Jag har alltid varit en "process" person.
Vill ha struktur, rutiner och ordning.
Allt ska vara planerat och förberett.
Jag gillar inte överraskningar eller att bli överumplad.
Är alltid i tid och blir skitirriterad när folk kommer försent.
Maken, han är alternativ.
Tar saker som det kommer.
Känner inte att han behöver planera så mycket.
Gillar överraskningar.
Är aldrig i tid. Kommer jämt för sent..
Men, nu har det hänt saker!
Han kommer till mig titt som tätt och ber: "kan vi inte sätta en process på det här?
"Varför har vi inte en utarbetad rutin?".
"kan vi inte sätta oss och få ner det här på papper?"
Och vad händer med mig då??
Jo, jag blir alternativ!!
"Vi får väl se"
"måste vi planera det nu?
"Vi tar det som det kommer!"
Hur märkligt är inte det??
Och idag, hände en jätte konstig grej!
Vi skulle vara på dagis för utvecklingssamtal kl 15:30 och träffas där.
Jag var på gång och tyckte att jag var i tid...men så kom det lite saker i sista minuten..
När jag sladdar in på dagis, så är maken redan där!
Och säger "älskling, du är sen!"
(Dagis fröken tyckte det var jätte kul!)
Vad var det, liksom? HAN är i tid och jag är - INTE!
Man brukar ju säga att när man varit tillsammans ett tag, så växer man ihop. Slipas mot varandra och blir enade.
Man blir ett.
Det blir inte vi...Vi byter personligheter! ;-)
Nu kan jag inte vara tyst men om jag säger julklappar så tror jag både du & maken förstår :-)
SvaraRadera*ASG* ja, nu får vi ju inte veta hur det skulle vara i år! ;)
SvaraRadera