Utmaningen

Idag är det en vecka sen jag slutade äta socker.

Det har gått rätt bra hittils. Det finns ju socker i det mesta, så nåt sockrigt har ju slunkit ner, men det synliga sockret har jag låtit bli.

Jag är inte sugen nu. Det sitter mer i huvudet, vanan att ta nåt efter middagen. Kaffe och lite choklad.

Precis som en rökare, som ska ha en cigg efter maten.

Met är inget problem att låta bli att köpa godis eller ta om det finns. Har jag väl bestämt mig så har jag.

Jag kommer inte att "unna mig" det heller på ett bra tag. Det är ju inte så att man inte kan leva utan  snarr?

Det finns ju så mycket annat som är gott. Det behöver inte nödvändigtvis vara sött! :-)

Trots det, så kommer utmaningen nu.

Det har gått finfint både med maten, sötsakerna och träningen, nu när jag skolat in barn och jobbat hemifrån.

Men, från i morgon och en tid framöver kommer jag att vara mycket på kontoret och då blir det en ren utmaning!
Att gå ut och äta lunch på lokala restaurangen går inte.

Det är god och bra mat, men jösses vilka portioner! EN portion kunde mätta en halv föreskoleavdelning!

(Det är en massa lastbilschaffisar och hantisar som äter där och de behöver väl så stora portioner, kontorsnissar gör det inte!)

Så, matlåda måste med!

Och, sen kommer fikat! Att inte ta en chokladboll eller kaka....Den vanan sitter så otroligt hårt!

Jag får ta med mig en myssliskorpa.

Och, den goda latten ur kaffeautomaten! Den går bort.

Får bli vanligt kaffe.

Och en jäkla massa tuggummi! :-)

Men, utmaningar är till att övervinnas.

I kväll hittade jag en massa bär på den Amerikanska blåbärsbusken jag satte för ett par år sedan.

Bären är enorma! :-) Och faktiskt goda.

Jag hade tänkt lägga äta dom med kvällens frukt, men barnen smaskade i sig rubbet! :-)