När man inte ser skogen, för alla träd är i vägen...

När maken dök upp, hade han med sig mat.
Sen kommenderade han mig i säng. "sluta sitt här och häng, gå och lägg dig".
Ja, vem är jag att protestera?? ;-)

Jag la mig och tittade på ett av mina favoritprogram. "En plats på landet".
Man letar hus till folk som vill flytta ut på landet i England. Det är så vacker natur och fina hus.
I like! :-)
Nåja, idag, var det ett äldre par som letar hus.
Frun i huset var mycket bestämd över att köket skulle vara stort och hon skulle ha ett separat matrum.
Sen, börjar man åka runt och kika på hus.

Ett är jätte fint. Och har ett stort kök, där det står ett bord i mitten, men det finns stor plats bredvid.
Och tanten går i totalt baklås.
Hon ser inte resten av huset för att det står ett bord, ett köksbord - i köket!
Det blir hysteriskt kul, när hon säger "jag fick en chock, när jag kom in i huset och såg ett bord i köket!" :-)
Programledaren påpekade lite fint, att man kan flytta ut bordet. Och tanten hummar "ja, det är klart, det kanske man skulle kunna, ja...

Sen i slutet av programmet, konstaterar programledaren att det där jävla bordet förstörde köpet! :-)

Det är helt underbart att se hur människor fullständigt fastar på detaljer och inte kan se helheten.
Och att den detaljen gör att man går i baklås.
Även baklåset att man inte kan göra på något annat sätt är rätt vanligt. Är man vad vid att saker är eller ska göras på ett visst sätt, så går man i baklås, om man måste tänka annorlunda.
Eller, om man har förväntningar som inte uppfylls.
Då fastnar man på att förväntningen inte blir uppfylld. Även om man inte har kommunicerat den, så borde ju folk förstå att den finns! juh!
Och så kommer man inte vidare.
Det är den störta orsaken till konflikter. Att ens förväntning inte blev uppfylld.

Och om förväntningen inte är uppfylld och det är en ny situation dessutom, som man inte vet hur man ska tackla, ja då blir det svårt.
Rädsla sätter käppar i hjulet.
Rädslan att misslyckas. Att någon ska bli besviken. Att det nya, läskiga inte ska bli som man förväntar sig.

Då vågar man inte pröva på. Då vågar man inte hoppa.
Och man köper inte huset, för man kan inte se det som är bra, för detaljen som inte var som förväntat, förstörde känslan.

Jag har hittat den!

Idag känns det verkligen som fredag.
Jag har en förkylning som kämpar i kroppen. Seg och trött. Med huvudvärk. Vilket är ovanligt.
Så, nu får FL visa vad den går för! :-) ;-)

Jag har trots det fixat och donat.
Och- vi hittade våren! Vi åkte till H&M för att införskaffa present till helgens kalas.
Där, hade man vår! :-)
Butiken närmast oss har inte varit någon höjdare så länge vi bott här. Men nu verkar det som att man bytt butikschef eller nåt. För man har vändt på butiken och gjort den jätte fin.
Så mycket snyggt!
Pastellfärgat och glatt. Minime kommer att se ut som en pralin i sommar! Om hon får välja blir det ju rosa.
Men när jag köper blir det mintgrönt och Turkos! :-)
Vi hann inte gå igenom kill avdelningen, men det såg ut att finnas mycket fint där med.

Egentligen hade vi inte så bråttom, men - vi hade ju Lilleman med oss.
Och, han är inte så road av klädbutiker.
Han var jätte besviken att vi inte köpte present på leksaksaffären. Enligt honom så är det ju DÄR presenterna finns!
"Man kan väl inte köpa presenter på H&M heller???" undrade han! :-)
Men det gick så bra så! :-)
Minime hade ju kunnat botanisera hela dagen hon.

Sen passade jag på när vi ändå var ute och hackade lite is. Saltade på sina ställen och hackade mer is.
Det kan inte smälta fort nog! :-)

Och så fortsätter vi ju med plocket och städningen.
Det är lattjo hur trött jag blir av att vänta! Eller att vara frustrerad.
Det dränerar mig verkligen.
När jag planerade att barnen skulle vara lediga, var ju tanken att vi skulle åka till Landet. Ta en långhelg där.
Men, sen kom ju husvisningen lite snabbare än vi först tänk.
Så det blev till intet.
Resultatet blev att vi är lediga, men kan inte åka någonstans..
(Idag husbesiktning och i morgon energibesiktning)
Barnen hade haft roligare på dagis och fritids.

Och jag hade jag gärna jobbat. :-) Fått undan en massa som ligger. Men, nu får jag skjuta på det.
Så, nu ligger det och maler.
Och, huset ska visningsstädas. Men, det kan jag inte heller göra nu. För, det är flera dagar kvar och det är inte nystädat på visningen om jag gör det nu. :-)
Då får jag göra om det ännu en gång.
Så, nu går jag bara här och väntar...På lördag. När vi kör iväg barnen!
Sen hämtar vi dom igen när visningarna är över.

Andra kanske tycker att det skulle vara skönt. Att liksom kunna ligga i soffan och göra inget.
Men inte jag.
Jag blir bara stressad och sur! ;-)

TUR att solen skiner in så fint! :-)

Hörde jag lov?

Så, har även vi sportlov. Typ.
Eller, lite halvledigt, är mer rätt.
Jag får en liten sovmorgon. Men, klockan 8 lär det plinga på dörren.
Då är det ju bra om vi inte står i pyjamasen, kanske! :-)

Det ska levereras lite fler kartonger, köpas en liten present, aktiveras två lediga barn, jagas en kundtjänst och faktureras en och annan kund.
Så, dagen lär gå i raketfart trots att vi är "lediga" :-)
Jag borde hinna med lite träning också. Det är ett tag sedan och nu ropar kroppen efter lite genomkörning!

Idag har det varit helt otroligt vackert väder! Och varmt!
Vi vickade av två barn hos farmor och drog långtbortistan till en kund.
En lång "måste hinna med" lista hade vi med oss.
Och nästan hela listan hann vi beta av! Plus att vi, framåt eftermiddagen när syret började ta slut fick riktiga skrattanfall.
Sådana kunder är härliga! :-)

Det stora idag, var att det var ljust när vi åkte och ljust när vi åkte hem!
Förra gången vi åkte, för sisådär 4 veckor sedan, surade vi över att vi inte kunde ha helljus på, för att vi fick så mycket möten och halvljusen  är sisådär bra.
Det var även snöstorm då!
I dag var det en jättevacker rosa kvällshimmel!
Vilken skillnad!
Våren är på väg! :-)

Nu är jag sådär jätte trött, att hjärnan inte funkar alls. :)
Jag borde egentligen jobba lite, när barnen somnat. Men jag antar att jag då skulle få göra om det i morgon, så jag låter bli! :-)

Sen är det snart helg. Fast jag längtar som vanligt inte till helgen NU, utan till helgen SEN! ;-)
Jag har landetabstinens som är på en helt ny nivå!

Guldkant

Ah, vilken härlig dag!

Jag bestämde igår att det måste bli en hel kontorsdag i dag. Måste. Jag ligger efter med så mycket.
Som är nedskrivet på postits, ligger och skvalpar i bakhuvudet och behöver mailas iväg.
Men, vad hör jag?
Jo, Minme gnäller att hon har ont i pannan...Det brukar bara betyda en sak. Feber.
Så, när hon gick till sängs fick hon ett glas FL och så sov hon som en lite gris.
Vaknade frisk och pigg i morse! :-)

Nåja, jag har börjat en ny vana. Att gå upp en helt timme innan barnen.
Nu, när det faktiskt är ljust klockan 6, är det bara härligt att pallra sig upp.
Och vad jag njuter!
Jag hinner ta min morgondrink, jag hinner sminka mig, jag hinner läsa tidningen, jag hinner dricka kaffe.
Och sen, väcker jag barn.
Pay back! Pigg mamma och trötta barn! *moahahaha*
Sen, Rock klassiker i bilen och strålande sol! Härligt!
Att det var 10 minusgrader förträngde jag!
Solen kompenserade det!

Sen gick hela dagen i rasande fart. Och lista på lista betades av.
Så skönt.
Morgondagens kundmöte förbereddes och sen kunde jag åka hem med gott samvete. :-)
Och, nu är det ju ljust länge på kvällen också! Dagen har blivit så mycket längre på bara en vecka.

Det var en trött Lilleman som hämtades.
Det är full fart på fritids! :-)
Idag hade dom tagit en promenad till högstadiet och sen sprungit av sig all energi i stora gympasalen.
Jag tror att han är väldigt nöjd med att få tillbringa dagen hos farmor i morgon.
Och skönt för oss att kunna jobba hela dagen hos kund, även om vi har en bit att åka.

Sen blir det "sportlov". Som i vårt fall består av besiktning av hus och energideklaration av hus.
Och en massa städning.
Tisdagen kan inte komma fort nog.

 I postlådan låg det lite guldkant, minsann! :-)

Mycket trevligt med en sådan inbjudan.
En inbjudan som innebär att jag måste ringa frissan, åka och fixa till naglarna och köpa ny klänning! :-)
Man kan inte få för mycket party i vardagen!

Jag -Unik?

Oj, vilken dag.
Gick upp i morse och nu är det middag. Typ.
Det är lite kul nej, jätte kul, när man är konsult. För på en och samma dag, träffar man folk från vitt skilda ställen.
Första mötet, en koordinator mellan en kommun och näringslivet.
Andra mötet, en ordförande i en företagarorganisation. Dränkt i olja och spolarvätska, typ. :-)
Två skilda världar.
Och vitt skilda problem.
Men båda fantastiskt intressanta möten. ;-)
Vilka härliga människor man lär känna.

Efter att vi farit fram och tillbaks genom staden, så levererade vi ett lass flyttgrejer till förvaring.
Tok stressade.
Och då slog det oss.
Varför gör vi så här?
Varför far vi runt som tokar, hämtar barn på dagis, åker hem och fortsätter jobba?
Så att vi är hemma men faktiskt inte MED barnen.

Dom är 4 & 6 år. Dom har haft en soft start på förskola och skola.
Båda var hemma med mig tills dom var dryga 2 år.
Sen har dom gått korta dagar.
Och hämtats senast 15:30
Medan vi stressat som galningar och inte blivit klara på nåt ställe alls. Allt är halvdant. Både jobb och barn.

Galet. Men det dåliga föräldrasamvetet gnager.
Idag bestämde jag mig, att dom faktisk kan gå hela dagar. Som andra barn! Och få mindre stressade föräldrar.
Nu utökar vi dagarna.
Så att vi hinner jobba klart och verkligen kan vara hemma i huvudet när vi hämtat dom.
När jag informerade barnen om längre dagisdagar, så blev reaktionen enorm!
"jaha, vi ska bygga lego, kan du gå nu?"
:-)
Men, jag vet att det blir problem.
För, man kan inte öka timmarna på dagis men inte inkomsten. Det borde ju hänga ihop, liksom.
Det förstår inte tjänstemän. Oftast inte.
Att man som egenföretagare jobbar gratis en massa, innan man byggt upp en verksamhet som rullar.
Vi företagare lever ju på kärlek allena! :-)
Det vet ju alla. :-)

Sen fick jag en annan fråga idag.
Som för en gångs skull fick mig tyst.
Jag ska var med i ett nätverk för kvinnliga företagare.
Och fick frågan:
Vilka fem saker gör dig unik???

Öh..say what??
Jag har en massa bra egenskaper, men jag kan inte påstå att dom är unika!
Jag har en massa unika erfarenheter, men det är en annan sak. Och de är fler än fem! ;-)

Vad gör mig Unik? Att jag har stor hylla och kan lyfta en tung skivstång?? ;-)
Jag är unik för min man! Hoppas jag..och för mamma! ;-) Det är alla barn för sina föräldrar.
Men, i jobbsammanhang?
Vad??

Så skulle man inte formulerat frågan till en man!
Där skulle man fråga efter de fem bästa egenskaperna. Inte vad som gör en unik!

Så jag svarade på vilka mina bästa egenskaper är och så får jag se om det var så man menade.
Om inte annat, så får jag väl hävda att den var min manliga sida som svarade! :)

Det funkar!

Sköna söndag!
Man började undra om solen helt övergett oss, men idag har den visat sig från den absolut bästa sidan!

Så najs!
Morgonen började jag med en sväng i gymmet.
Jag låter bli ren styrketräning ett tag nu så att ryggen får vila. Egentligen, borde jag ju köra ännu mer rygg.
Men med tanke på allt släpande just nu, så känner jag att jag inte vill överanstränga den.
Så, det blev lite mage och annat core och sen 25 minuter PW på bandet.
Och nu går det så bra!
Jag orkar nästan hålla farten uppe hela passet nu. Så skönt! :-)
Idag kände jag mig trött och lite småhängig, så jag tog en "puff" astmamedicin innan jag började träna.
Men, jag behövde inte ta nåt mitt i passet idag heller, vilket jag alltid brukar behöva.

Sen blev det ännu ett test av min Astma.
Jag kravlade mig upp på vinden, för att släpa ner kartonger.
Där är det dammigt! Och ganska rå luft.
Jag brukar inte behöva vara där mer än ett par minuter, så får jag gå ner och ta astmamedicin och allergimedicin.
Men inte idag! :-)
Häromdagen när jag städade ur förrådet var det samma sak.
Jag kände hur det yrde damm och hur det började riva i halsen.
Men i stället för att ta astmamedicin, vevade jag ihop ett glas FL och gick ner igen.
Och det gick jätte bra!

Så, visst förstår jag att folk tvivlar på effekten man påstås få av FL, men jag känner den! På många sätt, men mest på min Astma.
Så det säger jag till alla tvivlare. Innan ni avfärdar det som skräp och påhitt, pröva! :-)
SEN kan man hävda att det inte fungerar.
:-)

Nåja, när vi släpat ut alla kartonger i bilen kände vi hur solen värmde.
In, kommendera motsträviga barn att klä på sig och så gick vi en prommis.
Man skulle kunna tro att det är tonåringen som är seg och inte vill gå ut.
Men så är inte fallet.
Hon skuttade så glatt iväg hon.
Lilleman travade iväg lite halvglatt. Sur för att han var tvungen att avbryta X-box spelandet!
Och så hade vi Minime då. Som pep ifrån start till mål.
Hon var sååå trött och hade sååå ont i benen och livet var bara skit.
Som tur var hade vi med pulkan. Så hon kunde sitta där det fanns snö. Och då minsann, då sjöng hon så glatt.
Men i samma minut som hon satte ner fötterna i marken, så var det så tung, igen!
Vi kan konstatera att det blir ingen långdistanslöpare av henne inte! ;-)
Det var fantastiskt skönt ute!

 

 Solen skiner verkligen från en klar himmel!

Och där solen får en chans att ligga på, där smälter det fort nu!

Det är så härligt att se, att vid de uteplatser där solen skiner, där ställs direkt stolar och kaffekoppar ut! :-)

Alla längtar efter vår!

Och nu är det inte länge kvar. 

Snart är vi inne i mars och då, då är vi över den jobbiga vinterpuckeln!

Visst, det kan vara både kallt och snöigt, men solen brukar orka värma, när den väl är framme.

Härligt!

Bläh!

Jag lyckades!
Jag fick min lugna och sköna lördag.
Oj, vad jag behövde det.

När barnen sent om sider kom sig i säng igår kväll, bad jag dom att ta sovmorgon. Till 8 kan vi väl sova i alla fall? bad jag.
Och det gick ganska bra.
Klockan 7 kom Minime upp tassande. Men efter en vända på toa så la hon sig för att titta på barnprogram.
Tacka vet ja Bolibompa! :-)
Och det är suveränt skönt att hon är så stor nu att hon klättrar upp i kylen (ja, klättrar! ;-)) och hämtar yoghurt när hon vill ha, så även frukosten kan vänta.
Så, jag borrade ner näsan i kudden och sov vidare till 8:30 när Lilleman kom och kröp ner i min säng.

Är det något jag inte saknar från småbarnstiden så är det dessa snortidiga morgnar! När man ligger i soffan och tittar på nåt enerverande barnprogram 05:10 på lördagsmorgon.
Inte kunde man sova heller, för var femte sekund kom det ett "mamma, sover du???"..
Eller så var det blöjbyte eller vällingdags.
Usch.
När jag tänker efter så är det inte speciellt mycket jag saknar från blöjträsktiden. Faktiskt. :-)

Nåja, sen såsade vi runt hela förmiddagen, som planerat.
Men, barnen hade ju inte glömt presentkortet på godiset jag fick i veckan. Det låg och brände på köksbänken.
Och, Lilleman hade en proppfull sparbössa, som han länge tjatat om att få tömma. Han spelar ett X-box spel som heter Skyldanders.
Där har man flera "gubbar" av olika varianter att spela med.
Nu önskade han sig nya och när vi tömde grisen så räckte pengarna till två.
Han fick pengarna i en fryspåse och så åkte vi! :-)

Första anhalten var då just godisbutiken.
Å herre jisses säger jag bara.
Typ flera hundra kvadrat med bara plockgodis!
Jag blev nästan lite mätt vid bara åsynen av allt sött.
Men, visst fick vi ihop ett kilo...drygt...*harklar*

Sen blidde det domdäringa Skylanders då.
Stoltare kille fick man leta efter som fick langa upp sin påse med pengar till tjejen i kassan.
Och räkna tiorna så att det stämde.
:-)
Sötnosen.

När vi var klara kom vi på att vi inte ätit lunch.
Så vi smet in där det var minst folk...på riktigt! ;-)

Det är också najs, att man kan pipa in på ett ställe med glas och bestick. Utan att behöva oro sig över att man måste gå ut med barn som ålar på golvet och skriker! ;-)
Mer än mätta åkte vi hem för att ge oss på det sista vi behöver göra i snösvängen.
Jag hade planerat lite svagt att träna i dag, men jag fick mitt ben och rumpa pass kände jag. Jag var inte så sugen på löpbandet sen.
Det blev Bio i stället.
Vi la oss i Biosoffan hela högen med godisskålen i mitten.
Och jag säger bara... usch...
Varför äter man skiten?
Mitt godissug är kraftig reducerat sen jag började dricka FL. Det är märkbart mindre, trots att jag inte har den nolltolerans som jag burkar behöva ha annars.
Men det är som att suget nu sitter i huvudet. Finns det så ska skiten ätas. :-(
Fy. det är ju bara sött och sen mår man illa.

Så nu har jag bestämt mig. När jag verkligen vill äta godis, alltså väljer att "nu ska jag äta godis" då ska det banne mig vara gott. På riktigt!
Så att det liksom är värt både sockret och kalorierna.
Som jag tex har gjort när det gäller Hamburgare.
Jag äter inte på Gyllene Måsen längre. För det är bara äckligt! Faktiskt. Det ÄR inte gott.
Så, vid de tillfällen när tiden är knapp och ungarna måste ha mat NU så blir det Max eller Burger King.
För det är åtminstone gott.
Då tänker man inte "varför åt jag det här, det är inte ens gott"
När man äter på Max tex så vet man ju varför man åt där. Det är gott! :-) Även om det kanske inte är nyttigt.

Det mesta man gör i livet är ju faktiskt aktiva val. Man tror att "det bara blir så" eller "Jag måste, jag får inte, jag kan inte".
Men så är det inte.
Man kan välja. I 9 fall av 10.

Det är så skönt med en Coach vi har runt oss ibland. När han frågar vad man vill och vad man önskar och sen kommer svaret "men gör det då!"
Och så har man ju svaret klart. "nej, det går inte, jag kan inte, men, men"
Men svaret blir i alla fall. "Gör det då. Ring dom då. Åk dit då. eller Gör inte det då."
Så självklart att man blir förbannad!
På sig själv! :-)

Och så är det med både mat och träning. "Men gör det då! Och - Men ät det inte då"
Såja.

Nåja. Nu Är det kväll efter en skön dag.
En batteriladdningsdag.

Mellokväll, där skämskudden tas fram med jämna mellanrum!
Jag undrar lite stilla hur det står till med landets musikskapare. Och var ÄR artisterna..
*suckar*
Tänk att det ska behövas en Carola, en SDF, en Lena PH och en Charlott Perelli för att det ska funka...

Glamour faktor hög.

Igår, gick jag i dräkt nästan hela dagen.
Och, jag känner mig alltid snygg i dräkt. Faktiskt.

Idag blev det inte så mycket dräkt.
Inte ens i närheten faktiskt.

På fötterna: Vinterdojjor.
Byxor: gamla mjukisbrallor.
Jacka: Stora sonens. Tre nummer för stor.
Under: tjocka stickad kofta.
Hepp!

Mitt uppdrag idag var solklart.
Sanering av garage och förråd.
Garaget gud har glömt. Och förrådet som ja...gud aldrig visste fanns! ;-)
Eller, här heter det inte förråd, det heter "Mona och Fredrik rummet".

För flera år sedan röjde vi och gjorde i ordning i garaget. Stora sonen var med.
Förrådet var inget roligt ställe tyckte han. (Det är ett delvis urgrävt rum. Kallt. Skulle passa fint som vinkällare!;-))
Stora sonen hade vild fantasi om vad man skulle kunna göra där. Eller vad och vem man skulle kunna förvara.
Ett förslag var, att stänga in Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt där och låta dom sitta tills dom var överens om hur Sverige skulle styras!:-D
Stora sonen misstänkte att kylan och mörkret skulle ha skyndat på själva "överens" processen.
Och sen dess, så säger vi "Mona rummet" om vi ska beskriva att en sak ligger i förrådet.

Nåja, idag röjdes Mona rummet ur. Och diverse hyllor.
Mellan varven skötte jag lite mail konversation. Det är +14 i garaget året runt. Alltså inte speciellt kallt.
Det känns bara kallt.
Vilket gör att man med jämna mellanrum behöver gå in och värma sig.
Eller ut.
Även om graderna visar på betydligt kallare än i garaget så känns det varmare. Märkligt.

Maken var iväg på möte halva dagen. Men när han kom hem fyllde vi stora bilen från golv till tak och åkte och ställde för förvaring.
Farmor åkte och hämtade barnen.

På hemvägen fick vi ett trevligt samtal.
Jag får återkomma till det. Snart. :-)

Väl hemma blev det pizza och ett glas vin.

Nu är jag jätte trött. Sådär så att jag knappt vågar sätta mig, för då somnar jag!

I morgon ska jag ha sovmorgon banne mig!
Sen ska jag såsa runt i pyjamasen till lunch.

Och jag har lovat barnen att åka och fixa lördagsgodis.
 Här:

Vi ska röja vinden också.
Så, jag hoppas att inte mäklaren får för sig att ringa igen, bara sådär! ;-)
Nu måste jag få såsa en hel dag...

It´s Weekend!

Fredag. Ah, så skönt.

Förutom fler kartonger som ska flyttas från punkt A, till punkt B till punkt C.
Igår morse fick jag mig ett gott skratt när jag lämnade Minime på dagis. (ja, jag är fett gammal, jag säger dagis!)
Fröken säger "hej Minime, ska vi öva på att packa kartonger idag?"
Sen frågar hon mig, "ska ni flytta?"
Det visade sig att Minime sagt till henne "B, kan du lära mig packa kartonger, mamma säger att jag måste kunna det"
:-D
Veckan har varit helt jäkla galen.

En massa möten här och där.
Vilket är jätte kul, verkligen. En del av vårt jobb är att träffa andra företagare, mingla, lära känna, få ett kontaktnät som alla får ut något av.
Men, för oss är det en helt ny värld.
I våra tidigare bolag har det inte funkat så.
Det ena fick vi inte marknadsföra alls. Knappt ens prata om.
Och det andra kunde vi inte marknadsföra för att vi inte skulle ha plats för fler kunder.
Så, mingla var inte aktuellt. :-)

Nu, är det en stor del av jobbet.
Och, är man inte van, då blir man sååå trött i huvudet! :-D
Att vara topp glad och dra vad man pysslar med gång, på gång, på gång under ett par timmar..
Och så kommer man till kontoret med fickorna fulla med visitkort, som man ska följa upp och maila och tacka för senast.
*phju*

Nåja. I måndags fotograferade vi interiörbilder i huset.
Det blev riktigt bra.
Sen, kom annonsen ut, med visning om 1,5 vecka.
Najs, då har vi 1,5 vecka att tömma vind och garage. Trodde vi!

Igår, efter nätverksbesök under halva dagen, åkte jag till naprapaten.
Jag har jäkligt ont i mitt bäcken efter all snöskottning och kartongsläpande.
Och han fick ordning på det.
Det brukar han alltid få. Det gör ont, men är sååå skönt när man känner att man plötsligt är rak igen.

Jag fick uttrycklig order om att ta det lugnt ett dygn.
"Inte skotta snö! Inte städa! Inte bära kartonger och inte träna! hör du det??!!"
mmm...okej då.
Hem och lägga sig på soffan alltså.
Hämtade barn, åkte hem, kröp i mjukisbrallorna.
Då ringde min telefon.
I andra ändan hade jag en mycket glad Mäklare.
"Heeeejjj! Vad säger du, kan vi ha en förvisning vid 19 tiden???"
Jag tittade ut i köket där Lilleman och Minime satt och käkade riskakor så att riset yrde..
Tittade in i vårt sovrum där kläderna låg i högar.
Tänkte på Biorummet som vi fyllt med allt löst som var i vägen vid fotograferingen.

Sen svarade jag "jajjamen! går så bra så! Vi ses vid 19!"

Sen tryckte jag på denna.

Ringde maken och tjöt "kom hem! NU!"
(Han, var på systemet och köpte lite vin, som jag skulle ligga i soffan och smutta på!!)

Sen, race ut i köket och kommenderade stora dottern.
"Dammsugare. Nu. Hela huset. Gogogogogo!!!"

Lilleman och Minime placerades på varsin köksbänk med en banan och riskakor och sen for vi runt som tre skållade råttor.
Och kl 18:00 prick, tände jag lite ljus och så pep vi iväg.

Handlade mat på Max och bröt oss sen in i Farmors hus! :-)
Hon var inte hemma, men det gjorde ju inget.
Vi tömde hennes kaffemaskin ändå!

När mäklaren gjort sitt åkte vi hem igen.
Trötta var bara förnamnet!

Jag somnade ovaggad.
Idag hade jag planerat att sitta på kontoret hela dagen.
DET sket sig.
Blir att jobba hemma. Och försöka göra lite annat samtidigt.
Simultanförmåga, kallas det! :-)

Nu, är det snart helg. Som jag verkligen ska försöka ta det lite lugnt på.
Nästa vecka skulle vi ju vara lite lediga och åka till landet.
Det, sket sig också.
Helgen krympte sakta men säkert till "bara en sväng" så vi struntar i det.
Jag får längta efter sjöluft ett tag till.

Fördelen med lite lätt hysteriska veckor?
Det växer inte mossa på oss! :-)

Sjöluftsabstinens

Jag är bra på många saker, ja faktiskt jätte många saker om jag får säga det själv! :-) Och det får jag!
Det är tom så att jag har blivit uppmanad ATT säga det själv. Och sluta vänta på externt beröm! ;-)
Idag fick jag tom beröm för att jag tog ett internt beslut!
Utan att ens fråga "vad tycker du" eller "vi borde fråga experten" så hade jag svaret direkt när jag lyssnade inåt!
(Och svaret blev "näe, aldrig i he-e! ;-))

Men, det jag inte är bra på är: att vänta.
Att vänta på att andra ska göra sitt jobb. Att ha levererat det som levererats skulle och sen lämna över allt och säga "make your magic"
Sen kan man bara vänta. Och vänta.
Jag kan ju roa mig med att reflektera under tiden då. Kan man tycka.
Men jag blir bara rastlös.
Jag är riktigt dålig på "ta det lugnt och reflektera" just nu. Och det är ju då man behöver det som mest, kanske. Troligen.
I stället plockar med ditten och datten.
Sen bor vi ju i ett "museum" just nu. Där det är en massa "nej! rör inte! smutsa inte ner!"
Och då kan ju inte jag heller sätta igång nåt större projekt i huset.

Lite samma lika är det med jobbandet också. Hela veckan är full av olika möten och då blir själva arbetsdagen varken hackad eller malen.
Det blir lite "var var jag nu" syndromet och så tar det tid att fokusera.
Först på fredag blir det en hel arbetsdag, där jag kan beta av min lilla lista. (Ja, jag har alltid en lista! ;-))

Nästa vecka är ju sportlovsvecka. Barnen ska vara lediga onsdag, torsdag och fredag.
Farmor ska få ha dom på onsdag. Sen ska även vi vara lediga och tanken var en långhelg på landet.
Äntligen.
Men nähedå, två möten på torsdag gjorde helgen kortare. Sen dök det upp ett kalas på söndag och helgen blev ännu kortare.
MEN två hela dagar ska det banne mig bli.
Jag behöver lite sjöluft! 
Och en skogspromenad! :-)

Den känns så lång!

Under ett par dagar har jag gått och funderat på varför jag tycker att vintern varit så lång.
Visst, vi har mycket snö och det har varit rätt kallt, men ändå.
Det blir ljusare varje dag och det finns inte så mycket att gnälla över, egentligen.
Vi är ju bara i mitten av februari.
Och det är där som det liksom blir knas.
Vadå februari?
När det känns som april!
Det är 8v sen nyår.
6 veckor sen pappa gick bort.
3 veckor sen jag var där på begravning.
Men, det känns som månader.
Så, det _borde_ vara april nu, minst.

Februari och mars, är som de sista 6v på en graviditet. Helt jäkla onödiga! :-)
Då, är man så less på att allt är tung och man inte kan dra av sig skorna utan att ligga och sprattla på golvet och man bara önskar att det är över.
Men, man kan inte påverka det ett skit, utan man får bara vänta, hur frustrerande det än är.

Precis så är det nu också.
Våren kommer, när våren kommer. Och inte en dag innan! :-)

Men. Jiiises vad jag längtar! :-)

Energi stöld!

Ofta när man är ute bland, kunder, konkurrenter och annat löst folk, så åker man hem ifrån mötet med ny energi.
Nya idéer och fullt fokus på vad som ska göras framöver.
Och ibland, har man möten som totalt nollar en.

Inget är egentligen fel. God mat, bra samtal och liksom inget negativt alls.
Men, personen eller personerna är sådana som suger energi ur en.
Sådär så att man liksom blir låg efteråt. Plötsligt är luften full av damm.

Sådana gånger är det bra om man är flera på mötet, så att man sen inte behöver förklara, hur det känns efteråt.
För, skulle man få frågan "hur var det då" så skulle man rycka på axlarna och säga "jag vet inte riktigt"..
Och på frågan "vad ville personerna då?" skulle man svara "jag vet inte riktigt".
Men, vem initierade mötet?
"dom...men jag har ingen aning om vad dom ville"...
Typ så.
Då är det tur att man kan titta på varandra och undra "Vad var det??"
En mycket märklig känsla.
Det är lättare att "ta" på om man upplever rent negativa saker. Personer som ser allt i nattsvart och gnäller om allt.
Det kan man liksom ta på och konstatera att det var då ett jäkla gnäll. Sen rinner det av en, förhoppningsvis.
Men, de som suger energi av en är svårare.

Det tar tid att skaka av sig och liksom biter sig fast.
Man får toook bosta sig med positiva saker och positiva människor.

För mig räckte det som tur var att ringa en kundtjänst med proffsig personal så blev det lite bättre!
Bra kundservice är guld! :-)
Jag önskar att alla förstod det.

Den är för kort!

I kväll är jag alldeles matt. Inte direkt trött, men tom! Urlakad..
Intensiva dagar från morgon till kväll har det varit på senaste tiden.
Och delmål idag...

Ingen tid för reflektion.
Det där som jag fick order om att göra.
*HAHAHA* säger jag bara.
Jodå.. jag ska...snart! ;-)
Typ i juli, kanske?

Även träningen har fått stryka på foten nu ett tag, men i morgon! Då jäklars!
Jag ska pröva mig på det nyaste PW passet som Olga la ut på sin blogg förra veckan.

Veckan består av möten och möten och då är det skönt att ha rensat huvudet lite också. Så att man liksom blir jämnt trött i både huvud och kropp! :-)
Iofs sitter träningsvärken efter all snöskottning fortfarande i!
Helt galet.
Men, jag känner ju var jag måste lägga på mig muskler. Axlarna t.ex..
Det gör inget om jag hittar fler muskler där.
Helsicke vad ont jag haft i axlarna av allt skottande och putsande! ;-)

Det märks att jag fuskat med stretchingen också.. :-/ Jag har skit ont i vänster axel. Sådär så att jag undrade om jag slagit i något..
Det trodde jag ända tills maken prövade att stretcha ut armen. Det kändes bokstavligen som att han slet av den!
Aj. som. fan.
Och sen var det mysteriet löst.
Flera muskler var alldeles för korta!
Jag har fortfarande ont, alltså måste jag dra ut den onda muskeln, varje dag, helst.
Men glömmer bort det. Och kommer på det på morgnarna när jag är hyfsat stel och har skit ont.
Sen har jag glömt det igen på kvällen när jag har tid att dra ut den stackars muskeln. :-)

Så i morgon är det nog dags för både träning, stretching och reflektion!
Det borde jag hinna innan lunchmötet! :-) 
Eller så blir det som det brukar bli. Träning. Bara. :-)

Det blir så kul som man gör det! :)

Åh jiiiises. Jag har träningsvärk precis i hela kroppen idag.
Till och med under fötterna! :-)

Gårdagen gick i samma mönster som de senaste dagarna. Gnugga klistermärken av dörrar, tex!
Barn älskar att sätta klistermärken lite här och där.
Och man tänker inte på hur jädrans svårt det är att ta bort dom..innan dom ska bort!
Tur att det finns lacknafta!
Det doftar inte så särdeles gott, men det funkar!

Vi skeppade iväg de små marodörerna till farmor på eftermiddagen. Hon förstod att det är lite meckigt att styla hus med en plockig 4 åring i hasorna.
Jag plockar och hon river ut....
Hon älskar att "hjälpa till". Ger man henne en sprayflaska med rengöring och en trasa, så har hon att göra en stund.
Man måste dock tänka på att inte stänga dörren till rummet hon håller till i. Eftersom hon lätt överdoserar rengöringsmedel. Det är risk för huvudvärk om man inte ventilerar rummet! ;-)

Nåja, i samma veva som vi dumpade barn, kom jag på den finfina idén att vi skulle åka till IKEA och köpa en lampa och lite nya mattor.
Maken, som, tja, ska vi säga inte direkt killar IKEA var inte så sugen.
Men, man har ju fyra barn, så man vet att muta eller hota, funkar även på män! :-D
Jag valde att muta honom!
Med..

Sushi! Ge honom Sushi och han går med på det mesta! :-)

Sen gjorde jag en liten missbedömning.
"Vi åker på lördag. Det är säkert inte så mycket folk på IKEA en lördagskväll! Folk har väl ett liv, liksom"..

Jo tjena!
Det var galet mycket folk!  Parkeringen var smockfull när vi kom ut strax innan 20:00!
VA! folk skulle ju vara hemma och titta på Mello, juh...

Men vi hittade det vi skulle ha.
Vi var ganska trötta vid det laget och mätta. Vilket innebar att vi blev ganska fnittriga.
Så..tja.. risken finns att folk undrade vad vi rökt på innan vi gick in.
:-)
Men, man har så kul man gör sig! ;-)

Barnen har haft mysigt hos farmor och idag åker dom på Museum.
Jag skickar även med maken och äldsta dottern, så får jag en dag för mig själv!
Och om någon tror att jag ska ligga på soffan och äta praliner, så kan jag meddela att så blir det icke.
Nope.
Tvätta fönster och torka golv! Det ska jag roa mig med!
Som sagt, man har så kul man gör sig! :-D

Fuck you Olga!

Jag är ett stort fan av Olga. Hon har rätt inställning till träning och får fina resultat på sina PT kunder.
Inget tjafs och inget "ojoj, jag har stå stora fettceller så att jag inte kan träna.." utan hon bara kör.
Alla kan träna och alla kan bli vältränade.
Det är inte samma sak som smal. Det är vältränad! ;-)

Hennes pass är inte att leka med. Flera av hennes PW pass är galet tunga.
Maken prövade på ett av de jag kör häromdagen och konstaterade att jag f-n inte är klok som burkar köra dom titt som tätt! ;-)

Nåja, idag, har jag haft ett träningspass som får Olgas att vara en piss i Mississippi!
Vi blev ombedda igår att helst, om det gick, ordna så att man kan gå runt huset. Och se den stora fina altan vi har.
Och fota lite fina vinterbilder.
Jorå,Så att..
Visst kunde vi fixa det!
Till när? Måndag!
Jahapp, det var bara att bordlägga dagens jobb, dra på sig kläder och ta fram spaden.
Tänk er denna, plus en altan "runt hörnet" där fotografiet är taget ifrån och en stor svängd trappa....

Det är några kvadrater.
Som var FULL packat med snö. Snödjupet var väl runt en meter.
Och visst, snöskottning är ju inget problem egentligen.
MEN, just nu efter snö, kallt, varmt, regn, snö kallt, varmt...innebär att man inte bara skottade snö.

Först, har man ett lager, ca 10-15 cm lätt "puder" snö.
Sen kommer ett lager på ca 20cm packad, blöt, tung snö.
Och sen ett lager på en 10-15 cm IS!
Det såg ut som en tårtbit när man klöv högen.

Jag kan berätta att skotta snö var inte aktuellt. Vi fick gå med spade och hacka loss bitar och sen skyffla iväg det.
Jiisses.
Igår hämtade maken en snöslunga som vi hade tänkt använda för att underlätta hela jobbet. Men, se den ville inte vara med. Bara vägrade att starta!
Iofs så tror jag inte att den klarat isen..

Vi började vid 9 och när jag gick in för att att fixa lunch vid 12, kunde jag vrida ur varenda plagg jag hade på mig.
Det var bara att slänga allt, tom trosorna i tvätten och dra på sig torra grejer.

Efter lunchen var det bara att ge sig på´t igen.
Men nu är det fint där ute! :-)
När vi var klara började det regna! Men, gärna det så regnar sista Is lagret bort.. OM det nu inte plötsligt blir kallt, då får vi spola skridskobana i stället! :-)

Nåja, nu är det helg. Tydligen...
En helg som går i samma spår som hela veckan.
Städa!
Maken och barn ska hyras ut lite då och då, så att jag får fixa i fred! :-)

NU tar jag dock fredag! :-)
Det kan hända att jag nallar lite på "pimpningen" ;-) 

Valentines day

Idag är det Valentins dag. Jag har inte helt fullt koll på vem han eller hon är..men, det är en trevlig dag lika fullt! ;-)

Jag och maken har alltid "firat" Alla hjärtans dag.
Varför inte?
Visst, det är butikernas dag, där blommor, mjukisdjur och choklad är dubbelt så dyrt som annars.
Och ja, man ska vara snäll och kärleksfull alla andra dagar också.
Men ändå.
Vem blir inte glad av ett kort, en blomma, ett sms eller något annat, som visar omtanke.

Maken är grym på sånt. Att uppvakta mig.
Allt det jag saknat innan honom har han tagit igen med råge! :-)

Det har dykt upp en och annan Miranda nalle under åren.
Men, i år kom liksom alla hjärtans dag så plötsligt! Vi var inte riktigt beredda.

Lilleman var den som påminde oss i början av veckan.
Mina dagar har varit lite halvgalna så jag kom mig inte iväg för att köpa något. Alla barnen brukar få ett kort åtminstone.
Men näe, i år havererade det.
Så, tidigt i morse fick de två stora barnet varsitt SMS. Bättre än ingenting.

Sen dök det upp två raska killar och bytte vardagsrumsfönster. De som skulle ha bytts för länge sedan, men som snön satte stop för.
Jag hade ett möte mitt på dagen och kom på att jag då faktiskt kunde överraska maken lite och sprang in på närmsta blomsteraffär.
Det är inte helt vanligt att jag uppvaktar honom lika mycket. :-)

Så idag, fick även han en bukett rosor.

Lite ovanliga och otroligt vackra.

Sen, när han dök upp, så hade han naturligtvis med sig en bukett han också. :)
De vackraste blommorna jag vet. Röda rosor!

Säga vad man vill om den kommersiella dagen. Jag gillar den! :-)

Gör om och gör rätt..

Ibland tycker man att man planerar bra. Inleder en process och kanske ett samarbete.
Men, så efter ett tag så känns det inte bra.
Det lurar ugglor i mossen.
Man känner att det här blir onödigt motigt.
Vad gör man då?

Man funderar, på vad vill man ha ut av det? Hur ska det kännas när man nått processens ände?
För och nackdelar.
Hur länge ska man gå i tunga skor och när ska man ge upp och börja om?
Det kan hända att någon blir ledsen, kanske känner sig besviken, man kanske tom åker på ett skadestånd för att man brutit ett avtal.
Men, hellre det än att göra något som känns fel hela vägen.
Där den enes insatts är större än den andres.
När man inte känner att engagemanget finns.

Då gör man om och gör rätt.
Plötsligt känns processen mycket bättre och luften lättare att andas.

Man får ny energi och är på banan igen.

Att underskatta känslan i magen är ingen god idé. Ibland är den absolut den bästa vägvisaren.
Även om utfallet inte blir lika bra som man tänkt, så har man i alla fall roligt under tiden.

Jag måste börja med julklappen.

Ibland, när man kommer en bit upp i åren (ja, nu pratar vi ju inte om mig, jag är ju fasen ung, juh! ;-)) så funderar man på eller får frågan om det är något man ångrar, hittills.

Personligen så ångrar jag inte så mycket, faktiskt. Tja, nåt finns väl...*ler*
Även om jag är löjligt proaktiv, så finns det ju vissa saker jag borde ha satt punkt för långt innan jag gjorde.
Ett äktenskap tex.
Men jag ångrar det inte. Absolut inte. Jag vet en massa idag, som jag inte hade vetat om jag inte hade gått igenom det.
Och, jag fick två underbara, underbara barn.
Jag hade inte kunnat göra annorlunda, om jag fick göra om, för dom ville jag ju ha! :-)
Däremot så hade jag gjort andra saker annorlunda.

Man säger ju ofta det, "om jag hade vetat då vad jag vet idag.".. Skit att det inte funkar så!
Så mycket hade varit lättare om man visste saker innan!
Iofs så lär man sig ju av sina misstag, ja även om det inte är direkt misstag, så eftersom man inte vet, det man borde veta förrän sen, så lär man sig juh..

Nu blev det svamligt känner jag! :-)
Nåja, det jag skulle göra annorlunda om jag kunde backa bandet, så skulle jag läsa beteendevetenskap.
Det är så intressant!
Varför det blir som det blir. Varför man reagerar som man gör. Varför är vissa saker är så svårt och vissa bara funkar.
Maken har gått flera kurser i personlig utveckling nu, av olika former.
Coachen han går hos är grym. Duktig som attan på det han gör.
Problem? "wops, inte längre!" :-)

Syftet med makens kurser är att kunna hjälpa/ lära andra. Det är en del av vår affärsidé.
Och, för att få saker på plats så övar han på den som är närmast, när han gått kurs eller haft coachtillfällen.
Dvs Mig! :-)
Samtidigt som jag också lär mig, den han lär sig och vi testar saker på varandra och drar teorier hit och dit, för att det ska fungera i vår verksamhet, så är det rena äktenskapsterapin. :-)
Det är coolt när man knäcker olika koder och kommer på hur saker hänger ihop.
Varför det blir som det blir eller blev som det blev.

Och man kommer på saker från det förflutna. Hur det hänger ihop.
"å fan, ja men det är ju klart att det är såå"...händer hela tiden. It makes sense!
Och så kommer den, igen  "om jag hade vetat då vad jag vet nu..." ;-)

Jag har inte bara flyttat mycket, jag har hunnit med en hel del olika jobb och arbetsgivare sen jag började jobba när jag var 17 år också.
Det har runnit mycket vatten under broarna och folk som knatat över samma broar.
Många chefer, gruppledare och kollegor.

Och ibland har jag känt på mig att saker inte stämmer. Det ÄR nåt knas någonstans. Man har inte fått gehör och tänkt att jaja, det är väl jag då, som har fått saker om bakfoten.
Sen, år efteråt så får man veta olika saker och lägger ihop två och två. Och så ramlar polletten ner!
"Ah, det är ju så det hänger ihop, inte konstigt att vissa saker inte fungerade".

Numer finns det ju en massa olika diagnoser. En massa olika bokstavskombinationer.
Det känns som att det blir fler och det finns kritik mot det. "så var det inte förr, hur kan det bli fler?"
Och det finns säkert nackdelar om man är för snabb med en sådan diagnos.
Men, det är bra om man har problem att man får rätt diagnos så att andra kan förstå, varför vissa saker är problematiska.
En sån pollett fick jag för ett tag sedan också.
Att de har funnits en bokstavsproblematik vilket förklarar så mycket.
Jag var inte helt ute och cyklade när jag tycket att nåt var fel. Hm..där ser man liksom.

Sen är det en helt vetenskap att kunna lita på den där magkänslan. När det inte känns bra. När det inte är rätt.
Jag har den. Inte så stark, men om jag verkligen lyssnar så visar den vägen. Och den går säkert att öva upp..
Sen finns det andra som har en jätte stark magkänsla, men som inte lärt sig att ta den på allvar.
Men det visar sig, gång på gång, att den signalerat rätt.
Och man måste lära sig att lyssna och få andra att lita på den där känslan.
Det är inte alltid lätt..

Det är både faschinerande och intressant.
Att knäcka koder hos sig själv är coolt och att kunna hjälpa andra är ännu coolare. Att kunna få trassel att räta ut sig, en aning.
Att stå en bit ifrån och kunna se saker utifrån.
Göra en analys på vad är det som händer. Vad handlar konflikten om egentligen.
För det är sällan precis det som man träter om.
Det ligger nästan alltid något annat, något mer under ytan och skvalpar.
Som gör att det där lilla blir så stort.
Att man väljer att inte höra det som faktiskt sägs. För att man är arg eller oftast sårad.
Det blir varmt inombords om man kan hjälpa någon annan, att se det från en annan sida. Kanske tänka helt tvärtom.
Vad utlöste krisen? Hur går man vidare sen?


Det påminner mycket om det jag brinner för, ISO. Där man oftast backar bakåt för att hitta orsaken till avvikelsen.
Vad hände? Hur blev det såhär? Vad har man missat i processen.
Beteendevetenskapen är likadant.
Backa bandet och hitta orsaken till det som hänt.
Ibland får man backa långt.
Och oftast är det ganska banalt.

Men helt klart vill jag lära mig mer, mycket mer.
Och eftersom jag planerar att bli runt 104 år, så finns det tid att plugga! :-)
Jag är ju ung! ;)

Jag ska börja med psykologiboken jag fick i julklapp.

Tisdagsfundering

Det är mycket som snurrar nu..både här och där..
En hel del skulle jag behöva få ner på papper, mycket kan jag inte skriva om, av olika orsaker.
Men "det är mycket nu" liksom..;-)

Som ska hanteras av lilla hjärnan. Som ibland känns för stor för huvudet! ;-)
Och, som alltid, när det blir mycket så glömmer jag det som är så viktigt. Att reflektera.
Det är som att glömma att värma upp sig lite innan träning och stretcha efter.
Risken finns att man får träningsvärk från hell.

Jag fick frågan igår. "Men du, ger du dig tid att reflektera nu??"
Hmm..njäe, det kanske jag inte gör, nej..Men...
Så nu har jag fått uttrycklig order om att se till att göra det! Reflektera.
Stanna upp.
Tänka, både framlänges och baklänges. Analysera.
Jag är bra på det. Om jag gör det frekvent.
Sen, plötsligt så snurrar livet på och jag är här och där och pysslar med ditten och datten och vips, så har jag glömt.

Jag fick även frågan "Vad vill du bli bättre på, framöver?"
Inget, kände jag spontant. Jag är ju perfekt! ;-)
Sen har jag funderat över dagen och kom fram till att jag behöver jobba på främst är att bli mer reaktiv.
Stanna upp. Inte ha så bråttom. Vänta in. Låta saker ta tid.
Inte förhasta mig, inte springa..
Vänta. Tänka. Reflektera.
Inte så lätt, när man är Extern och Proaktiv av värsta sort.
Men det är dags att börja jobba med det.Typ igår..

Och det jag har jobbat med så länge jag kan minnas. Att njuta av Nuet. Vara här och nu, NU.
Inte sen..inte om två veckor.
NU.
Det mesta jag gör är ett projekt, som ska njutas av sen, längre fram.
Och det är mycket så.. "jo, jag ska, men först ska jag...jag ska bara...jo, men när det här är klart...när vi har..."
Tänk om inte sen finns? Tänk om det inte blir något sen och jag inte njutit av nuet??

"sitter du någonsin och gör ingenting?" var också en fråga jag fick.
Och svaret blev "hur menar du nu? Det är ju tråkigt ju.."
Nej jag sitter inte bara och tittar i det blå...då somnar jag! ;-)
Tanken poppar ju upp direkt. "här kan jag ju inte sitta..när det finns ditten och datten att fixa med"..
Varför inte då? kan man undra.
Ditten och datten ligger väl kvar, i morgon med?

Jag är en sådan person som gör allt det tråkiga och tunga först för att göra det roliga/ lätta på slutet.
Många funkar tvärsom.
För tänk, om sen inte kommer och man missar det roliga och lätta??

Sånt kan man fundera på såhär en tisdag..

Naturell Vadträning..

Så var måndagen snart slut.
Vi har ju vabbat idag Minime och jag.
Hon började tiiiidig morgon med att krypa ner i min säng och sen ligga där och sjunga!
Yey..kl 3:30.
Vad gör man? Hon var varm som en mindre kamin, så jag tassade upp och hämtade Alvedon efter en stund och när den kickade in, smög hon tillbaks till sin säng.
Skönt att vi hade lite sovmorgon, Lilleman börjar ju inte förrän 8:30.

Minime sov till 9:30 hon! Hon vaknade av att jag öppnade locket på min dator!
Hon har alltså en helt utomordentlig hörsel!
Att maken och jag satt i köket och kacklade och att jag plockade disk, det vaknade hon inte av.
Men när jag drog igång datorn en våning ner, det hörde hon! :-)

Så, vi har roat oss med mera storstädning. Från golv till tak.
Två badrum och Lillemans rum. Snart har jag gått igenom hela huset. Skönt.

Vi tog pulkan när vi hämtade Lilleman i skolan och det var, låt oss säga, intressant!
Det var packad lössnö på blankis.
Man kan säga att jag behövde bara stå så kanade jag nerför backen, med en kluckande Minime i pulkan!
Det killade i magen, tydligen.
Men det var jätte skönt ute och inte alls dumt att få lite frisk luft.
Sen blev det spännande på hemvägen när vi skulle uppför backen. Det blev rena rama vadträningen! :-)

Vi blir hemma i morgon med, även om Minime har varit i stort sett feberfri idag och riktigt pigg. Men, hon hade ju en bit över 39så sent som igår kväll, så jag vill nog ta en säkerhetsdag.

Vi får fortsätta med den stora utmaningen, Minimes rum! Jag hade planerat att röja hennes rum när hon inte var med...
Eller, så är vi wild and crasy och åker på Ikea! :-)

Kajsa kavat

När jag var liten och precis lärt mig läsa, var min favoritbok, Kajsa Kavat.
Hon som bodde hos mormor.
Och mormor halkade och bröt benet strax innan jul. Vilket gjorde att Kajsa fick gå till torget och sälja karameller alldeles själv.
Och- till jul storstädar man, det vet ju alla.
Hon hade lärt sig att man storstädar genom att vända upp och ner på allt i huset och sen ställa tillbaks det.

Lite så känner jag mig idag. Som Kajsa Kavat! :)
Men, jag börjar se slutet av tunneln och dammhögarna.
För, även om man städar hyfsat ofta så flyttar man ju inte möbler så ofta.
Man lyfter inte av elementskydd och kikar inte bakom skåp.
När man sen väl gör det, så hittar man ett och annat. :-)

Vilket genererar en jäklig röra.
Samtidigt är det skönt att verkligen gno ända in i hörnen.
Men, när jag stod på knä under badkaret idag (trots att vi lyft av fronten) och svor över en liiiiten spindelmannen gubbe som vägrade att krypa fram från sitt hörn, då undrade Minime "men mamma, vad GÖR du?"
:-)
Det är lite tur att det blir till att Vabba i morgon, så hinner jag göra klart mina projekt här hemma.

Och som tur är har vi en lite lugnare vecka nu, än vi hade tex. förra veckan.
Annars är det lite problematiskt att jobba ihop som vi gör eftersom vi oftast måste vara med på samma möten.
Då är det lite knivigt med sjuka barn! :-)
Men, den här veckan kan vi pussla lite och få det att funka i alla fall.

Det ska bli lite intressant att se hur Minimes feber utvecklar sig.
När jag mätte igår hade hon 38,7.
Hon fick inget febernedsättande då, utan jag gav henne lite Fit Line i stället.
Innan hon somnade på kvällen fick hon en slatt Ipren, för att sova hela natten och det gjorde hon.
Idag har vi inte mätt, men att hon är febrig det ser man.
Hon har fått små drinkar FL ett par gånger om dagen idag med, efter att jag frågat en som kan mer om produkten vad jag skulle ge.
Och hon är pigg.
Det som "ska" hända är att själva sjukdomsförloppet ska gå fortare, iom att man dricker så högdosigt med vitaminer.
Framförallt D-vitamin.
Och bra magbakterier.
Alla produkter är vattenlösliga, så man behöver inte oroa sig över att barn ska få i sig för mycket. Det kroppen inte behöver, kissas ut.
Det största problemet med att ge Minime, är att hon inte klarar att dricka 2,5 dl vätska på en gång, som hon skulle behöva om man gör en "full dos".
:-)
Lilleman drack av min morgondrink i morse, men var inte så förtjust i smaken.
Minime gillar dock den sura citronsmaken.

Det ska bli spännande att se om det gör någon skillnad.
Vi vuxna, som nu är inne på 3:e veckan känner helt klart att det händer grejer.. :-)

Äntligen.

Hoh, vilken dag.
Det gäller att passa på när det är snöoväder (nåja,,,men inget "oj vad jag vill gå ut väder, i allafall..) och Minime bestämde sig för att få feber.
"stora flyttamöblertillandrarum" dagen.

Morgonen började dock med en sväng på gymmet.
25min PW. och Lite core på det.
På gårdagens Skavlan, pratade man om njutning. Och att det naturligtvis är olika för alla människor.
Det slog mig i morse att själva träningen inte är en njutning i sig, utan det är efteråt, när man har full puls, blodsmak i munnen och är helt slut.
Då, när man står i duschen, då njuter jag för fullt! Adrenalinet sitter i hela dagen.
Det blir verkligen en kick man behöver få nästan varje dag när man väl har vant sig.
Och nu när jag blandar intervaller, med lite lätt jogg, med styrketräning, så får jag kicken snabbare.
Förut när jag bara körde löpband nästan, fick jag inte själva kicken förrän långt in i passet och hann jag ledsna.
Nu, när jag kör mer varierat är det ren och skär glädje hela vägen.

Nå, eftersom jag tränade med bara morgondrinken från Fit Line (som jag blir rätt mätt på..) blev det lunch direkt efteråt.
Barnen är inga stora frukostätare, så tidig lunch passade även dom bra.

Sen, drog vi igång med möbel omflyttningen i huset.
Som jag har längtat!
Så idag har vi roat oss med att bära bokhyllor fram och tillbaks. Och skrivbord. Och kartonger.
Och lite annat löst.
Så, man kan säga att jag fick träningspass nummer två!

Jag tog ut det med att äta en stor hamburgare till middag! :-)

Men, nu är jag helt slut.
Kaputt.
Så, nu blir det soffan och Mello.
Eftersom Minime helt plötsligt fick för sig att få feber, så blir det en inne dag i morgon med, vilket inte var tänkt.
Så, då får det bli mer finlir.
Jag börjar äntligen se slutet på detta fixande.

Lurad av ögat

Fredag.
Ute blåser det småjäklars. Det är hyfsat kallt på kontoret så jag borde ha vantar! ;-)
Jag får värma mig på kaffemuggen i frånvaro av vantingar.

Har ni kommit på vad som ska stå vid ?:et i förra inlägget? Inte?
Näe, det är inte helt lätt.
Av den enkla anledningen att hjärnan funkar så.
Är man inte jätte "matteinsatt" så går man rätt fort in i "jag kan inte" mode.
Man ser formeln, utgår från att det är just en formel och konstaterar  fort att man inte kan lösa den.
För, det är ju matte.
En man på konferensen sa igår "näe, men jag är humanist, såntädr kan inte jag!" Direkt.
Och blev skitirrierad på att han inte ens försökte!
Det ÄR skitirriterande att hjärnan funkar så. Per automatik.
Man får anstränga sig för att tänka positivt, att det går, att man kan och utanför boxen.

Och dyker det upp någon som tvivlar, lite grand, på att man kan, jag då är det kört!
Sådant irriterar mig till max!
När, en person har en idé, eller en plan. Vill någonstans. Har tänkt lite nytt och är entusiastisk över att det kan hända något nytt i livet som kan bli bra eller utvecklande.
Då kan man ge sig fasen på att det finns någon som säger "näe, men det går ju inte. Det kan du inte, eller det är så svårt, hur ska du kunna lära dig det?"
Som förälder har man lätt en sådan tendens också. "Nej, du kan inte, du är för liten".
Har man prövat?
Jag får jobba på det hela tiden med Minime, som vill så mycket, men är både liten på jorden och liten i åldern.
Men hon kan! Jädrars vad hon kan om hon får pröva och öva.
På något vis har jag personligen lättare att peppa en person som tvekar. "klart du kan, pröva!"
Men, när någon som inte ser ut att kunna, men vill pröva, då får jag bita mig i läppen, för att inte säga just det. "mjäe, tror du..."
Vad har man att förlora?
Vad är det värsta som kan hända?
Vad kan man vinna?
Hoppa! Och se vad som händer!

Så, vad var det för kod då?

Det ser ut som ett slarvigt skrivet M, ett omega tecken och en 8:a. Eller hur?
Men, ögat luras!
Om man tänker utanför boxen, så är det som följer:
En spegelvänd 1:a och en rättvänd 1:a, sen en spegelvänd 2:a och en rättvänd och sen en spegelvänd 3:a och en rättvänd.
Och sista tecknet ska vara en spegelvänd 4:a och en rättvänd! :-)
Tar man ett papper och lägger över halva "bokstaven" så ser man det ganska fort.

Att maken fixade det förvånar mig inte ett dugg.
Allt sånt som är lite klurigt, eller utanför boxen, sånt kan han.
Jag är en sådan som också tänkte "matte..fan, såntdär kan inte jag".. Och jag hakade upp mig på omega tecknet.
Det gjorde även en man som satt bakom oss. "Men, det är ju ingen tvåa, det är ju tecknet för Omega" upprepade han flera gånger! :-)
Näe, det SER UT SOM, men det är inte! :-)
Men, vi är så som människor.
Och jag har återkommit till det många gånger, även om jag inte själv kunde se det nu.
Att saker inte alltid är det man ser eller tror.

Att dottern fixade det, tror jag beror på den linje hon går nu. IB.
Dom jobbar så med allt.
Allt ska analyseras och vändas på.
Är det så? Är det sant? Kan det bevisas? Vem säger att det är sant? Om man vänder på steken, vad får man då?
Osv.
Jag är jätte avundsjuk på den utbildning hon får! :-)

Man ska inte tro allt man ser eller hör. :-)

Smartskallarna

Märkligt att man är tröttare efter en dag bestående av mingel, lunch, konferens, mingel och seminarium än man är av att jobba! :-)

Det har varit en trevlig och lärorik dag.
I slutet av dagen äntrade en äldre herre talarstolen och jag tänkte "hjälp, vad ska det här bli?"
Men, det var den piggaste och yngsta gubbe jag träffat på!
Lars Linde.
Säkert närmare 80 än 70..Entreprenör och innovatör. Hans pappa uppfann sopbilen, som då drogs med häst.
Det var ett tag sedan..;-)
En underbar gubbe som man blev glad av att se.
På slutet skrev han upp en kod, som han tyckte att vi skulle försöka lösa.
Lite kaxig.
"På 25 år har bara två personer löst koden, fundera och mila mig"
Jag, tänkte för mig själv.."det där löser säkert maken" och jag hann bara tänka det så viskar han "jag vet vad sista tecknet ska vara"...

En dålig bild här, men ni kanske ser. Ett M, ett "omega" tecken och en 8:a. Vad ska sista tecknet vara?
När det blev frågestund, så vinkar maken och meddelar att han vet svaret!
Och, det gjorde han! :-)

Lars blev jätte imponerad och frågade om han var ingenjör?

"Nope, svarade maken, jag är Kvalitetskonsult!" :-)

Men, en smart sådan!
Maken fick applåder och en bukett blommor! :-)

Och det är ju inget dåligt sätt att marknadsföra sig precis! ;-)

Nåja, när vi kom hem, gav maken stora dottern koden och frågade om hon kunde lösa den.
(Dom tävlar jämt om vem som är smartast...)
Och - det tog inte henne lång tid heller, så löste hon den! :-)

Veckan har innehållit en massa hit och dit, så det ska bli riktigt skönt att ha en hel kontorsdag i morgon, trots att det är fredag.

Lilleman har beställt chokladbollar.
"Jag vill att vi gör chokladbollar och sen lägger oss under en filt i soffan och tittar på tv" :-)
Och vem kan neka sådana önskningar?
Jag ska pröva mig på en variant av nyttiga chokladbollar.
Receptet har jag fått av min nageltjej och det ska bli kul att pröva dom.
Jag smakade ett par senast jag var hos henne och dom var gudomliga.
Innehåller inget socker alls!

Nu väntar kudden!

Män -Kom igen nu!

Nu går vågorna höga angående det näthat som finns.
Vilket är otroligt bra.
Det behöver lyftas upp, belysas och diskuteras.
"Nättroll" har alltid funnits. Sen man började "hänga" på nätet.
Folk, som äntligen vågar uttrycka vad dom tycker, anonymt på nätet.
Fegt, i min värld.
Tycker man något, ska man stå för det, tycker jag.
Vågar man inte det, så ska man kanske tänka igenom varför man inte vågar stå för det. (Och skita i att skriva, om man känner att man måste vara anonym!)
Man kanske behöver argumentera för sin sak?
Man kanske måste tänka igenom om det man tycker är helt ok?

Det är jätte, jätte populärt bland kvinnor, att skriva anonymt på olika bloggar och påstå att de som skriver är dåliga mammor. (eller föräldrar över lag.)
Det är där de svider, om man är kvinna.
Kalla mig vad fasen som helst, men kallar man mig för dålig mamma, då gör det ont.
Oftast.
De som skriver sånt, är små, patetiska människor som har mindervärdeskomplex, men som känner sig större och bättre om någon annan mår dåligt.
Oftast har dessa kvinnor dåligt samvete för att dom inte orkar, kan, klarar av lika mycket som dom tycker att andra gör.
Att allt som skrivs på en blogg inte är hela sanningen, förstår dom oftast inte.
Men, dessa kommentarer är inte av sexuell variant. Kvinnor skriver sällan "jag ska straffknulla dig" till en annan kvinna.

Men, sen kommer vi till det skära näthat som nu debatteras.
Som många kvinnor får ta emot, om man är offentlig i någon form, eller driver en blogg.
Och där är det oftast män, som flippar ur.
Grova kränkningar med sexuella anspelningar. Det är därför man vet att det är män!

Och jag kan inte låta bli att tänka hur dessa män mår, egentligen.
Om en framgångsrik kvinna, är så hotfull?
Hur står det till med manligheten då?
För en man, som är säker på sin identitet, har självförtroende och bra självkänsla, tycker sällan att en kvinna är hotfull.
Han kanske tycker att hon är korkad, har konstiga åsikter och inte är speciellt attraktiv, men han uttrycker det inte som "jag ska knulla dig med ett basebollträ"
Hur kommer man på tanken att skicka äckliga saker till en kvinna som driver en modeblogg??
VAD gör männen ens där?
Hur lägger man tid och energi på att hata någon man inte ens känner så till den milda grad?
Hur fungerar man i övriga livet då?
Har vi inte kommit längre en så år 2013.
Är vi fortfarande på stenåldern?
(Åh, åh, titta, titta! En sån där med bröst! henne måste vi jaga i fatt och slita i stycken!)

Hur står det till med Sveriges män år 2013????
Det skulle jag vilja veta.
Sen fascinerande det mig att det inte är fler män som är med i debatten.
Återigen, när det handlar om kränkning mot kvinnor, så är det kvinnor som agerar och är upprörda.
Det är väldigt tyst i från andra män.
Vad beror det på?
Vågar man inte, för att andra män ska tycka nåt?
Eller håller man med?

I min värld håller man med, om man står tyst bredvid och tittar på.

En mycket klok man skrev på fejjan igår "Har inte dessa män mammor?"
Hur behandlar de sina mödrar? Systrar? Döttrar??

Jag tror, att om män skulle ta upp dessa diskussioner så skulle det få effekt.
För, eftersom detta kvinnohat är så pass vanligt så finns dessa män överallt, ibland oss.
Och alla har ett ansvar i detta!
Kom inte och gnäll över invandrarna och deras hedersrelaterade brott, innan vi har sopat framför vår egen dörr!
Kom igen nu!
Agera!
Stöd kvinnorna i er närhet! Säg ifrån, för kränkningarna finns överallt!
Och det finns inget sexigare för en kvinna, än en man med en riktigt rak ryggrad!

Panik

När får man panik år 2013?
Jo, det är när man står och gör frukost och datorn som står på köksbordet plötsligt "blåskärmar".
I en liten ruta kan man läsa en massa " blabla" text innehållande "harddiskdrive, problem, ojojoj,krash"
Då blir det spännande!
När det går upp för en att man inte säkerhetskopierat fotografier sen förra sommaren!
Vad man gör då?
Jo, man sladdar in till nyvakna maken o flämtar "dator-blå-ojojoj- bilder!!!!
Då åker han o fixar extern hårddisk och kopierar allt som finns på burken :-)
Det är kärlek!
"Vem är jag utan dator" liksom...
Jiises..
Tacka vet jag penna o papper:-)

Tur att man kan hjälpa till..

Snön vräker ner!
Känns lite onödigt. Men, det är ju bara februari.
Även om jag hade hunnit få lite vårkänslor så är det ju fortfarande vinter. Tydligen.
Jag var iväg och fixade naglarna idag och hudterapeuten var lite lätt less över vintern och alla kläder som ska på.
Jag tröstade henne med att hon i alla fall slapp, overaller, galonisar, vantar, mössor och barn som inte orkar klä på sig..;-)
Och - jag hade en poäng, tyckte hon! :-)
Man är ju glad att hjälpa till, liksom! :-D

Hos nageltjejen fick jag smaka på chokladbollar gjorda på bland annat dadlar. Jätte gott!
Och nyttigt.
Det måste jag kolla upp. Skulle vara najs att ha något smaskigt till kaffet ibland.
(Som inte är fazers blå..)

Snön gjorde att jag fick två gym pass idag! :-)
Jag kände att jag egentligen inte hade tid i morse, men jag var så duktig! Och då tänker jag inte på själva gymandet, utan prioriteringen!
Jag prioriterade MIG.
Sen fick jag en massa gjort ändå, så stressen satt mer i huvudet än någon annan stans.
Idag hade jag en helt ny spotify lista i telefonen. Proppad med hårdrock! :-)
Jag är ju rätt ombytlig och behöver ha nya motivationshjälpmedel.
Ny musik är så gott som något.

Arbetsdagen bara försvann. Vi var mitt uppe i korrekturläsning när jag kom på att klockan var "långt efter hämtningsdags" av barn!
Så går det när man har roligt! :-)
Det är en sådan vecka, där dagarna inte riktigt räcker till.
Samtidigt som jag längtar till våren, så får jag lite lätt panik när det pratas sport och påsklov.
Det går lite för fort.
Men påsken längtar jag lite extra till i år, när den förlorade sonen kommer hem en sväng.
Det är ett tag sen nu. :-)

Det tar sig!

När jag var liten läste jag ofta en serie som hette Familjen Flax.
Mamman i den familjen, städade linnegarderoben med jämna mellanrum, så att allt låg i fina rader. Manglat och snyggt.
Och, när resten av huset var rörigt, så ställde hon sig för att titta i skåpet. Och njöt av att det var fina räta rader där. :-)
Precis så känner jag mig idag!
Det är ju så i huset nu, att det är preciiiiiiis innan det ska storstädas och ställas i ordning.
Det behövs lite möbelomfördelning till, förhoppningsvis i helgen, men sen..då..
Sen blir det plasthandskarna på, sprayflaskan fram och så ska det städas utav helsinki!
Tur att jag gillar att städa!
Det är få saker som man ser så direkt resultat av! Sen kanske det inte håller så länge, när man har flera som drar fram vartefter man plockar, men ändå.
Själva storstädningen är kul!
Det är det eviga plockandet man blir trött på.
(Och att jag inte har röda, kliande utslag av att det bara blivit rörigare och rörigare ända sen jul, är ett under!)

Nåja, snart får jag rocka loss grundligt.

Tills dess får jag njuta av de små  och få vrår som är hyfsat fina.
Som kontoret.
Där är det ordning! Så skönt. Rena nöjet att jobba.
Och sovrummet.
Nymålat! :-)
Ljust och fräscht!
Och allt "löst" bortplockat. Och det ska inte upp igen!
Det där rummet som vi tänkt måla om en massa år, men inte kommit oss för.
Nu, var det ju tvunget.
Och blev jätte snyggt!
Maken och svågern har jobbat bra.


Jag är otroligt glad att vi fotograferade alla utomhusbilder redan i höstas.
Det hade jag inte velat göra nu.

Så, i kväll ska det bli mysigt att lägga sig i det fina, ljusa sovrummet!

Hur vet man?.....

....Att barnen ätit cocosbollar till frukost?
Jo, man får dammsuga hela köket ifrån cocosflingor när man vaknar! ;-)

Jag blev akut godissugen igår kväll. Och -det var ju Mellokväll, så man fick ju äta lite gott.
Minime hjälpte mig att svänga ihop ett fat med bollar.
Det är ju faktiskt jätte gott och man kan smaksätta med lite olika saker.
Och de som blev kvar, åt barnen som sagt till frukost, tydligen!

Det har varit helt underbart fint väder idag.
Solen sken och värmde!
Man ställer sig gärna med näsan mot den och får lite D vitamin överskott.
Och det märks att dagen blir längre, sakta men säkert..

Inomhus har det har slipats och förberetts för målning av sovrum. Fint blir det, när det blir klart.
Vi har fyllt en bil med möbler som ska till förvaring.
Skönt att se lite resultat nu!
Jag blir allmänt grinig av röran! ;-)

Men, man kan pigga upp sig med lite annat fint. Förslagsvis rosa saker!
Dessa underkläder är helt galet sköna!
Tanken är att ha dom som träningsunderkläder, men de är så otroligt sköna, att jag gärna skulle ha garderoben full!
sen gör det ju inte ont att man kan köpa både rosa, cerise och andra pigga färger på både trosor och tränings BH! :-)

Idag kände jag dock inte för att träna.
Jag har burit ner en hög med kartonger till källaren, det får räcka som träning! ;-)

Sen är det dags för vardag igen. Känns som att helgen bara försvann, igen.
Vi har en spännande vecka framför oss.
Jag hoppas på mycket sol i veckan som ger energi. Känns som att jag inte kan få för mycket! :-)

Klicka vidare...

Trots huvudvärk och "influensakänsla" i kroppen, kunde jag ju inte undgå att känna ännu mer vårvibbar idag!
Solen sken så vackert. Vi stod med näsorna mot solen flera gånger. Ah!
Och det är en ny doft i luften.
Även med snö och kyla så doftar det något annat, också.

Livsandarna vaknar till liv! :-)
Och med dom inspiration och kreativitet.
Att pyssla och fixa.
Och längtan vaknar.
Till flytten, till landet och till sommaren!
Snart, kommer jag att kunna lägga all min "gröna fingrar" energi på en trädgård.
Ja ok och en pytteliten också. :-)

Jag plöjer vackra bloggar, med inredning och trädgård.
Många har så vackra saker på gång. :-)

Sen slår en annan sak mig.
Jag vet inte om det är folk som inte själva bloggar eller fejjar,  (Eller twittrar/ instagrammar) som kommenterar på vissa bloggar.
Men många tror, att det som skrivs i en blogg är allt. Och det som skrivs på fejjan, är allt och hela sanningen!
Dvs, att man liksom delar med sig av allt, som händer i ens liv, i familjen och bland vänner.

Jag har ju själv "råkat ut för" kommentarer om att jag hänger på fejjan för mycket och inte kan hinna något annat alls.
(Och tänk hur det måste vara nu, när jag även bloggar, instagramar OCH twittrar! Barnen svälter troligen ihjäl! ;-) )

Många förstår inte att det man bloggar om är, ganska.."ytligt"..eller om ganska allmänna saker, oftast.
OM man nu inte bloggar om tunga, svåra saker som sjukdomar och andra traumatiska saker.
klart att det då blir väldigt utelämnande.
Men många andra av oss andra, som bloggar om lite ditten och datten. Olika intressen eller allmänna funderingar.
Det man bloggar om är ganska liten del av ens vardag. Ändå.
Jag tror att det är få som bloggar om det som är privat. Jätte privat.

Det är ju som jag skrivit om förut, allt är inte som det ser ut att vara.
Det finns fler sidor av myntet.
Oftast.
Det är ju som med mycket annat.
Det är lätt att tycka och tänka när man inte har hela bilden.
Och den har man ju inte alltid.
Man ska inte tro allt man läser och inte allt man hör.

Och man ska inte tro att allt man läser är det. Allt.
Att ta en tankevända till kan vara bra.
(Likadant med rent skvaller. "Kan det där verkligen vara rimligt?")

Att tycka "gör si och gör så" kan ju tyckas lätt. Men har man inte traskat i den andras tofflor har man ingen aning om hur det är.

Man kanske har ett behov av att lufta en del av ett problem men inte hela rasket.
Och blir man irriterad på det som läsare, så kan man ju klicka vidare till nästa blogg.
Det brukar jag göra. :-)

Ögongodis!

Idag vaknade jag med jordens skallebank.
Usch.
Jag har druckit FL en vecka och jag antar att det rensar ut lite grejjer ur kroppen.
Det är för kort tid att utvärdera det ännu, men visst har vi sett effekter, redan.
Men, jag ska inte skriva mer om det förrän vi druckit ett tag.
Det är ju mycket annat som spelar in på hur man mår.

Jag kravlade mig ur sängen i alla fall och tog min morgondrink.
Sen, efter frukosten petade jag i mig ytterligare "pigg och glad" pulver och sen var jag på banan igen.

Farmor, ville ha lilleman idag, för att göra nåt kul. Det tyckte inte Minime var så skoj, så vi fick lova henne att även vi skulle göra nåt.
Vad gör man då?
Jag vägrar lekpalats den här årstiden. Man blir bara sjuk.
Så vi funderade en stund och åkte sen till Nordiska museet!

 Vackrare hus får man leta efter!
Och nu hade dom ganska roliga utställningar. Smycken, kläder och dockskåp bla!
Smyckena var riktigt ögongodis!

Som sagt, huset är pampigt!
Det finns massor med yta att springa på.

De har också en utställning om dukningar.
Där hade jag kunnat gå i timmar! Ojojoj. Alla fina kannor och serviser.
*Ah*

Den här "sejdeln" gick inte av för hackor heller! :-)
Den skulle man kunna dricka öl ur!

Vi travade runt och tittade på alla utställningarna, fikade och Minime fick leka i lekrummet.
Som såg ut som på gamla tider med vedspis och handelsbod.
Vi vuxna var inte så imponerade, mest av en drös lite större barn, som nästan rev hela stället.
*suck*
Att små barn röjer, kan jag ha överseende med.
Men när barn i 10 års ålder far runt som små dårar, då tröttnar jag.

Nåja, vi var nöjda efter ett par timmar.
Det var så vackert att åka igenom Stockholm när solen sken från en klar himmel.

Vi kan konstatera att vi är för dåliga på att gå på museum! Vi har ju mängder i vår närhet och jag har inte sett en bråkdel!
Man borde turista mer i sin egen stad!