När hoppet återvänder!

Idag har det inte regnat en endaste droppe!
Solen har tom skinit stor del av dagen. Och vad det gör för humöret!!
Man känner hur humöret stiger på direkten.
Vi är ett solutsvultet folk. ;-)

Jag har haft korta perioder av ren frustration senaste tiden.
Jag är inte bra på att hantera saker jag inte kan påverka. Maken garvade åt mig häromdagen när jag sa lite väl valda ord om saker som jag tycker är tokigt.
"du är verkligen inte bra på det här" sa han.
Näe. Det är jag inte.
Han garvar ju som gick i ovisshet och berg och dalbana under 4 månader! :-)
Igår tränade jag för första gången på evighet och det är ju så bra!
Jag borde verkligen ta ut min frustration just där, i gymmet!
Det är bra!

Nåja, idag har jag haft en skitkul dag.
Fått bra respons på flera saker. Ordnat och fixat.
Fått cred för flera saker och liksom uppmuntran som verkligen behövs. För ibland dyker tvivlen upp, man glömmer vad som är viktigt och på riktigt.
För att vissa sätter sig på sina höga hästar. För att få någon annan att känna sig liten och inkompetent.
Men idag tittade jag på mig själv i spegeln och konstaterade att det är ju inte sant!
Jag kanske helt enkelt är på fel ställe. Eller rättar sagt, lyssnar på fel personer.
Jag är ju trots allt superextern.
Det är dags att vända inåt och lyssna internt. På mig själv, för jag vet ju vad som är sant eller inte.
Jag borde bita ifrån och faktiskt bevisa vissa fel. För det kan jag! :-)

Nåja.
Idag var det full rulle på alla plan. Härliga människor och jag har garvat läppen av mig.
Och upplevt det där, när människor från andra kulturer blir förvånade över att jag skiter i att man är från en annan kultur.
Man har ju en massa gemensamt ändå!

Jag fick lunchbesök i vanlig ordning och då började vi garva.
För utan att ha gått och köpt lunch samtidigt, så hade vi exakt samma lunch! :-)
Vissa klickar man med direkt.
Eftersom det var så fullpackat med folk där vi brukar luncha så gick vi iväg.
Och jag träffade på ett par andra sköna människor.
Sådär så att man sätter sig ner och blir inbjuden direkt. I helt sjuka diskussioner!
Ibland är det ju så.
Man känner att man passar in. Får vara med och tillhör.
På ett speciellt sätt.
Det kan bli ett problem.
Nästan så att jag inte vill få ett samtal. För jag vet inte riktigt vad jag skulle göra med det samtalet.
Det är sådär "äta kakan och ha den".

Men jag tror ju på bananskalet! Eller ödet om man kallar det så.
Det har ju funkat i alla år hittills. Det blir som det blir och brukar bli bra.
Och när det väl blir, så lär jag mig massor på just det och då känns det som att det var meningen.
Alltid.
Och nu är ju vissa saker 99% klart.Trots allt.
Så nu ska jag njuta av att go whit the flow en stund. I alla fall försöka.
Njuta av nuet som jag är så dålig på.
Jag är ju alltid långt framme eller rättare sagt långt ifrån.

Men idag, nu, njuter jag av solen!
Har klippt gräset. Barnen drog till parken och jag är alldeles ensam hemma.
Dricka kaffe i lugn och ro.
Härligt!
Det finns hopp! :-)