Godis i stora lass..

Ah, Nu är det skönt att sätta min ömma rumpa på en mjuk stol med en mugg med glögg i näven.
(Usch, vad ÄR det som luktar, frågade lilleman!)

Huset är nystädat, från golv till tak, nästan. Brasan och en massa lju är tända.
Regnet öser ner och jag är gräsänka.

Barnen leker i sina rum och hittar plötsligt en massa leksaker, som legat gömda under annat bråte!
Jag gillar att städa och känner en grym tillfredställelse när det är rent, fint och luktar gott..
Idag var det dock inte riktigt lika kul.
Jag har en grym träningsvärk i baksida lår och rymp.
Så varje vända ner till bottenvåning eller ännu värre ner i källaren, var en pina!
"Ahh,oo,iii, aaa,,ooo..." hela vägen ner och samma hela vägen upp.

Att böja sig till golvet gjorde ont, att dammsuga gjorde ont och att torka golv, gjorde ont.
Löjligt.
Men, städat blev det! :-)
Jag hittade en hel del "försvunna" skaker, däremot inte linsskyddet till kameran, som jag la "på nåt bra ställe" häromdagen och nu inte hittar..Hm...

De andra tre i familjen åkte på shoppingtur och kom hem med detta:

 

Som blev en drös sådanahära...

Lilleman var lyrisk över allt godis och att det säker skulle bli över. Men när vi var klara, då tyckte han att det hade blivit lite för mycket. Och ville inget ha! :-)

Jag såg igår att den "bespottade" kvinnan på SATS reklamen hade svarat på hela uppståndelsen.
http://www.resume.se/nyheter/media/2012/11/09/natmobbning-som-konstform/
Mycket bra skrivet!
Moget och genomtänkt.
Och med flera bra och tänkvärda poänger.

Många har mycket att lära, framförallt att man tänker igenom vad man skriver och vad det kan innebära för andra personer innan man trycker på "sänd".
(Eller innan man hasplar ur sig nåt ogenomtänkt)

Det är så lätt att tycka, döma och fördömma, utan att veta vad som försegår i den personens liv egentligen.
Varför saker ser ut som dom gör eller är som dom är.
Det kan man inte veta om man inte gått ett antal timmar i den andras tofflor.
Och där är vi nog lika goda kålsupare alla, mer eller mindre.

Men om man inte tar till sig vad hon skrivit och förstår, varför det blev sådant ramaskri över att man kallar någon "best" skit samma om man trodde att det var en modell eller inte, då vet inte jag om det finns något hopp?

Det är väl lättare att bara rycka på axlarna och väldigt internt vägra att ta in något utifrån.
Vilket också kan bero på, att om man tar det till sig och tänker en vända till, då får man världens ångest och ånger.
Och det vore ju jobbigt, kanske?

Nu ska jag byta ifrån den mjuka stolen, till den mjuka soffan och inte röra en fena på hela kvällen...
Vilket Minime knappast kommer att tillåta.
Men, det är värt ett försök! :-)