Jag längtar så att det gör ont.

Idag har jag funderat på om jag ska ta en bloggpaus under April.
Varför?
Jo, för att jag känner på mig att det blir en jäääädra gnäll. Inlägg efter inlägg med negativitet.

Varför?
Jo. För att jag är så inibängen less. På kylan, snön och halkan.
Det är inte så att jag känner "äsch, det borde bli vår snart". Utan jag är less på en helt ny nivå!
Pissless.
Idag satte jag mig ute, i solen med en kaffe. Och satt invirad i en filt. Och frös! 1 april!
Fan.
Barnen var ute och lekte på baksidan där solen låg på. I full vintermundering.
Jag är såå less, på överdragsbyxor, mössor och borttappade vantar att jag kan spy.

Och jag längtar. Jösses vad jag längtar.
Efter det här....
Att dra på sig en klänning och foppatofflor.
Sommarjackor och shorts..

På att hänga tvätt, utomhus. Plocka in det framåt kvällen och dra in den underbara doften i näsan.

 Blommor på längden och tvären.

 Nyplockade hallon. Med en skvätt vispad grädde..

 Doppa fötterna i ljummet vatten..

 Åka båt och bara njuta av livet.

 Och mer blommor! Vackra, väldoftande blommor.

Jag längtar så att det gör ont!
Och varje morgon när jag kikar på termometern och den visar -8 grader, sjunker modet som en sten.
Riktigt såhär less brukar jag inte hinna bli på vintern.
Men, det har varit en lång, jäkla vinter.

Så. Ska jag ta en paus?
Eller, ska jag göra tvärtom och verkligen försöka hitta guldkanten, varje dag. Ändå.
Försöka skriva positiva och peppande inlägg, trots att hela April kommer att vara en månad av "i väntan på".
Stå emot frustrationen och hitta glädjen i stället.
Aldrig har fyra veckor känts så långa.

Det blir en utmaning, men jag gillar ju utmaningar! ;-)
Bort med pissless och fram med positiva tankar!