Är det dags att oroa sig?

Första "riktiga" dagen med sommartid.
Det var ingen idé att ens känna efter i morse. Tänka att klockan bara var 5..
Nope, Rycka plåstret bara..:-)
För mig gick det bra. Och för Lilleman. För Minime... inte så! ;-)
Hon är ju morgontrött (vilket jag aldrig hade kunnat tro, när hon var liten och inte sov alls.) och det var en kamp i morse.
Jag tycker ju lite synd om henne.
Märkligt det där. När hennes far, som är lika morgontrött inte går upp, då blir jag irriterad. Men Minime tycker jag lite synd om! ;-)
Men, tillslut fick vi upp henne också.
Maken, som vet hur det känns, fick väcka henne! ;-)

Det bästa med sommartid, är att klockan i bilen går rätt nu! ;-)
(Orka ställa om den varje gång..)

Och -när man inte varit ute på flera dagar, så märks det verkligen att det hänt grejer kylan till trots.
Snöhögen, där jag brukar ställa bilen vid skolan - är borta!
Och den har varit rätt stor.
Fåglarna kvittrade helt hysteriskt. Så dom hävdar bestämt att det är vår! :-)
Det finns hopp! ;-)

Igår dök en tonårsdotter upp. Hon har påsklov.
Men, kände att det var rätt onödigt. "Jag har ju redan varit ledig i flera dagar".

En tonåring, som tycker att ledighet och sovmorgon är överskattat!
Hon var uppe och käkade frukost med oss och maken gjorde ovan min och undrade "varför sover inte du??"
Och fick svaret "jag har en hög med läxor jag tänkte hinna förbereda"..
Är det dags att oroa sig?
Man ska ju göra det som tonårsmamma..har jag hört! ;-)