En föraning..

Visst är vintern fin, ibland.
När det är mycket snö, solen skiner och allt glittrar.
Och visst, kan hösten vara fin, med starka färger och hög,klar luft.
Men.
Ändå.
Inget går upp mot de allra första vårdagarna. Den skira grönskan. De först varma solstrålarna, återfödseln.
När syrenerna doftar så att man blir vimmelkantig.

Och det är svårt att toppa sommaren.
Värmen, grönskan, daggen och syrsorna som spelar.

En kväll efter en jätte varm dag, när solen försvinner bakom träden och man njuter av svalkan.
När rosorna och det nyklippta gräset doftar underbart.

Jag njuter hejdlöst, varje år, av just det.
Hade vi inte den mörka och kalla årstiden, så skulle man ju inte uppskatta våren lika mycket.

Men det är verkligen nåt speciellt.

Idag när jag hämtade barnen, fick jag en första, skir föraning om att våren är på väg.
Det är ett par minusgrader, men ändå inte kallt.
Solen försvann precis bakom träden.
Det var en klar luft, som doftade...nåt nytt..
En stark känsla, rakt in i maggropen.. Vår..
Helt underbart!
Det är ganska många veckor kvar, men man känner tydligt, att den är på väg....

Sommaren!