saker inte stämmer. Det ÄR nåt knas någonstans. Man har inte fått gehör och tänkt att jaja, det är väl jag då, som har fått saker om bakfoten.
Sen, år efteråt så får man veta olika saker och lägger ihop två och två. Och så ramlar polletten ner!
"Ah, det är ju så det hänger ihop, inte konstigt att vissa saker inte fungerade".
Numer finns det ju en massa olika diagnoser. En massa olika bokstavskombinationer.
Det känns som att det blir fler och det finns kritik mot det. "så var det inte förr, hur kan det bli fler?"
Och det finns säkert nackdelar om man är för snabb med en sådan diagnos.
Men, det är bra om man har problem att man får rätt diagnos så att andra kan förstå, varför vissa saker är problematiska.
En sån pollett fick jag för ett tag sedan också.
Att de har funnits en bokstavsproblematik vilket förklarar så mycket.
Jag var inte helt ute och cyklade när jag tycket att nåt var fel. Hm..där ser man liksom.
Sen är det en helt vetenskap att kunna lita på den där magkänslan. När det inte känns bra. När det inte är rätt.
Jag har den. Inte så stark, men om jag verkligen lyssnar så visar den vägen. Och den går säkert att öva upp..
Sen finns det andra som har en jätte stark magkänsla, men som inte lärt sig att ta den på allvar.
Men det visar sig, gång på gång, att den signalerat rätt.
Och man måste lära sig att lyssna och få andra att lita på den där känslan.
Det är inte alltid lätt..
Det är både faschinerande och intressant.
Att knäcka koder hos sig själv är coolt och att kunna hjälpa andra är ännu coolare. Att kunna få trassel att räta ut sig, en aning.
Att stå en bit ifrån och kunna se saker utifrån.
Göra en analys på vad är det som händer. Vad handlar konflikten om egentligen.
För det är sällan precis det som man träter om.
Det ligger nästan alltid något annat, något mer under ytan och skvalpar.
Som gör att det där lilla blir så stort.
Att man väljer att inte höra det som faktiskt sägs. För att man är arg eller oftast sårad.
Det blir varmt inombords om man kan hjälpa någon annan, att se det från en annan sida. Kanske tänka helt tvärtom.
Vad utlöste krisen? Hur går man vidare sen?
Det påminner mycket om det jag brinner för, ISO. Där man oftast backar bakåt för att hitta orsaken till avvikelsen.
Vad hände? Hur blev det såhär? Vad har man missat i processen.
Beteendevetenskapen är likadant.
Backa bandet och hitta orsaken till det som hänt.
Ibland får man backa långt.
Och oftast är det ganska banalt.
Men helt klart vill jag lära mig mer, mycket mer.
Och eftersom jag planerar att bli runt 104 år, så finns det tid att plugga! :-)
Jag är ju ung! ;)
Jag ska börja med psykologiboken jag fick i julklapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar