Och det är nu det börjar...

I morse vaknade vi i god tid! skönt!
Det är inte kul att stressa på morgonen om man kan undvika det!
Jag ser ändå ut såhär, innan jag fått kaffe...

 Nåja, bra morgon.
Jag var lite tveksam till att träna i morse, kände mig stel och är fortfarande öm i höger knä.
MEN, idag är sista dagen som jag kan träna direkt på morgonen, så det var bara att dra på sig skorna.
Och det gick riktigt bra! :-)
Jag körde igenom hela kroppen med lösa vikter, filade lite på Komplex 5:an och tog 2km på löpbandet.
Kändes bra att få en hel genomkörare innan helgen! :-)

Jag har fått frågan om jag verkligen ska ha så höga ambitioner att jag ska träna varje dag?
Och nej, det ska jag inte. :-)
Tanken är att jag ska träna 30 minuter ca 5-6ggr/v. OM det funkar. Annars är 4gg helt ok, iofs kanske det blir ett längre/hårdare pass om det blir mer sällan.
(Dock är ofta och lite bättre än sällan och tungt...)
Har jag tid, så blir det ett längre pass än 30 minuter. Har jag inte tid, så blir det ett kortare, men med effektiva övningar.

Så man kan säga att det är nu utmaningen börjar.
Nu ska träningen implementeras i vardagen!
Det var mycket därför jag drog igång en sån hysterisk träningsperiod just nu. För att jag rent logistiskt kunde.
Redan nästa vecka, är schemat så fullt att jag inte kommer att kunna träna på morgonen eller lunchen.
Inte ens alla kvällar.
Och -då måste jag ha en bra grund. "Kliet" efter träning ska sitta i huvudet. Jag ska längta efter det!
Det ska vara inplanerat, med hyfsad variation.
Helt enkelt för att jag inte ska tappa motivationen utan fortsätta, resten av livet, med kontinuerlig träning.

Nåja, jag vet att flera vill se hur jag ser ut nu, efter ett par veckors hysterisk träning.
Så -här kommer en bild!
Lite dålig permanent, jag vet....;-)

 

Jag tänkte att ni kanske vill se min man och PT också? (det är ju samma person...)
Här kommer en bild på honom! :-D