Jag är ju lite periodare när det gäller träning...iofs, det är jag med en hel del saker..
I perioder läser jag mycket, i andra handarbetar jag mycket osv.
Men, när det gäller träning borde jag få in den där kontinuiteten som man bör ha med viktiga saker.
Såhär i efterhand är jag skitsur över att jag inte fått tummen ur över sommaren.
För tid har funnits!
I massor!
Under hela vintern, höll jag i stenhårt. Jag lyckades, för att jag inte satte ett orealistiskt mål.
Jag som har det som en arbetsmetod, att jobba med SMART mål, satte för en gångs skull ett realistiskt mål! :-)
(SMART, står för Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidsbestämt.)
Det som var lite annorlunda mot tidigare, var att mitt mål var att träna, i någon form i 30 minuter, 4 ggr/v.
Och 35 minuter, det har man!
Det blir 45 minuter inklusive dusch och smink.
Och, det höll jag ovanligt länge!
Tidigare hade jag satt lite för höga mål. Att jag skulle springa en viss längd eller träna en timme.
Det funkar inte.
Då känner man sig misslyckad vid varje tillfälle som träningen blev under en timme eller jag inte orkade/hann så långt jag tänkt.
30 minuter är så pass kort, att man ofta kände att det gick att träna en stund längre. Vilket gjorde att det sällan blev en besvikelse.
Som sagt, det höll hela vintern.
Men, sen kom flytten och jag kom av mig.
Det brukar räcka med en förkylning eller att det inte funnits tid en period.
Sen har jag halkat av vagnen.
Jag muttrar nu över att jag inte bara har gett mig den där 30 minuterna över sommaren!
Då hade jag inte varit så otränad nu.
Och jag mår inte bra av att inte träna. Det har jag ju konstaterat för länge sen.
Jag har aldrig (nästan) tränat för att gå ner i vikt.
Nåja, NU är jag på G igen! :-)
Gymmet är inte klart. Inte på långa vägar.
Blir det inte det när hösten kommer och det blir kallt och mörkt, så gräver jag bara fram löpbandet. :-)
Men, jag längtar efter att kunna köra vikter också.
Vilket är jätte förvånande!
Jag som alltid har hatat lösa vikter! Verkligen hatat!
Men, efter att jag började med skivstång i stället, så släppte det!
Häromkvällen, smet ju maken och jag på en PW och det kändes så bra!
Jag prövade att småjogga lite och det kändes jätte bra.
Idag drog jag iväg igen på eftermiddagen.
Maken var ju på fest igår och har haft bakelsesmälla idag.
Han drack inget, men de satt ute halva natten. Och han gick upp strax efter 05 igår morse, så när han kom hem framåt 04 i morse hade han varit vaken ett dygn!
Så, vi lät honom sova idag.
Vi tassade ner för att äta frukost i morse och sen tassade vi iväg på kalas. :-)
Men, när vi kom hem, hade han vaknat och jag tog direkt tillfället i akt.
På med skor och hörlurar och iväg.
Det blev en runda på 35 minuter och jag sprang (nåja...lubbade!) på alla "mjuka" ställen. Mina knän fixar inte riktigt asfalt.
Men, där det var lite nerförsbacke, lubbade jag även om det var asfalt.
Och det kick bra!
Visst, kondisen är usel. Men det var skönt!
Dock, är den här trappan inte kul! Och den kommer när man nästan är hemma.
När man redan är helt slut.
Men - jag har gett mig fasen på, att nästa vår, då ska jag springa uppför den utan problem.
Så, nu har jag lovat mig att peta in de där 35 minuterna i min vardag igen.Det går!
Det handlar om prioritering!
Endast jobb och barn får gå före. Allt annat kan vänta! ;-)
Nu har vi så mycket jobb i pipen igen, så jag behöver tömma huvudet ibland.
Man löser problem så himla bra när man rör på sig!
Tur att man har en chef som förstår att man kan jobba i löpspåret!
Nåja, nu är det lördagkväll och jag ska unna mig att lägga mig i soffan och...tja..ligga där! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar