Vi har prövat skolans säkerhetsrutiner!

Så, var snart veckan slut.
Den har gått fort.
Skönt.
Min Aprilutmaning har gått runt på fejjan och flera hänger på! :-)
Det blir rätt kul, när det under dagen hänt en del mindre roliga saker hos vänner, men - man får inte gnälla!
Alltså beskrivs sakerna på ett ganska roligt sätt! ;-)

Själv har jag suttit och fipplat med ett par Powerpoint presentationer hela dagen.
Runt lunch gick det lite varmt under peruken. Så, jag smet ifrån alla och åkte iväg alldeles själv. Ibland behöver jag det.
Andas en stund.
Jag tog en sväng till närmsta köpcentrum och strosade runt..
Hittade lite våriga saker! :-)
Det är mycket turkost i år. På både kläder, väskor och smycken.
Man blir glad! :-)

Jag behövde också uppdatera solglasögonförrådet.
Det behövs varje år!
Jag köper aldrig dyra, fina glasögon. Det är inte lönt. Det är samma visa med glasögon som med vantar. De har en förmåga att försvinna.
Eller bli repade. (Små barn och dyra glasögon går inte! ;-) )
Så, jag har en drös glasögon till summa av vad andra köper ett par för.
MEN, det måste blinga! ;-)

När jag köpte glasögonen hittade jag jättesöta armband i en korg vid kassan.
Tjejen i kassan, som kanske var 20 någonting, tipsade om att dom var snorbilliga idag. "Då tar jag två" tyckte jag.
Hon sneglade lite tveksamt på mig och sa "ja, de är ju fina att ge bort"... :-)
Det var ett mycket fint sätt att säga att hon tyckte att jag var för gammal för att ha dom! :-D
Tonårsdottern fick dom och de satt som smäck på henne! 

På eftermiddagen körde det ihop sig lite för mig och jag ringde hem och bad den lediga dottern att hämta sin lillebror i skolan.
Det gjorde hon även häromdagen och lyckligare kille får man ju leta efter om ett syskon hämtar! :-)
Jag åkte och gjorde det jag skulle..
Efter en stund ringde min telefon, men jag hann inte svara. Det var ett för mig okänt nummer.
Jag tänkte att jag ringer upp sen, när jag inte står så illa till..
Sen ringde maken, men där hann jag inte heller svara och när jag ringde upp, då pratade han med någon.
Jag tänkte inte mer på det, utan åkte och hämtade Minime.
Väl hemma, passade jag på att salta vår trottoar, som nu nästan smält, men fryser till glashal is varje natt.
Då ringde maken igen och meddelade att vi, ofrivilligt, testat skolans säkerhetsrutiner.

Det blev nämligen så, att när Lilleman hämtades, så strök han sig själv på listan där man stryker barn som går hem.
Storasyrran kollade dock inte, att han strök sig på rätt dag! Hon antog att han gjorde det.
Det blev som vi brukar säga "assumptions is the cause of all fuckupps"
Dvs när man antar, men inte kontrollerar att saker blir rätt, finns risk för att det inte blir det! ;-)

Nåja, som tur var, hade man upptäckt att Lilleman var borta och ringt maken! (mig först, men jag hann ju inte svara..) Det tog inte lång stund, max en kvart!
Så, nu vet vi att deras rutiner fungerar! :-)
Och, maken berömde fröken som ringde, för att dom var så snabba.
Som tur var, hörde han att jag ringde och bad dottern hämta. Annars hade han nog blivit lite svettig vid samtalet.
Så, då vet vi det!

Mins ni raden av "hönapönor" jag såg innan påsk? Den jag så gärna ville ha. Men var för snål för att köpa?
Idag minsann!
Då reade man ut dom. Och nu är jag stolt ägarinna till en höna! Söt som tusan!