Den friska har många önskningar...

Idag blev det vabb. Mestadels.
Det är ju månads och årsavslut, så lite sådana underlag ska ju fram också.
Men det gick ganska fort ändå.
Till min stora förvåning, såg jag en större inbetalning som jag aldrig i mitt liv trodde skulle dyka upp.
Wow.
Folk betalar tydligen sina skulder, även om det tar lite tid.
Hm..
Undras vad det betyder?

Nåja, Minime fick gå i skolan idag, för att Lilleman skulle få lite lugn och ro.
Men han är frisk nu.
Han gick med till skolan för att hämta henne, för att jag skulle se att han han gå ordentligt och orkar.
Så skönt att se att det gick bra.
Det är ju så att den friska har många önskningar, medans den sjuka har bara en.
Skönt att vi tydligen åkte på det kortare viruset.

I övrigt har jag en "bläh" dag. Man har det ibland. Man måste få ha det ibland.
Jag vet inte riktigt varför, men det börjar känna lite motigt och jag känner mig lite sliten.
Det hänger säkert ihop med att jag inte tränat på ett tag. Jag har haft en förkylning som legat precis under ytan, utan att bryta ut.
Och jag vill inte ha den, så träningen har gått i stå. Men jag vet ju att jag skulle behöva en riktigt jäkla adrenalinskjuts.
Få se om jag kommer mig för i kväll. Lyfta lite tungt...

När jag tänker efter är det inte konstigt att jag är låg. Det har varit en hel del mental stress, ganska länge.
Även om jag inte tänker på det, så när jag sätter mig ner och tänker igenom de senaste åren, så har det inte varit någon räkmacka.
Konstant slit, konstant kämpande. Alltid på gång, alltid till och alltid ifrån.
Jag är i desperat behov av att få landa nu.
Långsiktigt. Kunna tänka långsiktigt. Kunna planera långsiktigt. Kunna andas.
Inte vara tvungen att ha huvudet i nästa projekt hela jäkla tiden, prestera på topp, hela tiden, bevisa och bevis, när man borde kunna njuta av nu. Idag.
För idag är så kort.
Jag har lärt mig så oerhört mycket senaste åren.
Ibland blir jag irriterad på vissa som jämt påpekar "jag har XX antal högskolepoäng". Jo tjena.
Livet, kan vara så mycket mer lärorikt än vilken högskola som helst.
Men, ibland får man mer livserfarenhet än man önskar.

Så. Nu är jag där.
Det är dags att komma ur surandet och det enda som hjälper mot det, förutom träning, är struktur.
Man ska inte underskatta listor! :-)
Det är dags att sätta struktur på vad, när och vem. I vilken ordning.
Vad är viktigast. Vad vill jag och vad är prioritet??
Vad är möjligt??

Det är snart sommar och det är den sommaren som måste visa vägen.
Lite skrattretande, för vi har haft flera "lediga" somrar, som inte alls varit lediga.
Barnen har inte gått i skolan.
Men, vi har jobbat på avtal, struktur, strategier, idéer osv.
Och blivit både besvikna och i vissa fall blåsta.
Men man lär sig! :-)
Den här sommaren är helt annorlunda.

Min stora akilleshäl är att jag är så otålig! De flesta är långsammare än vad jag är. I det mesta.
Och  att vänta in är så tungt.
Frustrerande.
Och det är en av orsakerna till att många säger "men du som är så driven och verkligen får saker gjorda, du ska ju...."
Jo, visst.
Men det räcker sällan med bara det.
Det kommer så mycket mer i bakvattnet.
Som jag inte vill ha.
Och visst, jag har driv, det ska gudarna veta.
Men även jag blir trött. Behöver ställa mig i lä. Vila. Få cred.
Få tillbaks.
Inte bara ge och ge och ge.
Och det hänger nog ihop med min plötsliga deppighet.
För, när man är trygg då kan man släppa fram tankarna. Besvikelsen, frustrationen  och i vissa fall ilskan.
Den där "men det var väl själva fan, vad är det som krävs??" liksom.
När det inte är tryggt, då paddlar man bara på. Tänker inte. Bara kör.
Och så har det varit ganska länge.
"Bara kör". Tänkt inte, bara gör.
Men nu har det tagit stop.
Nu vill jag bara ha ett besked.
Vilket jäkla besked som helst, bara någon jäkel kan bestämma sig snart!
Hur svårt kan det vara??