Tärningen är kastad..

Vid gårdagens shopping, hittade Minime julhörnan i butiken. Så, det fanns inget som helst val.

Peppis hus och smarties följde med hem.

Sen började tjatet. "NÄR ska vi göra huset?"

Det finns inte många som kan tjata som hon. Som en droppe gröper ur en sten, så ger man till slut upp!

Och i ett svagt ögonblick lovade jag att det skulle göras i kväll.

Efter kalaset.

Hur tänte jag där??

 

Nå, jag lyckades förhala det till efter fotboll och middag.

Sen satte vi igång.

Och -som alltid. När man öppnar kartongen, så är minst ett par delar knäckta.

Man borde köpa två och ha en som reservdel.

Känns som att det är satt i system.

 

Vi fick klistra ihop det som var trasigt och sen rockade dom loss med godiset.

 

 

Efter en hel del smält socker, så står det monterat.

(Det blir ingen jul, utan att man har bränt sig på smält socker..)

 

 

Sen kom ju då frågan. "Var är tomtarna"

 

Ja, var är dom?
I källaren, längst in, längst bak. Där spindlarna bor.
Och då har tjatet om det startat.
*suckar*
Så, vad gör jag då?
Jo, jag lovar att de ska grävas fram i morgon, när vi ändå är hemma. (Hur många studiedagar behöver man ha??)
Och då är det ju så. Ska jag ändå dit och gräva fram ytte pytte små tomtar.
Då kan jag lika gärna gräva fram allt annat.
Och fixa julpyntet.
Så är det gjort.

Julen startar nu. Yey.