Sidor

onsdag 21 november 2012

När det är dags att ge sig..

Lika viktigt som det är att ha "go" och driv i livet, så måste man också veta när man ska ge sig.
När det inte är lönt, liksom.
När det inte är värt tiden, engagemanget, pengarna eller de gråa håren.
Då måste man bestämma sig att hoppa av.

Det är inte samma som att ge upp. Eller vara besviken.
Det är ju också ett val, att känna att det kostar mer än det smakar.
Ta ett steg tillbaks och reflektera.
Många underskattarvärdet av reflektionen.
Stanna upp. Tänka. Utvärdera.

Många tycker att livet ska vara en kamp. Och det behöver det inte vara.
Ibland har man inget val, men ofta har man det.
Man kan göra annorlunda.
Kanske till och med tvärsom.

Dr Phil skvalade i bakgrunden när jag gjorde mat och det var flera par där som tyckte att äktenskapet mest var ett elände. Men gifta skulle dom vara. Och kämpa skulle man.
Tårar och tandagnissla.
Och jag tänkte "varför?" Kan man inte bara inse att det inte är någon idé.
Hur kul är det att vara oense 99% av tiden?
Inga barn mår bra av att leva i krig och kaos, varken bildligen eller bokstavligen.
Man måste väl inse när det är dags att kasta in handuken?
Dr Phil höll med!
"Tillslut är det dags att man tar egna beslut över det egna livet"..

Så sant.

Och så är det lite då och då. I relationer, affärer, jobb och fritidsintressen.
När det tar mer än det ger, då måste man ta ett beslut.

Och, man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet. Det kan till och med bli ännu bättre!

2 kommentarer:

  1. Tänk om jag bara gett upp och gått tillbaka till ett bra sekreterarjobb istället för att kört mitt mantra: jag kan inte gå tillbaks, då har jag kastat min utbildning i sjön.
    Det hade ju varit sååå mycket bättre att ge upp då istället för att stå kvar i mobbningen och till slut malas sönder av det.
    När jag till slut gav upp var det redan för sent. Det har gått 19 år och sitter fortfarande fast i den där väggen som jag till slut gick in i. Vårdad för "väggsjukan" har jag blivit men den ger sig tillkänna rätt ofta ändå, speciellt i novembermörkertider. Då gråter jag över spilld mjölk genom att älta det jag just skrev: tänk om jag hade gjort så istället....

    SvaraRadera
  2. Ja, det är ju just det. Det är ingen skam att "ge upp" när det krävs.
    Men, det är inget man vet när man är ung.(yngre)
    Och ofta, ofta, måste man förlåta, både andra och sig själv, för att kunna gå vidare.
    Insé att man bara skadar sig själv.
    Förlåta sig själv, för att man kanske valde "fel".
    Det blev som det blev, det är som det är, hur går jag vidare?
    Hur gör jag för att inte slösa energi, på någon som inte förtjänar den?
    Som säkerligen inte ens vet, att någon annan "går tom" på grund av det den gjort.(eller, vet ,men inte bryr sig)
    En person, som säkert kämpar med sina demoner, för annars hade personen inte behandlat dig så..
    Hämd är ingen bra väg. Det känns bra direkt, då, men sen blir det en tom känsla.
    Man har sänkt sig lika lågt.
    Inga lätta frågor.
    Och inget som en "hjälp människa" kan åtgärda genom att bli medoffer. "stackars dig".. utan en hjälp människa som står själv och frågar "Så vad kan jag göra för dig?"

    SvaraRadera