Inget är som väntans tider...

Jag är som bekant inte utrustad med så jätte mycket tålamod.
Nästan inget alls faktiskt.

Varför skjuta upp nåt tills i morgon som man kunde ha gjort igår.
Varför göra något "sen" när man kan göra det nu.

Vadå, vänta?

Idag har jag fått öva på tålamodet. Det går sådär....;-)

Dagen började med väckning av liten minime.
Det gick bra, faktiskt. Man får tassa som på glasskärvor när man väcker henne. Morgontrött och med ett sjujäkla morgonhumör.

Fel fot i golvet kan bli tokigt. För att inte prata om fel tröja, eller bara fel..vad som helst.

Men det gick bra. Det var nog chocken tror jag.

Det var inte så många barn på dagis ännu och även fröken såg lite nyvaken ut. Hon hade fått släpa ut hunden i morse, som inte fattade vad dom skulle upp så tidigt för. :-)

Sen åkte jag hem och 6 åringen vaknade. Han undrade vad vi skulle göra idag och ljublade högt när han fick höra att jag skulle jobba hemmifrån och han skulle vara med. Utan lillsyrran och utan pappa.

"JESS, jag får göra vad jag vill idag!" :-)

Det händer inte så ofta att han får vara helt ifred.

Han har njutit!

Ljublet blev ännu högre när han fick höra att han får följa med till kontoret i morgon!

Sen, skulle jag då "bara" ringa vårdcentralen och fråga hur vi ska göra med ett prov, som behöver tas på minime.
DET var inte lätt, kan jag meddela. Halva förmiddagen gick åt till det.
Man känner sig lite, avvispad. "Ring inte mig, jag ringer dig!".

Det brukar betyda, att man aldrig mer ser eller hör av den personen! :-)

Jaha. Sedär. Jamen, då knappar jag väl in mitt nummer då, ifrån hemtelefonen. (jag borde ha fattat att det var dumt.) Först när man tryckt in # får man veta när man beräknas bli uppring.

Jag ringde 11:30.

De ringer mig, förhoppningsvis, 15:30!

Hur kan det ta fyra timmar? Visst, många ringer på måndagar, men ändå.
(Med tanke på att jag redan ringt labbet och Barnavårdcentralen, innan jag fick telefontiden, så förstår jag att många helt enkelt bara åker och sätter sig på lättakuten, eller vanliga akuten. Fast, dom lika gärna kunde ha löste det snabbt och smidigt på sin vårdcentral, men, jag fattar nog inte hela grejjen med att det ska vara så osmidigt, är jag rädd...;-))

Ok, jag förstår tanken med att man ska bli uppringd.
Man ska slippa sitta i evighetslång telefonkö. Jo, det är ju en fin tanke. MEN, risken är ju stor, att man står i kassa kön på Ica, eller på någon annan olämplig plats när de ringer upp.

I dag hade det inte spelat någon större roll, men, man kanske inte vill dra en hel, kanske väldigt privat, sjukdomshistoria för hela kassakön på Ica?

Man, kanske vill ta det samtalet i lugn och ro?

Men, det kanske bara är jag som är fjompig.

Nåja, tack vare det korkade beslutet att ringa från hemtelefonen, blev vi sittande hemma, hela dagen.

Ärendena jag hade tänkt göra får vi skjuta upp, helt enkelt.

Nå, när jag ändå blev strandad, blev det rivsart på att dra igång med jobbet.
Men även det tog tvärstop.

Jag har nämligen inte bara lyckats förlägga en Trisslott! Nej, en hel pärm är borta!

Hur snopen blev jag inte, när jag öppnar luckan till pärmförvaringen, sträcker fram handen och pärmen inte är där!

Hm...Och jag har letat och letat och letat.

Plötsligt dyker maken upp, lagom till att jag sliter mitt hår -och har med sig en kaka! :-)

Och det vet ju alla, en god kaka, löser ju det flesta stressreaterade problem! :-)

Han funderar en stund och kommer sen på att den prämen nog har åkt upp för slutförvaring, på vinden! "Jag jag har sett en sådan pärm där"

Låt oss hoppas det, för annars blir det storstädning på riktigt!

För att sänka stressnivån lite tog jag en vända ute i solen. Det är varm och skönt idag.
Hela skogsbacken är lila.
Fotot gör det inte rättvisa, tyvärr. Det lyser lila i solen.

Hallonbusken är otroligt vildvuxen och måste nog klippas ner. Den brukar digna av bär, men i år är det inte lika mycket. Men dom som finns är gigantiskt stora.

Rönnbärsträdet är full av bär. Hur är det man brukar säga? Mycket rönnbär förespår om en snörik vinter?

Jag fortsätter med mitt väntande, jag kanske blir bätte på det, så småningom? Men, jag tvivlar:-)